Sök i Ratio Lex

Skrifvelse till Konungen, i anledning af väckt motion om ändrad lydelse af 60 § konkurslagen.

1902-04-08 · 2 sidor, varav 2 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,9 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: alla 2 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Rskr. 1902:25, Skrifvelse till Konungen, i anledning af väckt motion om ändrad lydelse af 60 § konkurslagen.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Riksdagens Skrifvelse N:o 25.

1

N:o 25.

Uppläst och godkänd hos Första Kammaren den 5 april 1902.

— — Andra Kammaren den 8 — —

Riksdagens skrifvelse till Konungen, i anledning af väckt motion

om ändrad lydelse af 60 § konkurslagen.

(Lagsutskottets utlåtande n:o 18.)

Till Ivomingen.

Vid innevarande riksdag liar af enskilda motionärer väckts förslag

om sådan ändring af 60 § 2:a stycket i gällande konkurslag, att af

nämnda lagrum skulle uppenbart framgå, att den deri föreskrifna ordning

för besvärs anförande endast vore tillämplig, då det beslut, hvaröfver

klagan fördes, fattats vid sammanträde inför rättens ombudsman.

Riksdagen har funnit syftet i omförmälda framställning vara förtjent

af beaktande. Den i berörda lagrum förekommande bestämmelsen

angående ordningen för fullföljd af talan mot sådana beslut, som i paragrafen

afses,. torde nemligen icke vara affattad med .önskvärd tydlighet.

Håller man sig till stadgandets ordalydelse, torde det nemligen ej kunna

förnekas, att densamma snarast gifver anledning till den uppfattning, att

besvär äfven öfver borgenärsbeslut, som fattats inför rätten, någon" dess

ledamot eller domaren, skola i första hand anföras hos rätten. Sådant

lärer emellertid icke vara åsyftadt och torde ej heller hafva i allmänhet

tillämpats, om än praxis synes hafva varit vacklande.

Det rigtiga lärer vara, att för besvär öfver borgenärsbeslut, hvilka

i dylik ordning tillkommit, skall tillämpas hvad eljest gäller angående

Bill. till Riksd. Prof. 1902. 10 Sami. 1 Afd. 1 Band. 2 Hiift. (N:is 25-28.) 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2 Riksdagens Skrifvelse N:o 25.

klagan öfver af domare, underrätt eller någon dess ledamot i konkursärenderna

vidtagna åtgärder. Bestämmelse härom inneköllos förut i 144

§ konkurslagen. Sedan denna paragraf numera genom lagen om hvad

iakttagas skall i afseende å införande af lagen om ändring i vissa delar

af rättegångsbalken den 14 juni 1901 erhållit ändrad lydelse, har man

att söka gällande föreskrifter ''i ämnet dels i rättegångsbalkens allmänna

stadganden angående fullföljd af talan mot underrätts beslut i tvistemål

och ansökningsärenden, sådana dessa stadganden lyda enligt nämnda lag

om ändring i vissa delar af rättegångsbalken, dels ock i samma promulgationslags

5 §, som föreskrifver, att hvad i den nya lagen finnes stadgadt

rörande fullföljd af talan mot allmän underrätts beslut skall ega

motsvarande tillämpning i fråga om klagan öfver annan verldslig domstols

eller myndighets beslut i mal, som enligt lag eller särskild författning

må i allmän öfverrätt fullföljas och ej är att till utsökningsmål hänföra.

Det vill dock synas Riksdagen, som om man kunde ifrågasätta, huruvida

af de ofvan angifna allmänna stadgandena om besvär, i hvilka man

har att söka ersättningen för hvad 144 § konkurslagen i sin förutvarande

lydelse innehöll, verkligen på ett fullt otvetydigt sätt framgår,

att klagan öfver beslut, hvilka blifvit af domaren eller någon rättens

ledamot i konkurs ärenden meddelade, skall fullföljas i samma ordning,

som om talan mot allmän underrätts beslut är stadgadt. På grund af

den tvekan, som härutinnan torde kunna förefinnas, har Riksdagen ansett

ett förtydligande jemväl i detta hänseende möjligen vara af behofvet

påkalladt.

Riksdagen får alltså anhålla, att Eders Kongl. Maj:t täcktes lata

utarbeta och för Riksdagen framlägga förslag till lagbestämmelser, som

tydligt angifva, i hvilken ordning talan mot borgenärers beslut i konkuisärenden

må i olika fall fullföljas.

Stockholm den 8 april 1902.

Med undersåtlig vördnad.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.