Skrifvelse till Konungen, i anledning af Kongl. Maj:ts proposition angående visst förklarande i fråga om försäljning af fastigheten n:o 1 i qvarteret Lejonet i Stockholm.
1902-05-13 · 4 sidor, varav 4 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: alla 4 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
Rskr. 1902:92, Skrifvelse till Konungen, i anledning af Kongl. Maj:ts proposition angående visst förklarande i fråga om försäljning af fastigheten n:o 1 i qvarteret Lejonet i Stockholm.
Dokumentets text
4
Riksdagens Skrifvelse N:o 92.
N:o 92.
Uppläst och godkänd hos Första Kammaren den 13 maj 1902.
— — — — Andra Kammaren den 13 — —
Riksdagens skrifvelse till Konungen, i anledning af Kongl. Maj:ts
proposition angående visst förklarande i fråga om försäljning
af fastigheten n:o 1 i qvarteret Lejonet i
Stockholm.
(Statsutskottets utlåtande n:o 70).
Till Konungen.
Under åberopande af bifogadt utdrag af statsrådsprotokollet öfver
finansärenden för den 20 mars innevarande år liar Eders Kongl. Maj:t,
med anledning af en af Hans Kongl. Höghet Kronprinsen gjord framställning,
nti en till Riksdagen samma dag aflåten proposition (n:o 67)
föreslagit Riksdagen att för sin del förklara, att hinder icke mötte för
försäljning af fastigheten n:o 1 efter 1810 års nummerordning i qvarteret
Lejonet i Stockholm, under vilkor, dels att en af Eders Kongl. Maj:t,
på föredragning af chefen för finansdepartementet, utsedd person skulle
eg a deltaga i förvaltningen af de genom försäljningen inflytande medlen,
dels ock att, derest för köpeskillingen förvärfvades annan eller andra
fastigheter, statsmedel icke finge användas till reparation eller underhåll
af desamma eller till andra utgifter för dem.
Riksdagens Skrifvelse N:o 92. 5
I anledning af denna framställning har inom Riksdagen i särskilda
motioner yrkats, dels att Riksdagen måtte förklara, att Eders
Kongl. Maj:ts ofvan omförmälda proposition icke kunde af Riksdagen
bifallas, men att från Riksdagens sida hinder icke mötte för försäljning
af fastigheten n:o 1 efter 1810 års nummerordning i qvarteret Lejonet
i Stockholm under vilkor, att fastigheten öfverlätes till statsverket emot
det att från riksgäldskontor et årligen utbetalades 90,000 kronor till
den, som enligt gällande fideikommissbestämmelser skulle ega att
disponera öfver fastigheten, dels att Riksdagen måtte besluta att på
det sättet bifalla Eders Kongl. Maj:ts proposition, att Arffurstens palats
inlöstes af staten för en summa af 2,250,000 kronor.
På grund af förändrade förhållanden kan för visso det med den
i statsrådsprotokollet omförmälda stiftelse afsedda mål, eller beredande
af en förbättrad ekonomisk ställning åt en af det Kongl. Husets medlemmar,
endast i ringa grad ernås genom ifrågavarande fastighets bibehållande
till disposition i enlighet med stiftelseurkunden. Detta mål
skulle deremot, på sätt föredragande departementschefen till statsrådsprotokollet
anfört, i väsentligen ökad grad vinnas genom en förändrad
och mera fruktbärande disposition af det betydliga kapital, som är
bundet i fastigheten. Med afseende härå synes hinder icke böra uppställas
mot eu försäljning af densamma. Riksdagen anser emellertid,
att palatset alltjemt bör bibehållas såsom eu publik byggnad och att
det sålunda, derest detsamma skall afyttras, bör inköpas för statsverkets
räkning; och synes så mycket större skäl härtill föreligga, som byggnadens
framstående läge särskild! gör den synnerligen lämplig att användas
för allmänt ändamål och det alltmer framträdande behofvet af nya och
utvidgade lokaler lör de centrala embetsverken torde böra föranleda
dertill, att det tillfälle, som i förevarande afseende erbjuder sig för
tillgodoseende af detta behof, icke bör lemnas obeaktadt.
Hvad köpeskillingen beträffar, har, enligt hvad i statsrådsprotokollet
meddelats, å fastigheten afgifvits köpeanbud, uppgående till
2,250,000 kronor; och vid sådant förhållande har Riksdagen ansett den
köpeskilling, som skall af kronan för fastighetens förvärfvande erläggas,
böra bestämmas till högst det sålunda erbjudna beloppet. Riksdagen
anser visserligen, att köpesumman till en början icke bör utgå i annan
form än såsom en ränta efter 4 procent derå, att årligen utbetalas från
riksgäldskontor^ till den, som eger uppbära densamma. Köpeskillingen
bör alltså tills vidare, och intill dess Riksdagen i fråga om dess utbetalande
till säljaren kan komma att annorlunda besluta, innestå i
riksgäldskontoret. Men med afseende å den ekonomiska fördel, som
6
Riksdagens Skrifvelse N:o 92.
ifrågavarande kapitals användning i sin helhet eller till större eller
mindre del till inköp af fastigheter otvifvelaktigt skulle för framtiden
kunna medföra, anser Riksdagen hinder icke böra uppställas mot kapitalets
placering på sådant sätt, dervid gifvetvis äfven, för beredande af en
efter förhållandena afpassad furstlig bostad, särskild fastighet må kunna
förvärfvas. Samma rätt, som kronan nu eger i arffurstens palats, skulle
utan tvifvel tillkomma henne i sålunda inköpta egendomar; och med
afseende härå anser Riksdagen, att Riksdagens medgifvande till nämnda
fastighetsinköp bör inhemtas.
Den ofvannämnda årligen utgående utbetalningen till den dertill
enligt stiftelseurkunden berättigade bör gifvetvis beräknas å innestående
köpeskillingsbelopp och följaktligen minskas i förhållande till hvad som
användes till inköp af fastigheter för stiftelsens räkning.
Eders Kongl. Maj:ts föreliggande förslag innebär allenast hemställan
om att Riksdagen för sin del måtte förklara, att hinder icke
möter för ifrågavarande fastighets försäljning under vissa vilkor; och
har Riksdagen icke något att erinra mot en sådan förklarings afgifvande
under förbehåll att bland vilkoren upptagas bestämmelser i öfverensstämmelse
med den mening Riksdagen i detta afseende här ofvan uttalat.
Derest försäljningen under iakttagande häraf kommer till stånd,
böra, såsom ofvan angifvits, erforderliga medel utbetalas från Riksgäldskontoret,
hvilket af Riksdagen erhåller bemyndigande till sådana utbetalningar.
På grund af hvad sålunda anförts, får Riksdagen för sin del förklara,
att hinder icke möter för försäljning af fastigheten n:o 1 efter
1810 års nummerordning i qvarteret Lejonet i Stockholm, under vilkor,
dels att fastigheten inköpes för statsverkets räkning för en köpeskilling
af högst 2,250,000 kronor, hvilken köpeskilling efter köpets
afstötande, tills vidare och intill dess Riksdagen i fråga om densammas
utbetalande till säljaren annorlunda förordnar, skall för den genom
öfverenskommelsen emellan Konung Gustaf III och Prinsessan Sophia
Albertina den 17 mars 1783 bildade stiftelsens räkning innestå d[riksgäldskontoret,
som å innestående beloppet årligen, räknadt från den
dag fastigheten till statsverkets disposition öfverlemnas, utbetalar fyra
procent ränta till den, som enligt bestämmelserna i nämnda öfverenskommelse
må vara dertill berättigad, dels att köpeskillingen måyi sin
helhet eller till större eller mindre del, efter det Riksdagens medgifvande
för hvarje särskildt fall inhemtats, användas till fastighetsförvärf för
omförmäida stiftelses räkning, dels ock att statsmedel icke må användas
Riksdagens Skrifvelse N:o 92. 7
till reparation eller underhåll af sålunda inköpt fastighet eller till andra
utgifter för densamma;
och har Riksdagen bemyndigat riksgäldskontoret att, derest den
ifrågavarande försäljningen kommer till stånd, ej mindre verkställa
omförmälda årliga ränteutbetalning, utan äfven tillhandahålla erforderliga
medel till de fastighetsinköp, som enligt hvad ofvan nämnts, framdeles
kunna för stiftelsens räkning förekomma.
Stockholm den 13 maj 1902.
Med undersåtlig vördnad.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.