Sök i Ratio Lex

Skrifvelse till Konungen, i anledning af ej mindre Kungl. Maj ds proposition om anvisande af anslag för år 1904 till fortsättning af statsbanebyggna den från Göteborg öfver Uddevalla till Skee än äfven inom Riksdagen väckta motioner i ämnet.

1903-04-18 · 5 sidor, varav 5 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 5 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Rskr. 1903:50, Skrifvelse till Konungen, i anledning af ej mindre Kungl. Maj ds proposition om anvisande af anslag för år 1904 till fortsättning af statsbanebyggna den från Göteborg öfver Uddevalla till Skee än äfven inom Riksdagen väckta motioner i ämnet.

Dokumentets text

s. 13 Kontrollera mot PDF

Riksdagens Skrifvelse N:o 50.

13

N:o 50.

Uppläst och godkänd hos Första Kammaren den 18 april 1903.

_ _ — — Andra Kammaren — 18 — —

*

Riksdagens skrifvelse till Konungen, i anledning af ej mindre

Kungl. Maj ds proposition om anvisande af anslag

för år 1904 till fortsättning af statsbanebyggna den från

Göteborg öfver Uddevalla till Skee än äfven inom

Riksdagen väckta motioner i ämnet.

(Statsutskottets utlåtande n:o 47).

Till Konungen.

I en till Riksdagen den 30 sistlidne januari aflåten proposition

(n:o 36) har Eders Kungl. Maj:t, med åberopande af propositionen

bilagdt utdrag af statsrådsprotokollet öfver civilärenden för samma

dag, föreslagit Riksdagen,

att, till fortsättning af statsbanan från Göteborg till bkee

öfver Ytterby och Ucklum, för år 1904 anvisa 3,000,000 kronor, att

af riksgäldskontoret utgå, med rätt för Eders Kungl. Maj:t att låta

af detta belopp förskottsvis under innevarande år af tillgängliga

medel utanordna tillsammans 1,000,000 kronor. ''

I anledning af denna proposition har i särskilda inom Riksdagen

väckta motioner föreslagits:

dels att Riksdagen behagade af slå Eders Kungl. Maj:ts proposition

hvad beträffade järnvägens dragande öster om sjön fetoia

Hällungen och fastställa, att järnvägen skall dragas väster om sagda

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Riksdagens Skrifvelse No 50.

sjö med station vid Stenungsund i hufvudsaklig öfverensstämmelse

med någon af de linjer, järnvägsstyrelsen förordat, samt för sagda

ändamål öka anslaget med 503,000 kronor;

dels ock att Riksdagen behagade, med afslag å Eders Kungl.

Maj:ts framställning i hvad den rörde sträckningen af bohuslänska

längdbanans dragande öster om sjön Stora Hällungen, besluta, att

nämnda bana må, i öfverensstämmelse med järnvägsstyrelsens förslag,

förläggas väster om nämnda sjö med stationer vid Stenungsund

och Svenshögen, samt för detta ändamål öka anslaget för nämnda

banas anläggning med 503,000 kronor.

I den skrifvelse, hvaruti Riksdagen år 1898 för Eders Kungl.

Maj:t anmälde sitt beslut om anläggning af en statsbana från Göteborg

öfver Uddevalla till Skee, framhöll Riksdagen, att det vore

såsom länk i en blifvande mellanriksbana, som den beslutade längdbanan

genom Bohuslän hade betydelse för staten. Enligt Riksdagens

mening måste ock vid bestämmande af banans sträckning

denna dess internationella natur anses vara af större vikt än de

möjliga hänsyn till särskilda orters intressen, som kunde göra

anspråk på beaktande. Dylika hänsyn finge därför icke försvåra

de anordningar, som den snabbare trafiken på en internationell bana

betingade, och ej heller förhindra, att banan med iakttagande af

berörda anordningar anlades med minsta möjliga kostnader för

staten.

Hvad banans sträckning således beträffade, hade Riksdagen

funnit de skäl, som anförts för den af Eders Kungl. Maj.t då föreslagna

linjen väster om sjön Stora Hällungen, icke innefatta fullt

tillräcklig anledning att belasta kostnadsförslaget med den ökade

utgift af 402,500 kronor, som denna linjes anläggning enligt då

föreliggande beräkningar skulle föranleda utöfver kostnaden för

Ucklumslinjen. Då otvifvelaktigt vissa fördelar vore förbundna

med den västra linjen, särskildt för ett stort antal kommuner på

Orust och Tjörn, ansåg Riksdagen fastmera lämpligt, att valet

mellan den östra och den västra linjen vid sjön Hällungen — på

sätt af Eders Kungl. Maj:t föreslagits beträffande valet mellan

Ytterby- och Kungälfslinjerna vid Göteborg — tills vidare lämnades

öppet, till dess sig visat, om tillräckligt intresse hos menigheter

eller öfriga vederbörande funnes för beredande af möjligheter för

järnvägens dragande väster om Hällungen utan ökning af statens

kostnader.

s. 15 Kontrollera mot PDF

Riksdagens Skrifvelse N:o 50.

15

Af det vid nu förevarande proposition fogade statsrådsprotokollet

inhämtas, att genom de nya undersökningar och beräkningar,

som järnvägsstyrelsen låtit verkställa, blifvit utredt, att, om

banan framdroges väster om Stora Hällungen i den linje, hvilken

såväl med hänsyn till kostnaden som ock för anläggning af erforderligt

antal välbelägna stationer befunnits fördelaktigast, nämligen

linjen öfver Svenshögen, Bua och Stenungsund, banan skulle blifva

764 meter längre och komma att kosta 503,000 kronor mer, än om

den östra linjen öfver Ucklum komme till utförande. Härjämte

har blifvit upplyst, att hvarken länets landsting eller kommuner i

länet eller andra, som kunde hafva något intresse af frågans lösning,

vore villiga att lämna något bidrag till nedbringande af kostnaderna

för en västlig sträckning af banan vid Stora Hällungen. Vid sådant

förhållande har departementschefen ansett sig icke kunna underlåta

att förorda den östra linjens föredragande, och har Eders Kungl.

Maj:ts till Riksdagen nu aflåtna proposition ock affattats i enlighet

härmed. Förslaget om den bohuslänska längdbanans framdragande

väster om Stora Hällungen har emellertid genom de nu väckta

motionerna åter upptagits. Vid frågans behandling år 1898 kar

Riksdagen, såsom af dess ofvan anförda skrifvelse framgår, ingalunda

ställt sig afvisande beträffande detta förslag, utan fastmera

uttalat, att den västra linjen otvifvelaktigt hade vissa fördelar framför

den östra; och då valet mellan de båda linjerna tills vidare

lämnades öppet, var det i syfte att om möjligt från vederbörande

i orten erhålla bidrag till betäckande af de högre kostnader, som

den västra linjens anläggning komme att medföra. Såsom nämnts,

har det emellertid visat sig omöjligt att från kommuner i orten,

utöfver de uppoffringar, som åligga dem på grund af landstingets

beslut att kostnadsfritt upplåta den för statsbanans byggande nödiga

mark, erhålla något bidrag för berörda ändamål. Ehuruväl vid

sådant förhållande sträckningen väster om Stora Hällungen icke

kan komma till stånd utan ökade utgifter för staten, anser Riksdagen

dock de fördelar, som denna sträckning af banan skulle medföra,

vara så betydande, att förslaget om dess utförande icke bör

uppgifvas.

Med hänsyn till de fordringar, som böra ställas på den bohuslänska

längdbanan i och för dess uppgift att utgöra länk i eu blifvande

mellanriksbana — eu uppgift, som Riksdagen anser fortfarande

böra bestämdt fasthållas — torde såväl den östra linjen öfver

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Riksdagens Skrifvelse N:o 50.

Ucklum som ock den västra linjen med dess af järnvägsstyrelsen

förordade sträckning öfver Svenshögen, Bila och Stenungsund få

anses vara fullt tillfredsställande. Den västra linjen är visserligen

något längre än den östra, men skillnaden är endast 764 meter —

en sträcka, som med snälltåg tillryggalägges på 1 å 2 minuter —

och å andra sidan ställer sig den västra linjen något gynnsammare

med afseende å lutnings- och krökningsförhållanden.

Om sålunda ur nyssnämnda synpunkt det ena alternativet

icke kan anses hafva något väsentligt företräde framför det andra,

måste däremot i fråga om tillgodoseendet af länets behof af förbättrade

kommunikationer den västra linjen afgjordt tillmätas vida

större betydelse än den östra. Såsom af järnvägsstyrelsen framhållits,

är befolkningen inom det trafikområde, som kan beräknas

för den västra linjen, betydligt talrikare än befolkningen inom östra

linjens trafikområde; äfven jordbruksnäringen och industrien äro

inom det förra af afsevärdt större betydelse. Jämväl för fiskerinäringen

skulle den västra linjen uppenbarligen blifva till stort

gagn, då den genom att framdragas till kusten med station vid

hamnplatsen Stenungsund komme att för fiskelägena å de därutanför

belägna öarna bereda en bekväm utväg för fiskvarornas försändning

till afsättningsplatser inom landet. Den östra linjen skulle

däremot för denna viktiga näring nästan alldeles sakna betydelse.

I betraktande af ofvan angifna förhållanden synes det Riksdagen

icke kunna bestridas, att den västra linjen skulle komma att

tillgodose väsentligt större intressen och blifva till långt mera nytta

för länet än den östra samt i sammanhang härmed tillföra järnvägen

i dess helhet en betydligt ökad trafik, som torde fullt uppväga

den högre kostnad, som anläggningen af ifrågavarande linje beräknats

medföra. På grund häraf och då såväl landstinget som Eders

Kungl. Maj:ts befallningshafvande i länet och järnvägsstyrelsen,

hvilka samtliga torde hafva den sakkännedom, som för frågans

bedömande erfordras, uttalat sig till förmån för den västra linjen,

har Riksdagen icke tvekat att fatta beslut om banans framdragande

i denna linje.

I fråga om valet mellan Ytterbylinjen och de mera östliga

sträckningar af banan, som alternativt föreslagits dels öfver Kungälf

och dels öfver Castellegården, anser Riksdagen på de af departementschefen

anförda skäl, att sträckningen öfver Ytterby bör äga

företräde och komma till utförande.

s. 17 Kontrollera mot PDF

Riksdagens Skrifvelse N:o 50.

17

Beträffande det belopp, som för nästa år bör anvisas till

fortsättning af banan, synes den förändrade sträckning af densamma,

som Riksdagen ansett böra väljas, icke böra inverka på bestämmandet

af detta belopp; och då Riksdagen ej haft något att erinra

mot hvad Eders Kungl. Maj:t i detta hänseende föreslagit, har

Riksdagen alltså, till fortsättning af statsbanan från Göteborg till

Skee öfver Ytterby, Stenungsund, Bua och Svenshögen, för år 1904

anvisat 3,000,000 kronor, med rätt för Eders Kungl. Maj:t att låta

af detta belopp förskottsvis under innevarande år af tillgängliga

medel utanordna 1,000,000 kronor.

Beträffande sättet för anskaffande af berörda belopp kommer

Riksdagen att framdeles fatta beslut.

Stockholm den 18 april 1903.

Med undersåtlig vördnad.

Bih. till Rilml. Prat. 1903. 10 Sami. 1 Afd. 1 Band.

r, Käft.

3

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.