Sök i Ratio Lex

Skrifvelse till Konungen, i anledning af Kongl. Maj ds proposition angående inköp af de enskilda telefonanläggningarna i Stockholm med omnejd.

1902-05-13 · 3 sidor, varav 3 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 3 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Rskr. 1902:91, Skrifvelse till Konungen, i anledning af Kongl. Maj ds proposition angående inköp af de enskilda telefonanläggningarna i Stockholm med omnejd.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Riksdagens Skrifvelse N:o 91.

1

N:o 91.

Uppläst och godkänd i Första Kammaren den 13 maj 1902.

— — — — Andra Kammaren den 13 — —

Riksdagens skrifvelse till Konungen, i anledning af Kongl. Maj ds

proposition angående inköp af de enskilda telefonanläggningarna

i Stockholm med omnejd.

(Statsutskottets utlåtande n:o 66.)

Till Konungen.

Uti en till Riksdagen aflåten proposition (n:o 64) har Eders Kongl.

Maj:t, under åberopande af propositionen bilagda utdrag af statsrådsprotokollen

öfver. civilärenden för den 31 januari och den 21 mars

detta år föreslagit Riksdagen att — med godkännande af ett mellan

telegrafstyrelsen samt styrelserna för Stockholms allmänna telefonaktiebolag-

och Stockholms Bell telefonaktiebolag den 28 december 1901

träffa dt aftal angående öfverlåtelse till telegrafverket af bolagens samtliga

telefonanläggningar i Stockholm med omnejd m. m., med en i

statsrådsprotokollet för den 21 sistlidne mars omförmäld rättelse —

bemyndiga riksgäldskontor! att tillhandahålla telegrafstyrelsen det

penningbelopp, som erfordrades för köpeskillingens erläggande enligt

nämnda öfverlåtelseaftal, såsom lån på de i sistnämnda statsrådsprotokoll

omförmälda vilkor.

1 bil stöd för det nu föreslagna inköpet har särskild! framhållits,

Bill. till Riksd. Prot. 1902. 10 Sami. 1 Åfd. 1 Band. 21 Häft. (Näs 91—93). 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2 Riksdagens Skrifvelse N:o 91.

hurusom det vore i hög grad önskvärd!, att icke säga nödvändigt, för

staten att befria sig från den konkurrens, för hvilken dess telefonväsende

i landets hufvudstad med omnejd utsattes från enskilda företag

på detta område. Jemte det att denna privatkonkurrens försvarade

för staten att erhålla valuta för de å telefonväsendet nedlagda medlen,

har påpekats, att den utgjorde hinder för ett enligt telegrafstyrelsens

mening önskvärdt ordnande af rikets telefonväsende efter i viss mån

förändrade grunder. Det nuvarande tillståndet med olika telefonnät i

hufvudstaden och dess omgifningar förmenades ock för allmänheten

medföra stora olägenheter, som genom statens öfvertagande af de enskilda

näten skulle undanrödjas.

Berörda olägenheter synas emellertid Riksdagen ingalunda vara

af den betydelse, som man velat tillmäta dem. Enligt Riksdagens

mening torde det sätt, på hvilket allmänhetens behof af ifrågavarande

kommunikationsmedel för närvarande tillgodoses, icke gifva berättigad

anledning till klander, och det kan sättas i fråga, huruvida på det

hela större fördelar skulle beredas trafikanterna, om landets hela telefonverksamhet

lädes i statens hand. I förevarande hänseende lärer nem

ligen den hittillsvarande konkurrensen icke kunna frånkännas all betydelse.

Deremot synes man icke vidare behöfva befara, att denna

konkurrens skall kunna i någon afsevärd grad inkräkta på det ekonomiska

resultatet af rikstelefonens verksamhet. Med den störa utbredning,

statens telefonväsende numera erhållit såväl inom hufvudstaden

som i öfriga delar af landet, och särskild! genom sina vidsträckta

interurbana förbindelser intager nemligen denna institution, en synnerligen

stark ställning gent emot de ännu existerande enskilda telefonnäten.

_

Riksdagen, som sålunda icke kan anse, att inköpet åt de enskilda

telefonnäten påkallas vare sig för tillgodoseende af allmänbetens intresse

eller för betryggande i ekonomiskt hänseende af statens telefonverksamhet,

har ej heller funnit sig öfvertygad om behofvet af det omordnande

af landets telefonväsende, som stälts i utsigt,, för så vidt det

ifrågasatta inköpet komme till stånd. I hvad. mån härigenom verkliga

fördelar skulle vinnas, är ock svårt för Riksdagen att bedöma, då

hvarken telegrafstyrelsen eller föredragande departementschefen närmare

redogjort för de grunder, som vid ett sadant omoidnande skulle fa

tillämpning. .

Såsom af det förestående torde framgå, är det, enligt Riksdagens

mening, hvarken från statens eller allmänhetens synpunkt af behofvet

påkalladt att nu med rikstelefonen införlifva ifrågavarande enskilda telefon
-

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Riksdagens Skrifvelse N:o 91.

nät. Vid sådant förhållande och då Riksdagen årligen — såsom äfven

innevarande år skett -— med afsevärda belopp i form af lån eller anslag

möjliggör en ständigt fortgående utveckling af statens telefonväsende,

bär Riksdagen ansett sig icke hafva skäl besluta den ytterligare

och under alla förhållanden högst betydande statsutgift, som ett

inköp af berörda telefonnät skulle föranleda. Då Riksdagen sålunda

redan af principiella grunder funnit sig icke böra bifalla den af Eders

Kongl. Maj:t nu gjorda framställningen, bär Riksdagen icke haft anledning

att ingå i närmare pröfning af de föreslagna vilkoren för köpet;

dock synes det Riksdagen icke saknas skäl antaga, att den fordrade

köpeskillingen ej obetydligt öfverstiger det verkliga värdet af telefonnäten

och fastigheterna i fråga, liksom det ock torde vara ganska

tvifvelaktigt, att denna egendom skall i statens hand lemna en så stor

afkastning, som beräknats.

På grund af det anförda har Eders Kongl. Maj:ts ifrågavarande

framställning icke vunnit Riksdagens bifall.

Stockholm den 13 maj 1902.

Med undersåtlig vördnad.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.