Sök i Ratio Lex

Skrifvelse till Konungen, angående uppkörande af den vissa städer åliggande skyldigheten att bekosta lokal åt telegrafstation.

1903-04-11 · 3 sidor, varav 3 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 3 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Rskr. 1903:51, Skrifvelse till Konungen, angående uppkörande af den vissa städer åliggande skyldigheten att bekosta lokal åt telegrafstation.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Riksdagens Skrifvelse N:o 51.

1

N:o 51.

Uppläst och godkänd hos Första Kammaren den 11 april 1903.

— — — _ Andra Kammaren den 8 — —

Riksdagens skrifvelse till Konungen, angående uppkörande af den

vissa städer åliggande skyldigheten att bekosta lokal åt

telegrafstation.

(Första Kammarens tillfälliga utskotts (n:o 1) utlåtande n:o 5.) (Andra

Kammarens tillfälliga utskotts (n:o 2) utlåtande n:o 4)

Till Konungen.

Inom Riksdagen har i afgifven motion fråga väckts om upphörande

af den vissa städer åliggande skyldigheten att bekosta lokal åt telegrafstation.

Af den utredning i frågan, som verkställts genom telegrafstyrelsens

försorg och som varit för Kiksdagen tillgänglig, framgår, att, då telegrafstationer

på 1850- och 1860-talen inrättades i ett flertal af Sveriges städer,

aftal i allmänhet träffades, hvarigenom städerna förbundo sig att kostnadsfritt

upplåta och underhålla lämpliga stationslokaler. Dessa aftal affattades

i regel skriftligen i form af förbindelser, som städerna aflämnade. Yissa

städer synas icke hafva aflämnat förbindelser, men de hafva ändock allt

ifrån stationernas öppnande kostnadsfritt tillhandahållit lokal. Åtskilliga

andra städer åter undandrogo sig från början att lämna fri lokal, men

sedan Rikets Ständers revisorer åren 1860 och 1862 häröfver gjort

anmärkning, åtogo sig äfven de flesta af dessa städer att hålla fri lokal

för telegrafverkets stationer.

Bill. till Tlilcsd. Prat. 1003. 10 Sand. 1 Åfd. 1 Band. 7 Höft. (N:is51—54.) 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Riksdagens Skrifvelse N:o 51.

Under tidernas lopp har genom särskilda aftal i ett afsevärdt antal

städer skyldigheten att tillhandahålla fri lokal utbytts mot skyldigheten

att lämna visst årligt hyresbidrag. Äfven i andra afseenden hafva förändringar

i berörda förhållanden sedermera ägt rum.

Beträtfande värdet af den förmån, telegrafverket tillskyndas från

städerna genom erhållande af fri lokal eller hyresbidrag, kan detsamma,

enligt Riksdagen meddelad uppgift af chefen för telegrafverket, beräknas

till inemot 16,500 kronor årligen.

Enligt samma uppgift kunna öfverskotten af telegrafrörelsen och telefonrörelsen,

hvilka ju oftast äro förenade, beräknas hafva under de senare

åren uppgått af den förra till 300,000 kronor och af den senare till

1,000,000 kronor årligen.

Det torde således vara uppenbart, att de skäl, som på 1850- och

1860-talen, då telegrafrörelsen ännu låg i sin linda och då dess bärighet

var oviss, framkallade städernas åtagande att lämna kostnadsfria stationslokaler,

numera icke förefinnas; och det lär väl numera icke heller kunna

anföras något hållbart skäl, hvarför telegrafverket skall framför postverket

åtnjuta särskilda hyresbidrag af städerna, då båda dessa verk lämna staten

betydliga öfverskott och således icke äro i behof af något understöd.

Det synes icke heller kunna förnekas, att dessa bidrag äga en stark

bismak af godtycklighet, enär de nämligen icke blott utgå endast af vissa

städer, utan äfven, då de utgå i form af hyresersättning, äro till sina

belopp betydligt växlande utan hänsyn till faktiska omständigheter. Då

den orättvisa, som måste anses ligga i berörda förhållande, numera icke

kau eller bör utjämnas på det sätt, att alla städer, där telegrafstation

finnes, påföres ett efter en rättvis beräkningsgrund utgående hyresbidrag,

torde, såsom motionärerna framhålla, afskaffande! af den ifrågavarande,

vissa städer åliggande skyldigheten vara den enda väg, på hvilken en med

rättvisa och billighet öfverensstämmande likställighet mellan städerna i

detta afseende kan vinnas. Huruvida denna städernas skyldighet lämpligen

bör afskaffas genom ett rent upphäfvande af deras förpliktelser i berörda

afseende eller möjligen under särskilda bestämmelser och villkor, synes

genom en utredning böra pröfvas.

Tilläfventyrs skidle det kunna invändas, att därest städerna befrias

från utgörande af bidrag till telegrafverket, men municipalsamhällen eller

andra mindre samhällen, som nu enligt aftal lämna hyresbidrag, därmed

skulle fortfara, dessa samhällen komme i en sämre ställning än städerna.

Häremot må dock erinras, att de ifrågavarande samhällena å landet i

s. 3 Kontrollera mot PDF

Riksdagens Skrifvelse N:o 51.

3

allmänhet torde finna sig tillfredsställda med anordnande af rikstelefonstationer,

från hvilka telegram jämväl kunna befordras, samt att för upprättandet

af dylika stationer icke lärer ifrågasättas något som helst bidrag

från samhällena, äfvensom att de bidrag från städerna, hvilkas afskaffande

motionärerna åsyfta, äga en särskild karaktär, enär de hvila på förbindelser,

som från städernas sida icke kunna uppsägas, medan de aftal åter, som

på senare tider ingåtts emellan telegrafverket och kommuner, i allmänhet

torde afse viss tid eller innehålla bestämmelse om ömsesidig uppsägningsrätt.

Ej heller må lämnas utan afseende den inkomst, som genom telefonen på

en af telegraf och telefon gemensamt gynnad ort kan tillfalla staten.

Det bör dessutom anmärkas, att motionärernas framställning, enligt

Riksdagens åsigt, icke afser sådana aftal, som telegrafverket ingått med

åtskilliga mindre städer, hvarigenom dessa för erhållande af telegrafstation

iklädt sig garanti för en viss årlig minimi-inkomst vid stationen. Rättighet

att ingå dylika aftal måste naturligtvis allt framgent tillkomma telegrafverket.

På grund af hvad nu anförts, får Riksdagen anhålla om utredning,

huruvida icke den vissa städer åliggande skyldighet att helt eller delvis

bekosta lokaler åt respektive telegrafstationer lämpligen må afskaffa, och

under hvilka närmare bestämmelser och villkor sådant må ske.

Stockholm den 11 april 1903.

Med undersåtlig vördnad.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.