Sök i Ratio Lex

Skrifvelse till Konungen, i anledning af väckta motioner om revision af lagen angående skgdd mot yrkesfara m. m.

1903-03-14 · 5 sidor, varav 5 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 5 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Rskr. 1903:27, Skrifvelse till Konungen, i anledning af väckta motioner om revision af lagen angående skgdd mot yrkesfara m. m.

Dokumentets text

s. 11 Kontrollera mot PDF

Riksdagens Skrifvelse N:o 27.

11

N:o 27.

Upjjläst och godkänd hos Första Kammaren den 14 mara 1903.

— — — — Andra Kammaren den 14 — —

Riksdagens skrifvelse till Konungen, i anledning af väckta motioner

om revision af lagen angående skgdd mot yrkesfara m. m.

(Lagutskottets utlåtande n:o 23.)

Till Konungen.

Vid innevarande riksdag kafva i särskilda motioner väckts förslag

dels om revision af lagen angående skydd mot yrkesfara jämte därmed

sammanhängande författningar ock bestämmelser, dels i syfte att gränsen

mellan fabriksmässig drift och handtverksmässig näring måtte med hänsyn

till såväl nämnda lag som vissa andra lagar blifva närmare bestämd.

Sådana lagbestämmelser som de nn ifrågavarande äro till sin

natur mera än andra underkastade beliofvet af förändring. Den snabba

utveckling och hastiga växling, som särskild! i våra dagar äro utmärkande

för näringslifvet, medföra nämligen, att jämväl de lagstadganden, som

afse att reglera ekonomiska företeelser, i allmänhet torde, för att vara

väl lämpade efter förhållandena, jämförelsevis ofta behöfva undergå en

mera eller mindre fullständig omarbetning. En liknande uppfattning har

gjort sig gällande i andra länder, såsom exempel hvarå kan erinras om,

att den danska lagen om arbete i fabrik och därmed likartad verksamhet

samt offentlig tillsyn därå den 11 april 1901 föreskrifver, att förslag till

revision af lagen skall framläggas senast för den lagtima riksdag, som

sammanträder år 1910.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Riksdagens Skrifvelse N:o 27.

Dcu erfarenhet, som vunnits under tillämpningen af lagen angående

skydd mot yrkesfara, torde i allmänhet hafva varit tillfredsställande,

och från alla håll lärer erkännas, att denna lag i många hänseenden

medfört gagneliga verkningar. Å andra sidan hafva helt naturligt anmärkningar

mot lagen icke saknats, och en allmän uppfattning torde numera

vara, att densamma är behäftad med vissa brister, hvilka, utan att beröra

hufvudgrunderna för lagen, dock föranleda, att dess syfte icke nås

i den fulla utsträckning, som vore önskvärdt. En sådan uppfattning

har särskild! framträdt i yrkesinspcktörernas berättelser. Uttalanden

från kommcrskollegium synas ock gifva vid handen, att förändringar i

vissa delar af lagen utgöra ett behof, hvars uppfyllande icke bör länge

undanskjutas.

Äfven Riksdagen håller före, att tidpunkten för vidtagande af åtgärder

i sådan riktning nu torde vara inne. Visserligen är det ännu

icke särdeles många år lagen varit i tillämpning, men, såsom redan framhållits,

bör man icke i fråga om lagar af denna art förutsätta, att de

under någon längre tid skola kunna äga bestånd utan förändringar.

Redan nu torde ock finnas en ganska rik erfarenhet att lägga till grund

för omarbetning af sådana bestämmelser, hvilka befunnits icke fullt motsvara

sitt ändamål. Särskild! på sista tiden har sådant material till en

revision af lagen alltmera samlats och på samma gång hafva önskningarna

i detta hänseende vunnit i styrka och berättigande. Någon

rubbning af de hufvudsakliga grunder, på hvilka lagen hvilar, har icke

blifvit ifrågasatt, och anledning till en dylik genomgripande åtgärd torde

ej heller förefinnas, utan lärer revisionen böra begränsas till ändring

eller förtydligande af de delar i lagen, som kunna befinnas mindre lämpliga

eller ofullständiga. Riksdagen har emellertid icke ansett erforderligt

eller lämpligt att på förhand fastslå, i hvilka afseenden förevarande bestämmelser

böra blifva föremål för omarbetning, utan torde sådant säkrare

och bättre framträda vid den omsorgsfulla och sakkunniga pröfning,

för hvilken nämnda bestämmelser må komma att blifva föremål, om en

revision af desamma fimetages.

Följande förslag till ändring eller fullständigande af yrkesfarelagens

stadganden hafva inom Riksdagen varit under behandling och

ansetts böra här omnämnas.

Under åberopande af uttalanden såväl från kommerskollegium som

från yrkesinspektörer har sålunda framhållits önskvärdheten af, att vid

fabrikers anläggande samt om- och tillbyggnad yrkesinspektörernas råd

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Riksdagens Skrifvelse N:o 27.

och upplysningar med afseende å nödiga skyddsanordningars anbringande

m. m. inhämtas i god tid och helst innan byggnadsarbetet tager sin början.

Härigenom skulle nämligen tid och kostnad ofta besparas yrkesidkarne

samt lämpliga anordningar lättare komma till stånd.

Enligt hvad vidare blifvit inom Riksdagen påvisadt, hafva yrkesinspektörer

vid flere tillfällen förordat förbud mot försäljning inom landet

af maskiner utan erforderliga skyddsanordningar och har äfven kommerskollegium

förklarat sig anse frågan, huruvida sådant förbud bör och lämpligen

kan stadgas, böra blifva föremål för behandling vid en blifvande

revision af bestämmelserna i förevarande lag. Ett dylikt förbud synes

dock Riksdagen icke gärna kunna meddelas, utan att undantag göres för

det fall, att den, som önskar köpa en maskin, förut innehar en fortfarande

användbar skyddsanordning från någon äldre maskin af samma slag.

I anledning däraf, att ångpannor, hvilka blifvit utdömda såsom

underhaltiga, stundom förekomma i handeln och å nyo blifva föremål för

begagnande, bär man framhållit behofvet af föreskrifter till förhindrande

af missbruk i detta afseende.

Ytterligare har man föreslagit åtgärder till förebyggande af att

vid ombyte af ägare till industriell anläggning den nye ägaren kan

komma att sakna kännedom om förelägganden och andra meddelanden,

som tidigare ägare mottagit från yrkesinspektör. För vinnande af detta

syfte är det emellertid enligt Riksdagens uppfattning knappast lämpligt

att ålägga industriidkare skyldighet att bevara vissa handlingar. Snarare

kunde ifrågasättas, att vid industriella anläggningar skulle finnas diarier,

där yrkesinspektörerna i korthet antecknade de meddelanden, till hvilka

de funne anledning.

Uppmärksamheten har jämväl blifvit riktad å frågan om meddelande

af särskilda föreskrifter, utöfver de redan förefintliga, till minskande

af de olycksfall, som föranledas af transmissioner och maskiner,

hvilka medföra fara för arbetaren. Att, såsom för detta ändamål blifvit

föreslaget, i lag stadga eu normaldräkt för vissa arbetare synes emellertid

Riksdagen innebära ett alltför långt drifvet statsförmynderskap.

Otvifvelaktigt är det mycket önskvärdt, att såväl manliga som kvinnliga

arbetares klädedräkt bättre afpassas efter yrkets faror, än nu i allmänhet

sker, men detta mål bör man i Riksdagens tanke söka vinna på frivillighetens

väg. Yrkesinspektörerna kunna säkerligen härvid uträtta mycket

genom råd och upplysningar i förening med tillhandahållande af lämpliga

modeller. Med hänsyn till kvinnliga arbetare har vidare erinrats om,

s. 14 Kontrollera mot PDF

14 Riksdagens Skrifvelse N:o 27.

att eu yrkesinspektör tillstyrkt förbud mot deras användande till att sköta

ångpanna eller motor eller rengöra eller smörja i gång varande maskin

eller kraftledning, samt att äfven kommerskollegium ansett en sådan bestämmelse

böra komma under öfvervägande vid en revision af yrkesfarelagen.

Jämväl spörsmålet om desinfektion af lump har, enligt hvad inom

Riksdagen framhållits, varit föremål för framställning från yrkesinspektörer

och af kommerskollegium ansetts beaktansvärdt.

Att, såsom yrkesinspektörernas berättelser synas utvisa, tillämpningen

af lagens bestämmelser ofta försvåras och fördröjes genom yrkesidkares

tredska, utgör ett beklagligt missförhållande, och Riksdagen

behjärtar till fullo önskvärdheten af att något måtte göras för undanrödjande

af detsamma. Den i sådant afseende, bland andra, ifrågasatta

utvägen att gifva yrkesinspektörerna befogenhet att meddela förelägganden

vid äfventyr af straffpåföljd synes dock Riksdagen möta allt för stora

betänkligheter.

Hvad slutligen angår bestämmelserna angående omfånget för lagens

tillämpning, torde det allmänt och icke utan fog anses, att desamma i

vissa hänseenden äro ganska sväfvande.

Härmed sammanhänger den viktiga men svårlösta frågan, huru

gränsen mellan fabrik och handtverk lämpligen bör bestämmas i de

mångskiftande och växlande fall, då de kunna anses stå hvarandra nära.

Denna fråga är af betydelse ej blott med hänsyn till lagen angående

skydd mot yrkesfara, utan jämväl och lika mycket för lagen angående

minderårigas och kvinnors användande till arbete i industriellt yrke,

hvilka författningar med hvarandra äro i det nära samband, att de bestämmelser,

som i berörda hänseende kunna komma till stånd, icke gärna

kunna erhålla tillämpning å den ena lagen, utan att motsvarande föreskrifter

blifva gällande i afseende å den andra. Bekofvet af eu bestämmelse,

klargörande skillnaden mellan fabrik och handtverk, kommer

dessutom att göra sig kännbart i ännu högre grad, sedan med innevarande

år lagen angående ersättning för skada till följd af olycksfall i

arbete trädt i kraft.

Riksdagen finner uppenbart, att det för vinnande af en enhetlig

och riktig tillämpning af ifrågavarande lagar vore i hög grad önskvärd!,

att tydliga och, så vidt möjligt, allmängiltiga grunder för angifvande af

gränsen mellan fabriks- och handtverksrörelse blefve i lag fastslagna.

Särskild! kraftigt framträder detta behof med hänsyn därtill, att det på

s. 15 Kontrollera mot PDF

15

Riksdagens Skrifvelse N:o 27.

grund af 8 § i förordningen angående minderårigas användande i arbete

vid fabrik, handtverk eller annan handtering den 18 november 1881

fortfarande lärer tillkomma hälsovårds- eller kommunalnämnd att i förekommande

fall afgöra, huruvida en handtering skall såsom fabrik falla

inom tillämpningsområdet för förstnämnda tvenne lagar eller såsom handtverk

vara därifrån utesluten. Måhända torde ock numera finnas en så

rik erfarenhet på förevarande område, att det skall låta sig göra att för

detsamma åstadkomma bestämmelser, hvilka på samma gång de lämpa

sig för de härutinnan mycket växlande förhållandena mera än nu gällande

stadgandeu kunna tjäna till en klarare uppfattning och säkrare

ledning ej blott för den allmänhet, som är däraf beroende, utan äfven

för de myndigheter, som hafva att dem tillämpa.

Riksdagen får alltså hemställa, att Eders Kungl. Maj:t, efter verkställd

granskning af lagen angående skydd mot yrkesfara den 10 maj

1889 och lagen angående minderårigas och kvinnors användande till

arbete i industriellt yrke den 17 oktober 1900 jämte andra med dem

samband ägande lagar ocli författningar, täcktes taga i öfvervägande,

huruvida vissa ändringar i eller tillägg till dessa lagar och författningar

må vara påkallade af förhållanden, som framträdt vid deras tillämpning,

särskild! i fråga om utstakande af mera än nu bestämda gränser mellan

fabriksmässig drift och handtverksmässig näring, samt, därest den verkställda

granskningen anses därtill föranleda, för Riksdagen framlägga

förslag till de nya eller ändrade bestämmelser, hvartill den verkställda

granskningen linnés gifva anledning.

Stockholm den 14 mars 1903.

Med undersåtlig vördnad.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.