Sök i Ratio Lex

Skrifvelse till Kungl. Magi angående ändrade bestämmelser rörande bokföringsskyldighet.

1903-03-04 · 3 sidor, varav 3 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 3 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Rskr. 1903:20, Skrifvelse till Kungl. Magi angående ändrade bestämmelser rörande bokföringsskyldighet.

Dokumentets text

s. 37 Kontrollera mot PDF

Riksdagens Skrifvelse N:o 20.

37

N:o 20.

Uppläst och godkänd hos Första Kammaren den 4 mars 1903.

— — — — Andra Kammaren den 4 — —

Riksdagens skrifvelse till Konungen, i anledning om väckt motion

om skrifvelse till Kungl. Magi angående ändrade bestämmelser

rörande bokföringsskyldighet.

(Lagutskottets utlåtande n:o 5.)

Till Konungen.

I en inom Riksdagen väckt motion kar ifrågasatts utvidgning

eller förtydligande af de genom förordningen angående handelsböcker

och handelsräkningar den 4 maj 1855 meddelade bestämmelser om utsträckning

af skyldigheten att föra handelsböcker.

Riksdagen har funnit denna framställning beaktansvärd.

Gällande lagstiftning angående bokföringsskyldighet torde, åtminstone

i den mån densamma afser enskilda personer, kunna sägas hvila

på den uppfattningen, att dylik skyldighet bör åligga dem, hvilka på

grund af beskaffenheten utaf deras verksamhet kunna antagas behöfva i

någon större utsträckning anlita krediten. Det allmänna förtroendet är

en grundval för omsättningen, och skydd mot missbruk af detta förtroende

är därför ett viktigt samhällsintresse. En förutsättning för beredande

af sådant skydd är emellertid att, då en näringsidkare kommer på

obestånd och måste inställa sina betalningar, tillfälle gifves att inhämta

tillförlitlig och fullständig upplysning, huru han begagnat det honom

lämnade förtroendet, samt hvad anledningen är till det obestånd han

s. 38 Kontrollera mot PDF

38

Riksdagens Skrifvelse N:o 20.

iråkat. Då ordentligt och ändamålsenligt förda handelsböcker i detta

hänseende bereda den säkraste kännedomen, är bokföring öfver rörelsen

för näringsidkaren en skyldighet ej blott mot honom själf, utan äfven

mot det allmänna.

Eiksdagen, som ansluter sig till den uppfattning, på hvilken gällande

lagstiftning i förevarande ämne är byggd, finner däremot anmärkningar

i vissa hänseenden kunna framställas mot det sätt, hvarpå denna

uppfattning för det närvarande är genomförd. Af hvad Eiksdagen ofvan

anfört om syftet med bokföringsskyldigheten torde framgå, att detta

syfte skulle bäst tillgodoses därigenom, att dylik skyldighet ålades dem,

hvilka drifva rörelse af större omfattning, oafsedt den yrkesställning de

i öfrig! intoge. En föreskrift af detta innehåll torde dock knappast

kunna blifva af tillräcklig tydlighet och bestämdhet, och det har därför

ansetts nödigt att närmare angifva de slag af näringsidkare, hvilka bokföring

åligger. Den uppräkning af särskilda yrken, som 2 § af ifrågavarande

förordning i detta ändamål innehåller, lärer emellertid på grund

af de ändrade förhållanden, som uppstått efter tiden för förordningens

tillkomst, numera vara i viss mån föråldrad och ofullständig. I densamma

upptages nämligen icke en del näringar, hvilka i våra dagar ofta bedrifvas

i så stor omfattning, att bokföringsskyldighet borde förefinnas.

Det synes därför vara lämpligt och behöflig!, att nämnda bestämmelser

underkastas ompröfning, i ändamål att förutom nu uppräknade näringsgrenar

jämväl andra, som kunna anses med hänsyn till betydelse för

affärslifvet vara med dem likställda, måtte, i den mån de utöfvas i afsevärd

omfattning, få sig ålagd skyldighet att föra handelsböcker. A andra

sidan torde det kunna ifrågasättas, hruvida samtliga de i paragrafen angifna

yrken städse äro af den betydelse för affärslifvet eller utöfvas i

den omfattning, att förandet af handelsböcker bör vara ovillkorligen och

utan undantag påbjudet.

Att liksom jordbruket de näringar, hvilka med jordbruket sammanhänga,

äro fritagna från bokföringsplikt, synes Eiksdagen riktigt, men

bestämmelsen härom, sådan den för närvarande är affattad, lärer i tilllämpningen

hafva gifvit anledning till skiljaktiga åsikter angående frågan,

hvilka näringar i förekommande fall böra anses på sådan grund vara

undantagna. Stadgandets mening torde vara, att undantaget afser endast

sådana näringar, hvilka utgöra verkliga binäringar. År däremot en näring

i och för sig af den beskaffenhet och omfattning, att den är hänförlig

under bestämmelserna om bokföringsskyldighet, torde dylik skyldighet

s. 39 Kontrollera mot PDF

39

Riksdagens Skrifvelse N:o 20.

böra åligga näringsidkaren, äfven om näringen står i närmare eller fjärmare

samband med jordbruk. Att med bestämdhet angifva gränsen

härutinnan lärer möta synnerliga svårigheter, men det torde i allt fall

förtjäna att tagas under öfvervägande, huruvida ett förtydligande skulle

kunna åstadkommas och enhet i rättstillämpningen därigenom vinnas.

Med hänsyn till hvad sålunda anförts och då en revision af bestämmelserna

i ämnet, i syfte att gifva desamma en tydligare och mer

tidsenlig affattning, torde jämväl i andra afseenden kunna icke utan skäl

ifrågasättas, får Riksdagen anhålla, att Eders Kungl. Maj:t täcktes taga

under öfvervägande, i hvad mån gällande bestämmelser angående skyldighet

att föra handelsböcker kunna erfordra utvidgning eller förtydligande,

samt för Riksdagen framlägga förslag till de lagbestämmelser,

hvartill förhållandena kunna anses föranleda.

Stockholm den 4 mars 1903.

Med undersåtlig vördnad.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.