Sök i Ratio Lex

Skrifvelse till Konungen, i anledning af väckt motion om skrifvelse till Konungen angående förvärfvande åt statsverket af Trollhätte nya kanalbolags fasta egendom m. m.

1903-05-22 · 14 sidor, varav 13 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 13 av 14 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Rskr. 1903:143, Skrifvelse till Konungen, i anledning af väckt motion om skrifvelse till Konungen angående förvärfvande åt statsverket af Trollhätte nya kanalbolags fasta egendom m. m.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Riksdagens Skrifvelse N:o 143.

1

H:o 143.

Uppläst och godkänd hos Första Kammaren den 21 maj 1903.

— — — Andra Kammaren den 22 — —

Riksdagens skrifvelse till Konungen, i anledning af

väckt motion om skrifvelse till Konungen angående förvärfvande

åt statsverket af Trollhätte nya kanalbolags

fasta egendom m. m.

(Statsutskottets utlåtande n:o 92.)

Till Konungen.

I en inom Riksdagen väckt motion har förslag framställts därom, att

Riksdagen måtte hos Eders Kungl. Maj:t anhålla, att Eders Kungl. Maj:t

täcktes snarast möjligt inleda underhandlingar med Trollhätte nya kanalBih.

till Riksd. Prof. 1903. W Sami. 1 Afd. 1 Band. 35 Hlift. {N:o 143). 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Riksdagens Skrifvelse N:o 143.

bolag, för utredande af till hvad pris och under hvilka villkor i öfrigt

all kanalbolagets fasta egendom samt för kanalverkets drift erforderlig

lös egendom med upphörande af alla kanalbolaget beviljade rättigheter

och förmåner kunde åt statsverket förvärfvas, samt därefter med förslag

i ämnet till Riksdagen inkomma.

Till stöd för detta förslag har i motionen anförts följande.

»Vid 189S års riksdag väcktes af herr Berndt Hedgren en motion,

hvari hemställdes, att Riksdagen måtte i skrifvelse anhålla, det täcktes

Kungl. Maj:t låta inleda underhandlingar med Nya Trollhätte kanalbolag,

om och under hvilka villkor bolaget vore villigt att öfverlämna Trollhätte

kanal, dess reserverade medel och rättigheter i öfrigt till staten, samt

därefter för Riksdagen i ämnet framlägga förslag.

I sitt öfver nämnda motion afgifna utlåtande framhöll statsutskottet,

dit motionen remitterats, utan att närmare ingå på bedömande af de skäl

motionären anfört för ifrågavarande kanalanläggnings förvärfvande åt

staten, att det i allt fall icke kunde synas lämpligt att, på sätt i motionen

föreslagits, i sådant syfte inleda underhandlingar med Nya Trollhätte

kanalbolag, innan utredning rörande bolagets rättsförhållanden till kronan

blifvit förebragt, hvarför utskottet, då resultatet af den utredning i sistnämnda

ämne, hvarom Riksdagen hos Kungl. Maj:t anhållit, ännu icke

blifvit framlagdt och den af motionären väckta frågan sålunda för det

dåvarande icke borde af Riksdagen upptagas, hemställde, att motionen icke

måtte till någon Riksdagens åtgärd föranleda, hvilken hemställan af Riksdagens

bägge kamrar bifölls.

Då nu resultatet af den ofvan antydda utredningen rörande kanalbolagets

rättsförhållande till kronan föreligger och frågan om en ombyggnad

eller utvidgning af Trollhätte kanal, hvartill, såsom bekant, ett vidlyftigt

förslag af kungl. väg- och vattenbyggnadsstyrelsen framlagts, allt

mer tränger till en lösning samt dessutom genom utgången af de bekanta

rättegångarna mellan kronan och enskilda personer angående rätten till

vatten och vissa öar i Trollhätte strömmar möjlighet för kronan uppnåtts

att, om nödigt strandområde därför af kronan äfven förvärfvas, kunna i

en utsträckning, hvarom man år 1898 icke ägde någon kännedom, tillgodogöra

sig vattenkraften vid Trollhättan, torde nu rätta tidpunkten vara

inne för att inför Riksdagen ånyo bringa å bane frågan om förvärfvandet

för kronans räkning af Trollhätte kanal, hvarmed jämväl står i samband

frågan om sättet för tillgodogörandet af den kronan tillhöriga betydliga

vattenkraften vid Trollhättan, hvilken alltjämt väntar på sin användning.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Riksdagens Skrifvelse N:o 143.

3

Beträffande den ofvan antydda utredningen af kanalbolagets rättsförhållanden

till kronan torde böra erinras, att Riksdagen år 1896, med

anledning af Riksdagens år 1895 församlade revisorers berättelse samt

inom Första Kammaren af friherre C. Klingspor, med hvilken herr

E. Strindberg instämt, och inom Andra Kammaren af herr C. W. Collander

väckta motioner, beslutat att i skrifvelse till Kungl. Maj:t anhålla om

föranstaltande af en sådan utredning.

Af dessa motioner, n:o 14 inom Första Kammaren och n:o 71 inom

Andra Kammaren, samt statsutskottets däröfver afgifna särdeles utförliga

utlåtande n:o 41, hvartill hänvisas, framgår det, att den begärda undersökningen

hufvudsakligen skulle hafva till föremål att utreda, dels huruvida

två af Vane härads ägodelningsrätt den 28 februari 1867 fastställda

laga skiften — det ena mellan å ena sidan kanalbolaget, såsom ägare af

n/lg mantal Stora Håjum och hemmanet Lilla Håjum, och å den andra

kronan, såsom ägare af återstående 6/16 mantal Stora Håjum, ett kronohemman,

hvartill bolaget dock på grund af dess privilegier hade perpetuel!

besittningsrätt, samt det andra afseende alla ägorna till hemmanen

Olidan och Åker, af hvilka det förra, som enligt privilegierna med perpetuel!

besittningsrätt innehades af kanalbolaget, ägdes af kronan och det

senare bolaget, — hvilka, då kronan därigenom tillskiftats endast områden

å ömse sidor om kanalen, men kanalbolaget däremot bland annat

områdena invid fallen, förmenades hafva skett kronan till förfång, tillkommit

under sådana omständigheter, att möjlighet för desammas upphäfvande

förefunnes, samt dels huruvida kanalbolaget hade skyldighet att

till statsverket redovisa afkomst af åtskilliga bolagets s. k. enskilda tillgångar.

I detta afseende förekommer nu beträffande berörda laga skiften,

att, sedan länsnotarien i Älfsborgs län å kronans vägnar år 1896 anfört

besvär öfver Vane härads ägodelningsrätts ofvan berörda, den 28 februari

1867 meddelade beslut, hvarigenom nämnda två laga skiften fastställts,

under yrkande, på anförda skäl, att, då nämnda förrättningar icke kunde

anses hafva mot kronan vunnit laga kraft, till följd hvaraf förrättningarna

icke bort af ägodelningsrätten fastställas, ägodelningsrättens beslut måtte

undanröjas, på det att kronan, hvilkens rätt blifvit genom förrättningarna

kränkt, måtte beredas tillfälle att hos ägodelningsrätten anföra besvär däröfver,

Kungl. Maj:t genom två särskilda utslag den 14 december 1896

funnit skäl ej vara anfördt, som kunde föranleda till undanröjande af de

å ifrågavarande landtmäteriförrättningar meddelade fastställelse^ (Se Holms

Nytt Juridiskt Arkiv 1896 sid. 509.)

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Riksdagens Skrifvelse N:o 143.

Hvad vidare angår den andra frågan, som den af Riksdagen begärda

utredningen skulle afse, eller frågan om skyldighet för bolaget att till

statsverket redovisa inkomst af bolagets s. k. enskilda tillgångar, så har,

sedan å kronans vägnar mot kanalbolaget anställts rättegång rörande bestämmande

af nya grunder för beräkning af bolagets behållna inkomst

samt om skyldighet för bolaget att till kronan utgifva det belopp, som

med tillämpning af dessa grunder befunnes utgöra kronans tillgodohafvande

enligt 9 § i de för bolaget gällande, den 2 februari 1838 fastställda

privilegier, Kungl. Maj:t genom dom den 18 augusti 1902 fastställt det

slut, hvartill underrätterna i målet kommit och hvarigenom kronans i

målet förda talan ogillats. (Se Holms Nytt Juridiskt Arkiv 1902. Notiser

A. n:o 248.)

Den utredning, som i Riksdagens skrifvelse år 1896 begärdes, har

sålunda resulterat däri, att nu föreligga af högsta domstolen meddelade

domar, hvarigenom ogillats den af kronan mot kanalbolaget förda talan

för utredning af detsammas rättsförhållanden till kronan i de afseenden,

som skrifvelsen afsåg.

Under det att de af kronan mot kanalbolaget anställda rättegångarna

sålunda icke utfallit till kronans fördel, har emellertid kronan haft så

mycket större framgång i de rättegångar, som under tiden äfven pågått

mot enskilda personer angående rätten till Trollhättefallen och vissa öar däri.

Såsom bekant, framställdes år 1894 af särskilde af Kungl. Maj:t förordnade

kommitterade ett förslag att för tillgodogörande af den vattenkraft

vid Trollhättan, som enligt dessa kommitterades åsikt tillkom kronan,

anlägga en kraftuttagningsstation å Gullön.

Under den syn, som för erhållande af tillstånd till utförande af denna

anläggning af kronan jämlikt 1880 års förordning om jordägares rätt

öfver vattnet å hans grund begärdes, bestreds af en strandägare kronans

rätt till de bägge Toppöarna, som äfven af anläggningen skulle beröras.

I den äganderättstvist om dessa öar, som kronan på grund af detta

bestridande nödgades anställa mot nämnda strandägare, förklarades kronan

genom en af Kungl. Maj:t den 30 december 1899 gifven dom vara ägare

af öarna på grund af det skäl, att de voro belägna i Trollhätte strömmar,

till hvilka kronan af ålder tillkomme äganderätten. (Se Holms Nytt Juridiskt

Arkiv 1900 sid. 126.)

Genom dom den 19 augusti 1901 i mål emellan kronan och Trollhättans

elektriska kraftaktiebolag, angående rätten till vattnet utmed den

nämnda aktiebolag tillhöriga västra stranden invid Trollhättefallen, har

s. 5 Kontrollera mot PDF

Riksdagens Skrifvelse N:o 143.

5

Kungl. Maj:t vidare fastställt Göta hofrätts i målet meddelade dom, hvarigenom

förklarats vara i målet utredt, att Trollhätte strömmar af ålder

ansetts utgöra en kronan tillhörig egendom, i följd hvaraf kraftaktiebolaget

inom det till nämnda kronoegendom hörande område af Göta älf

icke kunde tillerkännas annan rätt till vattnet, än som kunde härledas

från upplåtelser från kronan, samt att, emedan till Trollhätte strömmar

måste räknas samtliga Trollhättefallen och således äfven det längst ned

belägna fallet eller den s. k. Flottbergsströmmen, Trollhätte strömmar

alltså komme att omfatta den del af älf ven, som började med Prästskedets

fall och sträckte sig till slutet af Flottbergsströmmen. (Se Holms Nytt

Juridiskt Arkiv 1901 sid. 419.)

Dessutom har kronan genom en särskild rättegång mot ingeniören

Ernst Stridsberg tillerkänts äganderätten till den i Trollhätte strömmar

belägna Spikön. (Se Holms Nytt Juridiskt Arkiv 1901 sid. 427.)

Af dessa rättegångar har sålunda framgått det resultat, att kronan

förklarats vara ägare af samtliga Trollhättefallen samt att enskild person

icke kan hafva annan rätt till vatten eller område å öar däri än den,

som kan härledas genom upplåtelse från kronan, hvilken upplåtelse här

skett genom s. k. skatteköp.

För bestämmande af den rätt, som sålunda kan tillkomma enskilde,

som vid Trollhättan innehafva verk och lägenheter, har af kronan anhängiggjorts

talan mot dels Trollhättans elektriska kraftaktiebolag, som

innehar verk å Önan, samt dels ingeniören Ernst Stridsberg, som innehar

verk å västra delen af Malgön.

I dessa bägge rättegångar, som för närvarande äro anhängiga vid

Flundre, Vane och Bjärke häradsrätt, har af kronan, då innehafvarne af

dessa verk, som bestå af äldre skatteköpta sågar och kvarnar, icke kunna

anses hafva rätt till större vattenkvantitet eller till mera landområde, än

som varit behöfligt såsom drifkraft och utmål för dessa gamla sågar och

kvarnar, i det skick de vid deras skattläggning befunnits, med stöd af ett

utaf trafikchefen C. J. Magnell afgifvet utlåtande framställts påstående

därom, att det måtte varda kraftaktiebolaget och Stridsberg ålagdt att

till kronan afträda, det förra ett midt på önan beläget, icke obetydligt

område samt den senare ett mindre område å öfre delen af västra Malgön,

samt att det måtte förklaras berättigade att för sina verk uttaga och använda,

det förra högst 10,4G kubikmeter vatten per sekund och den senare

högst 15,4 kubikmeter vatten per sekund, sålunda helt obetydliga

s. 6 Kontrollera mot PDF

6 Riksdagens Skrifvelse N:o 143.

vattenkvantiteter i förhållande till hela den vid Trollhättan framrinnande

vattenmängden.

Med hänsyn till utgången af de redan afgjorda rättegångarna angående

rätten till vattnet i Trollhare strömmar, torde man väl kunna

utgå från det antagandet, att kronans talan i nyssnämnda två mål skall

åtminstone till hufvudsakliga delar bifallas.

Såvidt mig varit möjligt utröna, finnas nu förutom nämnda Trollhättans

elektriska kraftaktiebolags och ingeniör Stridsbergs verk vid Trollhättan

icke andra industriella anläggningar än det Trollhättans pappersbruksaktiebolag

tillhöriga, strax nedom Önan belägna pappersbruket, fordom

benämndt Tröskelns kvarn, samt Trollhättans oljeslageri och Nydqvist

& Holms mekaniska verkstad.

Hvad då först angår Tröskelns kvarn, är den därvid använda vattenkvantiteten,

som tages från den lilla bassängen nedanför önan, så obetydlig,

att, äfven om frågan om den rätt till användandet däraf, som kan

tillkomma ägaren af Tröskelns kvarn, lämnas åsido, densamma icke synes

kunna spela någon roll för sättet af uttagande i större skala af den kronan

tillhöriga vattenkraften vid Trollhättan.

Beträffande däremot Trollhättans oljeslageri samt Nydqvist & Holms

mekaniska verkstad, så uttages det för desammas drift använda vattnet

genom sidolopp från kanalen ned till älfven, och då det torde vara uppenbart,

att till kanalen icke får insläppas mera vatten, än som erfordras för

densammas begagnande för själfva kanalfarten, kan man väl icke utan

skäl påstå, att därvidlag föreligga förhållanden, som hittills kunnat fortgå

endast på den grund, att, då god tillgång på obegagnadt vatten funnits,

någon anmärkning däremot icke framställts.

östra delen af Malgön, hvarå fordom legat verk, som innehafts af

Nya Trollhätte kanalbolng, är för närvarande obegagnad.

Enär, såsom af hvad ofvan anförts framgår, för kanalbolaget till dessa

verk icke kan finnas någon annan rätt än den, som kan härledas från

kronan, föreligga beträffande dem samma förhållanden som vid önan och

västra delen af Malgön, ehuru för bestämmande af storleken af den vattenkvantitet

och det utmål, som bör tillkomma de gamla sågar eller kvarnar,

som haft sitt läge därstädes, någon rättegång från kronans sida ännu

icke mot kanalbolaget anhängiggjorts.

När kanalbolaget år 1897 begärde syn enligt 1880 års vattenrättsförordning

för att å västra delen af Malgön anlägga en kraftuttagningsstatiön,

bestred emellertid kronan denna kanalbolagets ansökan, under

s. 7 Kontrollera mot PDF

Riksdagens Skrifvelse N:o 143.

7

framhållande, att kanalbolagets rätt till vatten- och landområde därstädes

icke vore utredd; och förklarade Iwadsrätten i anledning däraf genom

beslut den 14 december 1897 det af kanalbolaget sålunda anhängiggjorda

målet hvilande i afbidan på utgången af en blifvande äganderättstvist.

Sedermera har emellertid kanalbolaget på därom gjord underdånig

ansökan erhållit Kungl. Maj:ts tillstånd att, utan att dock själfva äganderättsfrågan

därigenom finge prejudiceras, vid västra delen af Malgön under

föreskrifna villkor uttaga en mindre vattenkvantitet för användande

till en elektrisk kraftuttagningsstation därstädes, hvars ändamål hufvudsakligast

torde vara att för kanalens behof anskaffa belysning samt kraft

till slussarnas öppnande och stängande, och sedan under sistlidna år tillstånd

efter syn jämlikt 1880 års förordning därtill vunnits, pågå för närvarande

arbeten med anläggningens utförande.

Enligt hvad ofvan nämnts, äger kanalbolaget landområdena å östra

stranden invid själfva Trollhättefallen, men då jämlikt ofvan anförda domar

kronan äger Trollhare strömmar i sin helhet, kan någon rätt till

vattnet lika litet tillkomma ägaren af östra stranden som ägaren af den

västra.

Vid ett den 1 juni 1795 fastställdt laga skifte å den invid östra

stranden vid Trollhättefallen belägna utmarken, Trollhätteberg, har ock i

enlighet därmed uttryckligen bestämts, att gränsen för denna utmark mot

älfven utgjordes af själfva älfstranden.

Sammanfattas nu hvad ofvan anförts, framgår däraf, att kronan, med

undantag af berörda, på grund af äldre upplåtelser, skatteköp från kronan,

beroende inskränkningar, hvilkas omfattning icke ännu äro rättsligen

bestämda, men hvilka väl icke kunna vara af den betydelse, att de hindra

användandet af vattenkraften för öfrigt, är ägare af samtliga fallen

vid Trollhättan.

Men då Nya Trollhätte kanalbolag är ägare af eller innehar besittningsrätten

till östra stranden samt Trollhättans elektriska kraftaktiebolag

äger den västra stranden, föreligger den egendomliga situationen, att kronan,

ehuru ägare af allt vattnet, i saknad af därför erforderligt strandområde

är beröfvad möjlighet att tillgodogöra sig detsamma.

I lifligt minne torde vara, huru vid 1902 års riksdag af Kungl.

Maj:t till lösning af denna svårighet framlades ett förslag, hvars hufvudgrunder

voro, att för vattenkraftens tillgodogörande å västra stranden

skulle anläggas två särskilda kraftstationer, den öfre af Trollhättans elektriska

kraftaktiebolag och den nedre af krouan, att nämnda aktiebolag af

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Riksdagens Skrifvelse N:o 143.

kronan tillförsäkrades rätt att för all framtid för bolagets kraftstation

tillgodogöra sig den vattenmängd, som på grund af blifvande laga synedom

finge vid hvarje tid genom den till denna anläggning hörande tunneln

framföras, samt att kronan i utbyte däremot, förutom en bestämd

afgift, skulle af kraftaktiebolaget erhålla ett vid det nedersta fallet beläget

jordområde för anläggningen af den kraftstation, som skulle tillgodogöra

den nedersta delen af fallen, som kronan för sin räkning skulle

bibehålla.

Sedan statsutskottet hemställt om bifall med mindre väsentliga förändringar

till hvad i den kungl. propositionen sålunda föreslagits, mot

hvilken hemställan dock samtliga utskottsledamöter från Andra Kammaren

reserverade sig, blef den kungl. propositionen af Första Kammaren

bifallen, men af Andra Kammaren afslagen, hvadan frågan för den gången

förföll.

I den af Andra Kammarens utskottsledamöter afgifna reservationen

framhölls bland annat, att fullständig utredning saknades, huruvida icke

ue för kraftuttagningen erforderliga anordningarna skulle med mindre

kostnad Kunna utföras på östra älfstranden, samt att, äfven om vid ifrågasatt

ombyggnad af Trollhätte kanal en del af den vid denna strand

belägna mark blefve för den nya kanalens framdragande erforderlig, möjlighet

dock icke syntes vara utesluten till att utrymme för såväl kanalanläggningen

som vattenledning för kraftuttagning å denna strand kunde

beredas, hvarjämte hemställdes, att Kungl. Maj:t täcktes låta föranstalta

om förnyad och fullständig utredning i ämnet samt till Riksdagen inkomma

med det förslag, hvartill en sådan utredning kunde gifva anledning.

Sedermera har, vid föredragning af Riksdagens skrifvelse med anledning

af nämnda kungl. proposition, Kungl. Maj:t, som funnit särskild

utredning böra genom sakkunnig person verkställas därom, huruvida icke

vattenkraften vid Trollhättan, äfven under förutsättning att ifrågasatt ombyggnad

af Trollhätte kanal komme till stånd, kunde ändamålsenligt tillgodogöras

genom kraftuttagningens förläggande till älfvens östra strand,

uppdragit åt civilingeniören J. G. Richert att efter undersökning härom

till Kungl. Maj:t afgifva det yttrande och förslag i berörda afseende,

hvartill undersökningen kunde gifva anledning, hvarjämte Richert bemyndigats

att, för den händelse mark för dylik anläggning erfordrades från

af Nya Trollhätte kanalbolag disponerad jord, om förvärfvande för kronans

räkning uf denna mark med kanalbolaget preliminärt förhandla.»

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Riksdagens Skrifvelse, N:o 143.

Sådant yttrande och lönnlag hade, enligt hvad i motionen vidare

meddelas, den 30 december 1902 till jordbruksdepartementet inkommit.

»Emellertid», fortsätter motionären, »torde det vara uppenbart, att lika

litet som det med en sådan undersökning afseddä ändamålet kan vinnas,

därest densamma ej verkställes fullt allsidigt, i hvilket afseende det väl

kan ifrågasättas, huruvida m person kan behärska de såväl kanalanläggningen

som kraftledningen berörande olika ämnen, som af frågan beröras,

lika litet kan det vara lämpligt att med kanalbolaget ingå i underhandlingar

om förvärf för kronans räkning af särskilda delar mark, som utaf

kanalbolaget disponeras, därest behof finnes att åt kronan förvärfva hela

kanalverket med dess tillhörigheter, hvilket är fallet, om staten skall utföra

den ombyggnad eller utvidgning af Trollhätte kanal, som redan

länge ifrågasatts.

Frågan om denna ombyggnad af Trollhätte kanal har nu inträdt i

ett nytt skede, sedan kungl. väg- och vattenbyggnadsstyrelsen med en den

15 februari 1902 dagtecknad skrifvelse till Kungl. Maj:t öfverlämnat ett

af öfverstelöjtnanten P. Laurell uppgjordt förslag till sådan ombyggnad,

hvilket sedan remitterats för yttrande till underordnade myndigheter.

Enligt detta i storartad skala uppgjorda förslag skulle en ny kanal

anläggas i nära öfverensstämmelse med den af Kristofer Polhem i början

af 1700-talet föreslagna och sedan delvis utförda planen.

Kostnaderna för den nya farled, som nämnda styrelse anser böra utföras

med ett djup af 6 meter och med en minsta bottenbredd af 30 ä

26 meter i gräfd kanal och af 60 meter i den öppna älfven, beräknas att

enligt det af styrelsen förordade alternativet för kanalens anläggning

komma att uppgå i jämnt tal till 32,000,000 kronor, hvari dock icke inberäknats

kostnaderna för anordnande af erforderliga hamnar i Vänern

eller inlösen af verken vid Lilla Edet.

Mer än tvifvelaktigt torde dock vara, om en kanal af sådana dimensioner

kan erfordras för att tillfredsställa trafikens behof äfven med hänsyn

till den utveckling, den under en öfverskådlig framtid kan taga, samt

om de finansiella uppoffringar, som anläggningen af en kanal i så storartad

skala måste medföra, stå i något rimligt förhållande till de fördelar,

som därigenom skulle kunna vinnas.

Från många håll har gjort sig gällande den åsikten, att denna kanalfråga,

som med hänsyn till trafikens behof och de svårigheter, som äro

förenade med den nuvarande kanalanläggningen, obestridligen tränger till

ett snart afgörande, lämpligast skulle lösas på det sätt, att de nuvarande

Bih. Ull Riksd. Prof. 1903. 10 Sami. 1 Afd. 1 Band. 35 Höft. 2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

.Riksdagens Skrifvelse N:o 143.

kanallinjerna förbättrades och utvidgades samt att en ny kanallinje med

måttliga dimensioner å östra stranden anlades, hvarför kostnaderna kunna

antagas skola uppgå blott till en bråkdel af hvad som erfordras för utförandet

af den ifrågasatta stora kanalen.

I detta afseende torde särskild uppmärksamhet böra fästas vid den,

såsom det uppgifves, af kanalbolagets förre öfveringeniör C. Wallström

framkastade tanken att förlägga den nya kanalleden med inlopp ofvanför

Stallbacka och utgångspunkt nedanför Åkers Ström å östra stranden inåt

landet från den nuvarande kanalleden räknadt.

Genom erhållande sålunda af dubbla kanalleder skulle den stora fördelen

vinnas, att särskild kanalled skulle erhållas för uppgående och nedgående

fartyg. Men huru än utvidgningen af Trollhätte kanal kommer

att ske, vare sig enligt en mera omfattande eller efter en blygsammare

plan, visst torde dock under alla förhållanden vara, att denna utvidgning

eller ombyggnad med hänsyn till den betydelse, denna farled, som förbinder

landets största insjö och det där omkring liggande upplandet med

Yästerhafvet, äger, icke bör öfverlämnas åt det nuvarande kanalbolaget

eller annat bolag, utan utföras af staten.

Likaväl som det ansetts nödvändigt, att de stora järnvägslinjerna böra

anläggas och administreras af staten, likaväl torde det ock vara erforderligt,

att denna kanalled, som utan tvekan i betydelse kan jämföras med

en stambana, äfven innehafves af staten. I den ofvan nämnda, af Riksdagens

revisorer till 1896 års Riksdag afgifna berättelsen framhölls äfven,

att det borde tagas i öfvervägande, huruvida icke Nya Trollhätte kanal

genom lösen eller köp kunde för kronan förvärfvas.

En förutsättning för genomförandet af förut berörda, af kungl. vägoch

vattenbyggnadsstyrelsen nyligen till Kungl. Maj:t öfverlämnade förslaget

till kanalens utvidgning är ock förvärfvandet för kronans räkning

af Nya Trollhätte kanalbolags jord och rättigheter, och har i kostnadsförslaget

till denna anläggning för inlösen af bolagets jord och rättigheter

upptagits ett belopp af 4,000,000 kronor.

Svaret på frågan, om statens intressen i denna kanalled och de

områden, som af kanalbolaget innehafvas, äro så stora, att desamma

böra åt statsverket förvärfvas, torde därför icke kunna blifva annat än

jakande.

Men då uppställer sig spörsmålet, om möjlighet finnes för kronan att

utan kanalbolagets medgifvande kunna förvärfva desamma.

Enligt 9 § i det för Nya Trollhätte kanalbolag den 2 februari 1838

opaginerad Kontrollera mot PDF

Riksdagens Skrifvelse N:o 143. .''11

meddelade privilegium är bolaget nu skyldigt att till kronan årligen erlägga

allt, hvarmed den behållna inkomsten öfverstiger etthundra tusen

riksdaler banko.

För den händelse, att den af kronan mot kanalbolaget förda talan

om skyldighet för bolaget att till kronan redovisa afkomsten af bolagets

så kallade enskilda tillgångar, i motsats till hvad nu skett, af domstolarna

bifallits, hade naturligen frågan om statens förvärf af kanaiver ket ställt

sig betydligt enklare, då bolaget icke kunde antagas hafva något emot att

afhända sig ett kanalverk, af hvilket det aldrig årligen, huru stora än

inkomsterna blefve, kunde erhålla större afkastning än 150,000 kronor,

och inlösningssummans storlek med hänsyn härtill utan svårighet kunde

beräknas.

Gifvet är, att under nuvarande förhållande, då bolagets privilegium

icke synes för kronan medföra någon inlösningsrätt, denna fråga ställer

sig helt annorlunda. Härvidlag är dock att märka, att, då kanalbolagets

egendom skulle af kronan förvärfvas för anläggande eller utvidgning af

en allmän farled, rätt till expropriation af hvad för sådant ändamål erfordras

under alla förhållanden torde förefinnas.

Därjämte torde det vara uppenbart, att, om ny, förbättrad kanalled

af staten anlägges, kanalbolaget, då trafiken gifvetvis skulle söka sig till

en sådan kanalled, som hastigare kunde framsläppa fartyg äfven med

större dimensioner, än den nuvarande kanalen tillåter, och väl äfven mot

billigare afgifter än den nuvarande, då dessa kunde bestämmas äfven med

hänsyn till det allmännas behof af billiga kommunikationsmedel, icke

skulle hafva något intresse af att vidare bibehålla en egendom, af hvilken

det icke längre skulle kunna skörda någon fördel.

Det torde väl dessutom icke kunna förutsättas, att kanalbolaget, som

under långliga tider varit i åtnjutande af de stora förmåner, som bolagets

privilegier beredt detsamma, och hvarom Riksdagens revisorers berättelse

till 1896 års Riksdag lämnar upplysningar, som böra väl beaktas, skall

ställa sig afvisande gentemot eu billig uppgörelse med kronan, då nu

under ändrade förhållanden det allmännas intresse synes kräfva, att staten

upptager den allmänna samfärdselsled och öfriga egendom, som af bolaget

innehafvas.

Af det ofvan anförda torde framgå, att såväl frågan om kanalledens

förbättrande som frågan om tillgodogörandet af den kronan tillhöriga

vattenkraften vid Trollhättan för sin lösning synas kräfva, att Nya Trollhätte

kanalbolags egendom af kronan förvärfvas.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Riksdagens Skrifvelse N:o 143.

Ett uppskof härmed är liktydigt med ett uppskjutande af lösningen

af dessa bägge för landet så viktiga frågor, och torde det icke nog kunna

framhållas, att, huru än förbättringen af kanalen kommer att utföras,

kanalbolagets egendom i allt fall för detta ändamål måste för kronans

räkning förvärfvas; hvarför det äfven, oafsedt den betydelse detta förvärfvande

för frågan om tillgodogörandet af kronans vattenkraft vid Trollhättan

äger, icke finnes något skål för att icke iu förr dess hellre stripa

sig an därmed.

Jag tvekar icke att än ytterligare betona, att i vida kretsar, särskilt

bland dem, som äro intresserade för sjöfarten, den åsikten allt mer gör

sig gällande, att kronans stora intressen vid Trollhättan skulle bäst tillgodoses

och lösningen af såväl kanal- som kraftuttagningsfrågan lämpligast

och skyndsammast skulle ske på det sätt, att det af kungl. väg- och

vattenbyggnadsstyrelsen framlagda stora och dyrbara kanalprojektet snarast

möjligt öfvergåfves, men att arbetet däremot koncentrerade sig därpå,

att en kanal med måttliga dimensioner komme till anläggning å östra

stranden, möjligen i samband med en förbättring och utvidgning af den

nuvarande kanalen, i hvilket fall väl icke någon tvekan kan föreligga

därom, att å östra stranden utrymme för en anläggning för tillgodogörande

af den kronan tillhöriga vattenkraften jämväl å denna strand kan

beredas.

Beträffande kraftuttagningen torde äfven böra erinras därom, att,

sedan nu äfven frågan om järvägarnas drift med elektrisk kraft, framställd

ur våra vattenfall, trädt i förgrunden, kronan äger ett direkt intresse

i att vattenkraften vid Trollhättan snarast möjligt kan användas,

liksom det äfven bör framhållas, att en utredning bör verkställas därom,

huruvida icke, genom afyttring af elektrisk kraft till de i närheten af

Trollhättan belägna städerna och industricentra, vare sig en sådan afyttring

sker direkt af staten från en vid Trollhättan anlagd kraftstation

eller förmedlas af den enskilda företagsamheten, som ju kan lämnas tillfälle

att från en af staten där anlagd station i större eller mindre utsträckning

af kronan få förhyra kraft, sådana ekonomiska fördelar kunna

vinnas, att staten redan härigenom skulle kunna erhålla full ersättning

för de uppoffringar, som skulle vara förenade med förvärfvet af Nya

Trollhätte kanalbolags egendom.

Sedan kronan nu förklarats vara ägare af Trollhättefallen, har kronan

ock skyldighet tillse, att denna för vår industri så viktiga drifkraft också

snarast möjligt kommer till användning, och då det äfven ligger i det

s. 13 Kontrollera mot PDF

Riksdagens Skrifvelse N:o 143. 13

allmännas intresse, att äganderätten till denna kraftkälla alltjämt odelad

bibehalles i statens hand, öppnar sålunda förvärfvet af kanalbolagets egendom

utväg för kronan att icke blott oberoende af alla enskilda intressen

kunna i sin helhet själf tillgodogöra sig denna kraft, utan äfven att därigenom

kunna påskynda, lösningen af den icke mindre viktiga kanalfrågan

.

Därjämte bör äfven tagas i betraktande, att nu vid Trollhättan håller

på att utveckla sig ett raskt framåtgående industrisamhälle, för hvilket

man redan vidtagit åtgärder för erhållande af stadsrättigheter, samt att

den mark, hvarå detta samhälle uppväxer, äges af Nya Trollhätte kanalbolag;

hvadan sålunda äfven häri ligger en anledning för kronan att söka

förvärfva kanalbolagets egendom, då det väl icke kan vara lämpligt, att

en sådan egendom med däraf beroende inflytande på ett helt samhälles

utveckling ligger i ett enskildt bolags hand.»

Enligt Riksdagens mening torde kunna ifrågasättas, huruvida icke

Irollhätte kanal- och slussverk med dess tillhörigheter bör för statsverkets

läkning förvärfvas, pa det att genom statens försorg erforderliga åtgärder

må kunna vidtagas till tidsenligare utveckling och ordnande af nämnda

viktiga trafikled; och denna fråga synes stå i så nära samband med frågan

om tillgodogörande af den kronan tillhöriga vattenkraften i Göta älf vid

Trollhättan, att dessa båda frågor böra gemensamt behandlas. Hvad sistnämnda

fråga beträffar, är dess afgörande till en början beroende på beslut

om, å hvilken sida af Göta älf, den östra eller västra, kraftuttagningen

skall förläggas. Härom pågå för närvarande undersökningar, i det

att. en af ingeniören J. Gust, Richert på uppdrag af Eders Kungl. Maj:t

afgifven framställning med förslag i afseende å tillgodogörande af vattenkraften

vid Trollhättan genom kraftuttagningens förläggande till älfvens

östra strand är öfverlämnad till utlåtande af väg- och vattenbyggnadsstyrelsen.

Berörda, ingeniören Richert lämnade uppdrag innefattar äfven,

enligt hvad Riksdagen inhämtat, bemyndigande för honom att, för den

händelse mark för sistnämnda anläggning erfordrades från af Nya Trollhätte

kanalbolag disponerad jord, å kronans vägnar preliminärt förhandla

med kanalbolaget om förvärfvande för kronans räkning af sådan mark.

Uppgörelse om dylikt inköp af mark synes emellertid, såsom ofvan angivits,

lämpligen böra ske i sammanhang med aftal om kanalverkets öfvertagande

af statsverket, därest ett sådant öfvertagande må anses önskvärdt,.

liih. till Riksd. Prof. 1903. 10 Sami. 1 Afl. 1 Band. 3.1 Haft. 3

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Riksdagens Skrifvelse N:o 143.

Och vid sådant förhållande synes en utredning i det i motionen omförmälda

syfte vara erforderlig.

På grund af hvad sålunda anförts, får Riksdagen anhålla, att Eders

Kungl. Maj:t täcktes med Trollhätte nya kanalbolag inleda underhandlingar

för utredande, till hvad pris och under hvilka villkor i öfrigt Trollhätte

kanalbolags fasta egendom samt för kanalverkets drift erforderliga lösa

egendom må kunna för statsverkets räkning förvärfvas, samt därefter till

Riksdagen inkomma med det förslag, hvartill förhållandena ma föranleda.

Stockholm den 22 maj 1903.

Med undersåtlig vördnad.

CKNTRALTRYCKER1BT, STOCKHOLM, 1903.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.