Skrifvelse till Konungen, i anledning af dels Kungl. Maj:ts proposition med förslag till förordning angående en särskild stämpelafgift för punsch, dels ock en i sammanhang med nämnda proposition väckt motion.
1903-05-15 · 12 sidor, varav 12 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 1,8 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
- Sidnummer: alla 12 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
Rskr. 1903:104, Skrifvelse till Konungen, i anledning af dels Kungl. Maj:ts proposition med förslag till förordning angående en särskild stämpelafgift för punsch, dels ock en i sammanhang med nämnda proposition väckt motion.
Dokumentets text
Riksdagens Skrifvelse N:o 104.
1
X:o 104.
Uppläst och godkänd åt Första Kammaren den 15 maj 1903.
_ _ — — Andra Kammaren den 15 — —
Riksdagens skrifvelse till Konungen, i anledning af dels Kungl.
Maj:ts proposition med förslag till förordning angående
en särskild stämpelafgift för punsch, dels ock en i sammanhang
med nämnda proposition väckt motion.
(Bevillningsutskottets betänkande N:o 36 och memorial N:o 40, 48,
52 och 57.)
Till Konungen.
I proposition den 30 sistlidne januari, n:o 53, bär Eders Kungl.
Maj:t föreslagit Riksdagen att antaga ett vid propositionen fogadt förslag
till förordning angående en särskild stämpelafgift för punsch.
Bih. till Riksd. Prof. 1903. 10 Sami. 1 Afd. 1 Band, 16 Höft.
1
2
Riksdagens Skrifvelse N:o 104.
Vid granskning af detta förslag har Riksdagen funnit skäl till följande
erinringar.
I 1 § af ifrågavarande förordning har ett tillägg synts böra inflyta.
Ifrågavarande afgift afser att utgöra en skatt å konsumtionen af
punsch inom landet; och det synes i följd häraf vara klart, att för punsch,
som utföres till utlandet, afgift icke skall erläggas. Då emellertid tvekan
kan råda, huruvida paragrafens föreslagna lydelse inedgifver en sådan
tolkning, har Riksdagen funnit lämpligt, att till paragrafen fogas ett uttryckligt
stadgande af innehåll, att för punsch, som utföres ur riket, stämpelafgift
icke skall erläggas.
Vid servering af punsch å utskänkningsställen är buteljen vanligen
uppdragen, innan den framsättes för rekvirenten. Då kontrollen öfver
stämpelafgiftens behöriga utgörande till stor del måste öfverlämnas åt
allmänheten, synes det vara nödigt att föreskrifva, att vid försäljning
till förtäring pa stället kärlet ej må öppnas eller den därå anbringade
stämpeln rubbas, förr än kärlet blifvit till köparen öfverlämnadt; och
bör stadgande härom lämpligen inflyta såsom tillägg till 3 § i förslaget.
I förslaget 5 § 2 mom. föreskrifves, att punschstämpel skall, till
skydd för densamma, täckas på butelj, krus och damejeanne med en
kapsyl af stanniol samt på ankare och fat med eu plåt af lämplig metall,
hvarjämte lämnas närmare föreskrifter om beskaffenheten af dessa
skyddsmedel. Då ifrågavarande kapsyler och plåtar endast hafva till
ändamål att utgöra skydd för de å kärlen anbringade stämplar, men
icke äga någon som helst betydelse ur kontrollsynpunkt, synes ingen anledning
förefinnas att ålägga försäljare af punsch en ovillkorlig skyldighet
att å kärlen anbringa dylika skyddsmedel. I många fall äro
dessa skyddsmedel, åtminstone kapsyler, alldeles obehöfliga, och anbringandet
däraf skulle därför endast förorsaka en onödig utgift, hvartill
kommer, att vid brådskande påsättning af kapsyler det lätt skulle kunna
hända, att den därunder befintliga stämpeln sönderslites. Å andra sidan
bör det naturligtvis vara en försäljare af punsch obetaget att, om han så
önskar, till skydd för stämplarna anbringa någon betäckning; och om så
sker, böra gifvetvis de i momentet förekommande bestämmelserna om skyddsanordningens
beskaffenhet äga tillämplighet. Riksdagen har därför ansett
nämnda moment böra omarbetas i nu antydd riktning.
3
Riksdagens Skrifvelse N:o lOd.
6 § i Eders Kungl. Maj:ts förslag innehåller en hänvisning till förordningen
angående stämpelafgiften i fråga om punschstämplars tillhandahållande
samt dit hörande uppbörd och redovisning. Riksdagen har emellertid,
med hänsyn särskildt till de olika slag af försäljningsman, som i
stämpelförordningen omförmälas, ansett lämpligt, att i förordningen om
stämpelafgift för försäljning af punsch intagas bestämmelser i fråga om
tilhandahållandet af punschstämplar samt försäljningsmans skyldighet att
ställa borgen för sin uppbörd. I följd häraf har Riksdagen beslutit, att
nämnda paragraf i förslaget skall ersättas med tre nya paragrafer, af
hvilka 6 och 7 §§ innehålla från 33 och 34 §§ i stämpelförordningen hämtade
bestämmelser i nyssberörda hänseenden och 8 § motsvarar 6 § i förslaget
med den ändring, som betingas af införandet af omförmälda 6
och 7 §§.
Vid behandlingen af de i 7 § af Eders Kungl. Maj:ts förslag intagna
bestämmelserna i fråga om restitution af stämpelafgiften i vissa fall har
Riksdagen tagit kännedom om de stadganden i detta afseende, som förefinnas
i den i Tyskland antagna lag angående stämpelafgift för mousserande
viner af den 9 maj 1902. Restitution af stämpelafgift för redan
stämpelbelagdt dylikt vin, som utlämnas såsom prof eller af köpare till
säljare återlämnas såsom varande obrukbart, är enligt denna lag så anordnad,
att hvarje tillverkare får räkna sig till godo en rabatt af 5 %
å värdet af samtliga vid hans fabrik under året använda stämpelmärken.
Införandet af bestämmelse om ett sådant rabattafdrag i stället för
det i 7 § föreslagna restitutionsförfarandet skulle enligt Riksdagens mening
vara eu lämplig åtgärd, ägnad att på en gång tillgodose punschfabrikanternas
och försäljarnes skäliga anspråk på vederlag för stämplar
i de uti paragrafen omförmälda fall samt på ett enkelt och praktiskt
sätt aflägsna den föreslagna restitutionsproceduren, hvilken säkerligen kommer
att vålla såväl vederbörande myndigheter som restitutionssökandena
mycket besvär. Då emellertid en ändring i nyss antydd riktning af bestämmelserna
om restitution icke lärer kunna genomföras utan att gällande
föreskrifter om försäljning af stämplar samt uppbörd och redovisning
af stämpelmedel i vissa delar underkastas omarbetning — hvilken omarbetning
för öfrigt torde böra utföras genom Eders Kungl. Maj:ts försorg
— har Riksdagen icke för det närvarande velat vidtaga sådan ändring i
nu förevarande paragraf af Eders Kungl. Maj:ts förslag, utan — då Riks
-
4
Riksdagens Skrifvelse N:o 104.
dagen på satt här nedan omförmäles beslutit, att förordningen skall antagas
att gälla från och med den 1 januari 1904 tills vidare, dock ej
längre än till utgången af år 1905, så framt icke annorlunda varder i
grundlagsenlig ordning bestämdt — ansett, att frågan om anordnandet af
restitution bör tagas under ompröfning vid utarbetandet af det nya förslag
till förordning, som kommer att för Riksdagen framläggas.
Ehuru Riksdagen sålunda i nyssberörda afseende ansluter sig till
Eders Kungl. Maj:ts förslag, har Riksdagen likväl icke kunnat antaga 7 §
af förslaget i oförändradt skick. Stadgandet att restitution må åtnjutas
endast då den i paragrafen omförmälda skada eller försämring ägt rum,
innan punschen utlämnats till förtäring å stället eller eljest till försäljning,
måste nämligen anses innebära, att möjligheten att erhålla restitution
är utesluten i hvarje fall, då skadan eller försämringen inträffat, efter
det säljaren aflämnat varan. Om således skadan eller försämringen inträffar
under det varan är på väg från säljaren till köparen — t. ex. under
transport på järnväg eller ångbåt — kan restitution af stämpelafgiften
icke ifrågakomma. I sådant fall skulle således säljaren drabbas af förlust
såväl af själfva varan som af den utlagda stämpelafgiften. Då detta icke
synes vara med billigheten öfverensstämmande, har Riksdagen ansett ifrågavarande
paragraf böra så affattas, att äfven i omförmälda fall möjlighet
att erhålla restitution må finnas. Detta mål har ansetts kunna nås genom
borttagande af de i paragrafen förekommande orden: »men innan punschen
utlämnats till förtäring på stället eller eljest till försäljning».
I detta sammanhang har Riksdagen ansett sig böra upptaga frågan,
huruvida utbyte af punschstämplar, som blifvit för sitt ändamål obrukbara,
må kunna äga rum. I 37 § af gällande förordning angående stämpelafgiften
är stadgadt, att, om stämpel genom misskrifning eller på annat
sätt blifvit för sitt ändamål obrukbar, densamma må hos försäljningsman
utbytas mot annan stämpel. Såsom ofvan berörts, innehåller 6 § af Eders
Kungl. Maj:ts förslag eu föreskrift, att i fråga om, bland annat, punschstämplars
tillhandahållande skall i tillämpliga delar iakttagas hvad som
finnes föreskrifvet i stämpelförordningen. Detta torde få anses innebära,
att äfven punschstämpel, som blifvit obrukbar, skulle få utbytas på sätt
i 37 § stämpelförordningen omförmäles. Då Riksdagen emellertid, på sätt
ofvan nämnts, funnit sig böra i 6 och 7 §§ af förordningen intaga uttryckliga
bestämmelser i fråga om, jämte annat, punschstämplars tillhandahållande,
utan att därvid utbyte af stämplar omförmälts, samt vid sådant
förhållande den i 8 § af förordningen intagna hänvisning till stämpelför
-
5
Riksdagens Skrifvelse N:o 104.
ordningen innefattar allenast uppbörd och redovisning för punschstämplar,
har i förordningen frågan om utbyte af obrukbara punschstämplar icke
blifvit vidrörd. Riksdagen har också funnit denna fråga vara af synnerligen
svårlöst natur. Det lider enligt Riksdagens uppfattning intet tvifvel,
att en väsentlig skillnad förefinnes i fråga om säkerheten för missbruk af
rätten till utbyte af stämplar, då utbytet gäller vanliga stämplar och då
detsamma gäller punschstämplar. Om t. ex. en söndersliten punschstämpel
företes med begäran om utbyte, torde det i de flesta fall vara omöjligt
att bedöma, huruvida stämpeln användts för sitt ändamål eller icke.
Riksdagen har därför icke för närvarande ansett sig kunna medgifva utbyte
af punschstämplar. Å andra sidan torde det icke kunna bestridas,
att mången gång sådana omständigheter kunna vara för handen, att rätt
till utbyte af stämplar, som gått förlorade utan att hafva blifvit använda,
borde förefinnas. Då Riksdagen emellertid icke antagit någon bestämmelse
i nu omförmälda afseende, har detta berott därpå, att Riksdagen funnit
jämväl denna fråga — liksom frågan om restitutionens anordnande —
kunna och böra komma under ompröfning vid utarbetande af nytt förslag
till förordning. Förluster genom skada å obegagnade stämplar torde
för öfrigt kunna i väsentlig mån förebyggas genom att till stämplarna
användes något mera hållbart material än papper.
Vidare har Riksdagen ansett det i 7 § af Eders Kungl. Maj:ts förslag
förekommande uttrycket »intyg af polismyndighet eller notarius publicus»
böra förtydligas; och har Riksdagen därför besluta, att sagda uttryck skall
utbytas mot orden: »intyg i stad af borgmästare, polismästare, notarius
publicus eller stadsfiskal och å landet af kronofogde eller länsman».
Såsom ofvan nämnts, har Riksdagen antagit ett tillägg till 3 § af
Eders Kungl. Maj:ts förslag af innehåll, att vid försäljning till förtäring
på stället kärlet ej må öppnas eller den därå anbringade stämpeln rubbas,
förr än kärlet blifvit till köparen öfverlämnadt. Då 8 § af Eders Kungl.
Maj:ts förslag, hvilken paragraf motsvaras af 10 § i den af Riksdagen
antagna förordning, i 1 mom. innehåller bestämmelse om straff för förbrytelse
mot 3 §, skulle, med den af Eders Kungl. Maj:t föreslagna lydelsen
af nämnda 8 § 1 mom., straffet för öfverträdelse af nyssberörda
tillägg till 3 § blifva lika strängt som straffet för den svårare förbrytelse,
som måste anses ligga i underlåtenhet att behörigen förse kärl, innehållande
punsch, med stämpel till stadgadt belopp. Då detta förhållande
ansetts olämpligt, har Riksdagen beslutit, att, jämte det 3 § uppdelas i
6
Riksdagens Skrifvelse N:o 104.
två moment, af hvilka det första motsvarar paragrafens lydelse enligt
Eders Kungl. Maj:ts förslag och det andra nyssberörda, af Riksdagen antagna
tillägg till paragrafen, i 10 § 1 mom. skall intagas straffbestämmelse
för öfverträdelse af 3 § 1 mom. och i 10 § 2 mom. straffbestämmelse
för öfverträdelse af 3 § 2 mom.
Hvad beträffar rubriken har densamma, med hänsyn till sättet för
beskattningens uttagande, synts böra ändras till: »Förordning angående en
särskild stämpelafgift för försäljning af punsch.»
Vid behandlingen af förevarande proposition hafva uttalats farhågor
för att den ifrågasatta formen för beskattningen skulle vara i kontrollhänseende
otillfredsställande och att bestämmelserna i förslaget i vissa fall
vore alltför stränga. Dessa betänkligheter hafva visserligen icke i vidare
mån vunnit anslutning, än att de föranledt till här ofvan oinförinälda
ändringar och tillägg; men Riksdagen har likväl, med hänsyn såväl till
sagda betänkligheter som därtill, att i vårt land all erfarenhet saknas om
huru en stämpelafgift för en konsumtionsartikel kan komma att verka,
ansett det lämpligt, att författningen förklaras skola gälla från och med
den 1 januari 1904 tills vidare, dock ej längre än till utgången af år
1905, såframt icke annorlunda varder i grundlagsenlig ordning bestämdt.
Vid uppgörandet och behandlingen af ett eventuellt nytt författningsförslag
skulle då den erfarenhet, som emellertid vunnits, kunna tillgodogöras;
och särskilt skulle då en sådan anordning af restitutionen, som Riksdagen
här ofvan betecknat såsom lämplig, kunna tagas under ompröfning
liksom äfven frågan om rätten till utbyte af stämplar, som blifvit för sitt
ändamål obrukbara.
Riksdagen har alltså funnit Eders Kungl. Maj:ts ifrågavarande förslag
icke kunna oförändradt bifallas; hvaremot Riksdagen, på grund af
detta förslag och med iakttagande af sina oinförinälda beslut, antagit eu
förordning angående en särskild stämpelafgift för försäljning af punsch af
den lydelse, bilagan A. till denna skrifvelse utvisar.
Enligt § 1 mom. 2 af gällande brännvinsförsäijningsförordning skall
hvad i förordningen finnes stadgadt om försäljning af brännvin gälla äfven
Riksdagens Skrifvelse N:o 104.
7
för sprit samt andra brända eller destillerade in- eller utländska spirituösa
drycker, äfvensom för drycker, hvilka äro därmed tillagade eller hålla
en högre alkoholhalt än 25 procent, således äfven om försäljning af punsch.
Med hänsyn härtill har Riksdagen, på förslag af enskild motionär, tillika
för sin del beslutit, att §§ 1 och 17 i förordningen angående villkoren
för försäljning af brännvin och andra brända eller destillerade spirituösa
drycker den 24 maj 1895 skola erhålla följande förändrade lydelse:
§ i.
1. Oförändradt.
2. d:o
3. Utöfver de i denna förordning meddelade föreskrifter gäller för
försäljning af punsch hvad därom är eller varder särskildt stadgadt.
§ 17.
1. Oförändradt.
2. dito
3. dito
4. dito
5. Om stämpelafgift för försäljning af punsch är särskildt stadgadt.
Stockholm den 15 maj 1903.
Med undersåtlig vördnad.
8
Riksdagens Skrifvelse N:o 104.
Bilaga A.
Förordning
angående en särskild stämpelafgift för försäljning af punsch.
1 §•
För punsch, som säljes till förtäring på stället, så ock för punsch,
som eljest inom riket säljes till annan än den, som innehar rättighet till
minuthandel med eller utskänkning af brännvin, skall, i den ordning
nedan sägs, erläggas en särskild afgift, beräknad efter sextio öre för
hvarje liter.
För punsch, som ur riket utföres, erlägges icke stämpelafgift.
2 §•
Punsch, som i 1 § afses, må icke säljas annat än i slutet kärl; och
må vid försäljning icke användas andra kärl än
dels buteljer om en sjättedels, en tredjedels, två tredjedels eller en
liters rymd,
dels krus eller s. k. damejeanner om tre, fem eller tio liters
rymd och
dels ankare och fat om tio, tjugu, fyrtio eller femtio liters rymd.
Vid bestämmande af kärlens rymd må afseende ej fästas därvid, att
rymden öfver- eller understiger måttet
för butelj om en sjättedels eller en tredjedels liter med intill två
centiliter,
för butelj om två tredjedels eller en liter med intill fem centiliter,
Riksdagens Skrifvelse N:o 104.
9
för krus eller damejeanner med intill tio centiliter och
för ankare eller fat med bråkdel af en liter.
3 §•
1 mom. Hvarje kärl, innehållande punsch, för hvilken enligt 1 §
afgift bör erläggas, skall, då varan utlämnas, vara försedt med beläggningsstämpel
(punschstämpel) å det belopp, som efter kärlets rymd svarar
mot den i nämnda § angifna afgift.
2 mom. Vid försäljning till förtäring på stället må kärlet ej öppnas
eller den därå anbringade stämpel rubbas, förr än kärlet blifvit till köparen
öfverlämnadt.
4 §.
Punschstämplar skola vara att tillgå af följande slag, nämligen
a) för buteljer, krus och damejeanner afsedda enkla stämplar ä 10,
20, 40 och 60 öre samt 1,80, 3 och 6 kronor,
b) för ankare och fat afsedda dubbelstämplar ä 6, 12, 24 och 30
kronor; skolande de bägge delar, hvaraf hvarje dubbelstämpel består,
hafva sins emellan olika bredd och vara märkta med ett och samma
ordningsnummer.
5 §•
1 mom. Punschstämpel skall fästas å kärlet med hela den limmade
sidan.
På butelj, krus och damejeanne skall stämpel så anbringas, att den
å stämpelns midt befintliga valörbeteckningen kommer midt öfver korken,
och flikama nedvikas efter kärlets hals.
På ankare och fat skall den bredare stämpeldelen anbringas öfver
sprundet, den smalare öfver tapphålet, och detta så, att den bredare
stämpeldelens valörbeteckning kommer midt öfver sprundet och den smalares
midt öfver tapphålet, samt att flikarna å bägge stämpeldelarna
sträckas rätt ut åt sidorna. Stämpeldelar med olika ordningsnummer få
icke fästas på ett och samma kärl.
2 mom, Om kärl, som enligt denna förordning skall vara belagdt
med punschstämpel, förses med kapsyl, plåt eller annan skyddsanordning
öfver stämpeln, skall i det sålunda anbringade skyddsämnet finnas ett
cirkelrundt hål, så stort och afpassadt, att inom dess omkrets stämpelns
Bih. till Riksd. Prof, 1903. 10 Sami. 1 Afd. 1 Band. 16 Höft. 2
10
Riksdagens Skrifvelse N:o 104.
valörbeteckning kan framträda, och må skyddsanordningen ej sträcka sig
så långt öfver stämpelns öfriga delar, att å de enkla stämplarna de å
flikarna befintliga vapen eller å dubbelstämplarna ordningsnumren skylas.
3 mom. Ansvarigheten för iakttagande af föreskrifterna i denna §
åligger den, som försäljer punsch under sådana omständigheter, att kärlet,
hvari punschen inneslutes, skall vara åsatt stämpel.
6 §.
Statskontoret skall i Stockholm genom därtill antagna försäljningsman
och i länen genom Konungens befallningshafvande låta tillhandahålla
punschstämplar; åliggande Konungens befallningshafvande att för stämplarnas
tillhandahållande förordna försäljningsman för hvarje stad äfvensom,
till erforderligt antal, för landet.
Den myndighet, som försäljningsman förordnat, äger, när så skäligt
pröfvas, honom entlediga. Däröfver må klagan ej föras.
7 §•
Försäljningsman vare skyldig att för sin uppbörd ställa behörigen
godkänd borgen eller ock nedsätta obligationer i enlighet med därom
gällande föreskrifter; ägande försäljningsman att efter rekvisition hos den
myndighet, som honom förordnat, få stämplar sig tillställda inom det
belopp, för hvilket säkerhet sålunda blifvit ställd.
För stad förordnad försäljningsman åligger att hafva den till försäljningen
afsedda lägenhet för allmänheten tillgänglig hvarje söckendag
å tid, som bestämmes af den myndighet, som försäljningsmannen förordnat.
8 §.
Beträffande uppbörd och redovisning för punschstämplar skall i tilllämpliga
delar iakttagas hvad som finnes föreskrifvet i förordningen angående
stämpelafgiften, dock att försäljningsman i redovisning för punschstämplar
icke äger att såsom ersättning för besvär och kostnader räkna
sig till godo mer än en procent af det belopp, för hvilket punschstämplar
under året försålts.
Riksdagens Skrifvelse N:o 104.
11
9 §•
Har, sedan punschstämpel anbragts å kärl på sätt i 5 § sägs, kärlet
blifvit förstördt eller skadadt, så att varan gått förlorad eller undergått
sådan förändring, att den icke kan till försäljning användas, eller har af
annan orsak varan förstörts eller förändrats såsom nu är sagdt, då må,
därest med intyg, i stad af borgmästare, polismästare, notarius publicus
eller stadsfiskal och å landet af kronofogde eller länsman, styrkes, ej
mindre att nu nämndt förhållande inträffat, än ock att betryggande åtgärd
vidtagits till förhindrande af stämpelns vidare användning för sitt ändamål,
statskontoret eller i landsorten Konungens befallningshafvande på ansökning
medgifva restitution af stämpelafgiften.
10 §.
1 mom. Förbrytelse mot 3 § 1 mom. straffes med böter från och
med 100 kronor till och med 500 kronor eller, där särskild! förmildrande
omständigheter föreligga, med böter från och med 10 kronor till
och med 100 kronor; och vare den skyldige tillika pliktig erlägga afgift
enligt 1 § för den försålda punschen.
2 mom. öfverträdelse af bestämmelserna i 2 §, i 3 § 2 mom. eller
i 5 § 1 och 2 mom. straffes med böter från och med 5 kronor till och
med 100 kronor; dock att, därest genom öfvcrträdelsen afgift enligt 1 §
undandragits statsverket, öfverträdelsen varde ansedd efter hvad i 1 mom.
är stadgadt.
3 mom. Husbonde ansvarar för förbrytelse, som med hans vetskap
mot denna förordning begås af hans hustru, husfolk eller i hans arbete
antagen person, likasom vore förbrytelsen af husbonden själf gjord.
4 mom. Af böter, som enligt denna förordning ådömas, tillfaller
hälften åklagaren och hälften kronan. Finnes särskild angifvare, tage han
hälften af åklagarens andel.
5 mom. Vid bristande tillgång förvandlas böterna enligt allmän
strafflag.
12
Riksdagens Skrifvelse N:o 104.
Denna förordning skall gälla från och med den 1 januari 1904 tills
vidare, dock ej längre än till utgången af år 1905, så framt icke annorlunda
varder i grundlagsenlig ordning bestämdt.
Centraltryckeriet, Stockholm, 1903.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.