Sök i Ratio Lex

Skrifvelse till Konungen, i anledning af väckta motioner om anslag till bildande af en fond för torf industriens understödjande.

1902-05-10 · 6 sidor, varav 5 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 5 av 6 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Rskr. 1902:75, Skrifvelse till Konungen, i anledning af väckta motioner om anslag till bildande af en fond för torf industriens understödjande.

Dokumentets text

opaginerad Kontrollera mot PDF

Riksdagens Skrifvelse N:o 7.

>:o 75.

Uppläst oelx godkänd hos Första Kammaren den 10 maj 1902.

— — — —- Andra Kammaren den 10 — —

Riksdagens skrifvelse till Konungen, i anledning af väckta motioner

om anslag till bildande af en fond för torf industriens

understödjande.

(Statsutskottets utlåtande n:o 58.)

Till Konungen.

Inom Riksdagen har förslag väckts derom, att Riksdagen måtte besluta

anvisa och ställa till Eders Kongl. Maj:ts förfogande ett extra anslag

af en och en half million kronor till bildande af eu lånefond för torfindustriens

understödjande, särskild! tillverkningen af bränntorf, torfkol och

torfströ, att förvaltas och användas enligt de grunder, som Riksdagen kunde

finna för godt att närmare bestämma.

Till stöd för denna framställning har anförts följande:

Det vore obestridligen för ett litet land som vårt en svår och i

längden outhärdlig tunga att för eu summa, som hotade att snart stiga

till omkring 100 millioner kronor årligen, hemta bränsle från andra länder;

och olyckan läge icke ensamt deri, att vi genom en sådan årlig utgift i eu

betänklig grad skadade landets ekonomi, utan ock deri, att vårt beroende

Bill. till Riksd. Prof. 1902. 10 Samt. 1 Afd. 1 Band. 12 Käft. (Kris 75—79). 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2 Riksdagens Skrifvelse N:o 75.

af utlandet för erhållande af bränsle kunde innebära de största vådor af

annan och ännu mera omfattande art.

Man kunde ju med skäl tycka, att ingen, som hade någon den

ringaste utväg att helt och hållet eller delvis afskudda sig stora ekonomiska

uppoffringar och ett farligt beroende af andra, skulle underlåta att

gorå det. Att vi svenskar emellertid i detta fall underkastade oss dessa

stora olägenheter, berodde på vår egen uraktlåtenhet att begagna de resurser,

som vi sjelfva egde inom vårt eget land.

På nästan hvarje qvadratmil af vårt lands yta funnes nemligen

torfmossar, af Indika de flesta innehölle godt material till bränsle. Det

berodde alltså på oss sjelfva att med den kraft och i den utsträckning,

som vore nödig, skaffa oss eu sjelfständigare ställning i förenämnda vigtiga

afseende)!. Häraf blefve emellertid ingenting, förrän ett kraftigt

initiativ toges och ett oundvikligt pekuniärt understöd lemnades från statsmakternas

sida.

Under den allra sista tiden hade torfindustrien onekligen gjort framsteg

i vårt land genom införandet af bättre maskineri för torfvens framställning.

Utom det, att de torffabrikanter, som sjelfva vore förbrukare

af den torf de framstälde, flerstädes ökat sin produktion, hade också några

stenkolsförbrukare, som icke förut tillverkat torf, inköpt torfmossar och

för eget behof börjat denna handtering.

Äfven vore det af intresse, dels att redan befintliga fabriker för

torf till verkning till afsalu ökat sin produktion, dels att flera nya, tidsenliga

torffabriker uppstått. En liten lättnad för torfindustrien läge också

deruti, att 1900 års Riksdags framställning till Eders Kong! Maj:t om

nedsättning af jern vägsfrakten å torfprodukter vunnit Eders Kong!. Maj:ts

bifall, så att dessa frakter från och med detta år å statens jernvägar nedsatts

med 20 procent. Såväl fabriksidkare som husbehof sförbrukare hade

kommit under fund med, att torf vore ett ypperligt bränsle, som i de allra

flesta fall med fördel kunde ersätta såväl stenkol som ved. Allmänhetens

fördom mot torf hölle alltså på att minskas. De två föreningar för torfindustriens

befrämjande, Indika under förra året bildats, visade, att intresset

för torfindustrien vore i stigande. Deri uppmärksamhet, som Eders Kongl.

Maj:t hittills hunnit visa denna vigtiga angelägenhet, t. ex. genom tillsättande

af eu torfingeniör, vore också eu uppmuntrande företeelse derigenom,

att regeringens intresse för saken blifvit konstateradt.

Men ännu hade torfven ej ens tillnärmelsevis fått den användning

som ersättningsmedel för stenkol och ved, hvilken vore målet, och detta

berodde helt visst mest derpå, att bränntorf icke tillverkades så allmänt,

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Riksdagens Skrifvelse N:o 75.

att konsumenterna kunde när som helst och allestädes erhålla detta bränsle.

Eu del insigt om och intresse för torffabrikationens vigt funnes visserligen

redan, men i vårt kapitalfattiga land saknades ofta hos torfmossegarne

och andra intresserade personer och firmor det medel, utan hvilket

ingenting industrielt kunde uträttas, nemligen penningar. Hela vår fabriksindustri

hade i sitt tidigare skede haft svårigheter af samma art att bekämpa.

En förutseende regering inrättade då på sin tid manufakturförlagslånefonden

i ändamål att mot billig ränta och med beqväma afbetalningsterminer

hjelpa de industriidkare, som ej sjelfva hade tillgängligt kapital

eller kunde på billiga vilkor i bankerna anskaffa sådant. Denna fond,

som än i dag starkt anlitades af industrien, hade gjort denna oberäkneligt

gagn
Det

skulle ju stå torffabrikanterna fritt att såväl som andra industriidkare

i manufakturförlagslånefonden söka lån. Men dels vore, som redan

sagts, denna fond starkt anlitad, så starkt, att lånesökande, Indika kunde

sätta fullgod säkerhet för det belopp de begärt, likväl i de allra flesta fall

blott finge eu del deraf, dels utfölle sålunda beviljade lån först långt, till

och med ett år efter det de beviljats, till följd af att fondens otillräckliga

medel ständigt vore i sin helhet anlitade. Torf industrien kunde således för

närvarande hafva föga eller ingen nytta af denna fond. Våra banker vore,

helt naturligt, obenägna att bevilja lån till en börjande torfindustri, der

den uppträdde som sjelfständig näring. Torfaktier eller inteckningar i torfmossar

och torffabriker vore ej s. k. »bankpapper».

För att så hastigt som möjligt på ett smult sätt bringa upp vår

torffabrikation till största möjliga utveckling och utbredning i hela landets

intresse, vore det, enligt hvad vidare anförts, behöfligt, att eu lånefond af

minst eu och en half million kronor af Riksdagen ansloges. Ändamålet

med denna fond skulle vara att lemna lån mot fastighets- och förlagsinteckning

eller annan säkerhet åt tillverkare af torffabrikat, såväl der tillverkningen

fabriksmessigt bedrefves som ock der enskilda jordbrukare behöfde

låneunderstöd för anskaffande af nödigt maskineri. Dessa lån skulle

löpa med billig ränta, högst 4 procent, och ej behöfva amorteras förr än

med tredje årets ingång. Derefter borde under de närmaste 10 åren afbetalning

ske med eu tiondedel af lånesumman om året förutom ränta.

Denna lånefond kunde måhända läggas under jordbruksdepartementets

förvaltning; eller ock kunde manufakturförlagslånefonden ökas med nämnda

belopp, eu och eu half million kronor — hvilket kanske vore det enklaste

— men med vilkor, att tillskottet till denna fond uteslutande skulle användas

för bränntorfs-, torfkols- och torfströindustriens behof.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Riksdagens Skrifvelse N:o 75.

Enligt de beräkningar, som blifvit gjorda, vore nog ett vida större

belopp behöfligt, då man afsåge eu lånefond för hela landet, men icke

desto mindre hade man velat begränsa sin begäran till det minsta möjliga.

Vid bedömande af denna framställning om beviljande af lånemedel

till belopp af blott en och en half million finge man icke förglömma, att

summan vore af försvinnande betydelse, då det gälde att derigenom framhjelpa

eu inhemsk näring, som kunde befria oss från utgifter af så oerhörd

omfattning, som vår kolimport redan uppnått. Genom att med förlagslån,

utan risk, hjelpa fram torf till verkning i hela riket skulle så mycket vinnas

årligen, att vår handelsbalans möjligen snart kunde bringas i ett bättre

läge och slutligen till jemvigt.

Torfindustriens tekniska ståndpunkt i Sverige vore numera minst

lika hög som i utlandet. Det yppersta maskineri, som för presstorfberedning

och torfströfabrikation funnes att tillgå, tillverkades i Sverige. Detta

i förening med andra omständigheter gjorde, att de nyanlagda torffabrikerna

kunde i tekniskt afseende täfla med andra länder och till och med taga

ett försteg t. ex. vid jemförelse med Tyskland. Det vore blott nödigt

kapital, som fattades.

Gent emot hvarje invändning, att statsverket genom det tillmötesgående

och den omtanke, som här ifrågasattes, skulle riskera att göra

förluster, borde det betonas, att Eders Kongl. Maj:t sjelf skulle komma att

låta Öfvervaka lånefondens förvaltning och vilkoren för låns erhållande i

enlighet med Riksdagens beslut. Den här ifrågasatta anordningen skilde

sig på intet sätt från de anstalter för låneunderstöd, som till befrämjande

af andra yttringar af det industriella lifvet redan funnes. Och i fråga

om hvad här sagts angående den oerhörda vigten för vårt land, att dessa

här ifrågavarande hjelpkällor korame till möjligast vidsträckta användning,

hänvisades till de båda föredrag om torfindustrien, Indika hållits i Göteborg

den 28 september 1901, och Indika blifvit för herrar riksdagsmän i

tryck tillgängliga.

Utan tvifvel finnes i vårt lands torfmossar eu stor rikedom, hvars

tillgodogörande för tillverkning af bränntorf och torfkol samt framställande

af torfströ är af den allra största vigt för landet. Men för ett

sådant tillgodogörande af torfven erfordras, på sätt i förslaget framhållits,

att eu omfattande torfindustri uppstår. Att söka befordra eu sådan

industri måste följaktligen vara en angelägenhet, åt hvilken statsmakterna

höra egna en allvarlig omsorg. Såsom ofvan erinrats, är visserligen ett

steg i denna rigtning redan taget genom det af nästlidet års Riksdag på

framställning af Eders Kongl. Maj:t beslutade anställandet af eu torf
-

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Riksdagens Skrifvelse K: o 75.

ingeniör. Men för visso erfordras vida kraftigare åtgärder för torfinduatriens

befordran och utveckling; och då den nu föreslagna åtgärd, eller

bildandet af en fond med ändamål att genom billiga lån understödja torffabrikationen,

synes vara egnad att i hög grad främja berörda syfte, anser

sig Riksdagen böra äfven för sin del förorda densamma. Någon ny och

obepröfvad anordning innebär icke förevarande förslag, då redan förut

bildats odlingslånefonden, manufakturförlagslånefoliden m. fl. fonder för

likartade ändamål.

Beträffande fondens storlek har Riksdagen icke funnit det föreslagna

beloppet, 1,500,000 kronor, vara större, än hvad som kan beräknas blifva

för ändamålet behöfligt. Beloppets anvisande såsom extra anslag å riksstaten

synes deremot icke nödvändigt; utan föreställer sig Riksdagen, att

erforderligt belopp för fondens bildande lämpligen bör af riksgäldskontoret

tillhandahållas; och synes så mycket större skäl härtill förefinnas, som,

enligt Riksdagens mening, ränta å lånen bör erläggas och ingå till riksgäldskontoret.

Om lånens beviljande lärer ansökning böra göras hos Eders Kongl.

Maj:t. Fondens förvaltning torde böra öfverlemnas åt statskontoret, hvilket

det bör tillkomma att efter lånehandlingarnes granskning utgifva lånen,

öfvervaka, att ränta och amortering i behörig ordning inbetalas, samt till

riksgäldskontoret inleverera inflytande ränta. Den amortering, om hvilken

här nedan fönnäles, bör ingå till fonden för dess förstärkande; dock anser

sig Riksdagen icke böra utsträcka detta medgifvande längre än till 1908

års utgång.

I fråga om vilkoren för låns erhållande från fonden föreställer sig

Riksdagen, att Eders Kongl. Maj:t lämpligen bör utfärda de närmare

bestämmelser, som i sådant afseende må befinnas nödvändiga. Riksdagen

har dock velat uttala sin mening i afseende å vissa hufvudpunkter.

Sålunda anser Riksdagen, att bland vilkoren bör upptagas:

att för hvarje anläggning, för hvilken lån sökes, skall hos Eders

Kongl. Maj:t företes, i händelse den redan blifvit utförd, af torfingeniören

jemte annan sakkunnig person affattadt instrument öfver vefkstäld besigtning

derå och, i annat fall, af sakkunnig upprättade ritningar och kostnadsförslag,

som, derest de ej äro af torfingeniören uppgjorda, skola, vara

af honom granskade och gillade;

att lånen må kunna enligt Eders Kongl. Maj:ts bestämmande beviljas

till belopp, motsvarande högst två tredjedelar af den å fullbordad

anläggning nedlagda kostnaden eller af beräknad anläggningskostnad för

nytt företag;

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Riksdagens Skrifvelse N:o 75.

att ränta å lånen skall erläggas med 4 procent;

att under de tre första åren efter låns utlemnande kapitalafbetalning

icke eger rum, men att under de derpå följande åren så stor amortering

skall ske, att lånet varder till fullo inbetaldt senast inom utgången af tio

år från det amorteringen skolat taga sin början;

att, derest den anläggning, för hvilken lån beviljats, skulle under

lånetiden komma att nedläggas, lånet eller hvad deraf återstår oguldet

skall anses till återbetalning förfallet inom den tid, som af Eders Kong!.

Maj:t bestämmes;

att för lånevilkorens fullgörande bör ställas af statskontoret godkänd

borgen eller säkerhetshandling; samt

att låntagare skall vara underkastad alla de vilkor och kontroller,

som af Eders Kongl. Maj:t pröfvas lämpliga och nödiga.

På grund af hvad sålunda blifvit anfördt, har Riksdagen till bildande

af en lånefond för torfindustriens understödjande, särskild t tillverkningen

af bränntorf och torfkol samt framställandet af torfströ, att förvaltas

och användas i öfverensstämmelse med ofvan upptagna grunder,

bemyndigat riksgäldskontoret att för ändamålet i mån af behof tillhandahålla

statskontoret ett belopp af högst 1,500,000 kronor ”samt medgifvit,

att de kapitalavbetalningar, som, enligt hvad ofvan angifvits, skola å de

från fonden utgående lånen verkställas, må intill utgången af år 1908

tilläggas fonden.

Stockholm den 10 maj 1902.

Med undersåtlig vördnad.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.