Sök i Ratio Lex

Skrifvelse till Konungen, i anledning af väckt motion i fråga om lagfart å fång till tomt i municipalsamhälle eller köping m. m.

1903-03-28 · 3 sidor, varav 3 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,5 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 3 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Rskr. 1903:41, Skrifvelse till Konungen, i anledning af väckt motion i fråga om lagfart å fång till tomt i municipalsamhälle eller köping m. m.

Dokumentets text

s. 13 Kontrollera mot PDF

Riksdagens Skrifvelse N:o dl.

13

N:o 41.

Uppläst och godkänd hos Första Kammaren den 28 mars 1903.

— — — — — Andra Kammaren den 28 — —

Riksdagens skrifvelse till Konungen, i anledning af väckt

motion i fråga om lagfart å fång till tomt i municipalsamhälle

eller köping m. m.

(Lagutskottets utlåtande n:o 39.)

Till Konungen.

Vid innevarande riksdag har enskild motionär ifrågasatt ej mindre,

att hvad i 9 § af förordningen angående lagfart å fång till fast egendom

den 16 juni 1875 samt i lagen angående förändring af tomts område

den 26 maj 1899 vore stadgadt beträffande stad skulle utsträckas att

gälla med afseende å s. k. municipalsamhällen och köpingar, för hvilka

stadsplan och tomtindelning blifvit fastställda, i sammanhang hvarmed

borde bestämmas, att fastighetsböckerna med afseende å dessa samhällen

skulle inrättas och föras i närmare öfverensstämmelse med hvad för dylika

böcker i stad vore stadgadt, ån äfven, att omförmälda samhällens till stadsplan

utlagda områden skulle undantagas från tillämpning af de i lagen

den 27 juni 1896 meddelade föreskrifter angående jordafsöndring.

Otvifvelaktigt äro afsevärda olägenheter förbundna därmed, att sådana

platser med större sammanträngd befolkning, hvilka utan att tillhöra stad

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Riksdagens Skrifvelse N:o 41.

äro i fråga om tomtindelning och bebyggande med stad likställda, beträffande

lagfarts-, intecknings- och jordstyckningsförhållanden lyda under samma

bestämmelser som de för landsbygden i allmänhet gällande. Den möjlighet

att få köping och annan därmed jämförlig ort, hvarest tomtindelning

såsom i stad finnes, i vissa fall likställda med stad, som 9 § lagfartslagen

äfvensom 12 § i lagen angående förändring af tomts område erbjuda, har

emellertid endast i mycket ringa omfattning begagnats, och då erfarenheten

alltmera visat lämpligheten af att sådan likställighet kommer till

stånd, synes lagstiftningen därför böra gå ett steg längre än hittills och

meddela en ovillkorlig bestämmelse, att ofvannämnda stadganden skola äga

tillämpning å sådana orter, där stadsplan och tomtindelning såsom i stad

blifvit fastställda.

Den för landsbygden föreskrifna anordning af fastighetsböckerna är

ej heller lämpad efter dylika tätt bebyggda orters förhållanden. För att

vinna öfverskådlighet och reda i dessa böcker är det därför önskvärdt,

att desamma med hänsyn till uppläggens ordnande efter tomterna samt

sättet för dessas betecknande och beskrifning skulle inrättas och föras i

närmare öfverensstämmelse med hvad som gäller för stad. I frågan,

huruvida, såsom för stad äger rum, en gemensam bok för lagfarts- och

inteckningsärenden bör föras, eller om särskild lagfarts- och särskild inteckningsbok,

liksom eljest för landsbygden, fortfarande böra uppläggas,

synes det Riksdagen sannolikt, att det förfarande, som är stadgadt för

städerna samt där visat sig praktiskt och ändamålsenligt, skulle vara fördelaktigast

äfven för ifrågavarande orter, och att dessa följaktligen borde

jämväl i detta hänseende likställas med städerna.

Riksdagen finner vidare, att tillämpningen å förevarande områden af

gällande bestämmelser om jordafsöndring i många fall medför svårigheter,

Indika icke uppvägas af hvad därmed varit afsedt att vinna, och är Riksdagen

därför af den åsikt, att omförmälda bestämmelsers giltighet för dessa

områden borde upphöra eller åtminstone väsentligt inskränkas.

På grund af hvad sålunda anförts får Riksdagen

anhålla, att Eders Kungl. Maj:t ville låta undersöka

och utreda, dels om och i hvad män hvad i 9 § 1

och 2 mom. af förordningen angående lagfart å fång

till fast egendom den 16 juni 1875 samt i lagen

angående förändring af tomts område den 26 maj 1899

är stadgadt beträffande stad bör erhålla ovillkorlig giltighet

med afseende å köping eller annan därmed

s. 15 Kontrollera mot PDF

Riksdagens Skrivelse N:o 41.

15

jämförlig ort, för hvilken stadsplan och tomtindelning

såsom i stad blifvit fastställda, äfvensom i sammanhang

härmed huru fastighetsböckema med afseende å dessa

samhällen lämpligast skola inrättas och föras i närmare

öfverensstämmelse med hvad för dylika böcker i stad

är stadgadt, dels ock huruvida och i hvad mån omförmälda

samhällens till stadsplan utlagda områden må

undantagas från tillämpning af de i lagen den 27 juni

1896 meddelade föreskrifter angående jordafsöndring,

samt för Riksdagen framlägga förslag till de lagändringar,

som häraf kunna föranledas.

Stockholm den 28 mars 1903.

Med undersåtlig vördnad.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.