Sök i Ratio Lex

Skrifvelse till Konungen, i anledning af Kongl. Maj:ts proposition angående visst förklarande i fråga om försäljning af fastigheten n:o 1 i qvarteret Lejonet i Stockholm.

1902-05-13 · 4 sidor, varav 4 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 4 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Rskr. 1902:92, Skrifvelse till Konungen, i anledning af Kongl. Maj:ts proposition angående visst förklarande i fråga om försäljning af fastigheten n:o 1 i qvarteret Lejonet i Stockholm.

Dokumentets text

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Riksdagens Skrifvelse N:o 92.

N:o 92.

Uppläst och godkänd hos Första Kammaren den 13 maj 1902.

— — — — Andra Kammaren den 13 — —

Riksdagens skrifvelse till Konungen, i anledning af Kongl. Maj:ts

proposition angående visst förklarande i fråga om försäljning

af fastigheten n:o 1 i qvarteret Lejonet i

Stockholm.

(Statsutskottets utlåtande n:o 70).

Till Konungen.

Under åberopande af bifogadt utdrag af statsrådsprotokollet öfver

finansärenden för den 20 mars innevarande år liar Eders Kongl. Maj:t,

med anledning af en af Hans Kongl. Höghet Kronprinsen gjord framställning,

nti en till Riksdagen samma dag aflåten proposition (n:o 67)

föreslagit Riksdagen att för sin del förklara, att hinder icke mötte för

försäljning af fastigheten n:o 1 efter 1810 års nummerordning i qvarteret

Lejonet i Stockholm, under vilkor, dels att en af Eders Kongl. Maj:t,

på föredragning af chefen för finansdepartementet, utsedd person skulle

eg a deltaga i förvaltningen af de genom försäljningen inflytande medlen,

dels ock att, derest för köpeskillingen förvärfvades annan eller andra

fastigheter, statsmedel icke finge användas till reparation eller underhåll

af desamma eller till andra utgifter för dem.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Riksdagens Skrifvelse N:o 92. 5

I anledning af denna framställning har inom Riksdagen i särskilda

motioner yrkats, dels att Riksdagen måtte förklara, att Eders

Kongl. Maj:ts ofvan omförmälda proposition icke kunde af Riksdagen

bifallas, men att från Riksdagens sida hinder icke mötte för försäljning

af fastigheten n:o 1 efter 1810 års nummerordning i qvarteret Lejonet

i Stockholm under vilkor, att fastigheten öfverlätes till statsverket emot

det att från riksgäldskontor et årligen utbetalades 90,000 kronor till

den, som enligt gällande fideikommissbestämmelser skulle ega att

disponera öfver fastigheten, dels att Riksdagen måtte besluta att på

det sättet bifalla Eders Kongl. Maj:ts proposition, att Arffurstens palats

inlöstes af staten för en summa af 2,250,000 kronor.

På grund af förändrade förhållanden kan för visso det med den

i statsrådsprotokollet omförmälda stiftelse afsedda mål, eller beredande

af en förbättrad ekonomisk ställning åt en af det Kongl. Husets medlemmar,

endast i ringa grad ernås genom ifrågavarande fastighets bibehållande

till disposition i enlighet med stiftelseurkunden. Detta mål

skulle deremot, på sätt föredragande departementschefen till statsrådsprotokollet

anfört, i väsentligen ökad grad vinnas genom en förändrad

och mera fruktbärande disposition af det betydliga kapital, som är

bundet i fastigheten. Med afseende härå synes hinder icke böra uppställas

mot eu försäljning af densamma. Riksdagen anser emellertid,

att palatset alltjemt bör bibehållas såsom eu publik byggnad och att

det sålunda, derest detsamma skall afyttras, bör inköpas för statsverkets

räkning; och synes så mycket större skäl härtill föreligga, som byggnadens

framstående läge särskild! gör den synnerligen lämplig att användas

för allmänt ändamål och det alltmer framträdande behofvet af nya och

utvidgade lokaler lör de centrala embetsverken torde böra föranleda

dertill, att det tillfälle, som i förevarande afseende erbjuder sig för

tillgodoseende af detta behof, icke bör lemnas obeaktadt.

Hvad köpeskillingen beträffar, har, enligt hvad i statsrådsprotokollet

meddelats, å fastigheten afgifvits köpeanbud, uppgående till

2,250,000 kronor; och vid sådant förhållande har Riksdagen ansett den

köpeskilling, som skall af kronan för fastighetens förvärfvande erläggas,

böra bestämmas till högst det sålunda erbjudna beloppet. Riksdagen

anser visserligen, att köpesumman till en början icke bör utgå i annan

form än såsom en ränta efter 4 procent derå, att årligen utbetalas från

riksgäldskontor^ till den, som eger uppbära densamma. Köpeskillingen

bör alltså tills vidare, och intill dess Riksdagen i fråga om dess utbetalande

till säljaren kan komma att annorlunda besluta, innestå i

riksgäldskontoret. Men med afseende å den ekonomiska fördel, som

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Riksdagens Skrifvelse N:o 92.

ifrågavarande kapitals användning i sin helhet eller till större eller

mindre del till inköp af fastigheter otvifvelaktigt skulle för framtiden

kunna medföra, anser Riksdagen hinder icke böra uppställas mot kapitalets

placering på sådant sätt, dervid gifvetvis äfven, för beredande af en

efter förhållandena afpassad furstlig bostad, särskild fastighet må kunna

förvärfvas. Samma rätt, som kronan nu eger i arffurstens palats, skulle

utan tvifvel tillkomma henne i sålunda inköpta egendomar; och med

afseende härå anser Riksdagen, att Riksdagens medgifvande till nämnda

fastighetsinköp bör inhemtas.

Den ofvannämnda årligen utgående utbetalningen till den dertill

enligt stiftelseurkunden berättigade bör gifvetvis beräknas å innestående

köpeskillingsbelopp och följaktligen minskas i förhållande till hvad som

användes till inköp af fastigheter för stiftelsens räkning.

Eders Kongl. Maj:ts föreliggande förslag innebär allenast hemställan

om att Riksdagen för sin del måtte förklara, att hinder icke

möter för ifrågavarande fastighets försäljning under vissa vilkor; och

har Riksdagen icke något att erinra mot en sådan förklarings afgifvande

under förbehåll att bland vilkoren upptagas bestämmelser i öfverensstämmelse

med den mening Riksdagen i detta afseende här ofvan uttalat.

Derest försäljningen under iakttagande häraf kommer till stånd,

böra, såsom ofvan angifvits, erforderliga medel utbetalas från Riksgäldskontoret,

hvilket af Riksdagen erhåller bemyndigande till sådana utbetalningar.

På grund af hvad sålunda anförts, får Riksdagen för sin del förklara,

att hinder icke möter för försäljning af fastigheten n:o 1 efter

1810 års nummerordning i qvarteret Lejonet i Stockholm, under vilkor,

dels att fastigheten inköpes för statsverkets räkning för en köpeskilling

af högst 2,250,000 kronor, hvilken köpeskilling efter köpets

afstötande, tills vidare och intill dess Riksdagen i fråga om densammas

utbetalande till säljaren annorlunda förordnar, skall för den genom

öfverenskommelsen emellan Konung Gustaf III och Prinsessan Sophia

Albertina den 17 mars 1783 bildade stiftelsens räkning innestå d[riksgäldskontoret,

som å innestående beloppet årligen, räknadt från den

dag fastigheten till statsverkets disposition öfverlemnas, utbetalar fyra

procent ränta till den, som enligt bestämmelserna i nämnda öfverenskommelse

må vara dertill berättigad, dels att köpeskillingen måyi sin

helhet eller till större eller mindre del, efter det Riksdagens medgifvande

för hvarje särskildt fall inhemtats, användas till fastighetsförvärf för

omförmäida stiftelses räkning, dels ock att statsmedel icke må användas

s. 7 Kontrollera mot PDF

Riksdagens Skrifvelse N:o 92. 7

till reparation eller underhåll af sålunda inköpt fastighet eller till andra

utgifter för densamma;

och har Riksdagen bemyndigat riksgäldskontoret att, derest den

ifrågavarande försäljningen kommer till stånd, ej mindre verkställa

omförmälda årliga ränteutbetalning, utan äfven tillhandahålla erforderliga

medel till de fastighetsinköp, som enligt hvad ofvan nämnts, framdeles

kunna för stiftelsens räkning förekomma.

Stockholm den 13 maj 1902.

Med undersåtlig vördnad.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.