Skrifvelse till Konungen, i anledning af väckt motion i fråga om lagfart å fång till tomt i municipalsamhälle eller köping m. m.
1903-03-28 · 3 sidor, varav 3 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,5 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: alla 3 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
Rskr. 1903:41, Skrifvelse till Konungen, i anledning af väckt motion i fråga om lagfart å fång till tomt i municipalsamhälle eller köping m. m.
Dokumentets text
Riksdagens Skrifvelse N:o dl.
13
N:o 41.
Uppläst och godkänd hos Första Kammaren den 28 mars 1903.
— — — — — Andra Kammaren den 28 — —
Riksdagens skrifvelse till Konungen, i anledning af väckt
motion i fråga om lagfart å fång till tomt i municipalsamhälle
eller köping m. m.
(Lagutskottets utlåtande n:o 39.)
Till Konungen.
Vid innevarande riksdag har enskild motionär ifrågasatt ej mindre,
att hvad i 9 § af förordningen angående lagfart å fång till fast egendom
den 16 juni 1875 samt i lagen angående förändring af tomts område
den 26 maj 1899 vore stadgadt beträffande stad skulle utsträckas att
gälla med afseende å s. k. municipalsamhällen och köpingar, för hvilka
stadsplan och tomtindelning blifvit fastställda, i sammanhang hvarmed
borde bestämmas, att fastighetsböckerna med afseende å dessa samhällen
skulle inrättas och föras i närmare öfverensstämmelse med hvad för dylika
böcker i stad vore stadgadt, ån äfven, att omförmälda samhällens till stadsplan
utlagda områden skulle undantagas från tillämpning af de i lagen
den 27 juni 1896 meddelade föreskrifter angående jordafsöndring.
Otvifvelaktigt äro afsevärda olägenheter förbundna därmed, att sådana
platser med större sammanträngd befolkning, hvilka utan att tillhöra stad
14
Riksdagens Skrifvelse N:o 41.
äro i fråga om tomtindelning och bebyggande med stad likställda, beträffande
lagfarts-, intecknings- och jordstyckningsförhållanden lyda under samma
bestämmelser som de för landsbygden i allmänhet gällande. Den möjlighet
att få köping och annan därmed jämförlig ort, hvarest tomtindelning
såsom i stad finnes, i vissa fall likställda med stad, som 9 § lagfartslagen
äfvensom 12 § i lagen angående förändring af tomts område erbjuda, har
emellertid endast i mycket ringa omfattning begagnats, och då erfarenheten
alltmera visat lämpligheten af att sådan likställighet kommer till
stånd, synes lagstiftningen därför böra gå ett steg längre än hittills och
meddela en ovillkorlig bestämmelse, att ofvannämnda stadganden skola äga
tillämpning å sådana orter, där stadsplan och tomtindelning såsom i stad
blifvit fastställda.
Den för landsbygden föreskrifna anordning af fastighetsböckerna är
ej heller lämpad efter dylika tätt bebyggda orters förhållanden. För att
vinna öfverskådlighet och reda i dessa böcker är det därför önskvärdt,
att desamma med hänsyn till uppläggens ordnande efter tomterna samt
sättet för dessas betecknande och beskrifning skulle inrättas och föras i
närmare öfverensstämmelse med hvad som gäller för stad. I frågan,
huruvida, såsom för stad äger rum, en gemensam bok för lagfarts- och
inteckningsärenden bör föras, eller om särskild lagfarts- och särskild inteckningsbok,
liksom eljest för landsbygden, fortfarande böra uppläggas,
synes det Riksdagen sannolikt, att det förfarande, som är stadgadt för
städerna samt där visat sig praktiskt och ändamålsenligt, skulle vara fördelaktigast
äfven för ifrågavarande orter, och att dessa följaktligen borde
jämväl i detta hänseende likställas med städerna.
Riksdagen finner vidare, att tillämpningen å förevarande områden af
gällande bestämmelser om jordafsöndring i många fall medför svårigheter,
Indika icke uppvägas af hvad därmed varit afsedt att vinna, och är Riksdagen
därför af den åsikt, att omförmälda bestämmelsers giltighet för dessa
områden borde upphöra eller åtminstone väsentligt inskränkas.
På grund af hvad sålunda anförts får Riksdagen
anhålla, att Eders Kungl. Maj:t ville låta undersöka
och utreda, dels om och i hvad män hvad i 9 § 1
och 2 mom. af förordningen angående lagfart å fång
till fast egendom den 16 juni 1875 samt i lagen
angående förändring af tomts område den 26 maj 1899
är stadgadt beträffande stad bör erhålla ovillkorlig giltighet
med afseende å köping eller annan därmed
Riksdagens Skrivelse N:o 41.
15
jämförlig ort, för hvilken stadsplan och tomtindelning
såsom i stad blifvit fastställda, äfvensom i sammanhang
härmed huru fastighetsböckema med afseende å dessa
samhällen lämpligast skola inrättas och föras i närmare
öfverensstämmelse med hvad för dylika böcker i stad
är stadgadt, dels ock huruvida och i hvad mån omförmälda
samhällens till stadsplan utlagda områden må
undantagas från tillämpning af de i lagen den 27 juni
1896 meddelade föreskrifter angående jordafsöndring,
samt för Riksdagen framlägga förslag till de lagändringar,
som häraf kunna föranledas.
Stockholm den 28 mars 1903.
Med undersåtlig vördnad.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.