Sök i Ratio Lex

Skrifvelse till Konungen, angående koncession å vissa gränsbanor.

1902-05-08 · 3 sidor, varav 3 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 3 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Rskr. 1902:81, Skrifvelse till Konungen, angående koncession å vissa gränsbanor.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Riksdagens Skrifvelse N:o 81.

1

N:o 81.

Uppläst och godkänd hos Första Kammaren den 8 maj 1902.

— — — —, Andra Kammaren — 8 -— —

Riksdagens skrifvelse till Konungen, angående koncession å vissa

gränsbanor.

(Första Kammarens tillfälliga utskotts n:o 1 utlåtande n:o 18).

(Andra Kammarens tillfälliga utskotts n:o 3 utlåtande n:o 31).

Till Konungen.

I särskilda inom Riksdagen väckta motioner har påyrkats, att, innan

koncession meddelades å gränsbana inom riket, afsedd att direkt ingå såsom

förbindelseled i främmande jernvägsnät, Riksdagen måtte lemnas tillfälle att

yttra sig i frågan.

Till stöd härför hafva motionärerna hufvudsakligen anfört:

Uti skrifvelse den 19 april 1893 hade Riksdagen anhållit, att, innan

koncession meddelades å jernväg inom Norrbottens län af annan än lokal

betydelse, Riksdagen måtte lemnas tillfälle att yttra sig i frågan.

Såsom motiv för detta beslut hade anförts, bland annat, hurusom

Norrbottens egenskap af gränsprovins medförde en alldeles särskild betydelse

för jernvägsanläggningar derstädes; och hade Riksdagen i öfrigt sökt förebygga

en då ifrågastäld gränsbanas åstadkommande genom »tillskott från affärsmän

å andra orter».

Vid ett föregående tillfälle, nemligen år 1884, hade Riksdagen såsom

Bill. till Riksd. Prot. 1902. 10 Sami, 1 Afd. 1 Rand. UHäft, (Kds 81—83.) 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Riksdagens Skrifvelse N:o 81.

vilkor för understöd till eu jernväg i samma län bestämt, att Riksdagen skulle

få tillfälle yttra sig, i händelse banan blefve fortsatt till finska gränsen.

Det torde med fog kunna ifrågasättas, huruvida icke de uttalanden, som

Riksdagen sålunda gjort i afseende å jernvägsanläggningar i Norrbotten,

borde anses ega sin tillämpning å alla de jern vägsföretag, hvilka vore afsedda

att såsom gränsbanor ställas i direkt förbindelse med främmande trafiknät.

Genom att Riksdagen finge tillfälle att yttra sig i sådana frågor, skulle

dels dessa erhålla en mera allsidig pröfning, än hvad nu vore fallet, då de

ofta framdrefves af ortsintressen, dels ock våra gränsförbindelser på ett systematiskt

sätt kunna ordnas. De platsmyndigheter, hvilka hade att i första

hand yttra sig öfver sökta jern vägskoncession er, såge ofta dessa förbindelser

uteslutande ur lokal synpunkt, och omtanken att drifva fram en bygds intressen

kunde verka förlamande på tillkomsten af större och vigtigare förbindelselinier.

Hvad beträffade de utlåtanden, som vederbörande embetsverk

afgåfve öfver sökta koncessioner, så vore dessa utlåtanden särskildt i tekniskt

afseende ytterst fullständiga; men att äfven andra synpunkter än de, hvilka

blefve föremål för embetsverkens yttrande, förtjenade afseende vid vigtiga

förbindelsers anordnande, framginge af chefens för civildepartementet skrifvelse

till väg- och vattenbyggnadsstyrelsen den 29 mars 1902 angående den sökta

koncessionen på svenska sidan för jernvägslinien från Orsa till Stöa och

Elverum i Norge.

Denna skrifvelse visade nödvändigheten af ett planmessigt anordnande

af kommunikationerna, så att icke en ny förbindelseled verkade förstörande

på ett flertal redan befintliga samt tvingade exporten att taga sig helt andra

vägar. Den ofvan omförmälda gränsbanan skulle på ett ytterst känbart sätt

beröra de svenska handels- och exportförhållandena samt torde derför äfven

böra underkastas en allsidig utredning, innan den komme till utförande. Och

ehuru denna förbindelse uppbures af stora intressen — hufvudsakligast i

Norge —, så torde det dock förtjena eu allvarlig utredning, huruvida icke

kommunikationerna å den svenska sidan kunde så anordnas, att de skogstillgångar,

om hvilka här vore fråga, fortfarande kunde ledas öfver svensk

exporthamn.

För detta ändamål — bland andra — hade af ett antal riksdagsmän

år 1899 gjorts framställning till Eders Kongl. Maj:t om undersökning af en

förbindelseled mellan Dalarnes skogsbygder och svenska vestkusten. Sedan

erforderliga penningmedel härför blifvit stälda till Eders Kongl. Maj:ts förfogande,

hade jern vägsstyrelsen låtit verkställa en sådan undersökning, hvars

resultat redan nu delvis förelåge i en rapport, som civilingeniören E. Winell

aflemnat, till styrelsen.

Utan att närmare ingå i granskning af möjligheterna för åstadkommande

s. 3 Kontrollera mot PDF

Riksdagens Skrifvelse N:o 81.

3

af en sådan trafikled, måste man dock erkänna dess stora betydelse för flere

af vestra Sveriges provinser, och i detta hänseende vore den vida öfverlägsen

den nu föreslagna tvärbanan. Motionärerna ville dock ej söka förhindra

någon trafikled, som vore nödvändig för tillgodoseende af berättigade

kraf i kommunikationshänseende, utan endast påvisa vigten af eu allsidig utredning

rörande de fördelar och olägenheter, som trafikleden kunde medföra,

när det gälde sådana jern vägar, hvilka såsom gränsbanor och i direkt anknytning

med främmande jernvägsnät kunde draga vår trafik från inhemska

vägar. De ömsesidiga handelsintressena mellan Sverige och Norge komme

allt mer att utveckla vår samfärdsel öfver gränsen, och vigten af dessa förbindelser

kräfde, att de anordnades på ett planmessigt sätt. Äfven kunde

ifrågasättas, huruvida de icke borde byggas såsom statsbanor. Endast Riksdagen

kunde afgöra detta, och i hvarje fall kunde så stora ekonomiska frågor

endast vinna på att blifva föremål för Riksdagens uppmärksamhet.

Dä hvad i motionerna ifrågasatts utgör en så att säga naturlig fortsättning

på den i Riksdagens förstnämnda skrifvelse gjorda, bär ofvan

omförmälda begäran, samt Riksdagen gillar de skäl, som af motionärerna

anförts för deras framstälda yrkande, får Riksdagen, i öfverensstämmelse

med den i Riksdagens skrifvelse (n:o 46) den 19 april 1893 gjorda framställning

i fråga om koncession å jernväg inom Norrbottens län af annan än

lokal betydelse, hos Eders Kongl. Maj:t anhålla, att innan koncession meddelas

å gränsbana inom riket, hvilken är afsedd att direkt ingå som förbindelseled

i främmande jernvägsnät, Riksdagen må lernnas tillfälle att yttra

sig i frågan.

Stockholm den 8 maj 1902.

Med undersåtlig vördnad.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.