Sök i Ratio Lex

Skrifvelse till Konungen, i anledning af väckt motion angående ändrade bestämmelser om exekutiv försäljning af fastighet.

1903-04-22 · 3 sidor, varav 2 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 2 av 3 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Rskr. 1903:55, Skrifvelse till Konungen, i anledning af väckt motion angående ändrade bestämmelser om exekutiv försäljning af fastighet.

Dokumentets text

opaginerad Kontrollera mot PDF

Riksdagens Skrifvelse N:o 55.

i

N:o 55.

Uppläst och godkänd hos Första Kammaren den 21 april 1903.

— — — — Andra Kammaren den 22 — —

Riksdagens skrifvelse till Konungen, i anledning af väckt

motion angående ändrade bestämmelser om exekutiv försäljning

af fastighet.

(Lagutskottets utlåtande n.o 43.)

Till Konungen.

Vid innevarande riksdag har enskild motionär väckt förslag om sådan

ändring af lagstiftningen angående exekutiv försäljning af fast egendom,

att försäljning icke skulle få ske, med mindre de fordringar, som skulle

utgå ur fastigheten med förmånsrätt framför den, för hvilken försäljningen

begärdes, kunde af köpeskillingen gäldas.

Det sätt, hvarpå exekutiv försäljning af fastighet för närvarande är

ordnad, är otvifvelaktigt förenadt med väsentliga olägenheter för gäldenären

och medför för inteckningshafvare äfventyr och besvär, livilka icke kunna

undgå att ofördelaktigt inverka på fastighetskrediten. Den säkerhet, som

med inteckning är afsedd, minskas nämligen i hög grad därigenom, att

inteckningshafvaren ej blott får stå tillbaka för de fordringsägare, Indika

på grund af äldre inteckning eller eljest åtnjuta bättre förmånsrätt, utan

kan lida rubbning i sin rätt genom åtgöranden från innehafvare af efterRih.

till Riksd. Prof. 1903. 10 Sami. 1 Afd. 1 Rand. 8 Haft. (N.is 55—59). 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Riksdagens bkrifvelse N:o 55.

följande inteckningar eller oprioriterade borgenärer. Det står ju hvarje

fordringsägare fritt att genom fastighetens utmätning och exekutiva försäljning

framtvinga uppgörelse af de skuldförhållanden, som angå fastigheten.

För innehafvare af äfven de bästa inteckningar medför sådant den

påföljd, att de utan åtnjutande af möjligen betingad uppsägningstid måste

mottaga likvid för sina fordringar, till den del dessa icke på grund af

öfverenskommelse med den nye fastighetsägaren skola kvarstå i fastigheten.

Då gäldandet af hvarje särskild inteckning är beroende af köpeskillingens

belopp, löper dessutom inteckningskafvaren vid dylik försäljning

härutöfver risken att utan likvid gå förlustig sin inteckningsrätt, och

om den köpeskilling, som af andra bjudes, icke går så högt, att inteckningen

därigenom betäckes, kan sådan förlust icke undvikas på annat sätt,

än att inteckningshafvaren själf inropar fastigheten. Lätteligen kan försäljning,

som sålunda bringas till stånd, vara fullkomligt ändamålslös, i det

den borgenär, som framtvungit densamma, icke får någon andel i köpeskillingen,

och de borgenärer, hvilka få dylik andel, icke önskat att omedelbart

utbekomma sina fordringar. Det innebär då en opåkallad hårdhet

mot gäldenären, att försäljning i alla händelser skall ske.

I anledning af dessa missförhållanden har ifrågasatts, att lagstiftningen

i ämnet skulle byggas på andra grunder, och har i detta afseende

hänvisats till det förfarande vid exekutiv försäljning af fastighet, hvilket

finnes föreskrifvet i preussisk och finsk rätt samt i hufvudsak lärer öfverensstämma

med det i Norge och Danmark tillämpade. Detta förfarande

utmärkes särskildt däraf, att före fastighetens utrop till försäljning fastställes

ett minsta belopp, under hvilket köpeanbud icke antages. Nämnda

belopp beräknas så, att därunder inbegripas alla de skulder, som skola

utgå ur egendomen med bättre rätt än den gäld, för hvilken egendomen

säljes. Härmed afses att undvika sådan försäljning, som utan gagn för

den borgenär, hvilken påkallat densamma, är till skada för gäldenären och

rubbar andra borgenärers ställning.

Olika meningar kunna visserligen hysas, huruvida föreliggande fråga

lämpligen kan lösas på ofvan angifna sätt. Att eu sådan möjlighet förefinnes,

synes emellertid framgå däraf, att i Finland, hvars utsökningsväsende

i allmänhet är ordnadt i öfverensstämmelse med vårt lands, det

ifrågasatta tillvägagångssättet i flere år tillämpats och, enligt hvad det uppgifves,

medfört goda verkningar.

Då frågan i hvarje fall är af stor vikt, får Riksdagen, på grund af

hvad ofvan anförts, anhålla, att Eders Kungl. Maj:t täcktes taga i öfvervägande,

om och i hvad mån lagstiftningen angående exekutiv försäljning

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Riksdagens Skrifvelse N:o 55.

af fast egendom lämpligen kan byggas på den grund, att fastighet icke

får exekutivt säljas, med mindre köpeskillingen förslår till gäldande af de

fordringar, som skola utgå ur fastigheten med förmånsrätt framför den,

för hvilken försäljning begäres, samt därefter för Riksdagen framlägga

förslag till de lagbestämmelser i ämnet, hvartill förhållandena kunna

föranleda.

Stockholm den 22 april 1903.

Med undersåtlig vördnad.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.