Sök i Ratio Lex

Skrifvelse till Konungen, i anledning af väckt motion om ändring af 15 kap. 2 § giftermålsbalken.

1903-03-04 · 3 sidor, varav 3 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,5 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: alla 3 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Rskr. 1903:21, Skrifvelse till Konungen, i anledning af väckt motion om ändring af 15 kap. 2 § giftermålsbalken.

Dokumentets text

s. 40 Kontrollera mot PDF

40

Riksdagens Skrifvelse N:o 21.

No 21.

Uppläst och godkänd hos Första Kammaren den 4 mars 1903.

— — — — Andra Kammaren den 4 — —

Riksdagens skrifvelse till Konungen, i anledning af väckt motion

om ändring af 15 kap. 2 § giftermålsbalken.

(Lagutskottets utlåtande n:o 13.)

Till Konungen.

Vid innevarande års riksdag har enskild motionär väckt förslag

om sådan ändring af 15 kap. 2 § giftermålsbalken, att, då makar, som

lagligen skiljas till säng och säte, äro båda till skillnaden vållande samt

lika fallna att förese boet och barnen, mannens företrädesrätt att få

detta uppdrag sig anförtro dt skulle upphöra.

Det stadgande, hvari motionären föreslagit ändring, är ett naturligt

uttryck af 1734 års lags uppfattning, att, så länge äktenskapet ej

blifvit fullständigt upplöst, mannen principiellt är den, hvilken bestämmanderätten

öfver familjens och boets angelägenheter tillkommer. Mindre

torde det öfverensstämma med nutidens allmänna åskådning, särskild!

sedan genom efter hand vidtagna lagändringar hustrun beredts en i

förmögenhetsrättsligt hänseende friare och mera själfständig ställning

inom äktenskapet. Om två makar, hvilka båda vållat skillnaden, äro

lika lämpliga för vården om boet och barnen, synes för nutida uppfattning

mest rättvist att efter andra sig företeende omständigheter afgöra,

åt hvilkendera maken denna vård skall anförtros.

s. 41 Kontrollera mot PDF

41

Riksdagens Skrifvelse N:o 21.

Behofvet af den föreslagna lagändringen torde ej heller böra

underskattas på den grund, att omförmälda bestämmelse endast undantagsvis

skulle komma i tillämpning. Visserligen kan det synas, att så

borde vara förhållandet, enär mannens företrädesrätt att förese boet och

barnen ju är stadgad endast för det fall, att, då båda makarna äro till

skillnaden vållande, de äro för uppdraget lika lämpliga, samt de fall

väl torde vara ganska sällsynta, då icke en eller annan omständighet

gör den ena eller andra maken mera lämplig i ifrågavarande afseende.

Med stadgandets nuvarande lydelse kan det emellertid vara föremål för

tvekan, om domaren äger ingå i pröfning af alla omständigheter, som

hafva betydelse för frågans rätta bedömande, och särskilt huruvida

det låter sig göra att tillerkänna den ena maken vården af ett barn

och den andra vården af ett annat. Rättspraxis lärer hafva att uppvisa

icke så få tillfällen, då domare ansett sig vara på grund af berörda

lagbud förpliktade att tillerkänna mannen vården af boet och alla barnen,

ehuru vid en obunden pröfning utgången säkerligen blifvit en annan.

Stadgandet erhåller dessutom ökad betydelse därigenom, att det plägat

analogivis tillämpas å makar, som blifvit slutligen skilda.

Förutom makarnas personliga egenskaper höra barnens ålder och

kön till de omständigheter, som i första hand böra läggas till grund

för rättens bedömande af hithörande spörsmål. Riksdagen har emellertid

icke ansett bedröfligt, att några dylika omständigheter till ledning för

domarens omdöme särskilt omförmälas i lagen, då man härvid i allt

fall icke torde kunna komma längre än till ett angifvande af några

exempel å de förhållanden, hvilka vid afgörandet af en dylik fråga

själfklart komma under öfvervägande.

Af ofvan anförda skäl har Riksdagen för sin del antagit följande

Lag

om ändrad lydelse af 15 kap. 2 § giftermålsbalken.

Härigenom förordnas, att 15 kap. 2 § giftermålsbalken skall erhålla

följande ändrade lydelse:

Nu äro de bägge till skillnaden vållande; då äger den boet och

och barnen förese, som bäst därtill fallen är, och den andre njute däraf

till nödigt uppehälle, efter ty boet tål, och domaren pröfvar. Äro de

Bill. till Riksd. r,ot. 1903. lU Sami. 1 Afl. 1 Band. 1 Haft. ö

s. 42 Kontrollera mot PDF

42

Riksdagens Skrifvelse N:o 21.

lika därtill fallne, skilje då domaren dem emellan, efter ty som skäligt

pröfvas. Är det ingendera; namne då domaren tvenne goda män, som

barnen och egendomen vårda, och läte mannen och hustrun med barnen

däraf underhåll få.

Stockholm den 4 mars 1903.

Med undersåtlig vördnad.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.