Sök i Ratio Lex

Skrifvelse till Konungen, i anledning af väckt motion. om borttagande af undantagsbestämmelser rörande sjelfspilling ars jordfästning.

1902-04-08 · 2 sidor, varav 2 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 2 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Rskr. 1902:30, Skrifvelse till Konungen, i anledning af väckt motion. om borttagande af undantagsbestämmelser rörande sjelfspilling ars jordfästning.

Dokumentets text

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Riksdagens Skrifvelse N:o 30.

N:o 30.

Uppläst och godkänd hos Första Kammaren den 8 april 1902

— Andra Kammaren den 8 — —

Riksdagens skrifvelse till Konungen, i anledning af väckt motion.

om borttagande af undantagsbestämmelser rörande sjelfspilling

ars jordfästning.

(Lagutskottets utlåtande n:o 30.)

Till Konungen.

Vid innevarande riksdag bär af enskild motionär gjorts framställning

om upphäfvande af lagen om jordfästning den 25 maj 1894, i

hvad denna föreskrifver jordfästning i stillhet af den, som förgjort

sig sjelf.

Bestämmelsen, att den, som förgjort sig sjelf, i allmänhet ej finge

begrafvas under samma högtidliga former som den, hvilken »kristligen

lefvat», torde härleda sig från uppfattningen om sjelfmordet såsom i och

för sig ett mot religionens och sedelagens bud begånget brott, mot hvilket

kyrkan och samhället borde äfven på något yttre sätt uppträda, samt att

ett bestämdt uttryck borde gifvas deråt, att en kränkning af detta bud

blifvit begången. Enligt Riksdagens uppfattning föreligger emellertid

hvarken för kyrkan eller samhället ett verkligt behof att på något särskildt

sätt gifva stöd och styrka åt eu dylik uppfattning, allra minst

genom stadgande om olika sätt, hvarpå jordfästning må ega rum. Detta

stadgande drabbar ju ej egentligen den felande sjelf och lärer väl icke

kunna antagas i ringaste mån inverka till förhindrande af den beklagliga

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Riksdagens Skrifvelse N:o 30.

geniingen, men utgör säkerligen för den aflidnes anhöriga och öfriga

närstående en särskild och oförskyld anledning till sorg och bekymmer

utöfver hvad sjelfva dödsfallet i sådant afseende medfört.

Gällande lag medgifver ju för öfrig! jordfästning i vanlig ordning

äfven för sjelfspilling, om han var afvita eller, enligt läkares intyg, af

sjukdom eller ålderdomssvaghet eller annan utan egen skuld iråkad förvirring

saknade förståndets fulla bruk, och Riksdagen finner ej anledning,

hvarför ej enahanda ursäkt må gälla jemväl för den, som under verklig

sinnesförvirring tagit sitt Rf, äfven om han ej alldeles utan egen skuld

iråkat en sådan sinnesstämning. De fall åter torde vara särdeles sällsynta,

när någon under fullt normal sinnesförfattning begår sjelfmord, och äfven

om det kunde ifrågasättas, att för sådan händelse jordfästning i stillhet

borde ega rum, synes det dock Riksdagen hvarken lämpligt eller behöflig!

att för dessa fä fall bibehålla en bestämmelse, som på ett för den naturliga

känslan stötande sätt drabbar ett stort flertal fall af helt annan

beskaffenhet, endast derför att man ej kan till fullo konstatera den aflidnes

sinnesförfattning, hvilket af helt naturliga skäl sällan låter sig göra.

I allt fall blir stadgandet i fråga alltför ofta utan egentlig effekt.

Endast klockringning och liktal af prest kunna förhindras. Andra tal,

stor folksamling, musik och sång förekomma ej sällan vid jordfästning

af dem, som beröfva! sig sjelfva lifvet, och någon utväg att förhindra

sådant gifves icke.

Riksdagen får alltså anhålla, det täcktes Eders Kongl. Maj:t låta

utarbeta och för Riksdagen framlägga förslag till sådan ändring i lagen

den 25 maj 1894 om jordfästning, att gällande bestämmelser om jordfästning

i stillhet ej må ega tillämpning i fråga om jordfästning af den,

som förgjort sig sjelf.

Stockholm den 8 april 1902.

Med undersåtlig vördnad.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.