Sök i Ratio Lex

Skrifvelse till Konungen, i anledning af väckta motioner om ändrad lydelse af 9 kap. 1 § giftennålsbalken in. in.

1903-03-18 · 3 sidor, varav 3 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,3 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 3 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Rskr. 1903:33, Skrifvelse till Konungen, i anledning af väckta motioner om ändrad lydelse af 9 kap. 1 § giftennålsbalken in. in.

Dokumentets text

s. 11 Kontrollera mot PDF

Riksdagens Skrifvelse N:o 33.

11

N:o 33.

Uppläst och godkänd hos Första Kammaren den 18 mars 1903.

— — — — Andra Kammaren den 18 — -—

Riksdagens skrifvelse till Konungen, i anledning af väckta

motioner om ändrad lydelse af 9 kap. 1 § giftennålsbalken

in. in.

(Lagutskottets utlåtande n:o 20 och memorial n:o 36.)

TILL KONUNGEN.

Vid innevarande riksdag hafva enskilda motionärer gjort framställning

i syfte, att utan rubbning af gällande föreskrifter om makars

egendomsförhållanden och mannens förvaltningsrätt öfver boet grundsatsen

om gift kvinnas myndighet måtte blifva klart och otvetydigt

uttalad i lag samt mannens målsmanskap för hustrun upphöra.

Riksdagen har ansett denna framställning vara i vissa afseenden

beaktansvärd. Inom rättsvetenskapen torde det visserligen vara den

allmänna meningen, att principen om hustrus myndighet finnes redan

i gällande rätt, så att hustru i och med äktenskapets ingående blir

myndig, ehuru utöfningen af hennes myndighet inskränkes genom den

särskilda befogenhet, som tillagts mannen i dennes målsmanskap. Men

det synes Riksdagen icke böra förnekas, att bestämmelserna rörande

hustrus rättsliga ställning i såväl detta som andra hänseenden icke utmärkas

af den klarhet, som på ett så viktigt område är ännu mera än

eljest önskvärd, samt att trots de senare årens reformer af lagstiftningen

i ämnet ett eller annat otidsenligt stadgande ännu kvarstår.

En viss otydlighet häftar sålunda obestridligt vid begreppet måls
-

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Riksdagens Skrifvelse N:o 33.

manskap i förhållandet mellan man och hustru. Uttrycket målsman

användes såväl i lagen som eljest i ganska skiftande betydelser, och

det finnes i flera afseenden anledning till tvekan, huruvida och i hvad

mån mannens målsmanskap för hustrun till innehållet är likställdt med

eller skiljer sig från annat målsmanskap, som i lag förekommer. Denna

tvekan torde stundom hafva föranledt till att hustrus befogenhet i

rättstillämpningen blifvit underkastad strängare begränsning, än målsmanskapet

i själfva verket bör innebära, särskildt om det sammanställes

med hustrus nuvarande rättsställning i öfrig! Ett förtydligande

af bestämmelserna i ämnet kommer därför sannolikt i någon mån att

verka såsom en utvidgning af hustrus rättskapacitet. Många frågor

kunna för öfrigt anföras, hvilka kräfva ett afgörande i ena eller andra

riktningen. Exempelvis har inom Riksdagen erinrats om den ovisshet,

som gjort sig gällande, huruvida gift kvinna kan vara ledamot i fattigvårdsstyrelse,

och en motsvarande osäkerhet har försports i andra liknande

fall. Öfver hufvud torde det icke vara fullt klart, om hustru

utan vidare är utesluten från rättigheter, för hvilka fordras att råda öfver

sig och sitt gods. Rörande hustrus behörighet att vara fullmäktig

hafva olika åsikter framträdt. Enligt 15 kap. 3 § rättegångsbalken

kan uppdrag att vara rättegångsfullmäktig ej gifvas åt den, som står

under målsman, men osäkert är, om detta stadgande äger tillämpning

å mannens målsmanskap öfver hustrun. Särskildt lärer det ofta hafva

förekommit, att hustru godkänts såsom rättegångsfullmäktig för sin

man. Den ovisshet, som emellertid förefinnes härutinnan, torde hafva

sträckt sina verkningar äfven till annan fullmakt än i rättegång. Flera

domstolar i vårt land hafva ansett lagen icke lägga hinder i vägen för

hustrus förordnande till förmyndare för sin man, då denne af sjukdom

eller annan anledning varit urståndsatt att vårda sina egna och boets

gemensamma angelägenheter, men ett sådant förordnande äger dock ej

stöd i uttrycklig lag. I den viktiga frågan om hustrus befogenhet

att inför rätta eller eljest söka och svara i tvistemål kan det visserligen

synas vara i lagen tydligt uttaladt, att hon har sådan rätt, då

föremålet för tvisten utgöres af egendom, som hon äger att förvalta.

Men rörande tillämpningen af detta stadgande hafva i allt fall meningsskiljaktigheter

förekommit vid domstolarna. Ett stadgande, hvilket såsom

allmän regel synes Riksdagen föråldradt och knappast öfverensstämmande

med den hustru i öfrigt tillerkända rättsställning, är den i

4 § af förordningen angående utvidgad näringsfrihet förekommande

bestämmelsen, att gift kvinna, som med mannen sammanlefver, icke

får idka handel eller annat näringsyrke, utan att mannen sådant tillåter

s. 13 Kontrollera mot PDF

Riksdagens Skrifvelse N:o 33. 13

?cl\ fläder sig ansvarighet för de förbindelser, lion kan komma att

ingå. öfver egendom, som hustru själf förvaltar, är hon i öfrigt oförhindrad

att förfoga, och det synes då icke finnas tillräcklig orsak,

hvarför det skall vara henne betaget att utan mannens samtycke och

borgen använda egendomen till drifvande af näringsyrke, om denna användning

är den för henne lämpligaste och mest vinstgifvande, särskildt

i det fall att den egendom, hvaröfver hon fått fri förvaltningsrätt,

. består af en anläggning för sådant syfte eller af ett kapital, som

är i en dylik anläggning använda Oafsedt att mannens borgen

stundom är en formalitet utan värde för borgenärerna, torde bland de

mindre bemedlade samhällsklasserna de fall icke vara alldeles sällsynta,

då denna bestämmelse kan försvåra en hustrus sträfvan att bereda

uppehälle åt sig och de sina.

Ofvan anförda exempel synas Riksdagen till fyllest ådaggalägga,

att lagstiftningen på förevarande område lider af brister, som det vore

önskvärdt att få afhjälpta. Riksdagen får alltså anhålla, att Eders Kungl.

Maj:t täcktes taga i öfvervägande, i hvad mån gällande lagstiftning

om hustrus rättsliga ställning kan för jämkning eller förtydligande

böra omarbetas, i syfte att, utan väsentlig rubbning af de grunder,

hvarpå denna lagstiftning hvilar, hustrus rättsställning måtte blifva

mera klart och följdriktigt bestämd än för närvarande, samt hennes

myndighet, i den mån den ej anses böra af mannens målsmanskap

begränsas, klart och tydligt i lagen varda uttryckt, och därefter för

Riksdagen framlägga förslag till de lagbestämmelser i ämnet, hvartill

förhållandena kunna föranleda.

Stockholm den 18 mars 1903.

Med undersåtlig vördnad.

Dill. till Riksd. Prof. 1903. 10 Sami. 1 Afd. 1 Band. 3 Häft.

3

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.