Sök i Ratio Lex

Skrifvelse till Konungen, i anledning af väckt motion om ändring af 15 § i förordningen angående fattigvården den 9 juni 1871.

1902-04-12 · 2 sidor


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 1,2 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: inget tryckt sidnummer kunde läsas ur riksdagens text; sidorna visas utan nummer

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Rskr. 1902:32, Skrifvelse till Konungen, i anledning af väckt motion om ändring af 15 § i förordningen angående fattigvården den 9 juni 1871.

Dokumentets text

opaginerad Kontrollera mot PDF

t>

Riksdagtns Skrifvelse N:o 32.

N:o 32.

Uppläst och godkänd hos Första Kammaren den 12 april 1902.

— — — — Andra Kammaren den 12 — —

Riksdagens skrifvelse till Konungen, i anledning af väckt motion

om ändring af 15 § i förordningen angående fattigvården

den 9 juni 1871.

(Xagutskottets utlåtande n:o 27.)

Till Konungen.

Vid innevarande riksdag kafva enskilda motionärer väckt förslag

om sådan ändring af 15 § i förordningen angående fattigvården den 9

juni 1871, att gift qvinna skulle uttryckligen tillerkännas valbarhet såsom

ledamot af fångvårdsstyrelse.

Till stöd för denna sin framställning kafva motionärerna anfört

bland annat: År 1889 kade genomförts den ändringen i 15 § af förordningen

angående fattigvården den 9 juni 1871, att äfven »qvinnor» förklarades

vara valbara till ledamöter i fattigvårdsstyrelse i stad ock sådan

styrelse på landet, som ej utgjordes af kommunalnämnd. Författningen

ock de förkandlingar, som föregingo densamma, angåfve ej, att dervid undantag

skulle vara gjordt för gifta qvinnor.

Understundom kade derför också inträffat, att gift qvinna invalts

i fattigvårdsstyrelse. Men i allmänhet kade den svenska lagstiftningens

oklara innehåll rörande gift qvinnas rättsliga ställning föranleda att man,

i brist på ett uttryckligt stadgande, ej tilltrott sig att kunna tillerkänna

henne valbarhet.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Riksdagens Skrifvelse N:o 82.

7

Angelägenheten af att använda qvinnor i fattigvårdens tjenst hade

på senare tider blifvit allt mer insedd. Och lika erkändt vore, att fördelarne

deraf ej kunde fullt vinnas, så länge just gifta qvinnor med sina

mången gång rika erfaranheter vore utestängda från att komma i fråga.

Det hade också särskildt i städerna ofta framstått såsom en stor olägenhet

att ej kunna i fattigvårdsstyrelse invälja gifta qvinnor, Indika man

ansett särskildt lämpa sig dertill. ®

Såsom af motionärerna anförts, har det genom förordningen den 22

mars 1889 meddelade stadgandet om qvinnas valbarhet till ledamot i fattigvårdsstyrelse

i allmänhet tolkats så, att dylik behörighet tillkommer endast

enkor eller myndiga, ogifta qvinnor. En motsvarande tolkning har

gjort sig gällande i fråga om de samtidigt meddelade bestämmelserna

angående q vinnas valbarhet till ledamot i Stockholms stads fattigvårdsnämnd

samt i kyrkoråd och skolråd, liksom ock den administrativa författning,

som föreskrifver inrättandet af särskilda fångvårdsstyrelse!- i

Stockholms stads olika territoriella församlingar, i anledning af 1889 års

lagstiftning tolkats i öfverensstämmelse med densamma.

Jemväl Riksdagen anser önskvärd! och lämpligt, att gifta qvinnor

må kunna väljas till ledamöter af fattigvårdsstyrelse, samt att, till undanrödjande

af hvarje tvekan härom, uttryckligt stadgande i sådant hänseende

måtte meddelas. Af dylik lagändring torde blifva en följd, att förenämnda

administrativa författning beträffande fattigvården i Stockholm

skulle komma att tolkas i enlighet härmed. Ifrågasättas kan emellertid,

huruvida ej följdrigtigheten påkallar, att i sammanhang med den af motionärerna

väckta frågan äfven tages under öfvervägande angelägenheten att

bereda gift qvinna uttrycklig valbarhet till Stockholms fattigvårdsnämnd

samt till kyrkoråd och skolråd.

Under åberopande af hvad sålunda anförts, får Riksdagen anhålla,

det täcktes Eders Kongl. Maj:t låta utarbeta och för Riksdagen framlägga

förslag till sådan ändring af gällande lagstiftning om qvinnas valbarhet

till ledamot i fattigvårdsstyrelse, att dylik befogenhet otvetydigt

må tillkomma äfven gift qvinna.

Stockholm den 12 april 1902.

Med undersåtlig vördnad.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.