Skrifvelse till Konungen, i anledning af väckt, motion om ändring af 1 § i förordningen om jords eller lägenhets afstående för allmänt behof den 14 april 1866.
1902-04-08 · 2 sidor, varav 2 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,9 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
- Sidnummer: alla 2 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
Rskr. 1902:31, Skrifvelse till Konungen, i anledning af väckt, motion om ändring af 1 § i förordningen om jords eller lägenhets afstående för allmänt behof den 14 april 1866.
Dokumentets text
4
Riksdagens Skrifvelse N:o 31.
N:o 31.
Uppläst och godkänd hos Första Kammaren deri 8 april 1902.
•— — — — Andra Kammaren den 8 — -n-:
Riksdagens skrifvelse till Konungen, i anledning af väckt, motion
om ändring af 1 § i förordningen om jords eller lägenhets
afstående för allmänt behof den 14 april 1866.
(Lagutskottets utlåtande n:o 82.)
Till Konungen.
Vid innevarande riksdag kar enskild motionär väckt förslag om
sådan ändring i 1 § af förordningen angående jords eller lägenhets afstående
för allmänt behof den 14 april 1866, att den rätt att genom
expropriation förvärfva nödig mark för utläggande af torg eller gata,
som enligt nämnda paragraf tillkommer stad, måtte tillerkännas äfven
andra samhällen, hvilka, ehuru de icke ega stadsrättigheter, med afseende
å sättet för deras bebyggande samt befolkningens mängd och täthet
lämpligen kunna anses böra i förevarande afseende likställas med
städer.
Förutsättningen för medgifvande af expropriationsrätt enligt 1 *§
af 1866 års förordning är förefintligheten af ett »allmänt behof», för
hvars tillgodoseende jord eller lägenhet skall afstås. Då i anförda lagrum
bland de allmänna ändamål, för hvilkas ernående egare kan blifva skyldig
att afstå mark, nämnes anläggning af torg eller gata i stad, torde deraf
framgå, att lagstiftaren ej ansett anläggande af gata eller torg i köping
eller annan dermed likstäld samfällighet, som ej förvärfvat stadsrättig
-
Riksdagens Skrifvelse N:o 31, 5
heter, vara ett sådant allmänt behof, att för detsamma» fyllande
expropriationsförfarandet kunde få anlitas. Yid tillkomsten af 1866 års
lag torde också anledningen egentligen hafva varit att härvid tänka
allenast på stad. Men sedan nämnda tid hafva uppstått och utvecklat
sig en mängd andra samhällen, af hvilka för närvarande många i anseende
till folkmängd och betydelse öfverträffa de mindre städerna. I
flera vigtiga afseenden hafva äfven sådana samfälligheter likstälts med städer.
Och då vid den pröfningsrätt, som i fråga om expropriation tillkommer Eders
Kongl. Maj:t, det allmänna intresset eller behofvet, enligt sakens natur,
bör vara afgörande, samt den omständigheten, att samhälle förvärfvat
stadsprivilegier, ej ensam bör vara af betydelse härutinnan, synes den
nu föreslagna lagändringen vara beaktansvärd och af behofvet påkallad
samt utgöra ett konseqvent fortgående på den väg, lagstiftningen i andra
likartade fall inslagit.
För en tillfredsställande lösning af förevarande fråga torde emellertid
erfordras en undersökning och utredning, huruvida några särskilda
vilkor och förbehåll böra stadgas, för att ett annat samhälle än stad må
kunna tillerkännas ifrågavarande rättighet, samt hvilka synpunkter dervid
böra tagas i betraktande.
Riksdagen får alltså anhålla, det täcktes Eders Kongl. Maj: t taga
under öfvervägande, huruvida och under hvilka vilkor den rätt att genom
expropriation förvärfva nödig mark för utläggande af torg eller gata, som
enligt gällande lag tillkommer stad, kunde tillerkännas äfven samfällighet,
som icke förvärfvat stadsrättigheter, samt för Riksdagen framlägga
det förslag till sådan lagändring, hvartill förhållandena kunna gifva anledning.
Stockholm den 8 april 1902.
Med undersåtlig vördnad.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.