Sök i Ratio Lex

Riksdagens Skrifvelse N:o 75

1903-04-28 · 11 sidor, varav 11 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,4 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 11 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Rskr. 1903:75, Riksdagens Skrifvelse N:o 75

Dokumentets text

s. 7 Kontrollera mot PDF

Riksdagens Skrifvelse N:o 75.

7

tf:o 75.

Uppläst och godkänd hos Första Kammaren den 28 april 1903.

— — — — Andra Kammaren den 28 — —

Riksdagens skrifvelse till Konungen, i fråga om inrättande af en

administrativ högsta domstol.

(Konstitutionsutskottets memorial n:o 4.)

Till Konungen.

Redan kort tid efter genomförandet år 1840 af den nya departementsindelningen,

därvid antalet af statsrådets ledamöter bestämdes till

tio, hvaraf sju insattes såsom chefer för hvar sitt statsdepartement med

åliggande att bereda och inför Konungen föredraga de till vederbörande

departement hörande ärenden, yppade sig behof att söka avägabringa

lättnad i det omfattande och betungande arbete, som ålåg statsrådets ledamöter

och särskildt h vilade å cheferna för civil- och ecklesiastikdepartementen.

Efter det till afhjälpande af den från flera synpunkter beaktansvärda

olägenhet, som var förenad med denna statsrådets allt mer

växande arbetsbörda, förslag om ändringar i statsrådets organisation och särskildt

om inrättande af ett nytt statsdepartement framlagts vid ej mindre än

14 riksdagar, antog slutligen 1899 års Riksdag, i anledning af Eders

Kungl. Maj:ts i ämnet gjorda framställning, såsom hvilande till vidare

grundlagsenlig behandling ett förslag till förändrad lydelse af §§ 5, 6 och

42 regeringsformen, åsyftande ökning af statsrådens antal till elfva samt

s. 8 Kontrollera mot PDF

8 Riksdagens Skrifvelse iV/o 75.

inrättande ad ett nytt departement, jordbruksdepartementet; och år 1900

blef denna grundlagsändring genomförd.

Onekligt torde vara, att genom jordbruksdepartementets tillkomst

och den därvid verkställda omgrupperingen af ärenden departementen emellan

i viss mån beredts lindring i statsrådets, särskildt i chefernas för civiloch

ecklesiastikdepartementen, arbete samt ernåtts en efter de olika ärendenas

art bättre lämpad uppdelning mellan departementen, liksom ock

därigenom kan anses hafva blifvit behörigen sörjdt för tillvaratagandet inom

statsförvaltningen af vår modernärings intressen.

Vid den granskning af de i statsrådet förda protokoll, som Riksdagens

konstitutionsutskott haft att för hvarje lagtima riksmöte företaga,

har det emellertid, enligt hvad utskottet hos Riksdagen anmält, synts utskottet

uppenbart, att de ärenden, som påkalla statsrådets och dess ledamöters

handläggning, såväl med hänsyn till mängd som omfattning år från

år tillväxa på sådant sätt, att till följd däraf antingen en ytterligare tillökning

af statsrådsledamöternas — och särskildt departementschefernas —

antal inom kort nödvändiggöres eller ock annan åtgärd snarligen måste

vidtagas för att begränsa statsrådets arbetsbörda. Utskottet bär därför

ansett sig böra till förnyad och allvarlig ompröfning nu upptaga en fråga,

hvilken ingått såsom ett betydelsefullt led i sträfvandena för åstadkommande

af lättnad i det statsrådet åliggande arbete, nämligen frågan om

afskiljande från statsrådets handläggning af vissa administrativa besvärsmål

och desammas öfverlämnande till afgörande i sista instans af en särskild

högsta domstol (s. k. regeringsrätt), åt hvilken jämväl kunde anförtros

andra därmed sammanhängande uppgifter och särskildt att lämna sin

medverkan vid stiftande af ekonomiska och administrativa lagar och författningar;

och Riksdagen har för sin del funnit den af konstitutionsutskottet

sålunda väckta frågan beaktansvärd.

Genom införlifvande i vårt samhällsskick af en sådan institution

skulle nämligen på ett fullt verksamt och bestående sätt åstadkommas

behöflig minskning i statsrådets mångskiftande göromål. Därigenom skulle

emellertid äfven vinnas en annan fördel af ingalunda mindre betydelse.

Ty de särskildt beaktansvärda önskningar, som från synpunkten af det

allmännas väl och enskild rättssäkerhet framställts om sådana ändringar i

våra samhällsformer, att handläggningen i sista instans af vissa administrativa

rättstvister måtte afskiljas från statsrådet och att dessa rättstvister

måtte underkastas en noggrann judiciell behandling, synas äfven genom

inrättandet af en dylik domstol, inom hvilken processuella rättegångsformer

och allmänna rättsprinciper skulle komma att tillämpas, kunna blifva be
-

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Riksdagens Skrivelse N:o 75.

hörigen tillgodosedda. Det synes ock Riksdagen uppenbart, att beliofvet

af denna reform, hvilken helt visst länge förefunnits, numera börjar ej

blott tydligare framträda och göra sig gällande, utan äfven mera allmänt

inses.

Ett hälft århundrade har också förflutit, sedan tanken på skapandet

af en sådan administrativ högsta domstol inom svenska Riksdagen

först väcktes. Vid 1853—1854 årens riksdag framlades nämligen inom

konstitutionsutskottet af grefve Gustaf Lagerbjelke motion om inrättande

af en regeringsrätt, bestående af sju ledamöter och afsedd att

afgöra administrativa besvärsmål samt medverka vid den ekonomiska

lagstiftningen. Det af utskottet i anledning af denna motion framställda

förslag (memorial n:o 11), hvilket innehöll noggrant utarbetade och utförligt

motiverade bestämmelser rörande den nya domstolens organisation,

verksamhetsområde och konstitutionella ställning, antogs såsom hvilande vid

nämnda riksdag, men frågan förföll genom riksståndens olika beslut vid

1856—58 årens riksdag. Åt samma håll kan ett af herr R. Carlén vid

1872 års riksdag väckt förslag till ombildning af statsrådet anses hafva

syftat. Ty detta förslag afsåg ej blott, att antalet statsrådsledamöter skulle

ökas, utan äfven att de skulle fördelas på två afdelningar, den ena för de

egentliga regeringsärendena, hvartill äfven skulle räknas besvär öfver

tjänstetillsättningar, och den andra för alla besvärsmål i öfrigt. Enligt

nämnda förslag skulle sålunda en administrativ högsta domstol skapas,

ehuru förlagd inom statsrådet. Motionen vann emellertid icke understöd

af konstitutionsutskottet, hvars afstyrkande hufvudsakligen grundades på

den omständigheten, att, efter hvad utskottet upplyste, Riksdagen hade att,

med anledning af en från Riksdagen år 1868 till Kungl. Maj:t aflalen

skrifvelse, från regeringen vänta ett förslag, hvars syfte skulle vara att

vinna Imfvudändamålet, regeringens befriande från besvärsmål, på eu

annan väg, nämligen genom dessa måls förvisande till allmän domstol.

Sedermera hafva vid riksdagarne åren 1897 och 1899 af herr

A. V. Ljungman väckts särskilda förslag i ämnet, hvilka väsentligen voro

grundade på konstitutionsutskottets framställning vid 1853—54 årens

riksdag. Dessa förslag afstyrktes emellertid af konstitutionsutskottet vid

båda riksdagarne (utskottets utlåtanden år 1897, n:o 8, och år 1899, n:o

10) och vunno icke heller Riksdagens bifall. Konstitutionsutskottet vid

såväl 1897 som 1899 års riksdag erkände emellertid, att inrättandet af eu

särskild administrativ högsta domstol vore ur flere synpunkter fördelaktigt.

Utskottets afstyrkande grundade sig vid 1897 års riksdag hufvudsakligen

därpå, att Riksdagen i skrifvelse (n:o 31) år 1893 anhållit, att Eders

Bih. till Rissel. Prot. 1903. 10 Sami. 1 Äfd. 1 Band. 10 Häft. 2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10 Riksdagens Skrifvelse N:o 75.

Kungl. Maj:t måtte, efter förnyad pröfning af frågan om ett nytt statsdepartement,

till Riksdagen afgifva den proposition om ändring af regeringsformen,

hvartill denna pröfning kunde föranleda, samt att utskottet antog,

att den utredning, som af Eders Kungl. Maj:t kunde komma att föranstaltas

med anledning af Riksdagens berörda skrifvelse, utan vidare framställning

från Riksdagens sida skulle erhålla den omfattning, att jämväl

det framställda förslaget om inrättandet af en administrativ högsta domstol

blefve föremål för behandling. Emellertid blef berörda förslag i den af

Eders Kungl. Maj:t såsom svar på Riksdagens omförmälda skrifvelse till

1899 års Riksdag afgifna proposition om ett nytt statsdepartement icke i

vidare mån upptaget till pröfning, än att i det propositionen bilagda utdrag

af statsrådsprotokollet öfver civilärenden uttalades, att den allmänna opinionen

icke syntes vara benägen för en sådan anordning samt att inrättandet af

en regeringsrätt åtminstone icke torde komma att medföra mindre kostnader

än skapandet af det då föreslagna nya departementet.

Då förevarande fråga vid 1899 års riksdag förelåg till konstitutionsutskottets

behandling, både utskottet redan biträdt och Riksdagen antagit

såsom hyllande nyssnämnda af Eders Kungl. Maj:t till nämnda Riksdag

framställda förslag om ett nytt departements inrättande, och utskottet fann

sig, vid sådant förhållande och då Eders Kungl. Maj:t i valet mellan att

föreslå inrättandet af ett nytt departement eller eu regeringsrätt föredragit

det förra alternativet, böra hemställa, att herr Ljungmans förslag i förevarande

afseende icke måtte till någon Riksdagens åtgärd föranleda.

Vid konstitutionsutskottets utlåtanden i ämnet såväl år 1897 som

år 1899 voro emellertid fogade reservationer, däri reservanterna föreslogo

aflåtande till Eders Kungl. Maj:t af en skrifvelse med anhållan, att Eders

Kungl. Maj:t måtte låta utreda frågan om inrättande af en särskild administrativ

högsta domstol och till Riksdagen inkomma med det förslag, hvartill

en sådan utredning kunde föranleda. Antalet af dessa reservanter utgjorde

år 1897 fyra och år 1899 sju.

Under det sålunda tanken på inrättandet af en särskild administrativ

högsta domstol såsom den lämpligaste och bästa utvägen för åvägabringande

såväl af erforderlig lättnad i statsrådets arbete som af tillbörlig rättssäkerhet

på de administrativa rättstvisternas område alltmer synes hafva vunnit insteg,

har man jämväl sökt på andra sätt ernå samma mål. Man bär sålunda

förordat dels stadgande af en sådan ordning, hvarigenom mängden af mindre

viktiga ärenden, hvarmed Eders Kungl. Maj:t nu besväras, skulle för slutlig

behandling hänvisas till vederbörande ortsmyndigheter eller centrala ämbets
-

s. 11 Kontrollera mot PDF

Riksdagens Skrifvelse N:o 75. 11

verk, dels ock öfverlåtande i vissa fall åt departementschef att på egen

hand afgöra förvaltningsärenden.

I afseende å det förstnämnda sättet att söka vinna berörda mål

gäller emellertid tydligen, att det väl är ägnadt att i någon mån bereda

lättnad i statsrådets arbetsbörda, men att det alldeles icke leder till en

mera betryggande administrativ rättsskipning. Hvad åter den sistnämnda

utvägen angår må endast erinras, att Riksdagen vid tre särskilda tillfällen,

nämligen åren 1868, 1885 och 1897, af slagit framlagda förslag om rätt för

departementschef att på egen hand afgöra förvaltningsärenden af mindre vikt.

Af större betydelse är otvifvelaktigt den i flere länder, såsom England

och Nordamerikas förenta stater samt Norge och Danmark, anlitade utvägen

att förlägga administrativa rättstvister från regeringens handläggning till de

allmänna domstolarnes behandling. Denna utväg har också i vart land

tidigt uppmärksammats. Redan i kungl. bref vet den 21 maj 1819 uttalades

den åsikten, att den särskilda administrativa domsrätten borde, såvidt möjligt,

försvinna genom rättsfrågors hänvisning till allmänna domstolar; och genom

kungl. förordningen den 17 april 1828 upphäfdes styrelseverkens domsrätt

i vissa mål,- hvilka hänvisades till behandling vid de allmänna domstolar^.

Då Kungl. Maj:t sedermera genom proposition den 30 oktober 1844 väckte

fråga om sådan ändring i regeringsformen, till följd hvaraf antalet ledamöter

i högsta domstolen skulle kunna förökas, fäste Kungl. Maj:t Rikets ständers

uppmärksamhet på den fördel, samma grundlagsändring skulle medföra

däruti, att till högsta domstolen kunde öfverlämnas någon del af de besvärsmål,

hvilka afgjordes af Kungl. Maj:t i statsrådet, nämligen sådana, som

egentligen utgjorde rättstvister. Denna proposition blef dock icke af Rikets

ständer bifallen. I skrifvelse till Kungl. Maj:t år 1868 hemställde därefter

Riksdagen till Kungl. Maj:ts öfvervägande, huruvida af de mål, hvilka

afgjordes af administrativ ortsmyndighet och genom besvär kunde fullföljas

antingen hos rikets kollegier eller andra förvaltande centrala ämbetsverk

samt vidare hos Kungl. Maj:t i statsrådet eller ock omedelbart hos Kungl.

Maj:t, sådana, som kunde till rättsfrågor hänföras, finge öfverlämnas till

behandling af allmän domstol, samt sådana, som vore af både judiciell och

administrativ natur och hvilka fortfarande ansages böra af administrativ

ortsmyndighet i första hand upptagas, likväl finge i sista instansen af Kungl.

Maj:t i dess högsta domstol afgöras; och med anledning häraf framlade

Eders Kungl. Maj:t år 1874 ett mycket vidtomfattande förslag till »förordning

angående förändrade bestämmelser i afseende a behandlingen och

fullföljden af vissa mål». T detta författningsförslag bestämdes, att under

14 särskilda moment upptagna kategorier af tvistemål, hvilka till för clio

s. 12 Kontrollera mot PDF

12 Riksdagens Skrifvelse N:o 75.

behandlats å administrativ väg, hädanefter skulle hänvisas till de allmänna

domstolar^, hvarjämte föreskrefs, att vissa mål, hvilka förut fått hos

Eders Kungl. Maj:t i statsrådet fullföljas, hädanefter skulle i sista instansen

hänskjutas till högsta domstolen. Förslaget blef i de flesta delar af Riksdagen

bifallet, men blef dock aldrig af Eders Kungl. Maj:t upphöjdt till

lag. Redan förut hade emellertid Kungl. Maj:t beträdt den genom Riksdagens

framställning år 1868 anvisade väg att från regeringens handläggning

skilja sådana mål, hvilka icke genom sin natur med nödvändighet hörde

dit, då vissa fattigvårdsärenden år 1871 öfverförts från regeringens handläggning

till högsta domstolens behandling — hvilken anordning dock

upphörde med 1894 års utgång genom stadgande därom, att kammarrättens

beslut i dessa ärenden icke finge öfverklagas —; och af de ärenden, som

voro upptagna i 1874 års ofvannämnda, icke sanktionerade författningsförslag,

blef vo sedermera åtskilliga öfverlämnade till de allmänna domstolarne.

Det synes emellertid Riksdagen icke vara antagligt, att man skulle

vilja i vidsträcktare mån än som skett anlita sist omförmälda utväg att

till de allmänna domstolarne eller till högsta domstolen såsom sista instans

öfverlämna handläggningen af administrativa tvistemål. Det torde nämligen

vara uppenbart, att de allmänna domstolarnes och särskild! högsta domstolens

tid och verksamhet äro till fullo upptagna af de egentliga rätte
gångsärendenas

handläggning och att en utvidgning af deras kompetens

skulle medföra ett för de rättssökande högst menligt försenande af rättsskipningen.

Riksdagen vill i detta afseende framhålla, att högsta domstolens

arbetsbalans, hvilken vid 1895 års slut utgjorde 1,305 mål och

ärenden, oaktadt den tillökning i justitierådens antal och den i samband

därmed vidtagna förändringen med hänsyn till domstolens fördelning på

afdelningar, som år 1897 ägde rum, vid slutet af år 1902 uppgick till

ett antal af 1,328. För öfrigt förefinnes helt visst en så väsentlig skilj
aktighet

mellan de vanliga rättegångsärendena och de administrativa tvistemålen,

att deras afgörande lämpligast bör åt skilda domstolar anförtros.

Ty de administrativa rättstvisterna beröra oftast något statens eller samhällets

intresse samt äro beroende på tillämpning af författningar rörande

statsförvaltningen och den allmänna hushållningen. Enligt Riksdagens

uppfattning torde ock ett eventuellt inrättande af en administrativ högsta

domstol snarare böra föra med sig, att högsta domstolen och möjligen

äfven andra allmänna domstolar befrias från en del rättstvister, som nu af

dem afgöras.

Med hänsyn till utvecklingen i andra länder har det ock visat sig,

att man i åtskilliga af kontinentens stater å ena sidan sökt att från

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Riksdagens Skrifvelse No 75.

regeringsmyndigheten afskilja de administrativa tvistemålen, men å andra

sidan icke velat lämna deras afgörande åt de allmänna domstolarne, utan

anförtrott desammas handläggning åt särskilda administrativa domstolar;

och de erfarenheter, som från sådana administrativa domstolars verksamhet

i utlandet äro att hämta, bestyrka också Riksdagens uppfattning om dylika

domstolars ändamålsenlighet och gagnet af desamma.

De nu framhållna allmänna önskningsmålen att bereda lättnad i statsrådets

arbete och att åstadkomma en tryggad administrativ rättsskipning

innebära för Riksdagen tillräckligt skäl att förorda vidtagande af åtgärder

för möjliggörande däraf, att en administrativ högsta domstol må blifva inom

den närmaste framtiden i vårt land organiserad. Men Riksdagen anser sig

emellertid böra ingå i ett något mera detaljeradt belysande af frågan, särskildt

med hänsyn till de fördelar, som tillkomsten af en sådan institution

skulle medföra i afseende å statsrådets verksamhet.

För att gifva en föreställning om den tillväxt af de till statsrådets

handläggning hörande ärendenas antal, som år från år äger rum, har sammanställts

följande tablå öfver de till statsdepartementen åren 1866, 1896 och

1902 inkomna mål och ärenden, i hvilken de från åren 1866 och 1896

angifna siffror äro hämtade från konstitutionsutskottets utlåtande år 1897,

n:o 8:

1866.

1896.

1902.

Diarie-

nummer

Besvär

Diarie-

nummer

Besvär

Diarie-

nummer

Besvär

J ustitiedepartementet

1,443

13

1,066

19

1,245

27

U trikesdepartem en tet

2,648

—

8,155

—

12,141

—

Landtförsvarsdepartementet __

1,910

34

7,259 9

149

12,9702)

124

Sjöförsvarsdepartementet

444

13

1,355

17

1,889

30

Civildepartementet

1,397

276

2,646

447

1,957

196

Finansdepartementet------------

1,501

85

2,099

331

2,056

351

Ecklesiastikdepartementet

1,951

207

2,104

207

2,775

248

Jordbruksdepartementet________

—

—

—

—

1,485

146

Summa

11,294

628

24,684

1,170| 36,518

1,122

’) Häraf 3,169 ansökningar af värnpliktige om utflyttning ur riket och 2,561 ansökningar

om understöd från invalidhusfonden.

*) » 7,655 ansökningar af värnpliktige om utflyttning ur riket och 3,517 anBÖkningar

om understöd frän invalidhusfonden.

s. 14 Kontrollera mot PDF

14 Bilisdagens Skrifvelse N:o 75.

Af denna tablå torde framgå, att en minskning af statsrådets mångskiftande

göromål fortfarande är af behofvet påkallad samt att ett afskiljande

af en del af desamma måste anses synnerligen önskvärdt. Riksdagen

vill härvid framhålla, att genom undantagande af vissa besvärsmål

från handläggning i statsrådet skulle för statsrådet och dess ledamöter vinnas

en vida större lättnad i arbetsbörda, än dessa besvärsmål antal antyder.

Därigenom skalle nämligen icke blott vederbörande departementschefer

befrias från ett besvärligt och tidsödande arbete med ifrågavarande ofta

nog invecklade måls beredning och föredragning, utan äfven samtliga statsråd

fritagas från den enligt § 9 regeringsformen dem åliggande skyldighet att

under ansvar för rådslagen till protokollet yttra sin mening i dessa mål,

då de i statsrådet handläggas. Härtill kommer, att omförmälda måls säregna

beskaffenhet ofta gör deras handläggning särskildt betungande.

Men äfven andra synpunkter äro vid den föreliggande frågans bedömande

att taga i betraktande med hänsyn till statsrådets verksamhet.

Redan vid 1853—1854 årens riksdag betonade konstitutionsutskottet »det

betänkliga däruti, att departementscheferna måste, under störande afbrott

genom omsorgerna för dessa besvärsmåls beredning och föredragning ägna

sin uppmärksamhet åt de stora viktigare statsangelägenheterna, hvilka vanligen

genom sin omfattning och betydenhet fordra långvarigare odelad omtanke,

och i afseende å hvilka ärenden anspråket på departementschefernas

verksamhet uttalar sig i allmänhet lika starkt, fastän tyngden af de särskilda

göromålens mängd och mångfald måste för dem, som kommit i tillfälle att å

förhållandet fästa närmare uppmärksamhet, tydligen visa sig såsom hinder,

att detta anspråk varder i allo tillfredsställdt.» I detta förhållande att

Konungens rådgifvare till följd af sin handläggning af besvärsmålen, hvilka

ofta beröra för den egentliga statsförvaltningen främmande ämnen samt

fordra ett noggrant detalj studium, understundom kunna beröfvas möjlighet

att åt de angelägenheter, som hafva afseende å samhället i dess helhet eller

äro af större politisk innebörd, ägna den tid och den omsorg, dessa angelägenheter

kräfva, ser Riksdagen ett tungt vägande skäl för behöfligheten

af den utaf Riksdagen ifrågasatta åtgärden. Utan tvifvel bör nämligen

tyngdpunkten af statsrådets verksamhet ligga i ledningen af landets politiska

utveckling samt i arbete under samverkan med Riksdagen för landets och

folkets framåtskridande och förkofran på skilda områden. Riksdagen vill

ock påpeka, att statsrådsledamöternas befogenhet i fråga om afgörande af

administrativa besvärsmål, hvilken i själfva verket afser att fälla dom i

rättstvister, låt vara att den är inskränkt till eu rådgifvande funktion, icke

s. 15 Kontrollera mot PDF

Riksdagens Skrivelse N:o 75. 15

kan anses vara väl förenlig med deras ställning såsom innehafvare af

förtroendesysslor.

Statsrådsledamöternas befriande från handläggningen af vissa administrativa

besvärsmål skulle helt visst föranleda eller möjliggöra vissa förändringar

i statsrådets och statsdepartement^:^ organisation. Så torde genom

en sådan åtgärd någon minskning i de konsultativa statsrådsledamöternas

antal lämpligen kunna äga rum. Och i hvarje fall håller Riksdagen före,

att, därest det framdeles skulle visa sig behöflig! och önskligt, att något

nytt departement inrättas, vare sig för särskildt tillgodoseende af kommunikationsväsendets

och de allmänna arbetenas intressen eller för främjande af

handel, sjöfart och näringar, en sådan anordning skulle utan tillökning af

statsrådsledamöternas nuvarande antal lättare låta sig genomföras, sedan

statsrådet i större eller mindre mån befriats från befattningen med de

administrativa besvärsmål.

Riksdagen anser sig ock böra framhålla, att en sådan domstol som

den nu ifrågasatta synes ägnad icke blott att erbjuda den rättssökande

ökade garantier för de ifrågavarande, för den enskilde ofta nog viktiga

målens noggranna bedömande efter lag och laga stadgar, utan äfven att

tillfredsställa de från den allmänna rättssäkerhetens synpunkt beaktansvärda

anspråken på kontinuitet i den administrativa rättsskipningen och

särskildt på denna rättsskipnings oberoende, af politiska partiförhållanden,

hvilka alltid måste öfva inverkan på statsrådets sammansättning.

Beträffande den ifrågasatta administrativa domstolens organisation

och verksamhetsområde, borde densamma enligt Riksdagens uppfattning

vara sammansatt af lagkunnige män, hvilka i domarevärf eller inom statsförvaltningen

ådagalagt insikt och erfarenhet, samt i främsta rummet hafva

att handlägga och afdöma sådana administrativa mål, hvilka icke stå i

det omedelbara samband med de ärenden, som tillhöra departementens

verksamhet i öfrigt, såsom besvär i fråga om tjänsters tillsättande, att de

böra af regeringsmyndigheten behandlas. Såsom exempel på mål, som sålunda

skulle af den nya domstolen handläggas, vill Riksdagen nämna besvär

i fråga om tillämpning af kommunal- och politiförfattningar, väg- och

flottningsmål, beskattningsmål, fattigvårdsmål, besvär i fråga om anmärkningar

vid offentliga räkenskaper, patent- och registreringsmål m. m. Af

ärenden, hvilkas afgörande i sista instans nu tillhör högsta domstolen, skulle

exempelvis skiftesmålen möjligen kunna till den ifrågasatta administrativa

domstolen öfverflyttas.

Enligt Riksdagens tanke borde emellertid, såsom förut antydts, den

ifrågasatta administrativa domstolens verksamhet icke inskränkas till allenast

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Riksdagens Skrifvelse N:o 75.

en dömande funktion. Liksom den nuvarande högsta domstolen har att i

fråga om stiftande af allmän civil- och kriminallag, kriminallag för krigsmakten

samt kyrkolag afgifva utlåtanden och därvid äger tillfälle att vid

denna lagstiftning göra fruktbärande de erfarenheter, som domstolen vid

dessa lagars tillämpning vunnit, så borde äfven åt den ifrågasatta högsta

domstolen för administrativa besvärsmål afdömande uppdragas att meddela

yttranden öfver förslag till ekonomiska och administrativa lagar och

författningar. Därigenom skulle vinnas, att den mångskiftande samling af

författningar af detta slag, hvilka nu utgå från de olika departementen

och som i större eller mindre grad präglas af vederbörande departementschefers

olika åskådningssätt, skulle genom den behandling och pröfning,

som ägnades däråt af den administrativa domstolen, för framtiden kunna

bringas till större enhet och konsekvens. Genom denna domstol torde ock,

då densamma helt visst borde erhålla rätt att vid pröfning af de lagförslag,

öfver hvilka den skulle hafva att afgifva utlåtanden, adjungera sakkunnige,

kunna ernås den väsentliga fördelen, att anlitandet af kommittéer

i någon mån inskränktes.

Den af Riksdagen förordade administrativa högsta domstolen skulle

visserligen medföra nya statsutgifter, men då, enligt hvad Riksdagen framhållit,

den föreslagna institutionen icke blott skulle ur flere synpunkter

blifva till största gagn, utan jämväl komme att i vissa afseenden bilda en

nödig komplettering af våra samhällsinrättningar, torde kostnaderna icke

få verka afskräckande. Riksdagen håller därjämte före, att dessa kostnader

i själfva verket kunna väsentligen nedbringas genom indragningar och besparingar,

som i samband med den nya anordningen kunde på flere håll

göras, och icke minst därigenom, att de stora utgifterna för kommittéer

minskades. Särskilt torde ock böra framhållas, att den tillväxt i kostnaderna

för redan förefintliga institutioner, hvilken utan tvifvel eljest efter

hand kommer att visa sig oundgänglig, skulle genom den nya domstolens

inrättande kunna undvikas.

Riksdagen har nu sökt att från skilda synpunkter framhålla de fördelar,

som enligt Riksdagens uppfattning äro att vinna genom inrättandet

af en administrativ högsta domstol med den befogenhet, som i det föregående

omnämnts. Men den af Riksdagen upptagna frågan ingriper så

djupt på olika områden af statsförvaltningen och rättsskipningen, att en

fullständig utredning af alla de omständigheter, som vid frågans bedömande

äro att taga i betraktande, måste föregå ett definitivt riksdagsbeslut om en

dylik domstols upprättande. Då en utredning af så vidtomfattande beskaffenhet

icke lärer kunna på annat sätt än genom Eders Kungl. Maj:ts

s. 17 Kontrollera mot PDF

17

Riksdagens Skrifvelse N:o 75.

försorg verkställas, får Riksdagen anhålla, att Eders Kungl. Maj:t ville,

efter verkställd utredning och pröfning af frågan om inrättande af en särskild

högsta domstol eller regeringsrätt för afdömande i sista instans af

administrativa besvärsmål och för afgifvande af utlåtanden öfver förslag

till ekonomiska och administrativa lagar och författningar äfvensom af

frågan om de förändringar i afseende å statsrådets och statsdepartementens

organisation, hvilka i samband härmed finnas påkallade, till Riksdagen afgifva

de förslag till grundlagsändringar, hvartill denna utredning och pröfning

kunna föranleda.

Stockholm den 28 april 1903.

Med undersåtlig vördnad.

Bih. till Riksd. Prot. 1903. 10 Sami.

1 Afd. 1 Band. 10 Häft.

3

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.