Skrifvelse till Konungen, i anledning af Kongl. Maj.is proposition i anledning af en å internationell konferens i Bryssel den 5 mars 1902 antagen konvention angående beskattningen af socker.
1903-04-11 · 4 sidor, varav 4 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: alla 4 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
Rskr. 1903:43, Skrifvelse till Konungen, i anledning af Kongl. Maj.is proposition i anledning af en å internationell konferens i Bryssel den 5 mars 1902 antagen konvention angående beskattningen af socker.
Dokumentets text
6
Riksdagens Skrifvelse N:o 43.
tf:o 43.
Uppläst och godkänd hos Första Kammaren den 11 april 1903.
— — — — — Andra Kammaren den 8 — —
Riksdagens skrifvelse till Konungen, i anledning af Kongl. Maj.is
proposition i anledning af en å internationell konferens
i Bryssel den 5 mars 1902 antagen konvention angående
beskattningen af socker.
( Bevillningsutskottets betänkande n:o 34).
Till Konungen.
I en till Riksdagen aflåten proposition, n:o 43, har Eders Kungl.
Maj:t, under åberopande af propositionen bilagdt utdrag af protokollet öfver
finansärenden för den 30 sistlidne januari jämte den däri omförmälda, å
internationell konferens i Bryssel den 5 mars 1902 antagna konvention
rörande beskattningen af socker, föreslagit Riksdagen att i anledning af
samma konvention
dels besluta, att under den tid, konventionen är för Sverige gällande,
socker, kommande från länder, hvilka bevilja premier för tillverkning eller
utförsel, skall, då sockret införes på svenskt område, i enlighet med bestämmelserna
i artikel 4 beläggas med en särskild afgift till det lägsta
belopp, sistnämnda artikel i sådant afseende bestämmer,
dels medgifva, att under den tid, konventionen är för Sverige gällande,
Riksdagens Skrifvelse N:o 43. 7
införsel af socker, tillverka^ vare sig i de fördragsslutande staterna eller
i de af dessa staters kolonier eller besittningar, som i artikel 5 omförmälas,
må ske till lägsta tullsats,
dels oek förklara, att rörsocker och betsocker icke skall vid införsel
till Sverige under nyss nämnda tid beläggas med olika afgifter.
Såsom artikeln 6 af ifrågavarande konvention gifver vid handen,
kunna bestämmelserna i konventionen, i hvad de angå Sverige, uppdelas i
två olika klasser, nämligen dels sådana, hvilkas tillämpning är beroende
däraf, huruvida export af socker från Sverige kommer att äga rum, och
dels sådana, som skola träda i kraft omedelbart efter det konventionen
blifvit af Sverige ratificerad.
Till förstnämnda klass höra bestämmelserna i artikel 1 om afskaffande
af direkta eller indirekta premier, som tillverkning eller utförsel
åtnjuta, vidare föreskrifterna i artikel 2 om skyldighet att ställa råsockerfabriker
och sockerraffinaderier under ständig kontroll samt slutligen stadgandet
i artikel 3 att till visst belopp begränsa tilläggsafgiften eller den s. k.
surtaxe, d. v. s. skillnaden mellan beloppet af de afgifter och skatter, som
påföras utländskt socker, och beloppet af de afgifter och skatter, som drabba
inhemskt socker. Samtliga dessa föreskrifter skola icke vara för Sverige
gällande, så länge Sverige icke exporterar socker. I konventionen finnes
emellertid icke någon bestämd föreskrift om utsträckningen af den export,
som må förekomma, utan att Sveriges undantagsställning i berörda hänseende
skall anses hafva upphört. Afgörandet af denna fråga är öfverlämnadt
åt den med anledning af konventionen inrättade ständiga kommissionen i
Bryssel. Någon anledning att befara synnerlig olägenhet häraf synes icke
föreligga, enär möjligheten för Sverige att exportera socker annat än i
undantagsfall måste anses nära nog utesluten. De enda sockerimporterande
länderna i Europa, dit utförsel från Sverige är tänkbar, äro England och
Norge; och någon konkurrens inom dessa båda länder med det tyska och
franska sockret torde med hänsyn till Tysklands och Frankrikes gynnsammare
produktionsförhållanden icke vara möjlig. I allt fall innebär, på sätt chefen
för finansdepartementet framhållit, artikel 12 i konventionen, att, därest
förenämnda kommission skulle förklara Sverige tillhöra de sockerexporterande
länderna, och för Sverige följaktligen skulle inträda skyldighet att i enlighet
med konventionens bestämmelser ordna sin sockerlagstiftning, ratificeringen af
konventionen medför allenast eu förpliktelse för svenska regeringen att
för Riksdagen framlägga förslag till eu dylik lagstiftning. Skulle sedan
Riksdagen afslå förslaget, torde detta för Sverige medföra nödvändighet att
utträda ur konventionen. Vid sådant förhållande synas de betänkligheter,
8
Riksdagens Skrifvelse N:o 43.
som i förevarande hänseende uttalas af de i ärendet hörda ämbetsverken,
kommerskollegium och generaltullstyrelsen, icke behöfva tillmätas någon för
frågan afgörande betydelse.
De bestämmelser, som i händelse af konventionens ratificering från
Sveriges sida omedelbart skulle träda i verket, äro innefattade i artiklarna
4, 5, 7 och 8. Ofriga här ofvan icke omförmälda artiklar i konventionen
innehålla föreskrifter om tillslutning till konventionen, om dess trädande i
kraft, om konventionens varaktighet samt andra stadganden, hvilka icke
äga någon betydelse för bedömande af frågan om Sveriges anslutning till
konventionen.
Af sist uppräknade artiklar stadgar artikel 4 förpliktelse att vid införsel
af socker från länder, hvilka bevilja premier för tillverkning eller
utförsel, belägga detta socker med en särskild afgift, hvilken icke må understiga
beloppet af de i ursprungslandet medgifna direkta eller indirekta
premier. Mot denna bestämmelse hafva förberörda ämbetsverk erinrat, att
ett land, som, oaktadt saknaden af formlig öfverenskommelse angående behandling
såsom mest gynnad nation, dock hittills tillämpat ett sådant förfarande
gent emot Sverige, af kompensationstullars påläggande från Sveriges
sida skulle kunna hämta anledning till repressalier. Häremot har chefen
för finansdepartementet invändt, att det syntes honom, som om en dylik
fara vore mycket större, om Sverige bestämde dylika tullar utan samförstånd
med andra makter, än om det skedde i enlighet med en mellan flertalet
europeiska stater afslutad konvention. Riksdagen finner för sin del
den af departementschefen uttalade åsikt därom, att Sveriges anslutning till
konventionen skulle för Sverige medföra större lätthet att genom kompensationstull
skydda sig mot import af premieradt socker, vara på goda skäl
grundad. Sedan konventionen trädt i kraft, finnes endast ett hvitbetssockerexporterande
land, nämligen Ryssland, där exportpremier beviljas. Vid
riklig skörd i nämnda land skulle det kunna vara möjligt, att ryskt premieradt
socker skulle i Sverige salubjudas i sådan mängd, att det innebure fara
för den svenska sockerindustrien. I sådant fall skulle Sverige utan allt
tvifvel äga rätt att belägga ryskt socker med kompensationstull, äfven om
Sverige icke anslutit sig till konventionen. Det synes emellertid Riksdagen
vara tydligt, att en åtgärd af nyssberörda art skulle för Sverige vara lättare
att genomföra, om till stöd för densamma kunde åberopas en förpliktelse
därutinnan, hvilken enligt en med andra makter ingången konvention ålåg
Sverige. Vid sådant förhållande torde, med hänsyn till den svenska sockerindustrien,
Sveriges anslutning till konventionen icke vara olämplig.
De i ärendet hörda ämbetsverken hafva mot artiklarna 5, 7 och 8
Riksdagens Skrifvelse N:o 43. 9
icke anfört några erinringar, och ej heller Riksdagen finner betänkligheter
böra möta mot godkännande af sagda artiklars föreskrifter.
Då ratificering af ifrågavarande konvention sålunda för den svenska
sockerindustrien icke skulle medföra olägenhet utan fast hellre kunna i viss
mån vara till gagn, äfven om någon export från Sverige icke skulle kunna
därigenom åvägabringas, har Riksdagen funnit sig böra förorda, att konventionen
för Sveriges del ratificeras; och har vid sådant förhållande Riksdagen
funnit skäl bifalla Eders Kungl. Maj:ts ifrågavarande proposition, hvilket
Riksdagen härmed skolat för Eders Kungl. Maj:t tillkännagifva.
Stockholm den 11 april 1903.
Med undersåtlig vördnad.
Bill. till Riksd. Prot. 1903. 10 Sami. 1 Afd. 1 Band. 5 Käft.
2
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.