Skrifvelse till Konungen, angående omreglering af rikets indelning i provinsialläkaredistrikt.
1903-05-18 · 4 sidor, varav 3 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: 3 av 4 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
Rskr. 1903:132, Skrifvelse till Konungen, angående omreglering af rikets indelning i provinsialläkaredistrikt.
Dokumentets text
8
Riksdagens Skrifvelse N:o 132.
N:o 132.
Uppläst och godkänd hos Första Kammaren den 18 maj 1903.
—■ — — — Andra Kammaren — 18 — —
Riksdagens skrifvelse till Konungen, angående omreglering af rikets
indelning i provinsialläkaredistrikt.
(Första Kammarens tillfälliga utskotts (n:o 2) utlåtande n:o 22.)
(Andra Kammarens tillfälliga utskotts (n:o 2) utlåtande n:o 28.)
Till Konungen.
Sedan i en inom Riksdagen väckt motion förslag framställts, åsyftande
en omreglering af rikets indelning i provinsialläkaredistrikt, får
Riksdagen i detta ämne anföra följande.
Vid sidan af förutvarande tjänsteläkare för landsbygden bar genom
bestämmelserna i 1890 års läkareinstruktion tillkommit en ny klass
sådana, nämligen de extra provinsialläkarne, hvilka, ehuru de alls icke
eller blott delvis aflönas af staten, i det stora hela hafva samma skyldigheter
som de ordinarie. Egentligen afsedda att bestrida den enskilda
sjukvården å landsbygden, äro nämligen de extra provinsialläkarne tilllika
pliktige att efter vederbörligt förordnande inom sina distrikt verkställa
sjukresor, rättsmedicinska undersökningar och andra tjänsteförrättningar
mot enahanda ersättning, som tillkommer provinsialläkare,
hvarjämte de äro skyldige att ställa sig till efterrättelse den för provinsialläkare
utfärdade instruktion och fastställda taxa.
Riksdagen Skrifvelse N:o 132.
9
Denna nya institution har tvifvelsutan varit af verkligt behof
påkallad, att döma af det stora antal extra provinsialläkaredistrikt, som
efter 1890 af kommuner inom de ordinarie, distrikten bildats i alla delar
af landet. Onekligen hafva emellertid äfven vissa olägenheter uppstått
i följd af dessa nya distrikts bildande. Tillkomsten af de extra provinsialläkaredistrikten
har ofta i afsevärd mån betingats af den större eller
mindre lättheten att inom orten anskaffa medel till läkares aflönande,
och därvid har svårligen kunnat undvikas, att ojämnheter uppstått i
afseende å distriktens storlek, läge och form.
Några mera afsevärda jämkningar i afseende å de extra provinsialläkaredistrikten
torde likväl af flera skäl knappast kunna ifrågasättas,
huru önskliga än sådana jämkningar i vissa fall måste erkännas vara.
Nödvändigare och lättare att bringa till stånd synes Riksdagen
vara, att, såsom äfven motionären särskildt framhållit, en omreglering
sker af de ordinarie provinsialläkaredistrikten, hvilkas indelning sedan
gammalt företett stora oegentligheter, som genom de under senare år
skedda utbrytningarna af en mängd extra provinsialläkaredistrikt utan
tvifvel ytterligare ökats. Af eu tablå öfver rikets provinsialläkare- och
extra provinsialläkaredistrikt jämte uppgift å deras ytinnehåll, folkmängd
m. m., hvilken tablå varit för Riksdagen tillgänglig, framgår tydligt,
att stora missförhållanden för närvarande förefinnas i afseende å indelningen
af provinsialläkaredistrikten.
Den hvarje provinsialläkaredistrikt tillkommande landareal är
framför allt betydligt växlande. Äfven i de båda nordligaste länen med
deras vidsträckta lappmarker finnas sålunda numera ordinarie distrikt
af .så olika ytvidd som 198,5 och 11,8, 9,1 ända till 3,9 kvadratnymil.
En väsentlig förbättring i dessa trakters läkareförhållanden har visserligen
öfverallt inträdt i och med bildandet af en del extra provinsialläkaredistrikt,
sammanlagdt 22, inom de bägge länen, men, såsom af
nyssnämnda exempel torde framgå, är just i följd af detta förhållande
eu omreglering af de kvarvarande, till arealen synnerligen olika ordinarie
distrikten väl af behofvet påkallad. Samma är emellertid äfven förhållandet
med flere af de öfriga länen, där distrikt af jämförelsevis
onaturligt stora ytvidder ligga sida vid sida med andra, hvilkas areal
däremot är alltför knapp för att distriktet torde behöfva bibehållas
oförändradt. Så är till och med på sina ställen fallet inom mellersta
och södra Sverige, t. ex. i Östergötland med två distrikt af 23,2 och
5,8 kvadratnymils areal, inom Kronobergs län med distrikt af 28,9 och
8,3 kvadratnymil o. s. v.
Men äfven i afseende på folkmängden inom de olika provinsialBih.
Ull Ili/csd. J:''rot. 1903. 10 Sami. 1 Afd. 1 Band. 29 Häft. 2
10
Riksdagens Skrifvelse N:o 132.
läkaredistrikten förefinnas stora ojämnheter. Så hafva af de 138 distrikten
23 ett invånareantal, som understiger 10,000, 52 distrikt hafva 10—20,000
invånare, 38 distrikt 20—30,000, 14 distrikt 30—40,000, 7 distrikt
40—50,000 och 4 distrikt öfver 50,000 invånare. Inom några län ligga
så folkrika distrikt, att de räkna ett invånareantal af 45,000 ända upp
till 62,000 personer, alldeles invid små distrikt med endast 8—15,000
invånare o. s. v.
Härtill kommer, att på icke så få ställen provinsialläkarestationen
numera har ett sådant läge inom distriktet eller i förhållande till något
nybildadt extra provinsialläkaredistikt, att nyttan af läkarens därvaro
blir ganska tvifvelaktig eller åtminstone väsentligt inskränkt mot om
han förflyttades till annan plats, där den större allmänheten inom
provinsialläkaredistriktet kunde få tillfälle att oftare besöka honom och
anlita hans hjälp. Såsom exempel härpå kunna anföras Värnamo och
Arvika distrikt, där ordinarie och extra provinsialläkarne bo å samma
plats, Marks distrikt med station för provinsialläkaren på 5 kilometers
afstånd från extra provinsialläkarens i Kinna station in. fl.
En jämnare och bättre fördelning af de ordinarie provinsialläkaredistrikten
samt deras stationer synes af här åberopade skäl vara synnerligen
önskvärd. Detta borde också i många fall kunna utan större
svårighet åstadkommas dels genom en jämkning af gränserna mellan
vissa distrikt, dels ock genom en af förändrade kommunikationsförhållanden
eller af förflyttad centralplats för rörelsen inom distrikten
påkallad flyttning af stationen. Genom minskning af de största provinsialläkaredistrikten
och förstoring af de minsta skulle nog också en viss
likformighet dem emellan kunna å många håll vinnas. En sådan omreglering
af provinsialläkaredistrikten stöter numera ej på några svårigheter
från tjänsteläkarnes sida, eftersom de på grund af Eders Kungl.
Majrts kungörelse den 31 oktober 1890 angående ny reglering af provinsialläkarestaten
äro förpliktade att underkasta sig »såväl den vidsträcktare
tjänstgöringsskyldighet och jämkning i åligganden som ock
den reglering af tjänstgöringsområde, som kunna varda föreskrifna».
Skulle slutligen några nya provinsialläkaredistrikt befinnas erforderliga
för att underlätta den ifrågasatta omregleringen, torde äfven detta utan
egentligen ökade kostnader för statsverket kunna åstadkommas genom
sammanslagning på sina ställen af sådana små distrikt, som i följd af
läge, kommunikationer m. m. särskildt ägna sig därför, hvarigenom en
del provinsialläkarelöner skulle kunna göras lediga.
Riksdagen förbiser ingalunda de hinder, som ställa sig i vägen
för en allmän omreglering af provinsialläkaredistrikten. Skall en sådan
opaginerad Kontrollera mot PDF
Riksdagens Skrifvelse N:o 132. II
blifva fullt rättvis, så att ej vid regleringens genomförande en landsdel
kommer att blifva särskildt gynnad framför en annan, fordras nämligen
en mycket grundlig utredning af alla lokala förhållanden, stödd på
vederbörande kommuners och myndigheters undersökningar och utlåtanden,
en utredning, som säkerligen på många håll kommer att möta
stora svårigheter. Ty vid densamma måste en mängd faktorer af olika
vikt och betydelse tagas i betraktande, bland annat distriktens storlek
samt afstånden inom dem till tjänsteläkaren, olika orters större eller
mindre utvecklingsmöjligheter, tillvaron af industriell verksamhet samt
häraf beroende tätare eller glesare befolkning, kommunikationsledernas
mångfald och riktning m. m., allt omständigheter, som för ett rätt bedömande
kräfva en stor lokalkännedom och mycken urskilning. Men
genom samarbete af flere för saken intresserade och i frågan väl förfarne
personer skulle nog icke förty ett godt resultat af en utredning
kunna vinnas, så att åtminstone för den närmaste framtiden en bättre
ordning kunde åstadkommas, än som nu är rådande beträffande rikets
provinsialläkaredistrikt.
Med stöd af hvad sålunda anförts anhåller Riksdagen, det Eders
Kungl. Maj:t täcktes
l:o) låta utreda, i hvad mån den nuvarande provinsialläkaredistriktsindelningen
i riket är otidsenlig och olämplig;
2:o) låta uppgöra förslag till omreglering af denna distriktsindelning
i afsikt att bättre än hittills främja hälso- och sjukvården å landsbygden;
samt
3:o) vidtaga de åtgärder, som af en sådan utredning och af ett
sådant förslag kunna föranledas.
Stockholm den 18 maj 1903.
Med undersåtlig vördnad.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.