Sök i Ratio Lex

Skrifvelse till Konungen, angående undersökning rörande antalet vanföra och lytta i Sverige.

1904-05-13 · 3 sidor, varav 3 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 3 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Rskr. 1904:102, Skrifvelse till Konungen, angående undersökning rörande antalet vanföra och lytta i Sverige.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Riksdagens Skrifvelse N:o 102.

1

N:o 102.

Uppläst och godkänd hos Första Kammaren den 13 maj 1904.

— — — — Andra Kammaren den 13 — —

Riksdagens skrifvelse till Konungen, angående undersökning rörande

antalet vanföra och lytta i Sverige.

(Första Kammarens tillfälliga utskotts (n:o 1) utlåtande n:o 17.)

(Andra Kammarens tillfälliga utskotts (n:o 2) utlåtande n:o 30.)

Till Konungen.

I en inom Riksdagen väckt motion har gjorts framställning om

företagande af en undersökning rörande antalet lytta och vanföra i

Sverige.

Att antalet af sådana oförskylldt lidande, hvilka genom medtodda

kroppslyten, sjukdomar eller olyckshändelser förlorat sina lemmars bruk,

^ Sverige saväl som öfverallt annorstädes är mycket stort, lärer

visserligen utan särskild undersökning kunna förutsättas. Men icke ens

approximativt kan man till siffran angifva, huru många vanföra som

verkligen finnas i vårt land, eller i hvilken grad dessa vanföra genom

sitt lyte äro oförmögna till kroppsarbete, enär ingen fullt användbar,

alla fall omfattande statistik inom detta område är att tillgå.

Att de vanföras och lyttas ställning måste vara ganska svår, torde

vara lätt att inse. Visserligen har hvar och en, som »i följd af vanförhet

eller lyte är oförmögen att genom arbete förvärfva hvad till

Bih. till Riksd. Prot. 1904. 10 Sami. 1 Afl. 1 Band. 21 Höft. (N:is 102—107.) 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Riksdagens Skrifvelse N:o 102.

lifvets uppehållande oundgängligen erfordras» och som saknar egna

medel samt underhåll och vård af annan, rätt att enligt gällande fattigv

ardsföiordning erhålla nödtorftig fattigvård af vederbörande kommun.

Men oafsedt att det för mången, som förut varit van att draga försorg

om sig själf, måste kännas liårdt och förödmjukande att falla fattigvården

till last, torde nog äfven på vissa ställen fattigvårdens »nödtorftiga»

underhåll vara ganska knappt. Under sådana förhållanden måste

hvarje försök att åter göra ifrågavarande liårdt pröfvade medmänniskor

till nyttiga samhällsmedlemmar, hvilka med eget arbete kunde åtminstone

i någon mån bidraga till sitt uppehälle, vara ett steg i den rätta riktningen.

Bäst vinnes utan tvifvel detta mål genom att lära dem att

arbeta efter en viss, för de särskilda fallen lämpad metod. För den

skull har man också här och där börjat inrätta slöjdskolor eller s. k.

arbetsskolor för vanföra och lyfta. Vårt grannland Danmark har gått

i spetsen för denna frågas praktiska lösning.

Äfven i vårt land hafva på senare tider föreningar bildats för inrättande

af undervisningsanstalter för vanföra och lyfta, och på förslag

af Eders Kungl. Maj:t har Riksdagen till understöd" åt sådana anstalter

samtc ^ bekostande af deras inspektion beviljat anslag å extra stat,

för år 1905 utgående med 8,000 kronor. Det torde emellertid vara

uppenbart, att med det stora antal lyfta och vanföra, som tvifvelsutan

finnes i vårt land, detta bidrag från statens sida måste vara otillräckligt,

därest nu förefintliga och möjligen uppstående nya föreningar för bistånd

åt dessa olyckliga skola blifva i stånd att lämna nödig uppfostran och

vård. åt ett någorlunda afsevärdt antal af dem. Någon tillförlitlig beräkning

af det verkliga anslagsbehofvet kan dock icke för närvarande

göras,, då, såsom Riksdagen redan framhållit, någon fullt användbar

statistik rörande de lyfta och vanföra i vårt land icke finnes. Det är

därför först och främst nödigt att bringa till stånd en tillförlitlig kännedom

om deras antal, emedan eljest nödig öfversikt öfver uppgiftens

omfattning skulle brista och planmässigheten i arbetet gå förlorad.

Särskildt synes det därvid vara viktigt att inhämta kännedom om antalet

obemedlade lyfta och vanföra, emedan ju dessa i första hand äro

i . behof af lämplig sjukbehandling och uppfostran för att kunna förtjäna

sitt uppehälle eller åtminstone efter måttet af krafter och begåfning

bidraga därtill. Men då dessutom graden af vanförhet är af stor betydelse

för föreliggande frågas .utredning, torde äfven detta moment

höra tagas i beaktande vid en blifvande undersökning. Denna undersökning,

för hvars omliänderhafvande statistiska centralbyrån otvifvelaktigt

är bäst skickad, bör icke stanna vid en endast en gång utförd

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Riksdagens Skrifvelse N:o 102.

räkning, utan sedan upptagas i den allmänna befolkningsstatistiken

såsom ett ständigt föremål för dess redogörelse. Och undersökningen

synes böra ske efter ett särskildt, af sakkunniga personer utarbetadt

program, som kunde tjäna dem, af hvilka uppgifterna komme att infordras,

till ledning och efterrättelse. Blefve vidare i enlighet med

detta program ett enkelt och lättfattligt formulär uppgjordt, skulle nog

sedermera detta formulär kunna utan alltför stor svårighet ifyllas af

vederbörande fattigvårdsstyrelser, hvilka, helst om de sökte samarbeta

med sina pastorsämbeten, tvifvelsutan skulle bäst kunna lämna upplysning

om befintliga lytta och vanföra inom de särskilda kommunerna,

så att en möjligast tillförlitlig statistik å detta område blefve bragt

till stånd.

På grund af hvad sålunda blifvit anfördt, och då Riksdagen finner

den af motionären föreslagna undersökningen önskvärd och behöflig,

får Riksdagen härmed hos Eders Kungl. Maj:t anhålla om utförande

af nödig undersökning rörande antalet lytta och vanföra i landet.

Stockholm den 13 maj 1904.

Med undersåtlig vördnad.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.