Sök i Ratio Lex

Skrifvelse till Konungen, angående förlängd tid för anmälan om skattefr cd seräntors inlösande af statsverket.

1903-04-25 · 3 sidor, varav 3 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 3 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Rskr. 1903:72, Skrifvelse till Konungen, angående förlängd tid för anmälan om skattefr cd seräntors inlösande af statsverket.

Dokumentets text

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Riksdagens Skrifvelse N:o 72.

N:o 12.

Uppläst och godkänd hos Första Kammaren den 24 april 1903.

— — -— — Andra Kammaren den 25 — —

Riksdagens skrifvelse till Konungen, angående förlängd tid för anmälan

om skattefr cd seräntors inlösande af statsverket.

(Statsutskottets utlåtande n:o 44.)

Till Konungen.

Inom Riksdagen har förslag väckts dels om att Riksdagen måtte besluta,

att inlösen af skattefrälseräntor må fortfarande äga rum, därest vederbörande

ränteägare därom gör anmälan inom utgången af år 1908; dels

om att Riksdagen måtte besluta en förlängning på minst fem år af den

tid, inom hvilken ägare af skattefrälseräntor må äga att få räntorna inlösta

af staten.

Genom kungl. förordningen den 11 september 1885 föreskrefs, bland

annat, att de räntor å skattefrälsehemman, hvilka genom köp, byte eller

gåfva kommit från kronan i enskild persons eller verks, menighets eller

inrättnings ägo och icke blifvit med jordäganderätten förenade, skulle, i

mån som vederbörande ägare därom framställde anbud, för statsverkets

räkning inlösas, därest ägare, som ville begagna sig af den sålunda bestämda

inlösen, inom ett år, från nämnda dag därom gjorde anmälan hos

kammarkollegium eller Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande.

s. 21 Kontrollera mot PDF

21

Riksdagens Skrifvelse N:o 72.

Tiden, inom hvilken vederbörande ränteägare borde göra anmälan

för att få begagna sig af ifrågavarande inlösen, bar sedermera genom upp

repade beslut af statsmakterna utsträckts, sista gången jämlikt kungl.

kungörelsen den 11 maj 1900 till innevarande års utgång.

Då det ännu lärer finnas skattefrälseräntor, bvilkas ägare torde vara

villige att, om förlängdt tillfälle därtill lämnades, erbjuda dessa räntor till

inlösen, och då det ju är önskligt, att staten må kunna, så vidt möjligt

är, medelst frivilliga aftal med ränteägarne återvinna berörda utskylder,

anser Riksdagen ytterligare tillfälle böra beredas till förvärfvande åt staten

af desamma.

Att utsträcka tiden för anmälan om inlösen af skattefrälseräntor till

1908 års utgång eller därutöfver, finner Riksdagen emellertid icke lämpligt.

Riksdagen anser nämligen det vara angeläget, att ifrågavarande

skatteförhållanden varda så snart som möjligt definitivt ordnade och att,

där det visar sig att detta ordnande ej kan ske på frivillighetens väg,

andra åtgärder i berörda syfte böra vidtagas; och vid sådant förhållande

synes tiden för den frivilliga inlösens åvägabringande icke böra utsträckas

längre än till tre år efter den nu medgifna respittiden, eller till 1906

års utgång.

Till det statsrådsprotokoll öfver finansärenden den 20 februari 1885,

som är bilagdt Eders Kungl. Maj:ts samma dag till Riksdagen aflåtna

proposition angående inlösen af skattefrälseräntor äfvensom af kronotionde,

som innebafves under enskild äganderätt, samt arbets- eller bofveriskyldigbet

till skattesåld kronoegendom, yttrar dåvarande chefen för finansdepartementet

i föreliggande ämne följande:

»Att en bestämd tid blifvit föreslagen, hvarinom anmälan om inlösen

borde göras, härrör däraf, att det måste vara angeläget att så mycket

som möjligt påskynda genomförandet af inlösningen, för att den likställighet

man vill bereda ifrågavarande rånte- och tiondegifvare med dem,

hvilka utgöra sina skatter direkt till statsverket, må kunna snarast möjligt

komma dem allesammans till godo. Därest det skulle visa sig, att i vissa

fall inlösningen icke skulle på frivilligbetens väg kunna genomföras, lärer

det blifva nödigt att vidtaga särskilda åtgärder i fråga om de kvarstående

skattefrälseräntorna antingen under form af deras exproprierande eller

också på det sätt, att staten öfvertager de skattskyldiges förpliktelser gent

emot ränteägaren, i hvilket senare fäll man naturligtvis också kan bereda

de skattskyldige den åsyftade förmånen, ehuru ett dylikt tillvägagående,

som innefattar att liksom göra statsverket för all framtid skattskyldigt

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Riksdagens Skrifvelse N:o 72.

till enskilda personer, torde såväl därför som ur administrativ synpunkt

vara mindre lämpligt än frälseräntornas inlösen af staten. Då man emellertid,

äfven med antagande, att ett af staten beredt tillfälle för de enskilde

att på fullt skäliga villkor få dessa räntor inlösta, i regeln skall

villigt af dem tagas i akt, måste förutse, att andra bestämmelser påkallas

för hvad som ej på frivilligbetens väg låter sig ordna, ligger äfven däri

ett bestämdt skäl för att söka påskynda den frivilliga lösningen.»

På grund af hvad sålunda förekommit och under uttalande däraf,

att önskvärdt vore, att förslag om åtgärder för ifrågavarande räntors fullständiga

upphäfvande måtte varda inom ej alltför aflägsen tid af Eders

Kungl. Maj:t för Riksdagen framlagdt, får Riksdagen anmäla, att Riksdagen

besluta, att den genom kungl. förordningen den 11 september 1885

bestämda inlösen af skattefrälseräntor må äfven efter innevarande års utgång

äga rum, därest vederbörande ränteägare, som vill begagna sig af

denna inlösen, därom i den ordning, samma författning stadgar, gör anmälan

inom utgången af år 1906.

Stockholm den 25 april 1903.

Med undersåtlig vördnad.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.