Skrifvelse till Konungen, i anledning af väckta motioner om revision af lagen angående skgdd mot yrkesfara m. m.
1903-03-14 · 5 sidor, varav 5 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: alla 5 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
Rskr. 1903:27, Skrifvelse till Konungen, i anledning af väckta motioner om revision af lagen angående skgdd mot yrkesfara m. m.
Dokumentets text
Riksdagens Skrifvelse N:o 27.
11
N:o 27.
Upjjläst och godkänd hos Första Kammaren den 14 mara 1903.
— — — — Andra Kammaren den 14 — —
Riksdagens skrifvelse till Konungen, i anledning af väckta motioner
om revision af lagen angående skgdd mot yrkesfara m. m.
(Lagutskottets utlåtande n:o 23.)
Till Konungen.
Vid innevarande riksdag kafva i särskilda motioner väckts förslag
dels om revision af lagen angående skydd mot yrkesfara jämte därmed
sammanhängande författningar ock bestämmelser, dels i syfte att gränsen
mellan fabriksmässig drift och handtverksmässig näring måtte med hänsyn
till såväl nämnda lag som vissa andra lagar blifva närmare bestämd.
Sådana lagbestämmelser som de nn ifrågavarande äro till sin
natur mera än andra underkastade beliofvet af förändring. Den snabba
utveckling och hastiga växling, som särskild! i våra dagar äro utmärkande
för näringslifvet, medföra nämligen, att jämväl de lagstadganden, som
afse att reglera ekonomiska företeelser, i allmänhet torde, för att vara
väl lämpade efter förhållandena, jämförelsevis ofta behöfva undergå en
mera eller mindre fullständig omarbetning. En liknande uppfattning har
gjort sig gällande i andra länder, såsom exempel hvarå kan erinras om,
att den danska lagen om arbete i fabrik och därmed likartad verksamhet
samt offentlig tillsyn därå den 11 april 1901 föreskrifver, att förslag till
revision af lagen skall framläggas senast för den lagtima riksdag, som
sammanträder år 1910.
12
Riksdagens Skrifvelse N:o 27.
Dcu erfarenhet, som vunnits under tillämpningen af lagen angående
skydd mot yrkesfara, torde i allmänhet hafva varit tillfredsställande,
och från alla håll lärer erkännas, att denna lag i många hänseenden
medfört gagneliga verkningar. Å andra sidan hafva helt naturligt anmärkningar
mot lagen icke saknats, och en allmän uppfattning torde numera
vara, att densamma är behäftad med vissa brister, hvilka, utan att beröra
hufvudgrunderna för lagen, dock föranleda, att dess syfte icke nås
i den fulla utsträckning, som vore önskvärdt. En sådan uppfattning
har särskild! framträdt i yrkesinspcktörernas berättelser. Uttalanden
från kommcrskollegium synas ock gifva vid handen, att förändringar i
vissa delar af lagen utgöra ett behof, hvars uppfyllande icke bör länge
undanskjutas.
Äfven Riksdagen håller före, att tidpunkten för vidtagande af åtgärder
i sådan riktning nu torde vara inne. Visserligen är det ännu
icke särdeles många år lagen varit i tillämpning, men, såsom redan framhållits,
bör man icke i fråga om lagar af denna art förutsätta, att de
under någon längre tid skola kunna äga bestånd utan förändringar.
Redan nu torde ock finnas en ganska rik erfarenhet att lägga till grund
för omarbetning af sådana bestämmelser, hvilka befunnits icke fullt motsvara
sitt ändamål. Särskild! på sista tiden har sådant material till en
revision af lagen alltmera samlats och på samma gång hafva önskningarna
i detta hänseende vunnit i styrka och berättigande. Någon
rubbning af de hufvudsakliga grunder, på hvilka lagen hvilar, har icke
blifvit ifrågasatt, och anledning till en dylik genomgripande åtgärd torde
ej heller förefinnas, utan lärer revisionen böra begränsas till ändring
eller förtydligande af de delar i lagen, som kunna befinnas mindre lämpliga
eller ofullständiga. Riksdagen har emellertid icke ansett erforderligt
eller lämpligt att på förhand fastslå, i hvilka afseenden förevarande bestämmelser
böra blifva föremål för omarbetning, utan torde sådant säkrare
och bättre framträda vid den omsorgsfulla och sakkunniga pröfning,
för hvilken nämnda bestämmelser må komma att blifva föremål, om en
revision af desamma fimetages.
Följande förslag till ändring eller fullständigande af yrkesfarelagens
stadganden hafva inom Riksdagen varit under behandling och
ansetts böra här omnämnas.
Under åberopande af uttalanden såväl från kommerskollegium som
från yrkesinspektörer har sålunda framhållits önskvärdheten af, att vid
fabrikers anläggande samt om- och tillbyggnad yrkesinspektörernas råd
13
Riksdagens Skrifvelse N:o 27.
och upplysningar med afseende å nödiga skyddsanordningars anbringande
m. m. inhämtas i god tid och helst innan byggnadsarbetet tager sin början.
Härigenom skulle nämligen tid och kostnad ofta besparas yrkesidkarne
samt lämpliga anordningar lättare komma till stånd.
Enligt hvad vidare blifvit inom Riksdagen påvisadt, hafva yrkesinspektörer
vid flere tillfällen förordat förbud mot försäljning inom landet
af maskiner utan erforderliga skyddsanordningar och har äfven kommerskollegium
förklarat sig anse frågan, huruvida sådant förbud bör och lämpligen
kan stadgas, böra blifva föremål för behandling vid en blifvande
revision af bestämmelserna i förevarande lag. Ett dylikt förbud synes
dock Riksdagen icke gärna kunna meddelas, utan att undantag göres för
det fall, att den, som önskar köpa en maskin, förut innehar en fortfarande
användbar skyddsanordning från någon äldre maskin af samma slag.
I anledning däraf, att ångpannor, hvilka blifvit utdömda såsom
underhaltiga, stundom förekomma i handeln och å nyo blifva föremål för
begagnande, bär man framhållit behofvet af föreskrifter till förhindrande
af missbruk i detta afseende.
Ytterligare har man föreslagit åtgärder till förebyggande af att
vid ombyte af ägare till industriell anläggning den nye ägaren kan
komma att sakna kännedom om förelägganden och andra meddelanden,
som tidigare ägare mottagit från yrkesinspektör. För vinnande af detta
syfte är det emellertid enligt Riksdagens uppfattning knappast lämpligt
att ålägga industriidkare skyldighet att bevara vissa handlingar. Snarare
kunde ifrågasättas, att vid industriella anläggningar skulle finnas diarier,
där yrkesinspektörerna i korthet antecknade de meddelanden, till hvilka
de funne anledning.
Uppmärksamheten har jämväl blifvit riktad å frågan om meddelande
af särskilda föreskrifter, utöfver de redan förefintliga, till minskande
af de olycksfall, som föranledas af transmissioner och maskiner,
hvilka medföra fara för arbetaren. Att, såsom för detta ändamål blifvit
föreslaget, i lag stadga eu normaldräkt för vissa arbetare synes emellertid
Riksdagen innebära ett alltför långt drifvet statsförmynderskap.
Otvifvelaktigt är det mycket önskvärdt, att såväl manliga som kvinnliga
arbetares klädedräkt bättre afpassas efter yrkets faror, än nu i allmänhet
sker, men detta mål bör man i Riksdagens tanke söka vinna på frivillighetens
väg. Yrkesinspektörerna kunna säkerligen härvid uträtta mycket
genom råd och upplysningar i förening med tillhandahållande af lämpliga
modeller. Med hänsyn till kvinnliga arbetare har vidare erinrats om,
14 Riksdagens Skrifvelse N:o 27.
att eu yrkesinspektör tillstyrkt förbud mot deras användande till att sköta
ångpanna eller motor eller rengöra eller smörja i gång varande maskin
eller kraftledning, samt att äfven kommerskollegium ansett en sådan bestämmelse
böra komma under öfvervägande vid en revision af yrkesfarelagen.
Jämväl spörsmålet om desinfektion af lump har, enligt hvad inom
Riksdagen framhållits, varit föremål för framställning från yrkesinspektörer
och af kommerskollegium ansetts beaktansvärdt.
Att, såsom yrkesinspektörernas berättelser synas utvisa, tillämpningen
af lagens bestämmelser ofta försvåras och fördröjes genom yrkesidkares
tredska, utgör ett beklagligt missförhållande, och Riksdagen
behjärtar till fullo önskvärdheten af att något måtte göras för undanrödjande
af detsamma. Den i sådant afseende, bland andra, ifrågasatta
utvägen att gifva yrkesinspektörerna befogenhet att meddela förelägganden
vid äfventyr af straffpåföljd synes dock Riksdagen möta allt för stora
betänkligheter.
Hvad slutligen angår bestämmelserna angående omfånget för lagens
tillämpning, torde det allmänt och icke utan fog anses, att desamma i
vissa hänseenden äro ganska sväfvande.
Härmed sammanhänger den viktiga men svårlösta frågan, huru
gränsen mellan fabrik och handtverk lämpligen bör bestämmas i de
mångskiftande och växlande fall, då de kunna anses stå hvarandra nära.
Denna fråga är af betydelse ej blott med hänsyn till lagen angående
skydd mot yrkesfara, utan jämväl och lika mycket för lagen angående
minderårigas och kvinnors användande till arbete i industriellt yrke,
hvilka författningar med hvarandra äro i det nära samband, att de bestämmelser,
som i berörda hänseende kunna komma till stånd, icke gärna
kunna erhålla tillämpning å den ena lagen, utan att motsvarande föreskrifter
blifva gällande i afseende å den andra. Bekofvet af eu bestämmelse,
klargörande skillnaden mellan fabrik och handtverk, kommer
dessutom att göra sig kännbart i ännu högre grad, sedan med innevarande
år lagen angående ersättning för skada till följd af olycksfall i
arbete trädt i kraft.
Riksdagen finner uppenbart, att det för vinnande af en enhetlig
och riktig tillämpning af ifrågavarande lagar vore i hög grad önskvärd!,
att tydliga och, så vidt möjligt, allmängiltiga grunder för angifvande af
gränsen mellan fabriks- och handtverksrörelse blefve i lag fastslagna.
Särskild! kraftigt framträder detta behof med hänsyn därtill, att det på
15
Riksdagens Skrifvelse N:o 27.
grund af 8 § i förordningen angående minderårigas användande i arbete
vid fabrik, handtverk eller annan handtering den 18 november 1881
fortfarande lärer tillkomma hälsovårds- eller kommunalnämnd att i förekommande
fall afgöra, huruvida en handtering skall såsom fabrik falla
inom tillämpningsområdet för förstnämnda tvenne lagar eller såsom handtverk
vara därifrån utesluten. Måhända torde ock numera finnas en så
rik erfarenhet på förevarande område, att det skall låta sig göra att för
detsamma åstadkomma bestämmelser, hvilka på samma gång de lämpa
sig för de härutinnan mycket växlande förhållandena mera än nu gällande
stadgandeu kunna tjäna till en klarare uppfattning och säkrare
ledning ej blott för den allmänhet, som är däraf beroende, utan äfven
för de myndigheter, som hafva att dem tillämpa.
Riksdagen får alltså hemställa, att Eders Kungl. Maj:t, efter verkställd
granskning af lagen angående skydd mot yrkesfara den 10 maj
1889 och lagen angående minderårigas och kvinnors användande till
arbete i industriellt yrke den 17 oktober 1900 jämte andra med dem
samband ägande lagar ocli författningar, täcktes taga i öfvervägande,
huruvida vissa ändringar i eller tillägg till dessa lagar och författningar
må vara påkallade af förhållanden, som framträdt vid deras tillämpning,
särskild! i fråga om utstakande af mera än nu bestämda gränser mellan
fabriksmässig drift och handtverksmässig näring, samt, därest den verkställda
granskningen anses därtill föranleda, för Riksdagen framlägga
förslag till de nya eller ändrade bestämmelser, hvartill den verkställda
granskningen linnés gifva anledning.
Stockholm den 14 mars 1903.
Med undersåtlig vördnad.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.