Sök i Ratio Lex

Skrifvelse till Konungen, i anledning af väckta motioner om ändringar i lagstiftningen angående aktiebolag.

1903-03-18 · 6 sidor, varav 6 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 6 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Rskr. 1903:32, Skrifvelse till Konungen, i anledning af väckta motioner om ändringar i lagstiftningen angående aktiebolag.

Dokumentets text

s. 5 Kontrollera mot PDF

Riksdagens Skrifvelse N:o 32.

5

N:o 32.

Uppläst och godkänd hos Första Kammaren don 18 mars 1903.

— — — Andra Kammaren den 18 — —

Riksdagens skrifvelse till Konungen, i anledning af väckta

motioner om ändringar i lagstiftningen angående aktiebolag.

(Lagutskottets utlåtande n:o 31.)

TILL KONUNGEN.

Vid innevarande riksdag hafva väckts förslag om såväl särskilda

ändringar i gällande lagstiftning angående aktiebolag som ock en allmän

revision af denna lagstiftning.

Sålunda har till en början ifrågasatts ändring i 3 § af lagen om

aktiebolag den 28 juni 1895 i syfte att aktier å mindre belopp än 50

kronor skulle få förekomma jämväl i bolag med större aktiekapital än

10,000 kronor, dock ej öfverstigande 50,000 kronor.

Att man funnit en lägsta gräns för akties belopp, strängare i de

större bolagen, böra fastställas, äger, såsom förhandlingarna vid lagens

tillkomst utvisa, väsentligen sin förklaring däri, att, om akties nominalbelopp

vore för lågt, man måste befara, att aktierna i större utsträckning

komme att placeras hos föga bemedlade personer, som saknade förmåga

att bedöma ett företags utsikter och att under bolagets fortvara

bevaka sin rätt. Aktier kunna nämligen icke i allmänhet anses vara

sådana värdepapper, att det är önskvärdt och lämpligt, att de mindre

bemedlade klasserna i dem nedlägga sina besparingar. Ju större ett

s. 6 Kontrollera mot PDF

6 Riksdagens Skrifvelse N-.o 32.

aktiebolags rörelse är, desto svårare är det ock i regel att öfverblicka

bolagets ställning samt bilda sig en uppfattning rörande den risk, som

är förenad med inköp af aktier i detsamma. Den såsom undantag

medgifna rätten att få utfärda aktier äfven å sådana belopp, att aktierna

blifva lätt tillgängliga för den stora allmänheten, bör därför begränsas

till företag af jämförelsevis mindre omfattning. Att ett sådant undantag

öfver hufvud förekommer, beror därpå, att man icke velat utesluta

möjligheten att använda aktiebolagsformen för kooperativa företag bland

de mindre förmögna samhällsklasserna. Visserligen kan det synas, att

för dylika företag andra associationsformer och särskilt den registrerade

föreningen för ekonomisk verksamhet borde vara lämpligare. Erfarenheten

har dock visat, att så icke alltid ansetts vara förhållandet,

utan att tvärtom de kooperativa företagen ofta och i stor utsträckningfunnit

formen af aktiebolag vara för sig fördelaktigast.

Huruvida de nu gällande bestämmelserna äro sådana, att de verka

hämmande och försvårande å den kooperativa rörelsens utveckling, är

en fråga, som icke låter sig med säkerhet bedömas utan en noggrann

undersökning af hithörande förhållanden. Att den för närvarande fastslagna

begränsningen till företag med ett aktiekapital af högst 10,000

kronor icke i och för sig kan göra anspråk på något principiellt företräde,

ligger i sakens natur, då ingen sådan gräns kan bestämmas på

objektiva grunder. Därest denna begränsning funnits utgöra hinder för

företag af beskaffenhet att tillhöra dem, h vilka lagen kan antagas hafva

velat genom nämnda bestämmelser bereda möjlighet att använda aktiebolagsformen,

synes det sålunda icke vara något att erinra mot en förflyttning

af berörda gräns i den riktning, ofvan angifvits. Måhända

torde redan de ändrade förhållanden, som i mångt och mycket inträdt

efter lagens tillkomst, utgöra anledning till en sådan åtgärd. Mera

tvifvelaktigt synes det Riksdagen, om ifrågavarande rättighet i allt fall

bör utsträckas så långt som till bolag, hvilkas aktiekapital icke öfverstiger

50,000 kronor. Det förefaller Riksdagen sannolikt, att en sådan

utvidgning skulle gå längre, än som är behöfligt och lämpligen kan medgifvas.

Riksdagen, som ej vill uttala någon bestämd mening i ämnet, anser

emellertid frågan, om och i hvad mån en lagändring i nämnda syfte bör

vidtagas, vara förtjänt att hänskjutas till Eders Kungl. Maj:ts pröfning.

Därjämte hafva åtskilliga erinringar framställts mot de nuvarande

rättsreglerna dels för bildande af aktiebolag och dels för den närstående

frågan om ökning af aktiekapitalet; och har härvid påvisats,

hurusom nämnda bestämmelser i den svenska aktiebolagslagen vore väsentligt

ofullständigare och mindre betryggande än de tyska stadgan
-

s. 7 Kontrollera mot PDF

Riksdagens Skrifvelse N:o 32. 7

dena i ämnet. Redan den tyska lagen af år 1884, hvilken i mycket

legat till grund vid utarbetandet af vår aktiebolagslag, hade i berörda

hänseenden innehållit strängare föreskrifter än de, som upptagits i den

svenska lagen, och därefter hade, genom år 1897 vidtagna lagändringar,

de tyska stadgandena ytterligare blifvit skärpta, Särskilt hafva

erinringar riktats mot bristen på noggranna bestämmelser för det fall,

då mera än eljest fara föreligger, att den allmänhet, som inbjudes att

teckna eller köpa aktier, kan föras bakom ljuset, nämligen då annan

egendom än penningar skall från något håll insättas i bolaget eller annorledes

af detsamma öfvertagas. De föreskrifter, som i sistnämnda

hänseende finnas meddelade i lagen, gälla endast den händelse, att dylikt

förekommer i samband med bolags stiftande. Därest sådant tillskott

eller eftertagande sker vid ökning af aktiekapital, finnas inga

särskilda föreskrifter till förebyggande af missbruk.

Äfven Riksdagen håller före, ait nuvarande stadganden i berörda

afseenden icke torde vara så tydliga och fullständiga, som kunde vara

behöfligt med hänsyn till ändamålet att förhindra åtgärder och företag,

hvilka icke stå i öfverensstämmelse med sunda affärsprinciper och alla

aktieägares intressen. Å andra sidan lärer det dock knappast vara

lämpligt att i vår lag införa så detaljerade och genomgripande föreskrifter

som stadgandena i den tyska lagstiftningen. En granskning

af bestämmelserna i ämnet synes emellertid vara önskvärd.

Tillika har framhållits, hurusom det icke sällan förekommer, att

de i särskilda bolagsordningar meddelade föreskrifterna om begränsning

af aktieägares rösträtt å bolagsstämma kringgås på det sätt, att aktieägare

å andra personer skenbart öfverlåta aktier, för hvilka de på grund

af dylik begränsning icke kunna själfva utöfva rösträtt. De tillfälliga

innehafvarne af aktierna rösta sedermera vid bolagsstämman i enlighet

med de verklige aktieägarnes föreskrift, och efter stämmans slut återgå

aktierna till dessa. Därjämte har påvisats, hurusom styrelseledamöter,

hvilka tillika äro aktieägare, kunna inverka på beslut, huruvida ansvarsfrihet

skall beviljas styrelsen, genom att för tillfället öfverlåta sina aktier

på personer, som äro oförhindrade att deltaga i omröstningen om

sådant beslut.

Till förebyggande af sådana missbruk hafva ifrågasatts åtgärder i

olika riktningar. Eu utväg i detta syfte skulle sålunda vara att belägga

dylik skenbar öfverlåtelse med straffpåföljd. En annan åtgärd för

samma ändamål vore meddelande af föreskrift, att rösträtt icke finge

utöfvas för andra aktier än sådana, hvilka viss tid före bolagsstämma

registrerats å de personer, som vid stämman uppgåfves vara ägare af

s. 8 Kontrollera mot PDF

8 Riksdagens Skrifvelse N:o 32.

desamma. En tredje utväg vore att genom införande af stämpelskatt

för aktieöfverlåtelse därå lägga en afgift, hvilken kunde antagas verka

hämmande å skenbara öfverlåtelser, särskildt om de behöfde oftare

förekomma.

Riksdagen anser, att öfverlåtelser af ofvan angifven art stå i strid

mot lagens mening och, om möjligt, borde förhindras. Ett verkligt

behof af bestämmelser i detta syfte förefinnes alltså i Riksdagens tanke.

Att i sådant afseende åstadkomma föreskrifter, hvilka, utan att alltför

mycket lägga band på handlingsfriheten, kunna antagas medföra önskad

verkan, är emellertid en mycket svårlöst fråga. A ena sidan har man

att tillse, att stadgandena i ämnet, såvidt sig göra låter, icke komma

att träffa andra fall än dem, för hvilka de äro afsedda. Uppenbarligen

möter det nämligen synnerliga betänkligheter att för vinnande af förberörda

syfte meddela föreskrifter, genom hvilka aktieöfverlåtelser jämväl

i det stora flertalet fall, då de ske fullt lagenligt och för berättigade

ändamål, skulle få sig ålagda hämmande band eller blifva förenade med

särskilda kostnader, i den mån sådant icke kan finnas befogadt äfven

ur andra synpunkser. Å andra sidan medför aktiers olika natur, att

vissa slag af aktier lätteligen undandraga sig verkningarna af bestämmelser,

hvilka för öfriga aktier kunna vara ändamålsenliga. Särskilda

svårigheter förefinnas sålunda med hänsyn till aktier, ställda till innehafvaren.

I hvad mån ofvan anförda förslag kunna läggas till grund för

lösningen af förevarande fråga, synes Riksdagen lämpligen böra i första

hand öfverlemnas till Eders Kungl. Maj:ts bedömande.

I nära samband med sistberörda fråga står spörsmålet om beredande

af en verksammare kontroll å styrelsens förvaltning.

I detta hänseende har till en början erinrats, hurusom den svenska

aktiebolagslagen visserligen föreskrifver, att styrelsen å bolagsstämma

skall framlägga förvaltningsberättelse jämte balansräkning och revisorernas

utlåtande, men, i motsats till den tyska lagen, saknar detaljerade

föreskrifter rörande balansräkningens innehåll. I samma ämne har äfven

anförts, att styrelse- och revisionsberättelser mången gång uppställas

så, att det icke låter sig göra att genom dem få en rätt uppfattning

af bolagets ställning; och har af sådan anledning ifrågasatts,

att bestämmelser härom skulle meddelas i lag, hvarförutom det borde

åligga styrelsen att å bolagsstämma lämna de upplysningar om bolagets

ställning, som af aktieägare begärdes.

Äfven Riksdagen anser det vara förtjänt att tagas under öfvervägande,

i hvad mån det kan vara behöfligt och lämpligt att i dessa afseenden

s. 9 Kontrollera mot PDF

Bilisdagens Skrifvelse N:o 32.

9

meddela fullständigare stadganden för bättre tillgodoseende af aktieägarnes

intresse att erhålla klar och säker kännedom om bolagets

ställning.

I sammanhag med omnämnande, hurusom önskemålet, att en minoritet

inom aktiebolag borde äga tillkalla en kvalificerad revisor för att deltaga

i granskningen af styrelsens förvaltning och bolagets räkenskaper,

genom framställning af nästlidet års Riksdag redan bragts under Eders

Kungl. Maj:ts pröfning, har framhållits, att en minoritet inom aktiebolag

borde under vissa förhållanden hafva rätt att besluta om anställande

af talan mot bolagets styrelse. Det synes ock Riksdagen,

som om en sådan befogenhet för en minoritet, som representerar ett

afsevärdt antal aktier, kunde på goda grunder ifrågasättas. I allmänhet

torde de skäl, som voro bestämmande för Riksdagens förra året fattade

beslut angående rättighet för minoriteten att tillkalla en revisor, med

samma styrka göra sig gällande till förmån för den meningen, att minoriten

jämväl borde kunna anställa talan mot styrelsen. Det ena utgör

i viss män en följd af det andra, då rättigheten att utse en

revisor ofta kunde blifva utan vidare betydelse, om den icke vore förenad

med befogenhet att, äfven mot majoritetens vilja, få de anmärkningar,

som under revisionen förekommit, i laglig ordning pröfvade.

För att åstadkomma en noggrannare efterlefnad af aktiebolagslagens

stadganden torde därjämte en skärpning eller ett fullständigande

af lagens straffbestämmelser måhända böra komma under öfvervägande.

Riksdagen vill likväl i sådant afseende uttala sin tvekan, huruvida det

i allmänhet är lämpligt att med straff belägga åtgärder, hvilka visserligen

utgöra felaktigheter i förvaltningen, men icke kunna från allmän

synpunkt betecknas såsom rättskränkningar i vanlig mening.

Såsom af det ofvan anförda framgår, har Riksdagen funnit åtskilliga

förslag till ändringar i olika delar af aktiebolagslagen vara förtjänta af

beaktande. Otvifvelaktigt torde ock vara, att lagen jämväl i andra

hänseenden lider af brister, hvilka det vore önskvärdt att få afhjälpta.

Framställningar i sådant syfte hafva redan af tidigare Riksdagar blifvit

hos Eders Kungl. Maj:t gjorda.

Den utsträckning, i hvilken anmärkningar mot denna lag sålunda

förekomma, synes Riksdagen gifva vid handen, att yrkandet på en allmän

revision af lagen icke äro obefogadt. Med hänsyn till sammanhanget

mellan lagens skilda delar kan det dessutom icke vara lycklig;!, om

rubbning gång efter annan sker i olika stadganden, utan är det väsentligt

att föredraga, om de nya eller ändrade bestämmelser, som finnas

behöfliga, så vidt möjligt genomföras på en gång under behörigt iaktBih.

till Riksd. Prot. 1903. 10 Sami. 1 Afd. 1 Band. 3 Jlåft. 2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Riksdagens Skrifvelse N:o 32.

tagande af deras förhållande till hvarandra och till öfriga föreskrifter i

lagen. Visserligen kan det synas, att från lagens tillkomst ännu icke

förflutit så lång tid, att en dylik genomgripande åtgärd borde vara behöflig.

Utvecklingen har dock på det område, förevarande lag afser

att reglera, mera än på de flesta andra gått med snabba steg, och häraf

har blifvit en följd, att denna lag, hvilkens verkningar torde hafva

varit i hufvudsak tillfredsställande, numera är i vissa hänseenden föråldrad

och icke fullt motsvarar de anspråk, som ställas på densamma

såsom det lagliga rättesnöret för aktiebolagens inre och yttre förhållanden.

Riksdagen anser alltså en revision af lagen böra företagas. I samband

härmed torde äfven en annan synpunkt förtjäna uppmärksamhet.

Alltsedan 1876 års Riksdag anhöll, att Eders Kungl. Maj:t vid företagande

af åtgärder för utarbetande af en handelslag för Sverige måtte

ägna omsorg däråt, att, såvidt ske kunde, öfverensstämmelse därigenom

åstadkommes med motsvarande norsk och dansk lagstiftning, hafva de

lagar, som tillkommit på handelsrättens område, i allmänhet varit byggda

på samverkan med de andra nordiska länderna. Så har varit händelsen

med växellagen, sjölagen, lagen angående handelsregister, firma och prokura

samt checklagen, hvilka alla fullständigt eller i hufvudsak öfverensstämma

inom de olika länderna, Bolagslagarne hafva härutinnan

utgjort ett undantag. Därest en revision af aktiebolagslagen nu kommer

till stånd, lärer det emellertid böra tagas i öfvervägande, om och i

hvad mån ett samarbete på detta område med Norge och Danmark

lämpligen kan äga rum. Härtill finnes så mycket större anledning,

som i båda dessa länder föreligga nyligen utarbetade förslag till aktiebolagslag,

hvilka ännu icke blifvit slutligen behandlade och godkända.

På grund af det anförda får Riksdagen anhålla, att Eders Kungl.

Maj:t täcktes föranstalta om revision af lagen om aktiebolag den 28

juni 1895 samt för Riksdagen framlägga de förslag, hvartill revisionen

kan anses föranleda.

Stockholm den 18 mars 1903.

Med undersåtlig vördnad.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.