Sök i Ratio Lex

Skrifvelse till Konungen, i anledning af dels Kungl. Maj:ts proposition med förslag till förordning angående en särskild stämpelafgift för punsch, dels ock en i sammanhang med nämnda proposition väckt motion.

1903-05-15 · 12 sidor, varav 12 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 1,8 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: alla 12 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Rskr. 1903:104, Skrifvelse till Konungen, i anledning af dels Kungl. Maj:ts proposition med förslag till förordning angående en särskild stämpelafgift för punsch, dels ock en i sammanhang med nämnda proposition väckt motion.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Riksdagens Skrifvelse N:o 104.

1

X:o 104.

Uppläst och godkänd åt Första Kammaren den 15 maj 1903.

_ _ — — Andra Kammaren den 15 — —

Riksdagens skrifvelse till Konungen, i anledning af dels Kungl.

Maj:ts proposition med förslag till förordning angående

en särskild stämpelafgift för punsch, dels ock en i sammanhang

med nämnda proposition väckt motion.

(Bevillningsutskottets betänkande N:o 36 och memorial N:o 40, 48,

52 och 57.)

Till Konungen.

I proposition den 30 sistlidne januari, n:o 53, bär Eders Kungl.

Maj:t föreslagit Riksdagen att antaga ett vid propositionen fogadt förslag

till förordning angående en särskild stämpelafgift för punsch.

Bih. till Riksd. Prof. 1903. 10 Sami. 1 Afd. 1 Band, 16 Höft.

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Riksdagens Skrifvelse N:o 104.

Vid granskning af detta förslag har Riksdagen funnit skäl till följande

erinringar.

I 1 § af ifrågavarande förordning har ett tillägg synts böra inflyta.

Ifrågavarande afgift afser att utgöra en skatt å konsumtionen af

punsch inom landet; och det synes i följd häraf vara klart, att för punsch,

som utföres till utlandet, afgift icke skall erläggas. Då emellertid tvekan

kan råda, huruvida paragrafens föreslagna lydelse inedgifver en sådan

tolkning, har Riksdagen funnit lämpligt, att till paragrafen fogas ett uttryckligt

stadgande af innehåll, att för punsch, som utföres ur riket, stämpelafgift

icke skall erläggas.

Vid servering af punsch å utskänkningsställen är buteljen vanligen

uppdragen, innan den framsättes för rekvirenten. Då kontrollen öfver

stämpelafgiftens behöriga utgörande till stor del måste öfverlämnas åt

allmänheten, synes det vara nödigt att föreskrifva, att vid försäljning

till förtäring pa stället kärlet ej må öppnas eller den därå anbringade

stämpeln rubbas, förr än kärlet blifvit till köparen öfverlämnadt; och

bör stadgande härom lämpligen inflyta såsom tillägg till 3 § i förslaget.

I förslaget 5 § 2 mom. föreskrifves, att punschstämpel skall, till

skydd för densamma, täckas på butelj, krus och damejeanne med en

kapsyl af stanniol samt på ankare och fat med eu plåt af lämplig metall,

hvarjämte lämnas närmare föreskrifter om beskaffenheten af dessa

skyddsmedel. Då ifrågavarande kapsyler och plåtar endast hafva till

ändamål att utgöra skydd för de å kärlen anbringade stämplar, men

icke äga någon som helst betydelse ur kontrollsynpunkt, synes ingen anledning

förefinnas att ålägga försäljare af punsch en ovillkorlig skyldighet

att å kärlen anbringa dylika skyddsmedel. I många fall äro

dessa skyddsmedel, åtminstone kapsyler, alldeles obehöfliga, och anbringandet

däraf skulle därför endast förorsaka en onödig utgift, hvartill

kommer, att vid brådskande påsättning af kapsyler det lätt skulle kunna

hända, att den därunder befintliga stämpeln sönderslites. Å andra sidan

bör det naturligtvis vara en försäljare af punsch obetaget att, om han så

önskar, till skydd för stämplarna anbringa någon betäckning; och om så

sker, böra gifvetvis de i momentet förekommande bestämmelserna om skyddsanordningens

beskaffenhet äga tillämplighet. Riksdagen har därför ansett

nämnda moment böra omarbetas i nu antydd riktning.

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Riksdagens Skrifvelse N:o lOd.

6 § i Eders Kungl. Maj:ts förslag innehåller en hänvisning till förordningen

angående stämpelafgiften i fråga om punschstämplars tillhandahållande

samt dit hörande uppbörd och redovisning. Riksdagen har emellertid,

med hänsyn särskildt till de olika slag af försäljningsman, som i

stämpelförordningen omförmälas, ansett lämpligt, att i förordningen om

stämpelafgift för försäljning af punsch intagas bestämmelser i fråga om

tilhandahållandet af punschstämplar samt försäljningsmans skyldighet att

ställa borgen för sin uppbörd. I följd häraf har Riksdagen beslutit, att

nämnda paragraf i förslaget skall ersättas med tre nya paragrafer, af

hvilka 6 och 7 §§ innehålla från 33 och 34 §§ i stämpelförordningen hämtade

bestämmelser i nyssberörda hänseenden och 8 § motsvarar 6 § i förslaget

med den ändring, som betingas af införandet af omförmälda 6

och 7 §§.

Vid behandlingen af de i 7 § af Eders Kungl. Maj:ts förslag intagna

bestämmelserna i fråga om restitution af stämpelafgiften i vissa fall har

Riksdagen tagit kännedom om de stadganden i detta afseende, som förefinnas

i den i Tyskland antagna lag angående stämpelafgift för mousserande

viner af den 9 maj 1902. Restitution af stämpelafgift för redan

stämpelbelagdt dylikt vin, som utlämnas såsom prof eller af köpare till

säljare återlämnas såsom varande obrukbart, är enligt denna lag så anordnad,

att hvarje tillverkare får räkna sig till godo en rabatt af 5 %

å värdet af samtliga vid hans fabrik under året använda stämpelmärken.

Införandet af bestämmelse om ett sådant rabattafdrag i stället för

det i 7 § föreslagna restitutionsförfarandet skulle enligt Riksdagens mening

vara eu lämplig åtgärd, ägnad att på en gång tillgodose punschfabrikanternas

och försäljarnes skäliga anspråk på vederlag för stämplar

i de uti paragrafen omförmälda fall samt på ett enkelt och praktiskt

sätt aflägsna den föreslagna restitutionsproceduren, hvilken säkerligen kommer

att vålla såväl vederbörande myndigheter som restitutionssökandena

mycket besvär. Då emellertid en ändring i nyss antydd riktning af bestämmelserna

om restitution icke lärer kunna genomföras utan att gällande

föreskrifter om försäljning af stämplar samt uppbörd och redovisning

af stämpelmedel i vissa delar underkastas omarbetning — hvilken omarbetning

för öfrigt torde böra utföras genom Eders Kungl. Maj:ts försorg

— har Riksdagen icke för det närvarande velat vidtaga sådan ändring i

nu förevarande paragraf af Eders Kungl. Maj:ts förslag, utan — då Riks
-

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Riksdagens Skrifvelse N:o 104.

dagen på satt här nedan omförmäles beslutit, att förordningen skall antagas

att gälla från och med den 1 januari 1904 tills vidare, dock ej

längre än till utgången af år 1905, så framt icke annorlunda varder i

grundlagsenlig ordning bestämdt — ansett, att frågan om anordnandet af

restitution bör tagas under ompröfning vid utarbetandet af det nya förslag

till förordning, som kommer att för Riksdagen framläggas.

Ehuru Riksdagen sålunda i nyssberörda afseende ansluter sig till

Eders Kungl. Maj:ts förslag, har Riksdagen likväl icke kunnat antaga 7 §

af förslaget i oförändradt skick. Stadgandet att restitution må åtnjutas

endast då den i paragrafen omförmälda skada eller försämring ägt rum,

innan punschen utlämnats till förtäring å stället eller eljest till försäljning,

måste nämligen anses innebära, att möjligheten att erhålla restitution

är utesluten i hvarje fall, då skadan eller försämringen inträffat, efter

det säljaren aflämnat varan. Om således skadan eller försämringen inträffar

under det varan är på väg från säljaren till köparen — t. ex. under

transport på järnväg eller ångbåt — kan restitution af stämpelafgiften

icke ifrågakomma. I sådant fall skulle således säljaren drabbas af förlust

såväl af själfva varan som af den utlagda stämpelafgiften. Då detta icke

synes vara med billigheten öfverensstämmande, har Riksdagen ansett ifrågavarande

paragraf böra så affattas, att äfven i omförmälda fall möjlighet

att erhålla restitution må finnas. Detta mål har ansetts kunna nås genom

borttagande af de i paragrafen förekommande orden: »men innan punschen

utlämnats till förtäring på stället eller eljest till försäljning».

I detta sammanhang har Riksdagen ansett sig böra upptaga frågan,

huruvida utbyte af punschstämplar, som blifvit för sitt ändamål obrukbara,

må kunna äga rum. I 37 § af gällande förordning angående stämpelafgiften

är stadgadt, att, om stämpel genom misskrifning eller på annat

sätt blifvit för sitt ändamål obrukbar, densamma må hos försäljningsman

utbytas mot annan stämpel. Såsom ofvan berörts, innehåller 6 § af Eders

Kungl. Maj:ts förslag eu föreskrift, att i fråga om, bland annat, punschstämplars

tillhandahållande skall i tillämpliga delar iakttagas hvad som

finnes föreskrifvet i stämpelförordningen. Detta torde få anses innebära,

att äfven punschstämpel, som blifvit obrukbar, skulle få utbytas på sätt

i 37 § stämpelförordningen omförmäles. Då Riksdagen emellertid, på sätt

ofvan nämnts, funnit sig böra i 6 och 7 §§ af förordningen intaga uttryckliga

bestämmelser i fråga om, jämte annat, punschstämplars tillhandahållande,

utan att därvid utbyte af stämplar omförmälts, samt vid sådant

förhållande den i 8 § af förordningen intagna hänvisning till stämpelför
-

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Riksdagens Skrifvelse N:o 104.

ordningen innefattar allenast uppbörd och redovisning för punschstämplar,

har i förordningen frågan om utbyte af obrukbara punschstämplar icke

blifvit vidrörd. Riksdagen har också funnit denna fråga vara af synnerligen

svårlöst natur. Det lider enligt Riksdagens uppfattning intet tvifvel,

att en väsentlig skillnad förefinnes i fråga om säkerheten för missbruk af

rätten till utbyte af stämplar, då utbytet gäller vanliga stämplar och då

detsamma gäller punschstämplar. Om t. ex. en söndersliten punschstämpel

företes med begäran om utbyte, torde det i de flesta fall vara omöjligt

att bedöma, huruvida stämpeln användts för sitt ändamål eller icke.

Riksdagen har därför icke för närvarande ansett sig kunna medgifva utbyte

af punschstämplar. Å andra sidan torde det icke kunna bestridas,

att mången gång sådana omständigheter kunna vara för handen, att rätt

till utbyte af stämplar, som gått förlorade utan att hafva blifvit använda,

borde förefinnas. Då Riksdagen emellertid icke antagit någon bestämmelse

i nu omförmälda afseende, har detta berott därpå, att Riksdagen funnit

jämväl denna fråga — liksom frågan om restitutionens anordnande —

kunna och böra komma under ompröfning vid utarbetande af nytt förslag

till förordning. Förluster genom skada å obegagnade stämplar torde

för öfrigt kunna i väsentlig mån förebyggas genom att till stämplarna

användes något mera hållbart material än papper.

Vidare har Riksdagen ansett det i 7 § af Eders Kungl. Maj:ts förslag

förekommande uttrycket »intyg af polismyndighet eller notarius publicus»

böra förtydligas; och har Riksdagen därför besluta, att sagda uttryck skall

utbytas mot orden: »intyg i stad af borgmästare, polismästare, notarius

publicus eller stadsfiskal och å landet af kronofogde eller länsman».

Såsom ofvan nämnts, har Riksdagen antagit ett tillägg till 3 § af

Eders Kungl. Maj:ts förslag af innehåll, att vid försäljning till förtäring

på stället kärlet ej må öppnas eller den därå anbringade stämpeln rubbas,

förr än kärlet blifvit till köparen öfverlämnadt. Då 8 § af Eders Kungl.

Maj:ts förslag, hvilken paragraf motsvaras af 10 § i den af Riksdagen

antagna förordning, i 1 mom. innehåller bestämmelse om straff för förbrytelse

mot 3 §, skulle, med den af Eders Kungl. Maj:t föreslagna lydelsen

af nämnda 8 § 1 mom., straffet för öfverträdelse af nyssberörda

tillägg till 3 § blifva lika strängt som straffet för den svårare förbrytelse,

som måste anses ligga i underlåtenhet att behörigen förse kärl, innehållande

punsch, med stämpel till stadgadt belopp. Då detta förhållande

ansetts olämpligt, har Riksdagen beslutit, att, jämte det 3 § uppdelas i

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Riksdagens Skrifvelse N:o 104.

två moment, af hvilka det första motsvarar paragrafens lydelse enligt

Eders Kungl. Maj:ts förslag och det andra nyssberörda, af Riksdagen antagna

tillägg till paragrafen, i 10 § 1 mom. skall intagas straffbestämmelse

för öfverträdelse af 3 § 1 mom. och i 10 § 2 mom. straffbestämmelse

för öfverträdelse af 3 § 2 mom.

Hvad beträffar rubriken har densamma, med hänsyn till sättet för

beskattningens uttagande, synts böra ändras till: »Förordning angående en

särskild stämpelafgift för försäljning af punsch.»

Vid behandlingen af förevarande proposition hafva uttalats farhågor

för att den ifrågasatta formen för beskattningen skulle vara i kontrollhänseende

otillfredsställande och att bestämmelserna i förslaget i vissa fall

vore alltför stränga. Dessa betänkligheter hafva visserligen icke i vidare

mån vunnit anslutning, än att de föranledt till här ofvan oinförinälda

ändringar och tillägg; men Riksdagen har likväl, med hänsyn såväl till

sagda betänkligheter som därtill, att i vårt land all erfarenhet saknas om

huru en stämpelafgift för en konsumtionsartikel kan komma att verka,

ansett det lämpligt, att författningen förklaras skola gälla från och med

den 1 januari 1904 tills vidare, dock ej längre än till utgången af år

1905, såframt icke annorlunda varder i grundlagsenlig ordning bestämdt.

Vid uppgörandet och behandlingen af ett eventuellt nytt författningsförslag

skulle då den erfarenhet, som emellertid vunnits, kunna tillgodogöras;

och särskilt skulle då en sådan anordning af restitutionen, som Riksdagen

här ofvan betecknat såsom lämplig, kunna tagas under ompröfning

liksom äfven frågan om rätten till utbyte af stämplar, som blifvit för sitt

ändamål obrukbara.

Riksdagen har alltså funnit Eders Kungl. Maj:ts ifrågavarande förslag

icke kunna oförändradt bifallas; hvaremot Riksdagen, på grund af

detta förslag och med iakttagande af sina oinförinälda beslut, antagit eu

förordning angående en särskild stämpelafgift för försäljning af punsch af

den lydelse, bilagan A. till denna skrifvelse utvisar.

Enligt § 1 mom. 2 af gällande brännvinsförsäijningsförordning skall

hvad i förordningen finnes stadgadt om försäljning af brännvin gälla äfven

s. 7 Kontrollera mot PDF

Riksdagens Skrifvelse N:o 104.

7

för sprit samt andra brända eller destillerade in- eller utländska spirituösa

drycker, äfvensom för drycker, hvilka äro därmed tillagade eller hålla

en högre alkoholhalt än 25 procent, således äfven om försäljning af punsch.

Med hänsyn härtill har Riksdagen, på förslag af enskild motionär, tillika

för sin del beslutit, att §§ 1 och 17 i förordningen angående villkoren

för försäljning af brännvin och andra brända eller destillerade spirituösa

drycker den 24 maj 1895 skola erhålla följande förändrade lydelse:

§ i.

1. Oförändradt.

2. d:o

3. Utöfver de i denna förordning meddelade föreskrifter gäller för

försäljning af punsch hvad därom är eller varder särskildt stadgadt.

§ 17.

1. Oförändradt.

2. dito

3. dito

4. dito

5. Om stämpelafgift för försäljning af punsch är särskildt stadgadt.

Stockholm den 15 maj 1903.

Med undersåtlig vördnad.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Riksdagens Skrifvelse N:o 104.

Bilaga A.

Förordning

angående en särskild stämpelafgift för försäljning af punsch.

1 §•

För punsch, som säljes till förtäring på stället, så ock för punsch,

som eljest inom riket säljes till annan än den, som innehar rättighet till

minuthandel med eller utskänkning af brännvin, skall, i den ordning

nedan sägs, erläggas en särskild afgift, beräknad efter sextio öre för

hvarje liter.

För punsch, som ur riket utföres, erlägges icke stämpelafgift.

2 §•

Punsch, som i 1 § afses, må icke säljas annat än i slutet kärl; och

må vid försäljning icke användas andra kärl än

dels buteljer om en sjättedels, en tredjedels, två tredjedels eller en

liters rymd,

dels krus eller s. k. damejeanner om tre, fem eller tio liters

rymd och

dels ankare och fat om tio, tjugu, fyrtio eller femtio liters rymd.

Vid bestämmande af kärlens rymd må afseende ej fästas därvid, att

rymden öfver- eller understiger måttet

för butelj om en sjättedels eller en tredjedels liter med intill två

centiliter,

för butelj om två tredjedels eller en liter med intill fem centiliter,

s. 9 Kontrollera mot PDF

Riksdagens Skrifvelse N:o 104.

9

för krus eller damejeanner med intill tio centiliter och

för ankare eller fat med bråkdel af en liter.

3 §•

1 mom. Hvarje kärl, innehållande punsch, för hvilken enligt 1 §

afgift bör erläggas, skall, då varan utlämnas, vara försedt med beläggningsstämpel

(punschstämpel) å det belopp, som efter kärlets rymd svarar

mot den i nämnda § angifna afgift.

2 mom. Vid försäljning till förtäring på stället må kärlet ej öppnas

eller den därå anbringade stämpel rubbas, förr än kärlet blifvit till köparen

öfverlämnadt.

4 §.

Punschstämplar skola vara att tillgå af följande slag, nämligen

a) för buteljer, krus och damejeanner afsedda enkla stämplar ä 10,

20, 40 och 60 öre samt 1,80, 3 och 6 kronor,

b) för ankare och fat afsedda dubbelstämplar ä 6, 12, 24 och 30

kronor; skolande de bägge delar, hvaraf hvarje dubbelstämpel består,

hafva sins emellan olika bredd och vara märkta med ett och samma

ordningsnummer.

5 §•

1 mom. Punschstämpel skall fästas å kärlet med hela den limmade

sidan.

På butelj, krus och damejeanne skall stämpel så anbringas, att den

å stämpelns midt befintliga valörbeteckningen kommer midt öfver korken,

och flikama nedvikas efter kärlets hals.

På ankare och fat skall den bredare stämpeldelen anbringas öfver

sprundet, den smalare öfver tapphålet, och detta så, att den bredare

stämpeldelens valörbeteckning kommer midt öfver sprundet och den smalares

midt öfver tapphålet, samt att flikarna å bägge stämpeldelarna

sträckas rätt ut åt sidorna. Stämpeldelar med olika ordningsnummer få

icke fästas på ett och samma kärl.

2 mom, Om kärl, som enligt denna förordning skall vara belagdt

med punschstämpel, förses med kapsyl, plåt eller annan skyddsanordning

öfver stämpeln, skall i det sålunda anbringade skyddsämnet finnas ett

cirkelrundt hål, så stort och afpassadt, att inom dess omkrets stämpelns

Bih. till Riksd. Prof, 1903. 10 Sami. 1 Afd. 1 Band. 16 Höft. 2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Riksdagens Skrifvelse N:o 104.

valörbeteckning kan framträda, och må skyddsanordningen ej sträcka sig

så långt öfver stämpelns öfriga delar, att å de enkla stämplarna de å

flikarna befintliga vapen eller å dubbelstämplarna ordningsnumren skylas.

3 mom. Ansvarigheten för iakttagande af föreskrifterna i denna §

åligger den, som försäljer punsch under sådana omständigheter, att kärlet,

hvari punschen inneslutes, skall vara åsatt stämpel.

6 §.

Statskontoret skall i Stockholm genom därtill antagna försäljningsman

och i länen genom Konungens befallningshafvande låta tillhandahålla

punschstämplar; åliggande Konungens befallningshafvande att för stämplarnas

tillhandahållande förordna försäljningsman för hvarje stad äfvensom,

till erforderligt antal, för landet.

Den myndighet, som försäljningsman förordnat, äger, när så skäligt

pröfvas, honom entlediga. Däröfver må klagan ej föras.

7 §•

Försäljningsman vare skyldig att för sin uppbörd ställa behörigen

godkänd borgen eller ock nedsätta obligationer i enlighet med därom

gällande föreskrifter; ägande försäljningsman att efter rekvisition hos den

myndighet, som honom förordnat, få stämplar sig tillställda inom det

belopp, för hvilket säkerhet sålunda blifvit ställd.

För stad förordnad försäljningsman åligger att hafva den till försäljningen

afsedda lägenhet för allmänheten tillgänglig hvarje söckendag

å tid, som bestämmes af den myndighet, som försäljningsmannen förordnat.

8 §.

Beträffande uppbörd och redovisning för punschstämplar skall i tilllämpliga

delar iakttagas hvad som finnes föreskrifvet i förordningen angående

stämpelafgiften, dock att försäljningsman i redovisning för punschstämplar

icke äger att såsom ersättning för besvär och kostnader räkna

sig till godo mer än en procent af det belopp, för hvilket punschstämplar

under året försålts.

s. 11 Kontrollera mot PDF

Riksdagens Skrifvelse N:o 104.

11

9 §•

Har, sedan punschstämpel anbragts å kärl på sätt i 5 § sägs, kärlet

blifvit förstördt eller skadadt, så att varan gått förlorad eller undergått

sådan förändring, att den icke kan till försäljning användas, eller har af

annan orsak varan förstörts eller förändrats såsom nu är sagdt, då må,

därest med intyg, i stad af borgmästare, polismästare, notarius publicus

eller stadsfiskal och å landet af kronofogde eller länsman, styrkes, ej

mindre att nu nämndt förhållande inträffat, än ock att betryggande åtgärd

vidtagits till förhindrande af stämpelns vidare användning för sitt ändamål,

statskontoret eller i landsorten Konungens befallningshafvande på ansökning

medgifva restitution af stämpelafgiften.

10 §.

1 mom. Förbrytelse mot 3 § 1 mom. straffes med böter från och

med 100 kronor till och med 500 kronor eller, där särskild! förmildrande

omständigheter föreligga, med böter från och med 10 kronor till

och med 100 kronor; och vare den skyldige tillika pliktig erlägga afgift

enligt 1 § för den försålda punschen.

2 mom. öfverträdelse af bestämmelserna i 2 §, i 3 § 2 mom. eller

i 5 § 1 och 2 mom. straffes med böter från och med 5 kronor till och

med 100 kronor; dock att, därest genom öfvcrträdelsen afgift enligt 1 §

undandragits statsverket, öfverträdelsen varde ansedd efter hvad i 1 mom.

är stadgadt.

3 mom. Husbonde ansvarar för förbrytelse, som med hans vetskap

mot denna förordning begås af hans hustru, husfolk eller i hans arbete

antagen person, likasom vore förbrytelsen af husbonden själf gjord.

4 mom. Af böter, som enligt denna förordning ådömas, tillfaller

hälften åklagaren och hälften kronan. Finnes särskild angifvare, tage han

hälften af åklagarens andel.

5 mom. Vid bristande tillgång förvandlas böterna enligt allmän

strafflag.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Riksdagens Skrifvelse N:o 104.

Denna förordning skall gälla från och med den 1 januari 1904 tills

vidare, dock ej längre än till utgången af år 1905, så framt icke annorlunda

varder i grundlagsenlig ordning bestämdt.

Centraltryckeriet, Stockholm, 1903.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.