Sök i Ratio Lex

Skrifvelse till Konungen, angående undervisnings-, examensoch studieväsendet vid rikets ‘universitet och Karolinska mediko-kirurgiska institutet.

1902-05-08 · 9 sidor, varav 9 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 9 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Rskr. 1902:82, Skrifvelse till Konungen, angående undervisnings-, examensoch studieväsendet vid rikets ‘universitet och Karolinska mediko-kirurgiska institutet.

Dokumentets text

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Riksdagens Skrifvelse N:o 82.

N:o 82.

Uppläst och godkänd hos Första Kammaren den 8 maj 1902.

— — —- — Andra Kammaren — 8 — —

Riksdagens skrifvelse till Konungen, angående undervisnings-, examensoch

studieväsendet vid rikets ‘universitet och Karolinska

mediko-kirurgiska institutet.

(Första Kammarens tillfälliga utskotts (n:o 2) utlåtande n:is 1 och 16).

(Andra Kammarens tillfälliga utskotts (n:o 1) utlåtande n:o 14).

Till Konungen.

I särskilda inom Riksdagen gjorda framställningar hafva åtskilliga

motionärer väckt förslag, afseende ändringar i det akademiska undervisnings-,

examens- och studieväsendet.

I två af dessa motioner ifrågasättes afskaffande! af de s. k. förberedande

examina, hvilka skola föregå afläggande! af juridisk examen. I afseende

härå hafva motionärerna anfört hufvudsakligen följande.

Att det fordrades ett visst mått af s. k. allmänbildning, olika i olika fall,

för att kunna med framgång bedrifva fackstudier, vore obestridligt. Lika visst

vore emellertid, att man måste se till, att fordringarna på denna grundläggande

allmänbildning icke stäldes så höga, att de medförde ett inkräktande

på den tid, som borde tillkomma fackstudierna. Läte man ynglingen allt för

länge syssla med studier i ämnen, som icke inginge i hans blifvande fackutbildning,

ödslade man för honom bort en dyrbar ungdomstid, samtidigt med

s. 5 Kontrollera mot PDF

Riksdagens Skrifvelse N:o 82.

5

att man löpte risken att minska hans förmåga af ett allvarligt fackstudium

såsom grundval för lians blifvande lifsarbete.

Det syntes ej vara att gå för långt att påstå, att i vårt land allmänbildningen

skattades för högt och fackbildningen för lågt, samt att i följd häraf

vårt undervisningsväsende tillgodosåge den förra på den senares bekostnad.

Äfven vid utbildningen af våra blifvande jurister hade en dylik felaktig

uppfattning gjort sig gällande.

Som bekant, fordrade man af en yngling, som godkänts i mogenhetsexamen,

såsom vilkor för inträde i juridisk fakultet, att han allagt en ytterligare

examen i icke-juridiska ämnen. Sålunda vore det stadgadt, att rätten att

aflägga examen till rikets rättegångsverk, den s. k. hofrättsexamen, eller examen

till Eders Kongl. Maj:ts kansli vore beroende på att förberedande examen

förut aflagts inför filosofiska fakultetens lärare i ämnena latin, franska, historia,

statskunskap samt filosofisk rätts- och samhällslära. För att få taga juris

kandidat-examen fordrades en förberedande examen i latin, teoretisk filosofi,

praktisk filosofi, historia, statistik och matematik. Dessa förberedande examina

tjenade enligt motionärernas mening till föga annat än att beröfva den

blifvande juristen tid och penningar samt understundom nöta bort en del af

det intresse, hvarmed han, frigjord från skolans mångläseri, eljest skulle

hafva egna! sig åt de juridiska studierna. Kanske invände man, att de

föreskrift^ studierna i ofvannämnda humanistiska ämnen vore nödvändiga

förutsättningar för ett framgångsrikt juridiskt studium. En granskning af

de stadgade ämnena gåfve denna invändning dess rigtiga bemötande.

Det syntes nemligen uppenbart, att, om i »hofrättsexamen» icke behöfdes

ökade insigter i matematik, den blifvande juris kandidaten ej heller

kunde vara i behof deraf, liksom ock att, om den senare ej behöfde ökade

insigter i franska språket, detta ej heller kunde vara nödvändigt för den,

som skulle aflägga »hofrättsexamen». Ett liknande resonnement vore ock

tillämpligt med afseende på ämnet teoretisk filosofi. Beträffande åter de

ämnen, som vore gemensamma för de båda förberedande examina: latin,

historia, statskunskap och praktisk filosofi, vore de båda sistnämnda obehöfliga,

enär de inginge i de juridiska ämnena statsrätt och juridisk encyklopedi, och

de båda förra behöfde ej drifvas utöfver hvad som fordrades för betyget

godkänd i mogenhetsexamen -— om så mycket latin verkligen borde fordras,

ett spörsmål, som kanske ännu ej vore moget för sin lösning.

Att den blifvande vetenskapsmannen kunde behöfva göra studier icke

blott i nu nämnda, utan äfven i andra humanistiska ämnen, måste naturligen

erkännas, men för att förmå honom härtill, erfordrades tydligen ej några

examensföreskrifter.

En tredje motion i afseende å de akademiska undervisnings-, examens
-

s. 6 Kontrollera mot PDF

6 Riksdagens Skrifvelse N:o 82.

och studieförhållandena är af större räckvidd än de nyss omförmälda. I

denna motion anför vederbörande motionär, bland annat, följande.

Trots det kända faktum, att de studerande vid våra universitet nu

för tiden bedrefve sina studier med långt större planmessighet, flit och

ihärdighet, än förr varit fallet, försigginge en fortgående stegring af studietidens

längd vid universiteten, ett förhållande, som vore egnadt att ingifva

de allvarligaste bekymmer. I motionen anförda statistiska siffror utvisade

tillvaron af eu dylik stegring, så vidt anginge universitetet i Upsala. Berörda

statistiska uppgifter gälde universitetets högsta fakultetsexamina, hvarvid

inom de juridiska och teologiska fakulteterna såsom högsta examina

betraktats juris utriusque och teologie kandidat-examina, enär inom dessa

fakulteter licentiat-examina så ytterst sällan aflades. I denna studietid inginge

emellertid naturligtvis också den tid, som användts för afläggande af nödiga

förberedande examina.

I fråga om öfriga universitetsexamina — de juridiska embetsexamina,

dimissions-examen och filosofie kandidat-examen, utan påföljande licentiatexamen

— torde en företagen utredning likaledes komma att visa en fortgående

förlängning af studietiden. Grenom den alltifrån år 1891 medgifna

delningen af filosofie kandidatexamen på två examensafdelningar, trodde man

sig visserligen hafva gjort denna examens afläggande lättare för de studerande,

men raka motsatsen dertill syntes hafva inträffat.

De anförda sifferuppgifterna och den bakom dem stående verkligheten —

hvilken ej torde sakna motsvarighet vid universitetet i Lund och Karolinska

institutet — kunde gifva anledning till åtskilliga reflexioner af föga hugnesam

art. Riksdagen hade år 1887 i aflåten skrifvelse anhållit, att Eders

Kongl. Maj:t täcktes låta undersöka och utreda, huruvida icke, med särskild

hänsyn till önskvärdheten af studiernas kraftigare främjande och studietidens

begränsning inom nödigt mått, åtskilliga ändringar och tillägg i gällande

bestämmelser med afseende på undervisnings-, examens- och studieväsendet

kunde vara behöfliga för Upsala och Lunds universitet samt för Karolinska

institutet, och att Eders Kongl. Maj:t derefter täcktes vidtaga de åtgärder,

som kunde befinnas för det åsyftade ändamålet erforderliga och gagneliga.

Som följd af Riksdagens ofvannämnda skrifvelse hade den 17 april

1891 vidtagits åtskilliga ändringar i universitetens statuter samt utfärdats en

ny stadga angående filosofie kandidat- och licentiatexamina och en kungörelse

om ändring i gällande bestämmelser rörande teologisk-filosofisk examen, hvarjemte

i skrifvelse till universitetskanslern af den 4 december 1896 förordnats

om vissa ändringar i föreskrifterna för teologisk-filosofisk och medicinsk-filosofisk

examen. Att dessa stadganden och särskilt det på dem grundade

fastställandet af nya studieplaner för filosofie kandidat- och licentiatexamina

s. 7 Kontrollera mot PDF

Riksdagens Skrifvelse N:o 82.

7

samt för teologisk-, juridisk- och medicinsk-fllosofisk examen i åtskilliga afseenden

varit egnade att främja studiesättet vid universiteten, kunde icke förnekas.

Men visst vore, att det funnes många starkt kända och mycket öfverklagade

missförhållanden vid våra universitet, på Indika dessa stadge- och

reglementsförändringar icke lyckats råda bot.

En förnyad grundlig undersökning af tillståndet vid våra universitet

syntes komma att visa, att väsentliga brister i afseende å undervisningssättet,

öfver hvilka man redan för femton år sedan förde klagan, fått qvarstå

oafhjelpta, men att samtidigt härmed examensfordringarna stegrats allt mer

och mer, så att de nu, särskildt på vissa områden, befunne sig på en rent af

orimlig höjd. Denna tendens hos de akademiska lärarne att skrufva upp

fordringarna i det oändliga — en tendens, som ingalunda aftagit efter de

ofvan omförmälda universitetsreformerna, utan i vissa fall kanske snarare

tvärt om — måste enligt motionärens förmenande hejdas genom lämpliga föreskrifter

och nödig kontroll. Och medan inrättandet af seminarier och anordnandet

af propedeutiska kurser helt visst innebure högst beaktansvärda

förbättringar i fråga om undervisningens meddelande, torde en närmare undersökning

af planläggningen och beskaffenheten af vissa universitetsföreläsningar

nogsamt bevisa nödvändigheten att äfven i detta afseende skapa en annan

ordning, der undervisningens kraf, och icke blott den enskilde lärarens godtfinnande,

blefve bestämmande.

På grund af hvad ifrågavarande motionär anfört, påyrkar han en undersökning

_ och utredning, huruvida icke, med särskild hänsyn till nödvändigheten

af studietidens begränsning, åtskilliga ändringar och tillägg i gällande bestämmelser

rörande undervisnings-, examens- och studieväsendet vid universiteten

och Karolinska institutet kunde vara behöfliga.

Hvad först angår borttagandet af de för examina inom juridisk fakultet

förberedande examina, hafva redan vederbörande motionärer anmärkt, hurusom

frågan härom ej är ny och att uttalanden i dylik rigtning redan tillförene

gjorts från akademiskt håll och äro beroende på Eders Kongl. Maj.ts

pröfning.

Enligt Riksdagens åsigt bör det vara en allmän grundsats, att studietiden

för den blifvande fackmannen må minskas, så att han tidigare och med

bibehållen kraft och intresse kommer ut i det praktiska lifvet. När derför

nya nödvändiga studier tillkomma, särskildt på de sociala områdena, måste

man se till, att annat borttages. Den grundläggande allmänbildning, som

utvisas genom mogenhetsexamen, synes med skäl kunna betraktas som tillräcklig.

Derigenom komme man vid universitetet omedelbart in på fackstudiet,

som då kunde bedrifvas med mera intresse och intensitet, och skulle

s. 8 Kontrollera mot PDF

8 Riksdagens Skrifvelse N:o 82.

något ämne, som nu tillhör förberedande examen, vara alldeles nödvändigt

för fackstudiets bedrifvande, så finge det ingå uti fackexamen.

Hvad nu beträffar de två förberedande examina till de särskilda juridiska

examina, anser Riksdagen, att motionärerna visat obehöfligheten af de

der förekommande examensämnena i och för de juridiska studierna, samt instämmer

således med dem, dock under förutsättning, dels att härigenom den

juridiska kursen i sin helhet förkortas med den tid, som den förberedande

examen för närvarande tager i anspråk, dels ock att det för rätten att aflägga

de juridiska examina fordras uti mogenhets- eller kompletteringsexamen

betyget godkänd uti vissa grundläggande ämnen, något, som blifver desto mera

nödvändigt, i den mån valfrihet utaf ämnen i mogenhetsexamen kan blifva

utsträckt.

Vidkommande härefter den tredje af förutnämnda motioner, får Riksdagen

anföra följande.

Att med afseende å undervisnings-, examens- och studieväsendet vid

rikets universitet åtskilliga missförhållanden äro rådande, och att, särskildt

med hänsyn till studietidens längd, snara åtgärder till dessa missförhållandens

afhjelpande äro af nöden, derom vittna icke allenast de vid årets riksdag

framkomna motionerna, utan äfven de förslag till ändringar af gällande

examensstadganden, hvilka under de senaste månaderna blifvit framstälda af

lärare vid Upsala eller Lunds universitet, de petitioner, som af lärjungar vid

Upsala, universitet ingifvits till Eders Kongl. Maj:t om tudelning af ämnena

germanska språk och estetik med litteratur- och konsthistoria, och slutligen

de diskussioner, som under innevarande vårtermin hållits dels i Upsala angående

studie- och examensförhållandena inom de filosofiska, teologiska och

medicinska fakulteterna, dels i Lund angående examensväsendet inom den

filosofiska fakulteten, dels inom den vid Karolinska institutet förefintliga

medicinska föreningen angående de medicinska studiernas ordnande.

Äfven inom universitetskretsar är spörsmålet sålunda icke längre, huruvida

eu ändring i de nuvarande förhållandena bör ega ruin, utan huru denna

ändring bör gestaltas och genomföras. De förslag i sistnämnda afseende,

hvilka under året framkommit från universitetslärarnes sida, och hvilka uteslutande

gälla filosofie kandidat- och licentiatexamina, ådagalägga emellertid,

att bland männen af facket ganska skilda meningar råda om bästa sättet för

den vigtiga frågans lösning. Och den offentliga kritik, för hvilken dessa förslag

från andra akademiska håll varit utsatta, gifver också vid hand, att

man beträffande vissa af de föreslagna reformerna befarar, att de rent af

skola leda till en ytterligare ökning i stället för minskning af den redan allt

för långa studietiden.

Riksdagen, hvilken i allo delar den uppfattningen, att det omöjligen

s. 9 Kontrollera mot PDF

Riksdagens Skrifvelse N:o 82.

9

kan vara till gagn för landet, att de samhällsmedlemmar, som utbilda sig vid

universiteten, der skola förnöta tiotal af år, innan de komma ut i lifvet, och

att i en tid, då vi behöfva taga vara på nationens tillgångar på alla områden,

det framstår såsom en angelägenhet af den största vigt att se till, att

de andliga krafterna icke i onödan förspillas och förslösas, finner såväl den

i nu förevarande motion gjorda framställningen i ämnet som ofvan relaterade

förhållanden innebära goda och fullgiltiga anledningar att begära en ingående

och allsidig undersökning och utredning rörande undervisnings-, examensoch

studieväsendet vid rikets universitet.

Då man flerestädes vid utlandets lärda högskolor med mycket goda

kunskapsresultat lyckats inom nödigt mått begränsa studietiden, bör ett närmare

studium af utlandets universitetsförhållanden kunna gifva en nyttig ledning

för ett blifvande reformarbete på detta område inom vårt eget land.

I utlandet göres i regel en vida skarpare åtskilnad än hos oss mellan

embetsexamina å den ena sidan och de rent vetenskapliga universitetsstudierna

ä den andra. Kurserna för embetsexamina äro i utlandet långt mera i detalj bestämda

i sjelfva universitets- eller examensstadgarna, en viss tid brukar der

vara faststäld, inom hvilken dessa examina böra vara aflagda, och flerestädes

afläggas de inför särskilda examenskommissioner, hvarigenom hvarje godtycklighet

från universitetslärarnes sida med afseende på kursernas ökande

blir utesluten.

Med denna anordning sammanhänger, att utlandets universitetslärare

flerestädes bruka så anordna sina föreläsningar, att de under loppet af 1—

3 terminer gifva lärjungarne en öfverblick öfver hela sitt ämne, med nödiga

litteraturanvisningar, i stället för att, som hos oss ofta varit fallet, upptaga termin

efter termin med föreläsningar om en blott detalj af ämnet. Indika

kursföreläsningar, för hvilka professorerna i regel ega uppbära särskild ersättning,

pläga vid utlandets universitet vara mycket besökta och högt uppskattade

af studenterna, hvilket i sin ordning gör, att mycken omsorg nedlägges

på dessa föreläsningar.

En annan olikhet mellan utlandets universitetsförhållanden och våra

synes vara den, att, medan man hos oss har en benägenhet att ställa upp

mycket stora qvantitativa fordringar för erhållande af de högre betygen i de

akademiska examina och ofta nog tänker mera på den större receptiviteten

än på den större mognaden, fäster man i utlandet mera afseende vid de qvalitativa

skilnaderna mellan examinanderna, och i öfverensstämmelse härmed

anser man ådagalagd förmåga att på någon vigtig punkt fördjupa studiet

eller verkställa en sjelfständig undersökning såsom en vida bättre mätare på

eu lärjunges kapacitet än inlärandet af två eller tre gånger så långa kurser

som de för lägsta betyget erforderliga.

Bill. till Riksd. Prof. 1902. 10 Sami. 1 Afd. 1 Band. U Saft.

2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Bilisdagens Skrifvelse N:o 82.

Om nu Riksdagen från denna jemförelse med utlandet öfvergår till ett

närmare skärskådande af våra egna universitetsförhållanden, vill Riksdagen

— som nyss särskildt uttalat sig om vissa af de förberedande examina —

framhålla, att frågan om de förberedande akademiska examinas borttagande

eller inskränkande bör i hela dess vidd ju förr dess hellre upptagas till behandling

och afgörande. Denna fråga har redan tillräckligt länge stått på

dagordningen. Skulle det emellertid vid en förnyad pröfning visa sig, att

möjligen någon af dessa examina icke skulle kunna fullständigt undvaras,

torde en förestående läroverksreform och särskildt en annan anordning af

studierna i de allmänna läroverkens högre klasser kunna göra det möjligt

för dessa läroverk att öfvertaga nu ifrågavarande uppgift och sålunda meddela

de lärjungar, som skola gå till universiteten, det för deras blifvande

studium nödiga förberedande kunskapsmåttet liksom ock i högre grad, än för

närvarande är fallet, gifva dem öfning i sjelfständig studieverksamhet. I detta

afseende vill Riksdagen särskildt erinra, att Riksdagen redan i sin skrifvelse

till Eders Kongl. Maj:t af den 6 maj 1899 rörande vissa ändringar i de

allmänna läroverkens organisation framhållit önskvärdheten af en större valfrihet

på det högre skolstadiet, och detta just i syfte, att klasserna 6:i—7:2 skola

kunna gifva nödig förbildning för studier, afsedda att fortsättas vid universitet

eller annan högre tillämpningsskola.

Vänder man sig från de s. k. förberedande examina till de egentliga

universitetsstudierna med dertill hörande examina, så visar det sig genast

vida svårare att utpeka, både på hvilka punkter ett reformarbete bör samla

sig och hur det bör genomföras. Här måste en grundlig undersökning och

utredning först ega rum, och för att alla hithörande spörsmål må erhålla

den allsidiga och fullständiga belysning, som är af nöden, är det tvifvelsutan

af vigt, att äfven representanter för det praktiska lifvet och dess kraf härvid

tillkallas och få göra sin mening gällande.

Riksdagen föreställer sig, att särskildt i vissa embetsexamina en minskning

af ämnenas antal skall visa sig möjlig och att en motsvarande minskning

af studietiden deraf skall kunna blifva en följd. Men framför allt vill

Riksdagen betona nödvändigheten af en reduktion af kurser och fordringar

på åtskilliga områden. Särskildt i fråga om våra embetsexamina — till hvilka

Riksdagen äfven räknar filosofie kandidat- eller licentiatexamen, använd såsom

lärareexamen — bör en nyttig inskränkning kunna ega rum genom att bättre

skilja mellan hufvudsak och bisak, än nu ofta synes vara fallet vid uppställandet

af kurser och fordringar.

Huruvida den i utlandet använda metoden att genom embetsexaminas

afläggande inför särskilda examenskommissioner hålla fordringarna vid en

fastare nivå och dermed också studietiden inom mera bestämda gränser äfven

s. 11 Kontrollera mot PDF

Riksdagens Skrifvelse N:o 82. 11

hos oss bör finna tillämpning, derom torde först en närmare utredning kunna

gifva besked.

I hvarje fall finner emellertid Riksdagen ett mera detaljeradt och bestämdt

angifvande i stadgandena rörande de olika examina af det nödiga

kunskapsmåttet för deras afläggande nödvändigt, på det att icke vederbörande

examinatorer skola kunna efter eget godtfinnande pressa upp examensfordringarna

snart sagdt huru högt som helst. Att tillämpningen af hithörande

bestämmelser i examensstadgarne dessutom bör ställas under lämplig

och effektiv kontroll, synes vara af erfarenheten till fullo ådagalagdt.

Det är utan tvifvel många ganska invecklade och svårlösta frågor, som

komma att framställa sig vid en närmare undersökning och utredning rörande

undervisnings-, examens- och studieväsendet vid rikets universitet. Men dessa

frågors invecklade art och svårigheterna vid deras lösning böra ej få afskräcka

från ett allvarligt bemödande att på detta vigtiga område åstadkomma

nödiga reformer. En fortgående förlängning af studietiden vid våra

universitet kan ej ur någon synpunkt betraktas som en fördel. För den enskilde

betyder den, att han senare kommer ut i lifvet, att han senare får

sin utkomst och att han kanske aldrig kan blifva en skuldfri och oberoende

man. Det må också ihågkommas, att den aflagda universitetsexamen i regeln

icke gör honom färdig för hans blifvande lefnadskall; efter denna följa

i de flesta fall nya läroår och nya lärokurser af mera praktisk art, hvilka

äfven de kunna blifva både långa och ekonomiskt mycket betungande. Härtill

kommer numera en ökad värnpligstid, hvilket gör en reducering af studietiden

vid universiteten yttermera nödvändig, för att icke utträdet i lifvet

och på det praktiska arbetsfältet skall framflyttas ännu längre. Att det ur

statens synpunkt måste anses högeligen önskvärd!, att studietiden förkortas,

krafvel’ ingen utförlig bevisning. Det kan icke vara till gagn för samhället,

att en del af dess medlemmar begynna sin egentliga praktiska verksamhet,

först när de hafva sin kanske allra bästa tid bakom sig, och äfven ur statsfinansiel

synpunkt måste kombinationen af en mycket lång studietid och en

derigenom väsentligt afkortad tjenstetid för de blifvande embets- och tjenstemännen

betraktas såsom en mycket betänklig sak. Ju längre studietiden är,

desto högre måste naturligtvis också löneanspråken ställas af dem, som blifva

embets- och tjensteman.

Riksdagen har sålunda ansett alla skäl tala för att en allsidig undersökning

och utredning af det vigtiga ämnet snarast möjligt kommer till stånd.

På grund af hvad Riksdagen i nu berörda frågor anfört, får Riksdagen

anhålla, det täcktes Eders Kongl. Maj:t ej mindre taga under öfvervägande,

huruvida icke de såsom vilkor för rätten att vid universiteten aflägga juridiska

examina stadgade s. k. förberedande examina lämpligen kunna afskaffas,

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Riksdagens Skrifvelse N:o 82.

än äfven i öfrig! låta undersöka och utreda, huruvida icke, med hänsyn till

nödvändigheten af studietidens begränsning, åtskilliga ändringar och tillägg i

gällande bestämmelser med afseende å undervisnings-, examens- och studieväsendet

vid Upsala och Lunds universitet samt Karolinska mediko-kirurgiska

institutet i Stockholm kunna vara hehöfliga, och att Eders Kongl. Maj:t

derefter ville vidtaga de åtgärder, som i dessa afseenden kunna befinnas erforderliga

och gagneligt.

Stockholm den 8 maj 1902.

Med undersåtlig vördnad.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.