Sök i Ratio Lex

Skrifvelse till Konungen, angående inlösning spriset å till statsverket hembjudna frälser autor m. m.

1903-04-25 · 3 sidor, varav 3 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 3 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Rskr. 1903:73, Skrifvelse till Konungen, angående inlösning spriset å till statsverket hembjudna frälser autor m. m.

Dokumentets text

s. 23 Kontrollera mot PDF

Riksdagens Skrifvelse N:o 73.

23

N:o 73.

Uppläst och godkänd hos Första Kammaren den 24 april 1908.

— — — — Andra Kammaren den 25 — —

Riksdagens skrifvelse till Konungen, angående inlösning spriset å

till statsverket hembjudna frälser autor m. m.

(Statsutskottets utlåtande n:o 46).

Till Konungen.

Inom Riksdagen har föreslagits, att Riksdagen måtte för sin del

besluta, dels att de frälseräntor, hvilka det jämlikt gällande författningar

ålåge statsverket att inlösa, skulle, sedan deras värde efter det vid tiden

för räntornas hembud till statsverket senast fastställda årsmarkegångspris med

tillagd forsellönsersättning af 8 öre kubikfoten för råg och korn och 6

öre kubikfoten för hafre blifvit kapitaliseradt efter fyra för hundrade, inlösas

med det sålunda erhållna kapitalbelopp.

I kungl. förordningen den 11 september 1885 angående inlösen af

skattefrälseräntor, kronotionde, som innehafves under enskild äganderätt,

samt arbets- och hofveriskyldighet till skattesåld kronoegendom stadgas,

att de räntor å skattefrälsehemman, hvilka genom köp, byte eller gåfva

kommit från kronan i enskild persons eller verks, menighets eller inrättnings

ägo och icke blifvit med jordäganderätten förenade, må, i mån som

s. 24 Kontrollera mot PDF

24 Riksdagens Skrifvelse N:n 7H.

vederbörande ägare därom framställa anbud och sedan deras värde efter

medeltalet af 1874—1883 årens markegångspris med tillagd forsellönsersättning

af 8 öre kubikfoten för råg och korn och 6 öre kubikfoten

för hafre blifvit kapitaliseradt efter fyra för hundrade, med det sålunda

erhållna kapitalbeloppet för statsverkets räkning inlösas.

Tiden, inom hvilken ägare af dylika räntor ägde hembjuda desamma

till inlösen, och som från början var bestämd till ett år från nämnda förordnings

datum, har sedermera gång efter annan utsträckts och är nu

genom kungl. förordningen den 11 maj 1900 bestämd till utgången af

år 1903.

På grund af dessa författningar lära öfver 1,000 frälseräntor hafva blifvit

för statsverkets räkning inlösta. Men ännu lärer särskilt inom Hallands

län återstå en mängd frälseräntor af beskaffenhet att kunna inlösas, och

för hvilka statsverket jämlikt kungl. kungörelsen den 3 februari 1888

och lagen den 2 december 1892 är skyldig att betala räntegifvaren ersättning,

hvilken från och med år 1904 utgår med räntans fulla belopp.

Anledningen till att räntetagarne ej begagnade sig af rätten att få

dessa räntor inlösta vore i många fall, enligt hvad inom Riksdagen uppgifvits,

att det numera ej ställde sig ekonomiskt fördelaktigt att till statsverket

afstå frälseränta mot den i 1885 års förordning stadgade ersättning.

Den i 1885 års beslut om inlösen af skattefrälseräntorna inrymda

föreskrift om att värdet å dem skulle beräknas efter medeltalet af 1874

—1883 årens markegångspris med tillagd forsellönsersättning, torde visserligen

hafva varit af dåvarande förhållanden betingad, särskildt med hänsyn

till att tiden för anmälan om sådan inlösen då bestämdes till ett år

efter förordningens utfärdande. Sedan numera den sålunda bestämda anmälningstiden

blifvit genom särskilda beslut utsträckt och senast fastställts

till innevarande års utgång, synes giltigt skäl icke förefinnas för att kvarblifva

vid ett inlösningspris, som hänför sig till prisförhållanden under

en tioårsperiod, hvilken nästan helt och hållet ligger bortom de närmaste

tjugu åren. Till norm för bestämmande af ifrågavarande räntors värde

synes därför böra tagas markegångspriset för en tid, som ligger inlösningstiden

närmare än den nu föreskrifna. Att bestämma detta värde

efter det vid tiden för räntornas hembud till statsverket senast fastställda

årsmarkegångspris finner Riksdagen dock icke lämpligt, utan anser, att

fortfarande såsom hittills ett tioårigt medelmarkegångspris bör läggas till

grund för nämnda beräkning. Och synes den senast tilländagångna tioårsperioden,

omfattande åren 1893 —1902, lämpligen böra utsättas såsom

s. 25 Kontrollera mot PDF

25

Riksdagens Skrifvelse N:o 73.

den tid, hvars medelmarkegångspris bör ligga till grund för beräkningen

af värdet å de skattefrälseräntor, som hädanefter komma att inlösas af

statsverket. Sedan, på sätt Riksdagen i särskild skrifvelse anmält, Riksdagen

beslutit, att anmälningstiden för skattefrälseräntors inlösen må ytterligare

utsträckas, bör en åtgärd i nu angifvet syfte vinna ökad betydelse

och måhända bidraga till ett utsträckt anlitande af ifrågavarande väg för

dessa räntors upphörande.

På grund af hvad sålunda blifvit anfördt har Riksdagen beslutit, att

värdet å sådana frälseräntor, som enligt kungl. förordningen den 11 september

1885 härefter komma att af statsverket inlösas, skall bestämmas

till det kapitalbelopp, som erhålles genom att räntorna efter medeltalet af

1893—1902 årens markegångspris med tillagd forsellönsersättning af 8

öre kubikfoten för råg och korn och 6 öre kubikfoten för hafre kapitaliseras

efter fyra för hundrade, hvilket Riksdagen skolat härigenom för

Eders Kungl. Maj:t anmäla.

Stockholm den 25 april 1903.

Med undersåtlig vördnad.

Bih. till Riksd. Prof. 1903. 10 Sami.

1 Afd. 1 Band. 9 Höft.

4

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.