Sök i Ratio Lex

Skrifvelse till Konungen, angående vissa förhållanden vid Malmberget och Kiruna.

1902-05-10 · 6 sidor, varav 6 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 6 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Rskr. 1902:85, Skrifvelse till Konungen, angående vissa förhållanden vid Malmberget och Kiruna.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Riksdagens Skrifvelse N:o 85..

1

N:o 85.

Uppläst och godkänd hos Första Kammaren den 10 maj 1902.

— — — — Andra Kammaren den 10 — —

Riksdagens skrifvelse till Konungen, angående vissa förhållanden

vid Malmberget och Kiruna.

(Första Kammarens tillfälliga utskotts (n:o 1) utlåtande n:o 17.)

(Andra Kammarens tillfälliga utskotts (n:o 3) utlåtande n:o 18.)

Till Konungen.

Vid 1899 års riksdag beslöts att, för främjande af uppkomsten af en

sjelfständig bofast befolkning i de nordliga trakter, som beröras af den

blifvande jernvägsliuien Gellivare—riksgränsen, skulle dels vid Malmberget

i Grellivare socken, dels ock vid Luossavaara—Kiirunavaara i Juckasjärvi

socken från kronans marker afskiljas vissa områden att, fördelade i tomter,

under vissa vilkor med eganderätt upplåtas åt enskilde för bebyggande.

I två inom Riksdagen väckta motioner hafva nu framställningar gjorts

rörande förhållandena vid de sålunda afsedda nja samhällena: Malmberget

och Kiruna.

I den ena af dessa motioner, hvilken särskildt angår förhållandena vid

Kiruna, har anförts, att den omtanke om den blifvande stora arbetarebefolkningen

vid dervarande gruffält, som låg till grund för Riksdagens

berörda beslut, under nuvarande förhållanden svårligen syntes leda till sitt

mål. Bland orsaker, som härtill medverkade, borde särskildt framhållas,

Rih. till Riksd. Prof. 1002. 10 Sami. 1 Afd. 1 Rand. 16 Höft. (Ko 85). 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Riksdagens Skrifvelse N:o 85.

att det vid upplåtandet af tomter bestämdes, att köpebref å tomterna

skulle utfärdas för tomtinuehafvarne först sedan byggnadsskyldigheten blifvit

behörigen fullgjord och köpeskillingen till fullo guldits samt att tomtegarne

ålades att bryta och underhålla en viss andel af den tomten angränsande

gata eller torg och, om dervid bankfyllnad eller skärning ifrågakomme,

verkställa sådan till 0,6 meters djup.

Motionären anför flera skäl, hvarför berörda bestämmelser borde ändras,

och .Riksdagen återkommer i det följande härtill.

Med erinran om 1899 års Riksdags beslut att köpeskillingarna för försålda

tomter skulle, efter afdrag af kostnaderna för regleringsplanernas uppgörande,

tills vidare och intill dess annorlunda kunde varda af Eders Kongl.

Maj:t bestämdt, användas till bestridande af sådana utgifter, som funnes

erforderliga för områdets behöriga ordnande, anmärker motionären, att

dessa medel ingalunda syntes vara tillräckliga för ändamålet och framställer

med anledning deraf vissa förslag.

Slutligen uttalar motionären den farhåga, att under nuvarande förhållanden

och derest ej de bostadsbehöfvande arbetarne och småfolket på ett

verksamt sätt stöddes i sträfvandet att skapa sig ett drägligt hemvist,

bvggnadsarbetet i Kiruna skulle öfvergå till rena spekulationsaffärer, dervid

arbetarne genom oskäligt höga hyror finge bidraga till spekulanternas

vinst, samt att antalet af verkliga arbetare, som derstädes kunde förvärfva

sig eget hem, komme att blifva mycket obetydligt; och föreslår motionären

derföre, att till främjande af uppkomsten af en tryggad och bofast arbetarebefolkning

å stadsplaneområdet vid Kiruna nödiga ändringar måtte vidtagas

i gällande stadga angående ordnandet och bebyggandet af nämnda

område samt att, efter företagen undersökning angående förutsättningarna

i öfrigt för vinnandet af detta mål, förslag måtte framläggas till de öfriga

åtgärder, som kunde finnas vara af behofvet påkallade.

I den andra af omförmälda motioner åberopas, hurusom åtskilliga

svårigheter mött att medla mellan å ena sidan vederbörande malmbolags

anspråk på utrymme för sina anläggningar vid Malmberget och Luossavaara—Kiiruunavaara

samt å andra sidan det allmännas intresse af att

åstadkomma sjelfständiga samhällen i närheten af arbetsplatserna. Det

hade derför varit af särskild! intresse att vid det af åtskilliga riksdagsmän

sommaren år 1900 gjorda besök å ifrågavarande platser söka erhålla kännedom

om huru förhållandena utvecklat sig. Vid detta besök hade från

arbetarnes sida framförts vissa önskemål, som enligt deras uppfattning ej

behörigen tillgodosetts.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Riksdagens Skrifvelse N:o 85.

3

I motionen redogöres derefter för arbetarn es klagomål i berörda hänseenden.

De afse väsentligen de i förstnämnda motion oraförmälda missförhållanden.

Dock beröras äfven åtskilliga andra angelägenheter. Af dervid

uttalade önskemål synas, enligt hvad en af Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande

i Norrbottens län afbiten promemoria, som varit för

Riksdagen tillgänglig, utvisar, några numera vara tillfredsstälda och vissa

anmärkningar lära, jemväl att döma af samma promemoria, bero på missuppfattning.

Hvad särskilt Malmberget beträffar torde det klagomål ej

sakna fog, som går ut på att alltför höga köpeskillingar åsatts tomterna

derstädes. Dessa synas ock hafva rönt endast ringa efterfrågan.

Såsom nu förevarande motions syftemål angifves i densamma åstadkommandet

af undersökning dels af de förhållanden, öfver hvilka klagomål

anförts af arbetarebefolkningen inom nämnda samhällen samt erforderlig

rättelse genom ändring af meddelade föreskrifter eller på annat sätt, dels

ock huruvida ej denna angelägenhet borde gifva anledning till öfvervägande

af förändrade grunder för samhällenas ordnande i öfverensstämmelse

med en normalplan för nya stadssamhällens anläggning på allmän

mark, hvarigenom särskild! tomtvärdenas stegring genom spekulation kunde

för framtiden förekommas.

Med hänsyn till att den arbetande befolkningen under dess sträfvan

efter eu dräglig existens och eget hem i trakter, belägna såsom ifrågavarande

samhällen långt öfver polcirkeln, måste möta stora svårigheter af

mångahanda slag, de hårdaste naturförhållanden, stark kyla och långvarigt

vintermörker, i hög grad fördyrade lifsförnödenheter, orimligt i pris uppdrifna

byggnadsmaterial och dagsverkspriser, synes det ej vara mer än

billigt och för öfrigt ligga i statens välförstådda intresse att så mycket

som möjligt underlätta förvärfvet af egna hem derstädes.

Riksdagens afsigt med upplåtelsen af ifrågavarande områden vax i

första rummet att derå bereda plats för en sjelfständig och bofast arbetarebefolkning

och derigenom skänka stadga åt de oordnade förhållanden,

som gifvetvis måste göra sig gällande i dessa med en exempellös hastighet

uppväxande samhällen.

I likhet med motionärerna finner emellertid Riksdagen, att framför

allt den punkt i Riksdagens beslut, som föreskrifver, att köpebref å tomt

icke må utfärdas, förrän byggnadsskyldigheten behörigen fullgjorts och

köpeskillingen i sin helhet guldits, utgör ett betydande hinder särskild!

för den egentliga arbetarebefolkningen att förvärfva egna hem och är

egnad att oskäligt betunga densamma vid iordningsställandet af dessa

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Riksdagens Skrifvelse N:o •85.

hem samt att med bestämmelser af dylik art Riksdagens afsigt sålunda

löper fara att förfelas. Arbetarebefolkningen saknar vanligen eget kapital.

De små besparingar, den möjligen kan göra, förslå helt naturligt icke i

hithörande fall att såväl inköpa tomt som äfven fullgöra byggnadsskyldigheten,

utan lånevägen måste derför anlitas. Denna är för arbetaren i

vanliga fall stängd, då han icke kan, förrän byggnadsskyldigheten fullgjorts

m. m., erhålla köpebref, vinna lagfart å tomten och lemna infeckningssäkerhet

för behöflig! byggnadslån, som nog icke från enskild! håll

torde lemnas den arbetande befolkningen utan dylik säkerhet. Frånsedt

den sålunda förefintliga svårigheten för arbetaren att anskaffa nödigt byggnadskapital

tillkommer derjemte den i många fall betungande skyldigheten

att bryta andel i gata, så mycket mer betungande, som stora kost*

nader ofta möta den enskilde redan vid schaktningen, gräfningen och planeringen

af en inköpt tomt, belägen såsom i Kiruna mestadels i stenbunden,

kuperad och med rullstenar betäckt mark.

Riksdagen förbiser icke de svårigheter, som äro förknippade med åstadkommandet

af lättnader i ofvannämnda hänseenden, men håller dock före,

att dylika lättnader skulle kunna, utan äfventyrandet af ändamålet med

ifrågavarande samhällen och deras sunda utveckling samt med tillbakahåilandet

af den osunda spekulationslustan, medgifvas efter pröfning af behofvet

i hvarje fall, hvilken pröfning ju lämpligen kunde öfverlemnas åt

Eders Kong! Maj:ts befallningshafvande.

Hvad angår den tomtegaren åliggande skyldighet att bryta gata, skulle

ju i de fall, der denna skyldighet visades vara särskild! betungande, antingen

bidrag kunna lemnas tomtegaren af tomtraedel til! fullgörande af

denna skyldighet eller också anstånd dermed honom beviljas. För att

emellertid åstadkomma ordnade samhällsförhållanden i Kiruna och Malmberget

samt eu sund och lifskraft^ utveckling af uessa samhällen och för

att göra den der bosatta befolkningens tillvaro någorlunda dräglig synas

jemväl andra och mera verksamma medel, än här ofvan föreslagits, erforderliga.

Ifrågavarande samhällen haf va grundats i ödemarken utan det fasta

underlag, som tillvaron af en omgifvande bofast befolkning alltid gifver

uppväxande samhällen, och hafva vuxit upp under exceptionella förhållanden,

hvilka icke medgifva dessa samhällen den lugna, besinningsfulla och

jemna utvecklingsperiod, hvarje organism behöfver. Under det andra samhällen

för sin nydaning och sitt ordnande till ett organiskt helt hafva

kraft många årtionden och ännu längre tid, svälla samhällena i fråga på

några få år ut till stora befolkningscentra med alla dervid uppstående

s. 5 Kontrollera mot PDF

Riksdagens Skrifvelse N:o 85. 5

berättigade kraf och behof i kyrkligt, administrativt, kommunalt och judicielt

afseende. Samhällen sådana som Malmberget med omkring 7,000

invånare och Kiruna, hvithet för närvarande räknar 2- å 3,000 invånare,

men inom några år med säkerhet kan antagas hafva ett flerdubbelt invånareantal,

kunna ej längre umbära gudstjenstlokaler, skolhus, sjukhus,

domstolslokaler, häkte, brand- och polisstation, ett ordnadt brandväsen,

dränering, vattenledning, belysning, renhållning och i sammanhang härmed

hehöfliga kommunala, administrativa, kyrkliga och judiciella tjensteman

m. m.

Till de härför erforderliga utgifter kommer jemväl den andel af respektive

socknars betydande skuldbörda, som samhällena torde få ikläda

sig, för den händelse de bilda egna kommuner.

De till alla dessa olika ändamål erforderliga medel, hvilkas anskaffande

inom närmaste framtid torde vara ett oundgängligt vilkor för åvägabringande

af reda, fasthet och stadga bland den mängd derstädes vistande

lösa och oroliga element, komma med all sannolikhet att öfverstiga bärkraften

hos dessa samhällens invånare, Indika till hufvudsaklig del utgöras

af en obemedlad arbetarebefolkning; och medlens utkräfvande af denna

befolkning skulle säkerligen drifva densamma att söka sig hemvist å malmbolagen

tillhöriga områden eller annorstädes utom dessa samhällens hank

och stör, något som endast skulle bidraga att motverka statsmakternas

sträfvan att der uppe skaffa en bofast och hemegande befolkning.

Genom Eiksdagens vid särskilda tillfällen fattade beslut såväl om

inköp af bandelen Luleå—Gellivare som äfven i fråga om fortsättning af

denna bana till riksgränsen, har från statsmakternas sida möjliggjorts en

storartad grufverksamhet i Norrbotten och dermed äfven gifvits upphof åt

uppkomsten af dessa två ifrågavarande arbetaresamhällen. Derför torde

också dessa samhällen böra utgöra föremål för Riksdagens särskilda uppmärksamhet

och kraftiga medverkan till befordrande af deras sunda utveckling.

I detta afseende kan, såsom en af motionärerna äfvensom Eders

Kongl. Maj:ts befallningshafvande i Norrbottens län framhållit, ifrågasättas,

huruvida icke staten med de medel, som af malmbolagen erhållits för försåld

mark och jemväl från dessa inflyter för åt dem utarrenderad jord,

lämpligen borde i en eller annan form understödja och underlätta genomförandet

af de samfundskraf af mångahanda slag, som, enligt hvad förut är nämndt,

ställas på dessa samhällen.

Ofvannämnda till staten influtna och inflytande medel härröra ju ytterst

från uppkomsten af grufbrytningen vid Malmberget och Luossavaara—

Bill. till Riksd. Rot. 1.002. 10 Sami. 1 Afd. 1 Band. 10 Höft. 2

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Riksdagens Skrifvelse N:o 85.

Kiirunavaara och skulle, om de användes på nyss antydda sätt, under den

bästa formen komma det allmänna till godo.

Men då sålunda Riksdagen anser, att en verksam ekonomisk hjelp

bör från statens sida komma samhällena till godo, vill Riksdagen dervid

uttryckligt betona, att detta endast må ske i den mån man dermed kan i

främsta rummet tillgodose arbetarebefolkningens bästa, befrämja dess sträfvan

efter egna bostäder, motarbeta en osund spekulationslusta vid samhällenas

bebyggande samt verka för uppkomsten af billiga och sunda

arbetarebostäder.

I hvad mån och under hvilka former en dylik medverkan från statens

sida må anses böra ega rum bör, enligt Riksdagens åsigt, blifva beroende

på eu närmare undersökning af arten och beskaffenheten af de

allmänna behof, som kunna förefinnas i dessa samhällen, deras egen ekonomiska

bärkraft särskildt med hänsyn till Luossavaara och Kiirunavaara

malmfälts eventuella intagande inom området för Kirunasamhället och de

förutsättningar, '' hvarunder de af Riksdagen här förut framhållna statsintressen

bäst må kunna tillgodoses under dessa samhällens utveckling.

Likaså torde jemväl vid en blifvande undersökning böra tagas i noggrant

öfvervägande, huruvida och under hvilka vilkor lättnader uti förut angifna

afseenden må kunna beredas arbetarebefolkningen vid förvärfvet af egna

hem inom samhällena.

På grund af hvad nu anförts får Riksdagen anhålla, det Eders Kongl.

Maj: t täcktes låta utreda i hvad mån och under hvilka förutsättningar

åtgärder från statens sida må anses ytterligare böra vidtagas för att befrämja

uppkomsten af en bofast arbetarebefolkning i Kiruna och Malmberget

samt en sund och lifskraftig utveckling af dessa samhällen och derefter

för Riksdagen framlägga de förslag, hvartill denna utredning kan

gifva anledning.

Stockholm den 10 maj 1902.

Med undersåtlig vördnad.

Stockholm 1902. hinna Kling!. Hofboktryckeri.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.