Sök i Ratio Lex

Skrifvelse till Konungen, i anledning af Kongl. Maj.is proposition i anledning af en å internationell konferens i Bryssel den 5 mars 1902 antagen konvention angående beskattningen af socker.

1903-04-11 · 4 sidor, varav 4 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 4 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Rskr. 1903:43, Skrifvelse till Konungen, i anledning af Kongl. Maj.is proposition i anledning af en å internationell konferens i Bryssel den 5 mars 1902 antagen konvention angående beskattningen af socker.

Dokumentets text

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Riksdagens Skrifvelse N:o 43.

tf:o 43.

Uppläst och godkänd hos Första Kammaren den 11 april 1903.

— — — — — Andra Kammaren den 8 — —

Riksdagens skrifvelse till Konungen, i anledning af Kongl. Maj.is

proposition i anledning af en å internationell konferens

i Bryssel den 5 mars 1902 antagen konvention angående

beskattningen af socker.

( Bevillningsutskottets betänkande n:o 34).

Till Konungen.

I en till Riksdagen aflåten proposition, n:o 43, har Eders Kungl.

Maj:t, under åberopande af propositionen bilagdt utdrag af protokollet öfver

finansärenden för den 30 sistlidne januari jämte den däri omförmälda, å

internationell konferens i Bryssel den 5 mars 1902 antagna konvention

rörande beskattningen af socker, föreslagit Riksdagen att i anledning af

samma konvention

dels besluta, att under den tid, konventionen är för Sverige gällande,

socker, kommande från länder, hvilka bevilja premier för tillverkning eller

utförsel, skall, då sockret införes på svenskt område, i enlighet med bestämmelserna

i artikel 4 beläggas med en särskild afgift till det lägsta

belopp, sistnämnda artikel i sådant afseende bestämmer,

dels medgifva, att under den tid, konventionen är för Sverige gällande,

s. 7 Kontrollera mot PDF

Riksdagens Skrifvelse N:o 43. 7

införsel af socker, tillverka^ vare sig i de fördragsslutande staterna eller

i de af dessa staters kolonier eller besittningar, som i artikel 5 omförmälas,

må ske till lägsta tullsats,

dels oek förklara, att rörsocker och betsocker icke skall vid införsel

till Sverige under nyss nämnda tid beläggas med olika afgifter.

Såsom artikeln 6 af ifrågavarande konvention gifver vid handen,

kunna bestämmelserna i konventionen, i hvad de angå Sverige, uppdelas i

två olika klasser, nämligen dels sådana, hvilkas tillämpning är beroende

däraf, huruvida export af socker från Sverige kommer att äga rum, och

dels sådana, som skola träda i kraft omedelbart efter det konventionen

blifvit af Sverige ratificerad.

Till förstnämnda klass höra bestämmelserna i artikel 1 om afskaffande

af direkta eller indirekta premier, som tillverkning eller utförsel

åtnjuta, vidare föreskrifterna i artikel 2 om skyldighet att ställa råsockerfabriker

och sockerraffinaderier under ständig kontroll samt slutligen stadgandet

i artikel 3 att till visst belopp begränsa tilläggsafgiften eller den s. k.

surtaxe, d. v. s. skillnaden mellan beloppet af de afgifter och skatter, som

påföras utländskt socker, och beloppet af de afgifter och skatter, som drabba

inhemskt socker. Samtliga dessa föreskrifter skola icke vara för Sverige

gällande, så länge Sverige icke exporterar socker. I konventionen finnes

emellertid icke någon bestämd föreskrift om utsträckningen af den export,

som må förekomma, utan att Sveriges undantagsställning i berörda hänseende

skall anses hafva upphört. Afgörandet af denna fråga är öfverlämnadt

åt den med anledning af konventionen inrättade ständiga kommissionen i

Bryssel. Någon anledning att befara synnerlig olägenhet häraf synes icke

föreligga, enär möjligheten för Sverige att exportera socker annat än i

undantagsfall måste anses nära nog utesluten. De enda sockerimporterande

länderna i Europa, dit utförsel från Sverige är tänkbar, äro England och

Norge; och någon konkurrens inom dessa båda länder med det tyska och

franska sockret torde med hänsyn till Tysklands och Frankrikes gynnsammare

produktionsförhållanden icke vara möjlig. I allt fall innebär, på sätt chefen

för finansdepartementet framhållit, artikel 12 i konventionen, att, därest

förenämnda kommission skulle förklara Sverige tillhöra de sockerexporterande

länderna, och för Sverige följaktligen skulle inträda skyldighet att i enlighet

med konventionens bestämmelser ordna sin sockerlagstiftning, ratificeringen af

konventionen medför allenast eu förpliktelse för svenska regeringen att

för Riksdagen framlägga förslag till eu dylik lagstiftning. Skulle sedan

Riksdagen afslå förslaget, torde detta för Sverige medföra nödvändighet att

utträda ur konventionen. Vid sådant förhållande synas de betänkligheter,

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Riksdagens Skrifvelse N:o 43.

som i förevarande hänseende uttalas af de i ärendet hörda ämbetsverken,

kommerskollegium och generaltullstyrelsen, icke behöfva tillmätas någon för

frågan afgörande betydelse.

De bestämmelser, som i händelse af konventionens ratificering från

Sveriges sida omedelbart skulle träda i verket, äro innefattade i artiklarna

4, 5, 7 och 8. Ofriga här ofvan icke omförmälda artiklar i konventionen

innehålla föreskrifter om tillslutning till konventionen, om dess trädande i

kraft, om konventionens varaktighet samt andra stadganden, hvilka icke

äga någon betydelse för bedömande af frågan om Sveriges anslutning till

konventionen.

Af sist uppräknade artiklar stadgar artikel 4 förpliktelse att vid införsel

af socker från länder, hvilka bevilja premier för tillverkning eller

utförsel, belägga detta socker med en särskild afgift, hvilken icke må understiga

beloppet af de i ursprungslandet medgifna direkta eller indirekta

premier. Mot denna bestämmelse hafva förberörda ämbetsverk erinrat, att

ett land, som, oaktadt saknaden af formlig öfverenskommelse angående behandling

såsom mest gynnad nation, dock hittills tillämpat ett sådant förfarande

gent emot Sverige, af kompensationstullars påläggande från Sveriges

sida skulle kunna hämta anledning till repressalier. Häremot har chefen

för finansdepartementet invändt, att det syntes honom, som om en dylik

fara vore mycket större, om Sverige bestämde dylika tullar utan samförstånd

med andra makter, än om det skedde i enlighet med en mellan flertalet

europeiska stater afslutad konvention. Riksdagen finner för sin del

den af departementschefen uttalade åsikt därom, att Sveriges anslutning till

konventionen skulle för Sverige medföra större lätthet att genom kompensationstull

skydda sig mot import af premieradt socker, vara på goda skäl

grundad. Sedan konventionen trädt i kraft, finnes endast ett hvitbetssockerexporterande

land, nämligen Ryssland, där exportpremier beviljas. Vid

riklig skörd i nämnda land skulle det kunna vara möjligt, att ryskt premieradt

socker skulle i Sverige salubjudas i sådan mängd, att det innebure fara

för den svenska sockerindustrien. I sådant fall skulle Sverige utan allt

tvifvel äga rätt att belägga ryskt socker med kompensationstull, äfven om

Sverige icke anslutit sig till konventionen. Det synes emellertid Riksdagen

vara tydligt, att en åtgärd af nyssberörda art skulle för Sverige vara lättare

att genomföra, om till stöd för densamma kunde åberopas en förpliktelse

därutinnan, hvilken enligt en med andra makter ingången konvention ålåg

Sverige. Vid sådant förhållande torde, med hänsyn till den svenska sockerindustrien,

Sveriges anslutning till konventionen icke vara olämplig.

De i ärendet hörda ämbetsverken hafva mot artiklarna 5, 7 och 8

s. 9 Kontrollera mot PDF

Riksdagens Skrifvelse N:o 43. 9

icke anfört några erinringar, och ej heller Riksdagen finner betänkligheter

böra möta mot godkännande af sagda artiklars föreskrifter.

Då ratificering af ifrågavarande konvention sålunda för den svenska

sockerindustrien icke skulle medföra olägenhet utan fast hellre kunna i viss

mån vara till gagn, äfven om någon export från Sverige icke skulle kunna

därigenom åvägabringas, har Riksdagen funnit sig böra förorda, att konventionen

för Sveriges del ratificeras; och har vid sådant förhållande Riksdagen

funnit skäl bifalla Eders Kungl. Maj:ts ifrågavarande proposition, hvilket

Riksdagen härmed skolat för Eders Kungl. Maj:t tillkännagifva.

Stockholm den 11 april 1903.

Med undersåtlig vördnad.

Bill. till Riksd. Prot. 1903. 10 Sami. 1 Afd. 1 Band. 5 Käft.

2

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.