Sök i Ratio Lex

Skrifvelse till Konungen, angående omreglering af rikets indelning i provinsialläkaredistrikt.

1903-05-18 · 4 sidor, varav 3 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 3 av 4 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Rskr. 1903:132, Skrifvelse till Konungen, angående omreglering af rikets indelning i provinsialläkaredistrikt.

Dokumentets text

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Riksdagens Skrifvelse N:o 132.

N:o 132.

Uppläst och godkänd hos Första Kammaren den 18 maj 1903.

—■ — — — Andra Kammaren — 18 — —

Riksdagens skrifvelse till Konungen, angående omreglering af rikets

indelning i provinsialläkaredistrikt.

(Första Kammarens tillfälliga utskotts (n:o 2) utlåtande n:o 22.)

(Andra Kammarens tillfälliga utskotts (n:o 2) utlåtande n:o 28.)

Till Konungen.

Sedan i en inom Riksdagen väckt motion förslag framställts, åsyftande

en omreglering af rikets indelning i provinsialläkaredistrikt, får

Riksdagen i detta ämne anföra följande.

Vid sidan af förutvarande tjänsteläkare för landsbygden bar genom

bestämmelserna i 1890 års läkareinstruktion tillkommit en ny klass

sådana, nämligen de extra provinsialläkarne, hvilka, ehuru de alls icke

eller blott delvis aflönas af staten, i det stora hela hafva samma skyldigheter

som de ordinarie. Egentligen afsedda att bestrida den enskilda

sjukvården å landsbygden, äro nämligen de extra provinsialläkarne tilllika

pliktige att efter vederbörligt förordnande inom sina distrikt verkställa

sjukresor, rättsmedicinska undersökningar och andra tjänsteförrättningar

mot enahanda ersättning, som tillkommer provinsialläkare,

hvarjämte de äro skyldige att ställa sig till efterrättelse den för provinsialläkare

utfärdade instruktion och fastställda taxa.

s. 9 Kontrollera mot PDF

Riksdagen Skrifvelse N:o 132.

9

Denna nya institution har tvifvelsutan varit af verkligt behof

påkallad, att döma af det stora antal extra provinsialläkaredistrikt, som

efter 1890 af kommuner inom de ordinarie, distrikten bildats i alla delar

af landet. Onekligen hafva emellertid äfven vissa olägenheter uppstått

i följd af dessa nya distrikts bildande. Tillkomsten af de extra provinsialläkaredistrikten

har ofta i afsevärd mån betingats af den större eller

mindre lättheten att inom orten anskaffa medel till läkares aflönande,

och därvid har svårligen kunnat undvikas, att ojämnheter uppstått i

afseende å distriktens storlek, läge och form.

Några mera afsevärda jämkningar i afseende å de extra provinsialläkaredistrikten

torde likväl af flera skäl knappast kunna ifrågasättas,

huru önskliga än sådana jämkningar i vissa fall måste erkännas vara.

Nödvändigare och lättare att bringa till stånd synes Riksdagen

vara, att, såsom äfven motionären särskildt framhållit, en omreglering

sker af de ordinarie provinsialläkaredistrikten, hvilkas indelning sedan

gammalt företett stora oegentligheter, som genom de under senare år

skedda utbrytningarna af en mängd extra provinsialläkaredistrikt utan

tvifvel ytterligare ökats. Af eu tablå öfver rikets provinsialläkare- och

extra provinsialläkaredistrikt jämte uppgift å deras ytinnehåll, folkmängd

m. m., hvilken tablå varit för Riksdagen tillgänglig, framgår tydligt,

att stora missförhållanden för närvarande förefinnas i afseende å indelningen

af provinsialläkaredistrikten.

Den hvarje provinsialläkaredistrikt tillkommande landareal är

framför allt betydligt växlande. Äfven i de båda nordligaste länen med

deras vidsträckta lappmarker finnas sålunda numera ordinarie distrikt

af .så olika ytvidd som 198,5 och 11,8, 9,1 ända till 3,9 kvadratnymil.

En väsentlig förbättring i dessa trakters läkareförhållanden har visserligen

öfverallt inträdt i och med bildandet af en del extra provinsialläkaredistrikt,

sammanlagdt 22, inom de bägge länen, men, såsom af

nyssnämnda exempel torde framgå, är just i följd af detta förhållande

eu omreglering af de kvarvarande, till arealen synnerligen olika ordinarie

distrikten väl af behofvet påkallad. Samma är emellertid äfven förhållandet

med flere af de öfriga länen, där distrikt af jämförelsevis

onaturligt stora ytvidder ligga sida vid sida med andra, hvilkas areal

däremot är alltför knapp för att distriktet torde behöfva bibehållas

oförändradt. Så är till och med på sina ställen fallet inom mellersta

och södra Sverige, t. ex. i Östergötland med två distrikt af 23,2 och

5,8 kvadratnymils areal, inom Kronobergs län med distrikt af 28,9 och

8,3 kvadratnymil o. s. v.

Men äfven i afseende på folkmängden inom de olika provinsialBih.

Ull Ili/csd. J:''rot. 1903. 10 Sami. 1 Afd. 1 Band. 29 Häft. 2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Riksdagens Skrifvelse N:o 132.

läkaredistrikten förefinnas stora ojämnheter. Så hafva af de 138 distrikten

23 ett invånareantal, som understiger 10,000, 52 distrikt hafva 10—20,000

invånare, 38 distrikt 20—30,000, 14 distrikt 30—40,000, 7 distrikt

40—50,000 och 4 distrikt öfver 50,000 invånare. Inom några län ligga

så folkrika distrikt, att de räkna ett invånareantal af 45,000 ända upp

till 62,000 personer, alldeles invid små distrikt med endast 8—15,000

invånare o. s. v.

Härtill kommer, att på icke så få ställen provinsialläkarestationen

numera har ett sådant läge inom distriktet eller i förhållande till något

nybildadt extra provinsialläkaredistikt, att nyttan af läkarens därvaro

blir ganska tvifvelaktig eller åtminstone väsentligt inskränkt mot om

han förflyttades till annan plats, där den större allmänheten inom

provinsialläkaredistriktet kunde få tillfälle att oftare besöka honom och

anlita hans hjälp. Såsom exempel härpå kunna anföras Värnamo och

Arvika distrikt, där ordinarie och extra provinsialläkarne bo å samma

plats, Marks distrikt med station för provinsialläkaren på 5 kilometers

afstånd från extra provinsialläkarens i Kinna station in. fl.

En jämnare och bättre fördelning af de ordinarie provinsialläkaredistrikten

samt deras stationer synes af här åberopade skäl vara synnerligen

önskvärd. Detta borde också i många fall kunna utan större

svårighet åstadkommas dels genom en jämkning af gränserna mellan

vissa distrikt, dels ock genom en af förändrade kommunikationsförhållanden

eller af förflyttad centralplats för rörelsen inom distrikten

påkallad flyttning af stationen. Genom minskning af de största provinsialläkaredistrikten

och förstoring af de minsta skulle nog också en viss

likformighet dem emellan kunna å många håll vinnas. En sådan omreglering

af provinsialläkaredistrikten stöter numera ej på några svårigheter

från tjänsteläkarnes sida, eftersom de på grund af Eders Kungl.

Majrts kungörelse den 31 oktober 1890 angående ny reglering af provinsialläkarestaten

äro förpliktade att underkasta sig »såväl den vidsträcktare

tjänstgöringsskyldighet och jämkning i åligganden som ock

den reglering af tjänstgöringsområde, som kunna varda föreskrifna».

Skulle slutligen några nya provinsialläkaredistrikt befinnas erforderliga

för att underlätta den ifrågasatta omregleringen, torde äfven detta utan

egentligen ökade kostnader för statsverket kunna åstadkommas genom

sammanslagning på sina ställen af sådana små distrikt, som i följd af

läge, kommunikationer m. m. särskildt ägna sig därför, hvarigenom en

del provinsialläkarelöner skulle kunna göras lediga.

Riksdagen förbiser ingalunda de hinder, som ställa sig i vägen

för en allmän omreglering af provinsialläkaredistrikten. Skall en sådan

opaginerad Kontrollera mot PDF

Riksdagens Skrifvelse N:o 132. II

blifva fullt rättvis, så att ej vid regleringens genomförande en landsdel

kommer att blifva särskildt gynnad framför en annan, fordras nämligen

en mycket grundlig utredning af alla lokala förhållanden, stödd på

vederbörande kommuners och myndigheters undersökningar och utlåtanden,

en utredning, som säkerligen på många håll kommer att möta

stora svårigheter. Ty vid densamma måste en mängd faktorer af olika

vikt och betydelse tagas i betraktande, bland annat distriktens storlek

samt afstånden inom dem till tjänsteläkaren, olika orters större eller

mindre utvecklingsmöjligheter, tillvaron af industriell verksamhet samt

häraf beroende tätare eller glesare befolkning, kommunikationsledernas

mångfald och riktning m. m., allt omständigheter, som för ett rätt bedömande

kräfva en stor lokalkännedom och mycken urskilning. Men

genom samarbete af flere för saken intresserade och i frågan väl förfarne

personer skulle nog icke förty ett godt resultat af en utredning

kunna vinnas, så att åtminstone för den närmaste framtiden en bättre

ordning kunde åstadkommas, än som nu är rådande beträffande rikets

provinsialläkaredistrikt.

Med stöd af hvad sålunda anförts anhåller Riksdagen, det Eders

Kungl. Maj:t täcktes

l:o) låta utreda, i hvad mån den nuvarande provinsialläkaredistriktsindelningen

i riket är otidsenlig och olämplig;

2:o) låta uppgöra förslag till omreglering af denna distriktsindelning

i afsikt att bättre än hittills främja hälso- och sjukvården å landsbygden;

samt

3:o) vidtaga de åtgärder, som af en sådan utredning och af ett

sådant förslag kunna föranledas.

Stockholm den 18 maj 1903.

Med undersåtlig vördnad.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.