Skrifvelse till Konungen, i anledning af väckt motion om ändrad lydelse af 60 § konkurslagen.
1902-04-08 · 2 sidor, varav 2 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,9 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
- Sidnummer: alla 2 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
Rskr. 1902:25, Skrifvelse till Konungen, i anledning af väckt motion om ändrad lydelse af 60 § konkurslagen.
Dokumentets text
Riksdagens Skrifvelse N:o 25.
1
N:o 25.
Uppläst och godkänd hos Första Kammaren den 5 april 1902.
— — Andra Kammaren den 8 — —
Riksdagens skrifvelse till Konungen, i anledning af väckt motion
om ändrad lydelse af 60 § konkurslagen.
(Lagsutskottets utlåtande n:o 18.)
Till Ivomingen.
Vid innevarande riksdag liar af enskilda motionärer väckts förslag
om sådan ändring af 60 § 2:a stycket i gällande konkurslag, att af
nämnda lagrum skulle uppenbart framgå, att den deri föreskrifna ordning
för besvärs anförande endast vore tillämplig, då det beslut, hvaröfver
klagan fördes, fattats vid sammanträde inför rättens ombudsman.
Riksdagen har funnit syftet i omförmälda framställning vara förtjent
af beaktande. Den i berörda lagrum förekommande bestämmelsen
angående ordningen för fullföljd af talan mot sådana beslut, som i paragrafen
afses,. torde nemligen icke vara affattad med .önskvärd tydlighet.
Håller man sig till stadgandets ordalydelse, torde det nemligen ej kunna
förnekas, att densamma snarast gifver anledning till den uppfattning, att
besvär äfven öfver borgenärsbeslut, som fattats inför rätten, någon" dess
ledamot eller domaren, skola i första hand anföras hos rätten. Sådant
lärer emellertid icke vara åsyftadt och torde ej heller hafva i allmänhet
tillämpats, om än praxis synes hafva varit vacklande.
Det rigtiga lärer vara, att för besvär öfver borgenärsbeslut, hvilka
i dylik ordning tillkommit, skall tillämpas hvad eljest gäller angående
Bill. till Riksd. Prof. 1902. 10 Sami. 1 Afd. 1 Band. 2 Hiift. (N:is 25-28.) 1
2 Riksdagens Skrifvelse N:o 25.
klagan öfver af domare, underrätt eller någon dess ledamot i konkursärenderna
vidtagna åtgärder. Bestämmelse härom inneköllos förut i 144
§ konkurslagen. Sedan denna paragraf numera genom lagen om hvad
iakttagas skall i afseende å införande af lagen om ändring i vissa delar
af rättegångsbalken den 14 juni 1901 erhållit ändrad lydelse, har man
att söka gällande föreskrifter ''i ämnet dels i rättegångsbalkens allmänna
stadganden angående fullföljd af talan mot underrätts beslut i tvistemål
och ansökningsärenden, sådana dessa stadganden lyda enligt nämnda lag
om ändring i vissa delar af rättegångsbalken, dels ock i samma promulgationslags
5 §, som föreskrifver, att hvad i den nya lagen finnes stadgadt
rörande fullföljd af talan mot allmän underrätts beslut skall ega
motsvarande tillämpning i fråga om klagan öfver annan verldslig domstols
eller myndighets beslut i mal, som enligt lag eller särskild författning
må i allmän öfverrätt fullföljas och ej är att till utsökningsmål hänföra.
Det vill dock synas Riksdagen, som om man kunde ifrågasätta, huruvida
af de ofvan angifna allmänna stadgandena om besvär, i hvilka man
har att söka ersättningen för hvad 144 § konkurslagen i sin förutvarande
lydelse innehöll, verkligen på ett fullt otvetydigt sätt framgår,
att klagan öfver beslut, hvilka blifvit af domaren eller någon rättens
ledamot i konkurs ärenden meddelade, skall fullföljas i samma ordning,
som om talan mot allmän underrätts beslut är stadgadt. På grund af
den tvekan, som härutinnan torde kunna förefinnas, har Riksdagen ansett
ett förtydligande jemväl i detta hänseende möjligen vara af behofvet
påkalladt.
Riksdagen får alltså anhålla, att Eders Kongl. Maj:t täcktes lata
utarbeta och för Riksdagen framlägga förslag till lagbestämmelser, som
tydligt angifva, i hvilken ordning talan mot borgenärers beslut i konkuisärenden
må i olika fall fullföljas.
Stockholm den 8 april 1902.
Med undersåtlig vördnad.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.