Sök i Ratio Lex

Skrifvelse till Konungen, angående beviljande af vissa förmåner för enskilda järnvägsanläggningar.

1903-04-03 · 5 sidor, varav 5 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 5 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Rskr. 1903:42, Skrifvelse till Konungen, angående beviljande af vissa förmåner för enskilda järnvägsanläggningar.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Riksdagens Skrifvelse N:o 42.

1

N:o 42.

Uppläst och godkänd lios Första Kammaren den 3 april 1903.

— — — — Andra Kammaren den 3 — —

Riksdagens skrifvelse till Konungen, angående beviljande af vissa

förmåner för enskilda järnvägsanläggningar.

(Statsutskottets utlåtande n:o 42.)

Till Konungen.

Eders Kungl. Maj:t liar i proposition (n:o 25) af den 12 sistlidne

januari föreslagit Riksdagen medgifva, att Eders Kungl. Maj:t må, där så

pröfvas lämpligt, berättiga kommuner, enskilda personer eller bolag, hvilka

intill början af 1904 års lagtima riksdag kunna undfå Eders Kungl. Maj:ts

nådiga tillstånd att inom riket anlägga järnväg, att, ehvad de för sådant

ändamål undfå statsbidrag eller icke, dels erhålla upplåtelse af den för

järnvägsanläggningen erforderliga, kronan tillhöriga jord utan annan kostnad

än att, hvad angår boställsjord eller annan åt enskild person med åborätt

eller annorledes upplåten kronojord, ersättning därför lämnas i enlighet med

hvad förordningen den 14 april 1866 i sådant afseende stadgar, dels oek

kostnadsfritt begagna för anläggningen sådana å kronans ägor belägna

kalk- och stenbrott jämte grustäkter, som kunna vara disponibla.

I anledning häraf har i en inom Riksdagen väckt motion hemställts,

att Riksdagen, om den i öfrigt lämnade sitt bifall till det i Eders Kungl.

Maj:ts förenämnda proposition äskade medgifvande, måtte i fråga om uppBih.

till Riksd. Prot. 1003. 10 Sami. 1 Afd. 1 Band. 5 Hu/t. (N:o 42—44). 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2 Riksdagens Skrifvelse N:o 42.

latelse af den för järnvägsanläggning erforderliga, kronan tillhöriga jord

besluta:

att upplåtelse af själfva jorden skall ske utan kostnad för järnvägsanläggningen

; men

att, där jorden antingen tillhör ett icke indraget boställe, eller ock

är åt enskild person med åborätt eller annorledes upplåten, ersättning till

boställshafvaren, åbon eller den, som med nyttjanderätt innebar jorden,

skall, där godvillig öfverenskommelse om ersättningen icke kan träffas,

lämnas i enlighet med hvad förordningen den 14 april 1866 i sådant afseende

stadgar.

Öfver ifrågavarande motion hafva kammarkollegium och domänstyrelsen,

efter det statsutskottet i den ordning, 46 § riksdagsordningen föreskrifver,

därom framställt begäran, den 24 sistlidne februari gemensamt

till utskottet afgifvit yttrande och däruti anfört följande.

Uttrycket »boställsjord» betecknade endast sättet för egendomens

disposition, ej någon särskild egenskap eller natur, som skulle vidlåda

själfva jorden för all framtid, jämväl sedan egendomen blifvit annorledes

disponerad. I enlighet med denna uppfattning finge endast sådan jord

anses och behandlas såsom boställe, hvilken till följd af sin särskilda disposition

bör i jordeboken med tillhörande jordeboksförändringsextrakt redovisas

såsom boställe, eller sålunda i främsta rummet all ecklesiastikstaten

anslagen jord af krono skatte eller frälse natur. Hit räknades jämväl,

förutom åtskilliga civila boställen af hvarjehanda slag, några ännu kvarstående

militieboställen, som innehades på gammal stat.

I afseende å den under åborätt upplåtna kronojorden hafva

ämbetsverken erinrat, att denna jord, hvilken funnes inskrifven i

jordeboken bland kronoegendomar under enskild disposition, till följd

af gällande författningar om skatteköp och skatteomföring alltmera

förminskades; och torde detta slag af kronojord, hvilken upplåtits såväl enskild

person som menighet eller inrättning, inom en ej aflägsen framtid

fullständigt hafva på antydt sätt öfvergått i privat ägo. I detta samman
hang

hafva ämbetsverken jämväl omnämnt, att, ehuru de under bruk och

bergverk för nödigt skogsfång upplåtna kronoallmänningar i jordeboken upptagas

bland kronoegendomar under enskild disposition, dessa allmänningar

likväl, pa sätt ett kungl. bref af den 18 januari 1873 närmare visade,

torde böra i fråga om markupplåtelse för enskilda järnvägsanläggningar likställas

med sådan kronan tillhörig jord, som stode under dess omedelbara

disposition, hvaremot häradsallmänningarna, ehuru i regel införda bland

kronoegendomar under allmän disposition, i antydda hänseendet behandlats

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Riksdagens Skrifvelse N:o 42.

enligt de bestämmelser, som härutinnan gällt den under ständig åbo- och

besittningsrätt upplåtna kronojorden.

Hvad vidare anginge »annorledes upplåten kronojord», hade uti ifrågavarande

hänseende dit räknats, förutom åtskillig på visst sätt disponerad

kronojord, jämväl all annan kronan tillhörig jord, som blifvit för statsverkets

räkning utarrenderad; och inhämtades af särskilda tid efter annan

utfärdade kungl. bref, att ersättningsmedel, som af sådan anledning tilldömts

kronan, under titel extra uppbörd influtit till statsverket.

Så vidt i den väckta motionen åsyftades, att jämväl boställsjord och

den åt enskild person, menighet eller inrättning med åbo- eller besittningsrätt

upplåtna kronojorden skulle få för järnvägsanläggning upplåtas utan

ersättning för själfva jorden, hafva ämbetsverken erinrat, att en dylik utsträckning

af rätten till fri markupplåtelse skulle, hvad anginge boställsjord,

komma i strid med prästerskapets privilegier eller rubba fastställda

aflöningsstater samt, i fråga om den under åbo- och besittningsrätt upplåtna

kronojorden, kränka enskild rätt.

Vidkommande åter den genom domänstyrelsens försorg för statsverkets

räkning utarrenderade jorden syntes bifall till motionen i denna del ej

medföra någon afsevärd minskning i statsverkets inkomster eller, vid det

förhållande att frågor om fastställande af järnvägs sträckning öfver kronan

tillhörig mark äfven framgent likasom hittills torde blifva föremål för särskild

undersökning och pröfning, vålla någon egentlig olägenhet vid dessa

egendomars förvaltning. Skulle sålunda på detta område någon utsträckning

af rätten till fri markupplåtelse för enskilda järnvägsanläggningar anses

böra ske, borde likväl härvid uttryckligen angifvas, att den medgifna utsträckningen

af sådan förmån ej afsåge de genom domänstyrelsens försorg

utarrenderade egendomar, hvilka för att tjäna särskilda ändamål upplåtits

till förenade mötespassevolanskassornas fond, stuteriinrättningen samt Vadstena

krigsmanshus.

Beträffande af utskottet begärd utredning, huruvida den upplåtelse af

för enskild järnvägsanläggning erforderlig, kronan tillhörig jord, som på

grund af Riksdagens sedan en längre tid tillbaka år för år och senast enligt

skrifvelse den 26 februari 1902, n:o 4, lämnade allmänna medgifvande

hittills ägt rum, i hvarje fall innefattade upplåtelse med full äganderätt,

hafva ämbetsverken, med förmälan att de ej erhölle närmare kännedom om

de utfärdade järnvägskoncessionernas innehåll, meddelat, att, såvidt nu kunnat

utrönas, dylik upplåtelse bör anses hafva i hvarje fall skett med full äganderätt,

en uppfattning, som jämväl vunne stöd af gällande lagstiftning om

lagfart och inteckning med mera af järnväg.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4 Biksclagens Skrifvelse N:o 42.

I likhet med hvad i motionen framhållits har Riksdagen ansett det

kunna med skäl ifrågasättas, huruvida icke det medgifvande af vissa förmåner

för enskilda järnvägsanläggningar, som Riksdagen allt sedan början

af 1870-talet årligen lämnat och hvarom Eders Kungl. Maj:t nu åter gjort

framställning, borde erhålla en något förändrad affattning i syfte att, beträffande

upplåtelse af den för sådana anläggningar erforderliga kronojord,

meddela tydligare och för vederbörande järnvägsföretag i någon mån fördelaktigare

bestämmelser. Såsom ifrågavarande medgifvande hittills varit

affattadt, lärer på grund af detsamma icke annan kronan tillhörig mark

än den, som står under dess egen disposition, kunna kostnadsfritt upplåtas

för enskild järnvägsanläggning. Då fråga är om boställsjord eller annan

med åborätt eller annorledes, således äfven på arrende, upplåten kronojord,

har stadgandet — såsom dess ordalydelse ock synes höra föranleda — åtminstone

i regel tillämpats så, att ersättning af vederbörande järnvägsbolag

fått lämnas för fulla värdet af den upplåtna jorden, bestämdt enligt gällande

expropriationslag. Den fördel, som beredes staten därigenom, att

järnväg framdrages öfver dess egendom, torde dock i allmänhet väl motsvara

värdet af den mark, som för ändamålet tages i anspråk, hvadan det

kunde synas billigt, att markupplåtelsen äfven i sist berörda fall lämnades

på för järnvägsbolaget förmånligare villkor.

I motionen har nu föreslagits, att upplåtelsen af själfva jorden i

hvarje fall skall ske utan kostnad för järnvägsanläggningen och ersättning

endast lämnas till vederbörande boställshafvare, åbo eller arrendator. Att

detta yrkande icke kan i hela sin omfattning bifallas, har synts Riksdagen

tydligen framgå af hvad kammarkollegium och domänstyrelsen i ofvan intagna

yttrande anfört. Ett medgifvande i enlighet med motionärens förslag

komme nämligen, såsom ämbetsverken framhållit, att beträffande boställsjord

göra intrång på prästerskapets privilegier eller rubba fastställda aflöningsstater

samt att, då fråga är om den åt enskild person, menighet eller inrättning

med åbo- eller besittningsrätt upplåtna jorden, kränka enskild rätt. Endast

beträffande de genom domänsstyrelsens försorg utarrenderade kronoegendomarne

torde en utsträckning af rätten till fri markupplåtelse för enskilda

järnvägsanläggningar kunna ifrågakomma, men äfven bär måste, såsom ämbetsverken

påpekat, undantag göras i fråga om egendomar, hvilka äro anslagna

till vissa fonder, allmänna inrättningar eller fromma stiftelser. Huruvida och

i hvad mån någon utsträckning af omförmälda förmån lämpligen må kunna medgifvas

beträffande öfrig genom domänstyrelsens försorg utarrenderad kronojord,

har Riksdagen icke tilltrott sig att på nu föreliggande utredning

bedöma. I anledning häraf har Riksdagen ansett sig nu böra, med bifall

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Riksdagens Skrifvelse N:o 42.

till Eders Kungl. Maj:ts förevarande framställning, för tiden till nästa lagtima

riksdag lämna medgifvande i samma form som förut, men tillika

hos Eders Kungl. Maj:t anhålla, att Eders Kungl. Maj:t ville efter erforderlig

utredning taga förbebörda fråga under öfvervägande och till 1904

års Riksdag aflåta den framställning i ämnet, hvartill utredningen befunnits

föranleda.

Riksdagen får sålunda anmäla, att Riksdagen medgifvit, att Eders

Kungl. Maj:t må, där så prof vas lämpligt, berättiga kommuner, enskilda

personer eller bolag, hvilka intill början af 1904 års lagtima riksdag

kunna undfå Eders Kungl. Maj:ts tillstånd att inom riket anlägga järnväg,

att, ehvad de för sådant ändamål undfå statsbidrag eller icke, dels erhålla

upplåtelse af den för järnvägsanläggningen erforderliga, kronan tillhöriga

jord utan annan kostnad än att, hvad angår boställsjord eller annan åt

enskild person med åborätt eller annorledes upplåten kronojord, ersättning

därför lämnas i enlighet med hvad förordningen den 14 april 1806 i

sådant afseende stadgar, dels ock kostnadsfritt begagna för anläggningen

sådana å kronans ägor belägna kalk- och stenbrott jämte grustäkter, som

kunna vara disponibla.

Härjämte får Riksdagen anhålla, att Eders Kungl. Maj:t efter utredning

af de på frågan inverkande förhållanden ville taga under öfvervägande,

om och i hvad mån vid upplåtelse af för enskild järnvägsanläggning erforderlig

kronan tillhörig jord fri markupplåtelse lämpligen må kunna medgifvas,

då fråga är om de genom domänstyrelsens försorg för statsverkets

räkning utarrenderade kronoegendomar, äfvensom till nästa års Riksdag

aflåta den framställning i ämnet, hvartill utredningen befunnits föranleda.

Stockholm den 3 april 1903.

Med undersåtlig vördnad.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.