Skrifvelse till Konungen, i anledning af ej mindre Kungl. Maj ds proposition om anvisande af anslag för år 1904 till fortsättning af statsbanebyggna den från Göteborg öfver Uddevalla till Skee än äfven inom Riksdagen väckta motioner i ämnet.
1903-04-18 · 5 sidor, varav 5 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: alla 5 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
Rskr. 1903:50, Skrifvelse till Konungen, i anledning af ej mindre Kungl. Maj ds proposition om anvisande af anslag för år 1904 till fortsättning af statsbanebyggna den från Göteborg öfver Uddevalla till Skee än äfven inom Riksdagen väckta motioner i ämnet.
Dokumentets text
Riksdagens Skrifvelse N:o 50.
13
N:o 50.
Uppläst och godkänd hos Första Kammaren den 18 april 1903.
_ _ — — Andra Kammaren — 18 — —
*
Riksdagens skrifvelse till Konungen, i anledning af ej mindre
Kungl. Maj ds proposition om anvisande af anslag
för år 1904 till fortsättning af statsbanebyggna den från
Göteborg öfver Uddevalla till Skee än äfven inom
Riksdagen väckta motioner i ämnet.
(Statsutskottets utlåtande n:o 47).
Till Konungen.
I en till Riksdagen den 30 sistlidne januari aflåten proposition
(n:o 36) har Eders Kungl. Maj:t, med åberopande af propositionen
bilagdt utdrag af statsrådsprotokollet öfver civilärenden för samma
dag, föreslagit Riksdagen,
att, till fortsättning af statsbanan från Göteborg till bkee
öfver Ytterby och Ucklum, för år 1904 anvisa 3,000,000 kronor, att
af riksgäldskontoret utgå, med rätt för Eders Kungl. Maj:t att låta
af detta belopp förskottsvis under innevarande år af tillgängliga
medel utanordna tillsammans 1,000,000 kronor. ''
I anledning af denna proposition har i särskilda inom Riksdagen
väckta motioner föreslagits:
dels att Riksdagen behagade af slå Eders Kungl. Maj:ts proposition
hvad beträffade järnvägens dragande öster om sjön fetoia
Hällungen och fastställa, att järnvägen skall dragas väster om sagda
14
Riksdagens Skrifvelse No 50.
sjö med station vid Stenungsund i hufvudsaklig öfverensstämmelse
med någon af de linjer, järnvägsstyrelsen förordat, samt för sagda
ändamål öka anslaget med 503,000 kronor;
dels ock att Riksdagen behagade, med afslag å Eders Kungl.
Maj:ts framställning i hvad den rörde sträckningen af bohuslänska
längdbanans dragande öster om sjön Stora Hällungen, besluta, att
nämnda bana må, i öfverensstämmelse med järnvägsstyrelsens förslag,
förläggas väster om nämnda sjö med stationer vid Stenungsund
och Svenshögen, samt för detta ändamål öka anslaget för nämnda
banas anläggning med 503,000 kronor.
I den skrifvelse, hvaruti Riksdagen år 1898 för Eders Kungl.
Maj:t anmälde sitt beslut om anläggning af en statsbana från Göteborg
öfver Uddevalla till Skee, framhöll Riksdagen, att det vore
såsom länk i en blifvande mellanriksbana, som den beslutade längdbanan
genom Bohuslän hade betydelse för staten. Enligt Riksdagens
mening måste ock vid bestämmande af banans sträckning
denna dess internationella natur anses vara af större vikt än de
möjliga hänsyn till särskilda orters intressen, som kunde göra
anspråk på beaktande. Dylika hänsyn finge därför icke försvåra
de anordningar, som den snabbare trafiken på en internationell bana
betingade, och ej heller förhindra, att banan med iakttagande af
berörda anordningar anlades med minsta möjliga kostnader för
staten.
Hvad banans sträckning således beträffade, hade Riksdagen
funnit de skäl, som anförts för den af Eders Kungl. Maj.t då föreslagna
linjen väster om sjön Stora Hällungen, icke innefatta fullt
tillräcklig anledning att belasta kostnadsförslaget med den ökade
utgift af 402,500 kronor, som denna linjes anläggning enligt då
föreliggande beräkningar skulle föranleda utöfver kostnaden för
Ucklumslinjen. Då otvifvelaktigt vissa fördelar vore förbundna
med den västra linjen, särskildt för ett stort antal kommuner på
Orust och Tjörn, ansåg Riksdagen fastmera lämpligt, att valet
mellan den östra och den västra linjen vid sjön Hällungen — på
sätt af Eders Kungl. Maj:t föreslagits beträffande valet mellan
Ytterby- och Kungälfslinjerna vid Göteborg — tills vidare lämnades
öppet, till dess sig visat, om tillräckligt intresse hos menigheter
eller öfriga vederbörande funnes för beredande af möjligheter för
järnvägens dragande väster om Hällungen utan ökning af statens
kostnader.
Riksdagens Skrifvelse N:o 50.
15
Af det vid nu förevarande proposition fogade statsrådsprotokollet
inhämtas, att genom de nya undersökningar och beräkningar,
som järnvägsstyrelsen låtit verkställa, blifvit utredt, att, om
banan framdroges väster om Stora Hällungen i den linje, hvilken
såväl med hänsyn till kostnaden som ock för anläggning af erforderligt
antal välbelägna stationer befunnits fördelaktigast, nämligen
linjen öfver Svenshögen, Bua och Stenungsund, banan skulle blifva
764 meter längre och komma att kosta 503,000 kronor mer, än om
den östra linjen öfver Ucklum komme till utförande. Härjämte
har blifvit upplyst, att hvarken länets landsting eller kommuner i
länet eller andra, som kunde hafva något intresse af frågans lösning,
vore villiga att lämna något bidrag till nedbringande af kostnaderna
för en västlig sträckning af banan vid Stora Hällungen. Vid sådant
förhållande har departementschefen ansett sig icke kunna underlåta
att förorda den östra linjens föredragande, och har Eders Kungl.
Maj:ts till Riksdagen nu aflåtna proposition ock affattats i enlighet
härmed. Förslaget om den bohuslänska längdbanans framdragande
väster om Stora Hällungen har emellertid genom de nu väckta
motionerna åter upptagits. Vid frågans behandling år 1898 kar
Riksdagen, såsom af dess ofvan anförda skrifvelse framgår, ingalunda
ställt sig afvisande beträffande detta förslag, utan fastmera
uttalat, att den västra linjen otvifvelaktigt hade vissa fördelar framför
den östra; och då valet mellan de båda linjerna tills vidare
lämnades öppet, var det i syfte att om möjligt från vederbörande
i orten erhålla bidrag till betäckande af de högre kostnader, som
den västra linjens anläggning komme att medföra. Såsom nämnts,
har det emellertid visat sig omöjligt att från kommuner i orten,
utöfver de uppoffringar, som åligga dem på grund af landstingets
beslut att kostnadsfritt upplåta den för statsbanans byggande nödiga
mark, erhålla något bidrag för berörda ändamål. Ehuruväl vid
sådant förhållande sträckningen väster om Stora Hällungen icke
kan komma till stånd utan ökade utgifter för staten, anser Riksdagen
dock de fördelar, som denna sträckning af banan skulle medföra,
vara så betydande, att förslaget om dess utförande icke bör
uppgifvas.
Med hänsyn till de fordringar, som böra ställas på den bohuslänska
längdbanan i och för dess uppgift att utgöra länk i eu blifvande
mellanriksbana — eu uppgift, som Riksdagen anser fortfarande
böra bestämdt fasthållas — torde såväl den östra linjen öfver
16
Riksdagens Skrifvelse N:o 50.
Ucklum som ock den västra linjen med dess af järnvägsstyrelsen
förordade sträckning öfver Svenshögen, Bila och Stenungsund få
anses vara fullt tillfredsställande. Den västra linjen är visserligen
något längre än den östra, men skillnaden är endast 764 meter —
en sträcka, som med snälltåg tillryggalägges på 1 å 2 minuter —
och å andra sidan ställer sig den västra linjen något gynnsammare
med afseende å lutnings- och krökningsförhållanden.
Om sålunda ur nyssnämnda synpunkt det ena alternativet
icke kan anses hafva något väsentligt företräde framför det andra,
måste däremot i fråga om tillgodoseendet af länets behof af förbättrade
kommunikationer den västra linjen afgjordt tillmätas vida
större betydelse än den östra. Såsom af järnvägsstyrelsen framhållits,
är befolkningen inom det trafikområde, som kan beräknas
för den västra linjen, betydligt talrikare än befolkningen inom östra
linjens trafikområde; äfven jordbruksnäringen och industrien äro
inom det förra af afsevärdt större betydelse. Jämväl för fiskerinäringen
skulle den västra linjen uppenbarligen blifva till stort
gagn, då den genom att framdragas till kusten med station vid
hamnplatsen Stenungsund komme att för fiskelägena å de därutanför
belägna öarna bereda en bekväm utväg för fiskvarornas försändning
till afsättningsplatser inom landet. Den östra linjen skulle
däremot för denna viktiga näring nästan alldeles sakna betydelse.
I betraktande af ofvan angifna förhållanden synes det Riksdagen
icke kunna bestridas, att den västra linjen skulle komma att
tillgodose väsentligt större intressen och blifva till långt mera nytta
för länet än den östra samt i sammanhang härmed tillföra järnvägen
i dess helhet en betydligt ökad trafik, som torde fullt uppväga
den högre kostnad, som anläggningen af ifrågavarande linje beräknats
medföra. På grund häraf och då såväl landstinget som Eders
Kungl. Maj:ts befallningshafvande i länet och järnvägsstyrelsen,
hvilka samtliga torde hafva den sakkännedom, som för frågans
bedömande erfordras, uttalat sig till förmån för den västra linjen,
har Riksdagen icke tvekat att fatta beslut om banans framdragande
i denna linje.
I fråga om valet mellan Ytterbylinjen och de mera östliga
sträckningar af banan, som alternativt föreslagits dels öfver Kungälf
och dels öfver Castellegården, anser Riksdagen på de af departementschefen
anförda skäl, att sträckningen öfver Ytterby bör äga
företräde och komma till utförande.
Riksdagens Skrifvelse N:o 50.
17
Beträffande det belopp, som för nästa år bör anvisas till
fortsättning af banan, synes den förändrade sträckning af densamma,
som Riksdagen ansett böra väljas, icke böra inverka på bestämmandet
af detta belopp; och då Riksdagen ej haft något att erinra
mot hvad Eders Kungl. Maj:t i detta hänseende föreslagit, har
Riksdagen alltså, till fortsättning af statsbanan från Göteborg till
Skee öfver Ytterby, Stenungsund, Bua och Svenshögen, för år 1904
anvisat 3,000,000 kronor, med rätt för Eders Kungl. Maj:t att låta
af detta belopp förskottsvis under innevarande år af tillgängliga
medel utanordna 1,000,000 kronor.
Beträffande sättet för anskaffande af berörda belopp kommer
Riksdagen att framdeles fatta beslut.
Stockholm den 18 april 1903.
Med undersåtlig vördnad.
Bih. till Rilml. Prat. 1903. 10 Sami. 1 Afd. 1 Band.
r, Käft.
3
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.