Sök i Ratio Lex

Skrifvelse till Konungen, i anledning af väckta motioner om ändring af 14 § i lagen angående eganderätten till skrift den 10 augusti 1877.

2 sidor, varav 2 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 1,3 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: alla 2 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Rskr. 1902:9, Skrifvelse till Konungen, i anledning af väckta motioner om ändring af 14 § i lagen angående eganderätten till skrift den 10 augusti 1877.

Dokumentets text

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Riksdagens Skrifvelse N:o 9.

N:o 9.

Uppläst och godkänd hos Första Kammaren den 8 mars 1902.

— — — — Andra Kammaren den 11 —

Riksdagens skrifvelse till Konungen, i anledning af väckta motioner

om ändring af 14 § i lagen angående eganderätten till

skrift den 10 augusti 1877.

(Lagutskottets utlåtande n:o 4.)

Till Konungen.

Inom ^Riksdagen kar af enskilda motionärer gjorts framställning

om sådan ändring af 14 § i lagen angående eganderätt till skrift att

den i första punkten af nämnda paragraf bestämda tid för författares

eller öfversättares i andra kapitlet af berörda lag omförmälda rätt måtte

till viss längre tid utsträckas.

Riksdagen bar ansett goda skäl tala för eu lagändring i motionernas

syfte. Nuvarande bestämmelse innebär otvifvelaktigt mången gång för

en dramatisk eller musikaliskt-dramatisk författares eller öfversättares

efterlefvande en ganska bård begränsning af den ekonomiska fördel, de

eljest skulle kunna förvänta af hans litterära qvarlåtenskap. Den omständigheten,

att nästan alla civiliserade länders lagar tillerkänna den

enskilda litterära eganderätten i detta afseende en väsentligt längre giltighetstid

än den bos oss medgifna, synes ock gifva vid handen, att eu

så sträng begränsning som den i vårt land föreskrifna svårligen kan vara

med hänsyn till allmänhetens och teaterföreståndarnes berättigade intressen

af verkligt behof påkallad.

s. 11 Kontrollera mot PDF

Riksdagens Skrifvelse N:o 9.

11

Emellertid har Riksdagen hållit före att, innan ändring af ifrågavarande

bestämmelse vidtages, tillfälle torde böra beredas äfven representanterna

för de intressen, Indika i afseende å fastställande af tidsgränsen

för författares eller öfversättare^ berörda rätt kunna betecknas såsom

motsatta dessa senares, att i frågan sig uttala, och att i hvarje fäll erfordras

eu vida omsorgsfullare undersökning, än den Riksdagen är i stånd

att företaga, för att få utrönt hvilken tidsbegränsning är den efter hänsyn

till alla olika intressen bäst afpassade, hvarjemte torde böra tagas i öfvervägande,

huruvida icke till äfventyra en ändring af ifrågavarande tidsbestämmelse

kan påkalla en förändring jemväl af tidsbestämmelsen i andra

punkten af samma paragraf.

På grund häraf får Riksdagen anhålla, att Eders lvongl. Maj:t

täcktes taga under öfvervägande, huruvida och i hvad mån den i första

punkten af 14 § i lagen angående eganderätt till skrift bestämda tid för

författares eller öfversättares i andra kapitlet af berörda lag omförmälda

rätt lämpligen må kunna utsträckas, samt för Riksdagen framlägga det

förslag till lagändring i sådant syfte, hvartill den verkstälda utredningen

kan föranleda.

Stockholm den 11 mara 1902.

Med undersåtlig vördnad.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.