Sök i Ratio Lex

Skrifvelse till Konungen, angående allmänna bestämmelser, afseende skydd för djur vid deras transporterande.

1902-04-26 · 4 sidor, varav 4 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 4 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Rskr. 1902:48, Skrifvelse till Konungen, angående allmänna bestämmelser, afseende skydd för djur vid deras transporterande.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Riksdagens Skrifvelse N:o 48.

1

N:o 48.

Uppläst och godkänd hos Första Kammaren den 26 april 1902.

— — — — Andra Kammaren den 26 — —

Riksdagens skrifvelse till Konungen, angående allmänna bestämmelser,

afseende skydd för djur vid deras transporterande.

(Första Kammarens tillfälliga utskotts (n:o 2) utlåtande n:o 7.)

(Andra Kammarens tillfälliga utskotts (n:o 2) utlåtande n:o 16.)

Till Konungen.

I en inom Riksdagen gjord framställning har väckts fråga om vidtagande

af åtgärder till förekommande af djurplågeri under transporter.

Motionären har dervid till en början erinrat, hurusom kommunikationsmedlen

i vårt land under de senaste decennierna i hög grad utvecklats

och gjorts beqvämare; men kommunikationsmedlens utveckling hade icke

åtföljts af förbättrade anordningar med hänsyn till transport af djur, ehuru,

i samma mån som handeln med husdjuren tillväxt inom landet, tydligen

ock kreaturstransporterna ökats såväl till antal som till längd. Flera

myndigheter inom landet hade väl inom sina verksamhetsområden sökt att

i någon mån ordna denna transportfråga, men helt visst kräfdes numera

allmänt gällande bestämmelser i afseende å kreaturstransporter.

Motionären åberopar slutligen ett af stads- och besigtningsveterinären

i Stockholm den 16 januari 1902 utfärdadt och motionen bifogadt utBih.

till Riksd. Prot. 1902. 10 Sami. 1 Afd. 1 Band. 5 Häft. (N:is 48—54). 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2 Riksdagens Skrifvelse N:o 48.

låtande samt. anser sig med hvad lian förebragt hafva visat., att. svåra

missförhållanden förekom me vid djurtransporter och att de försök, som

hittills af vissa myndigheter och enskilde gjorts för att undanrödja missförhållandena,

icke varit tillräckliga, enär allmänna bestämmelser för hela

riket i detta afseende vore af nöden. Dessa bestämmelser borde upptaga

ungefärligen enahanda, i motionen angifna stadgande!!, som inneliölles i eu

del andra länders djurtransportförorduingar.

Om befintligheten af de missförhållanden, livilka beröras i motionen,

torde meningarna ej vara delade. Särskilt belysande i frågan är eu för

någon tid sedan till kongl. jordbruksdepartementet ingifven framställningrörande

djurtransporter sjöledes. Densamma stöder sig på myndigheters

och enskilda personers utlåtanden samt innehåller eu mängd talande exempel

på ovårdsam, ja, i flera fall rent af omensklig behandling af djuren.

Några af de påvisade missförhållandena äro af den art, att. de måste anses

såsom yttringar af uppenbar grymhet och följaktligen såsom verkliga förbrytelser,

åtkomliga för beifran enligt strafflagen. Om de flesta missförhållandena

torde man dock knappast kunna säga, att de härröra ur nyssberörda

bevekelsegrund. Deras orsak är mindre ond vilja än bristande

förtänksamhet, och de kräfva på grund häraf för sitt undanrödjande egentligen

ej strängare straffbestämmelser, utan snarare ändamålsenligare och

omsorgsfullare ordningsföreskrifter.

På sätt motionären antydt, hafva å vissa områden och i vissa afseenden

dylika ordningsföreskrifter redan kommit till stånd. Kongl. jernvägsstyrelsen

har den 15 december 1865 och den 7 augusti 1900 utfärdat

cirkulär rörande beifrande af djurplågeri vid transporter på jernväg; i »taxa

för transporter å statens jernvägar» af år 1889 förekomma bestämmelser,

som kunna anses hafva inflytande på sättet för transport af lefvande djur;

vid Bergslagernas jernvägar har utfärdats ett cirkulär, afseende att förekomma,

det transporterade djur utsättas för onödiga lidanden; och slutligen

hafva öfverståthållareembetet samt Eders _ Kongl. Maj:ts befallningshafvande

i Stockholms, Upsala, Södermanlands, Örebro och Yestmanlands län den

18 maj 1901 utfärdat ordningsföreskrifter rörande transport af djur

sjöledes.

I betraktande af de bestämmelser och anvisningar, om hvilka nu

blifvit erinradt, kunde det möjligen ifrågasättas, att intet vidare behöfde i

saken åtgöras.

Riksdagen är emellertid, i likhet med motionären, af annan mening.

Strafflagens 18 köp. 16 § är visserligen tillämplig äfven på sådant

djurplågeri, som sker under transporter. Men dess bestämmelser räcka

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Riksdagens Skrifvelse N:o 48.

icke till för alla de fall, då ett ingripande till djurens skydd behöfde ske.

Många djur, som näppeligen i allmänna språkbruket räknas till kreatur,

egna eller andras, transporteras till lands och sjös. Vid in- och aflastningsorterna

finnas vidare i regeln inga polismän, som kunna beifra brott

mot förut nämnda strafflagsbestämmelse, och det är ganska vanskligt för

den enskilde att föra talan i sådana fall. För öfrigt är det icke alltid

lätt att veta, hvem som skall åklagas: djurafsändaren, de, som inlasta

djuren, eller de, som sköta om transporteringen.

Härtill kommer, att en stor del af de lidanden, som tillfogas transporterade

djur, hafva sin grund i olämpliga anordningar och icke kunna

rubriceras såsom härrörande af »uppenbar grymhet».

Med allt erkännande för den omvårdnad om djuren, som vissa myndigheter

genom utfärdade föreskrifter ådagalagt, måste det anmärkas, att

det gifves många missförhållanden vid djurtransporter, som ej beröras af

dessa föreskrifter. De utfärdade bestämmelserna rörande transport sjöledes

angå endast spädare kreatur och gälla blott för en mindre del af vårt

land. Och jernvägsstyrelsernas cirkulär, ehuru de vittna om humanitet och

medkänsla, hafva dock ett alltför obestämdt innehåll för att kunna med

kraft tillämpas. För öfrigt gifves det ingen lag, som bjuder jern vägsstyrelserna

att vidtaga åtgärder för djurens skydd under transporter, och följden

derutaf är naturligtvis den, att jern vägsstyrelserna, särskildt vid de enskilda

jernvägarne, antingen icke vidtaga några åtgärder eller ock utfärda bestämmelser

af olika innehåll. Men sådana enstaka cirkulär och påbud erhålla

icke någon för hela landet förbindande kraft, och derför kunna de icke

heller lända till allmänt gagn eller blifva så respekterade, som ömkligt

vore.

Det torde knappast behöfva påpekas, att den förevarande frågan

icke endast afser att skydda djuren från lidanden af hvarjehanda slag,

utan äfven att skydda djuregarne från ekonomiska förluster, som så lätt

och i så väsentlig grad kunna uppkomma genom missförhållanden under

transporterna. Det gäller t. ex. att få legala föreskrifter om nödig desinfektion

å båtar och jern vägs vagnar, å Indika djur transporterats. Allmänna

bestämmelser i nu antydt syfte skulle bereda den afsevärda ekonomiska

fördel i djurmarknaden, att eu djuregare med större visshet kunde

vänta, att hans lifdjur utan risk för skada skulle kunna transporteras

äfven på långa afstånd, och att slagtdjur, utan att förderf vas eller försämras,

hunne fram till sitt mål.

Riksdagen håller alltså före, att allmänna, för hela riket gällande

bestämmelser för djurens skydd under transporter äro nödiga. Motionären

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Riksdagens Skrifvelse N:o 48.

har med stöd af hufvudsakligen från utlandet samlade uppgifter angifvit

en mängd sådana bestämmelser. Riksdagen, som granskat clessa, har visserligen

i det hela funnit dem beaktansvärda, men har icke ansett sig böra

nu förorda något bestämdt förslag i berörda syfte. Ett sådant förslag,

om det skall blifva tillfredsställande, förutsätter eu särskild utredning.

Fördenskull får Riksdagen, med stöd af hvad nu blifvit anfördt,

anhålla, det täcktes Eders Kongl. Maj:t föranstalta om utredning, Indika

allmänna bestämmelser till djurens skydd under transporter må kunna

befinnas nödiga, och till Riksdagen inkomma med det förslag, hvartill utredningen

kan föranleda.

Stockholm den 26 april 1902.

Med undersåtlig vördnad.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.