Skrifvelse till Konungen, i anledning af justitieombudsmannens framställning rörande provision vid försäljning af stämplar.
1902-05-02 · 3 sidor, varav 2 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: 2 av 3 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
Rskr. 1902:57, Skrifvelse till Konungen, i anledning af justitieombudsmannens framställning rörande provision vid försäljning af stämplar.
Dokumentets text
4
Riksdagens Skrifvelse N:o 57.
M:o 57.
Uppläst och godkänd hos Första Kammaren den 2 maj 1902.
— — — — Andra Kammaren den 2 — —
Riksdagens skrifvelse till Konungen, i anledning af justitieombudsmannens
framställning rörande provision vid försäljning
af stämplar.
(Bevillningsutskottets memorial n:o 23.)
Till Konungen.
Uti sin till innevarande års Riksdag afgifna embetsberättelse har
justitieombudsmannen i fråga om beräkningen af den i förordningen den
2 juni 1899 angående stämpelafgiften försäljningsman tillerkända provision
vid försäljning af stämplar fäst uppmärksamheten på två särskilda förhållanden,
hvilka inverka förryckande på den i förordningen stadgade
begränsning af sagda provision. Dels kan nemligen hinder för eller inskränkning
i den föreskrifna reduktionen af berörda provision inträda,
när en med stämpelförsäljning förenad tjenst under samma år utöfvas af
flera personer, dels kan samma verkan uppkomma genom sådana öfverenskommelse!’
och åtgöranden i fråga om stämpelförsäljningen, som af
justitieombudsmannen i hans berättelse närmare omförmälas.
Hvad nu angår ofvan först nämnda förhållande kan det enligt Riksdagens
åsigt icke anses tillfredsställande eller med statens intresse förenligt,
att den omständigheten, att en tjenst, hvarmed stämpelförsäljning är
förenad, under samma år utöfvas af flera personer, skall kunna medföra,
att statens utgift för stämpelförsäljningen varder större, än om tjensten
under hela året föreståtts af endast en person. Då emellertid ett sådant
jRiksdagens Skrifvelse N:o 57.
5
förhållande, med den affattning § 51 i förordningen angående stämpelafgiften
för närvarande har och med den deri angifna grund för åtnjutande
af försäljningsprovisionen, icke torde kunna anses stridande mot författningen,
helst, såsom justitieombudsmannen framhållit, det torde vara
tvifvelaktigt, huruvida ens embets- eller tjensteman, som icke tillika är
antagen till försäljningsman, är berättigad att under tjenstledighet reqvirera
stämplar för vikariens behof, synes det nödigt, att sådana bestämmelser
i fråga om beräkning af stämpelprovision varda meddelade, att det
anmärkta förhållandet må kunna förekommas. I sådant afseende hafva af
justitieombudsmannen antydts två olika vägar; den ena, att vikarier å
tjenster af nämnd beskaffenhet — äfvensom vikarier för antagna försäljningsman
— i intet fall finge i provision uppbära mera än två procent
af försäljningssumman, och den andra bestående i eu anordning, enligt
hvilken provisionen beräknas å den sammanlagda år sförsäljningen och fördelas
mellan de personer, som under året utöfvat tjensten, efter förhållandet
mellan de af en hvar af dem under året uppnådda försäljningsbelopp. Mot
den första af dessa utvägar har emellertid justitieombudsmannen sjelf
anfört skäl, som synas göra densamma mindre lämplig. Mera tilltalande
synes deremot den andra af justitieombudsmannen anvisade utvägen vara.
Mot grunden för fördelningen kan emellertid göras den anmärkning, att
det icke synes billigt, om eu tillfällig större stämpelförsäljning under den
enes tjensteutöfning får i den omfattning, förslaget innebär, föranleda nedsättning
i den eller de andres inkomst af provisionen. 1 )et synes måhända
derför lämpligare, att fördelningen sker efter förhållandet mellan de provisionsbelopp,
hvartill de särskilda tjensteinneliafvarne skulle varit berättigade,
derest icke reduktion skolat ega rum. Men äfven andra sätt för
frågans lösning torde kunna ifrågasättas, såsom t. ex. att provisionen
beräknas för kortare tid än ett år — naturligtvis med i samma mån nedsatt
procenttal — hvarigenom eu utjemning af de olika tjensteinnekafvarnes
inkomst af provisionen kunde tänkas inträda.
Hvad återigen angår det af justitieombudsmannen anmärkta förhållande,
att mellan personer, som under olika delar af året förvaltat
samma embete eller tjenst — eller hvilket äfven lärer förekomma, mellan
innehafvare af likartade med stämpel försäljning förenade tjenster — träffats
överenskommelser i syfte att genom en konstlad fördelning af stämpelförsäljningen
undgå eller minska reduktionen af stämpelprovisionen, är det
enligt Riksdagens mening otvifvelaktigt, att dylika överenskommelser,
äfven om de icke kunna anses och straffas såsom tjenstefel, likväl icke
ega något som helst stöd i förordningen och hunna vara af sådan be
-
opaginerad Kontrollera mot PDF
G
Riksdagens Skrifvelse N:o 57.
skaffenhet, att det väl kan sägas, att de falla utom de legitima transaktionernas
område. Det synes emellertid kunna tänkas, att en anordning
med beräkningen af stämpelprovisionen i syfte, som ofvan är sagdt, att
förhindra det första af de utaf justitieombudsmannen anmärkta missförhållandena
skulle kunna på det sätt genomföras, att intresset af dylika
överenskommelser blefve så torringadt, att någon särskild föreskrift till
deras stäfjande, i den mån de kunna anses otillbörliga, icke vore erforderlig;
men om en bestämmelse i sådant syfte kan anses påkallad, synes
det afsedda ändamålet kunna vinnas genom ett förbud för embets- och
tjensteman, Indika försäljningsrätt tillkommer, att tillhandahålla hvarandra
stämplar eller åtminstone derå beräkna provision. Härmed bör dock icke
förbises, att det svårligen torde kunna anses otillbörligt, att t. ex. en
domare till häradsskrifvare eller länsmän försäljer det mindre belopp
stämplar, hvaraf desse tjensteman kunna vara i behof, och att fördenskull
ett förbud, sådant som det nyss nämnda, möjligen i vissa fall kan synas
väl strängt.
Ehuru Riksdagen sålunda finner de af justitieombudsmannen anmärkta
missförhållandena vara värda att uppmärksammas och såsom sin
mening måste uttala, att åtgärder till deras förekommande böra ju förr
desto hellre vidtagas, anser sig dock Riksdagen icke kunna afgöra, hvad.
i sådant afseende lämpligen bör åtgöras. Denna fråga är nemligen af eu
synnerligen grannlaga natur, och svårigheter torde nog uppstå, på hvithet
sätt man än söker lösa densamma. Valet af de åtgärder, som böra ifrågakomma
till de anmärkta missförhållandenas afhjelpande, är derför svårt;
och att deruti träffa det lämpligaste förutsätter ett noggrant öfvervägande
af alla på saken inverkande omständigheter. Då emellertid inom finansdepartementet
för närvarande arbeten pågå för en revision af vissa delar
af stämpelförordningen, har Riksdagen ansett lämpligt, att äfven nu omförmälda
frågor kornrne under ompröfning i sammanhang med nämnda
arbeten; och får Riksdagen på grund häraf anhålla, att Eders Kongl.
Maj:t måtte låta utreda, hvilka åtgärder lämpligen kunna vidtagas till
förekommande af de utaf Riksdagens justitieombudsman omförmälda missförhållanden
med afseende å beräkningen af stämpelprovisionen, samt till
nästkommande Riksdag inkomma med det förslag, hvartill utredningen må
gifva anledning.
Stockholm den 2 maj 1902.
Med undersåtlig vördnad.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.