Sök i Ratio Lex

Skrifvelse till Konungen, angående kompetensvillkoren för lokomotivpersonalen vid järnvägarna m. m. [Första Kammarens tillfälliga utskotts

1903-05-06 · 3 sidor, varav 3 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,7 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: alla 3 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Rskr. 1903:80, Skrifvelse till Konungen, angående kompetensvillkoren för lokomotivpersonalen vid järnvägarna m. m. [Första Kammarens tillfälliga utskotts

Dokumentets text

s. 9 Kontrollera mot PDF

Riksdagens Skrivelse N:o 80.

9

N:o 80.

Uppläst och godkänd af Första Kammaren den 6 maj 1903

— — — — Andra Kammaren den G — —

Riksdagens skrifvelse till Konungen, angående kompetensvillkoren

för lokomotivpersonalen vid järnvägarna m. m.

[Första Kammarens tillfälliga utskotts (n:o 2) utlåtande n:o 12.]

[Andra Kammarens tillfälliga utskotts (n:o 4) utlåtande n:o 21.]

Till Konungen.

I en inom Riksdagen gjord framställning har väckts fråga om

utredning rörande bekofvet af skärpta kompetensvillkor för lokomotivpersonalen

vid järnvägarna och bestämmelser rörande eu maximitid för

nämnda personals tjänstgöring, hvarjämte påyrkats vidtagande af de

åtgärder, hvartill en sådan utredning kunde gifva anledning.

Motionärens framställning i detta ämne grundar sig därpå, att

det bör vara statens skyldighet att så vidt möjligt sörja för samhällsmedlemmarnes

lif och säkerhet. Nuvarande bristfälliga föreskrifter

rörande lokomotivpersonalen å järnvägarna lämnade icke erforderlig

trygghet härutinnan. För ändamålet vore det nödigt, att sagda personal

vore ej allenast nykter och pålitlig, utan ock kunnig i sina stycken

samt att den ej öfveransträngdes, så att den ej kunde fullgöra sin

skyldighet.

Hvad först angår behofvet af skärpta kompetensvillkor i fråga

om lokomotivpersonalens nykterhet och karaktär, har järnvägsstyrelsen,

llih. till Riksd. Prot. 1903. 10 Sami. 1 Ajd. 1 Band. 11 Häft. 2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Riksdagens Skrifvelse N:o 80.

enligt hvad Riksdagen inhämtat, förklarat det vara sin afsikt att i ett

tillägg till gällande instruktion särskild t framhålla nykterhet såsom ett

oeftergiflig! villkor. Det, skulle emellertid vara ännu mera betryggande,

om dylik föreskrift utfärdades af Eders Kungl. Maj:t, att gälla ej blott

statsjärnvägarnas utan äfven de enskilda järnvägarnas lokomotivpersonal.

Beträffande fordran på skärpta kompetensvillkor för lokomotivpersonalen

i hvad angår dess kunskaper måste erkännas, att bristen

på yrkesskolor för järnvägspersonal länge gjort sig märkbar i vårt

land. Under årens lopp har denna brist känts allt djupare, ej blott

af befälet utan ock af lokomotivmännen själfva. Hvad statens järnvägar

angår, anordnas numera årliga undervisningskurser enligt uppgjordt

program; och det vore enligt Riksdagens åsikt ej olämpligt att

vederbörande personal efter genomgången sådan kurs erhölle bestämda

betyåö såsom förhållandet är i Danmark. Då emellertid de enskilda

järnvägarna, oaktadt sin längd och stora personal, äro i saknad af

tillfällen till teoretisk utbildning för sina lokomotivmän, anser Riksdagen

att, till kårens höjande och därmed till allmänhetens trygghet, kurser

af nyssnämnda beskaffenhet böra komma äfven deras personal till godo.

Det synes vara statens skyldighet att, vid behof, sörja för utbildningen

af jämväl de enskilda järnvägarnas lokomotivpersonal, likaväl som den

sörjer för utbildningen af handelssjöfartens maskinister.

I motionen fordras slutligen, att lokomotivpersonalen skall skyddas

för öfveransträngning i sin tjänstgöring.

Att en sådan öfveransträngning stundom förekommer, torde få

anses ådagalagdt. Tanken på att järnvägsstyrelsen skulle utfärda en

bestämmelse angående maximitiden för lokomotivpersonalens tjänstgöring

lärer också vara väckt. Ännu har dock en sådan bestämmelse

icke kommit till stånd; och den skulle i alla händelser ej kunna inverka

på de enskilda järnvägarnas förhållanden. Men en bestämmelse i nyssberörda

hänseende måste finnas äfven för de enskilda järnvägarna.

Att fastställa en efter alla förhållanden rättvist afpassad maximal

tjänstgöringstid för lokomotivmännen är uppenbarligen en ganska vansklig

sak. _ På grund af arbetets art och den nödvändiga indelningen af

tjänstgöringen i turer af olika tidslängd anser Riksdagen, att maximitiden

för lokomotivpersonalens arbete bör angifvas i antal arbetstimmar

för månad, räknad till trettio dagar. Naturligtvis måste ock, om öfveransträngning

skall kunna undvikas, en gräns sättas för längsta tjänstgöringstid

i oafbruten följd ‘och i sammanhang därmed bestämmelse

meddelas,. att på en längre tjänstgöringstid skall följa tillräcklig hvila.

Ehuru Riksdagen sålunda är af den mening, att åtgärder i nu antydd

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Riksdagens Skrivelse N:o 80.

riktning böra vidtagas, tilltror sig Riksdagen icke att föreslå något

bestämdt antal timmar för månad.

Under åberopande af hvad nu anförts får Riksdagen anhålla, att

Eders Kungl. Maj:t täcktes låta utreda, huruvida icke för alla —såväl

statens som enskilda bolags — järnvägar gällande föreskrifter böra

utfärdas angående

a) skärpta kompetensvillkor för lokomotivpersonalen, såväl hvad

angår nykterhet som kunskaper i ämnen, hvilka äro af betydelse för

yrket, samt i sammanhang därmed vidtagande af åtgärder för personalens

teoretiska utbildning,

b) bestämd maximitid för samma personals tjänstgöring, så att

en för personalen själf skadlig och för trafiksäkerheten menlig öfveransträngning

förebygges,

äfvensom att Eders Kungl. Maj:t måtte vidtaga de åtgärder, hvartill

en sådan utredning kan gifva anledning.

Stockholm den 6 maj 1903.

Med undersåtlig vördnad.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.