Sök i Ratio Lex

Skrifvelse till Konungen, angående åtgärder för tillvaratagande af de inhemska häststammarne. [Första Kammarens tillfälliga utskotts

1903-05-06 · 3 sidor, varav 3 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,7 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: alla 3 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Rskr. 1903:79, Skrifvelse till Konungen, angående åtgärder för tillvaratagande af de inhemska häststammarne. [Första Kammarens tillfälliga utskotts

Dokumentets text

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Riksdagens Skrifvelse N:o 79.

N:o 79.

Uppläst och godkänd af Första Kammaren den 6 maj 1903.

— — — — Andra Kammaren den 6 — —

Riksdagens skrifvelse till Konungen, angående åtgärder för tillvaratagande

af de inhemska häststammarne.

[Första Kammarens tillfälliga utskotts (n:o 1) utlåtande n:o 13.]

[Andra Kammarens tillfälliga utskotts (n:o 3) utlåtande n:o 17.]

Till Konungen.

Sedan den inhemska hästafvel vid början af 1870-talet begynt

ingifva allvarliga farhågor för en tillbakagång eller försämring, tillgrep

man den redan förut, ehuru i ringa utsträckning, anlitade utvägen att

från utlandet importera afvelsdjur af främmande kulturraser för att därmed

upphjälpa och förbättra den befintliga häststockens beskaffenhet.

Genom de goda ekonomiska resultat, som ofta uppnåddes af hästuppfödare,

hvilka använde det importerade korsningsmaterialet, minskades

intresset för de inhemska häststammarne och insikten om deras värde,

och detta älven på de trakter, där behofvet af förstärkningsafvel alldeles

icke kunde sägas vara för handen. Efter ett par decenniers förlopp

kom man omsider därhäu, att i regeln endast importerade hästar af

antingen främmande kulturraser eller norsk ras användes för afvelsändamål.

Äfven om detta förhållande inom vissa delar af landet visat sig

vara till obestridlig nytta för hästafvel, har dock importen icke alle
-

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Riksdag ens Skrifvelse N:o 79.

släde k varit till densammas fördel; och den uppfattningen har på månget

håll alltmera stadgats, att man icke i allo vunnit det goda resultat, som

man genom importen sökt ernå. Med anledning däraf hafva ock flerstädes

bildats föreningar för att tillvarataga och utveckla de kvarvarande

resterna af de inhemska häststammarne. Sedan jämväl genom

noggranna forskningar ådagalagts, att landet besitter ett dugligt och

utvecklingsmöjligt inhemskt liästafvelsmaterial, har småningom den åsikt

stadgat sig, att det vore ej allenast möjligt utan äfven ekonomiskt fördelaktigt

att vid hästafvel minska användningen af de främmande kulturraserna.

För att främja detta ändamål har i en inom Riksdagen väckt

motion ifrågasatts vidtagande af sådana åtgärder, som kunde vara erforderliga

för att på bästa sätt tillvarataga våra inhemska häststammar.

Bland de åtgärder, som därvid i främsta rummet af motionären

åsyftats, är en ändring i det nu gällande premieringsreglementet af

den 23 november 1900, enligt hvilket reglemente endast sådana afvelsdjur

af inhemskt ursprung äro föremål för premiering, som äro kallblodiga

samt hänförliga till »den norska eller nordsvenska typen».

På sätt af motionären erinrats, synas emellertid de senare årens

undersökningar gifva vid handen, att vår hästkultur ingalunda leder

sitt ursprung från Norge. Snarare har densamma gifvit upphof åt detta

lands hos oss mest värderade häststam. Det lärer till och med kunna

sägas, att, medan i Norge endast ett par af de ursprungliga typerna

kunna spåras i nutidens hästar, finnas i vårt land, om också endast i

sparsamt förekommande fall, nordens samtliga ursprungstyper representerade,

såväl varmblodiga som kallblodiga. Därför torde det icke vara

riktigt att sammanställa samtliga våra inhemska stammar med den norska

rasen och därmed hänföra dem till den kallblodiga gruppen, äfven

om en stor del af de inhemska stammarne på senare tid blifvit uppblandad

med nyssnämnda ras.

Under sådana förhållanden och då den nordsvenska typen i det

allmänna föreställningssättet blifvit identisk med endast de delar af vår

häststock, som äro nära besläktade med den norska rasen, anser Riksdagen,

i likhet med motionären, att de nuvarande bestämmelserna i

reglementet kunna blifva vilseledande och i månget fall hinderliga för

ett rätt tillvaratagande af det värdefulla material, som våra inhemska

häststammar erbjuda, och att det på grund däraf torde vara nödvändigt,

att ett tillägg göres i premieringsreglementet, hvarigenom äfven

sådana inhemska hästar, hvilkas typ icke är identisk med de norska, må

blifva föremål för premiering.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Riksdagens Skrifvelse N:o 79.

Det har jämväl synts Riksdagen kunna ifrågasättas, huruvida icke

staten äfven på annat sätt än genom premiering borde underlätta arbetet

för tillvaratagande af de inhemska häststammarne, likasom staten,

hvad nötkreatursafveln beträffar, lämnar understöd icko allenast genom

premiering utan äfven genom särskilt anslag för att uppmuntra till

bildande af så kallade afvelscentra, hvarifrån till landets olika delar framstående

afvelsdjur kunna spridas.

På grund af hvad sålunda anförts får Riksdagen anhålla, det Eders

Kungl. Maj:t täcktes efter verkställd utredning vidtaga de åtgärder,

som från statens sida må anses erforderliga för befrämjandet af vår

inhemska hästafvel.

Stockholm den 6 maj 1903.

Med undersåtlig vördnad.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.