Sök i Ratio Lex

Skrifvelse till Konungen, om ändring i gällande föreskrifter rörande fångars sysselsättning.

1904-05-13 · 3 sidor, varav 2 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,4 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 2 av 3 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Rskr. 1904:103, Skrifvelse till Konungen, om ändring i gällande föreskrifter rörande fångars sysselsättning.

Dokumentets text

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Riksdagens Skrifvelse N:o 103.

N:o 103.

Upplä3t och godkänd hos Första Kammaren den 13 maj 1904.

— — — — Andra Kammaren den 13 — —

Riksdagens skrifvelse till Konungen, om ändring i gällande föreskrifter

rörande fångars sysselsättning.

(Första Kammarens tillfälliga utskotts (n:o 2) utlåtande n:o 14.)

(Andra Kammarens tillfälliga utskotts (n:o 2) utlåtande n:o 28.)

Till Konungen.

I en inom Riksdagen väckt motion har framhållits, hurusom det

inom fängelserna förekommande korgmakeriarbetet medförde svårigheter

för de blinda, hvilka för sitt uppehälle vore i väsentlig grad

hänvisade till korgmakeri, att kunna själfva försörja sig. Ifrågavarande

handtverk borde därför ej vidare utöfvas inom fängelserna, och man

borde i öfrigt söka såvidt möjligt förebygga, att de för vanföras och

lyttas utkomst väsentliga arbetsområden, som ej kunde utbytas mot

andra, blefve nedtryckta af konkurrens medelst det billiga fångarbetets

i den allmänna marknaden utlämnade alster.

Tid öfvervägande af den sålunda väckta frågan rörande arbetet

inom rikets fängelser bär Riksdagen fått tillfälle att taga del af en af

chefen för kungl. fångvårdsstyrelsen verkställd, synnerligen sakrik utredning

beträffande den allmänna anordningen af arbetsdriften inom

fängelserna. Af denna utredning, hvilken åtföljer vederbörande utskotts

betänkande, framgår, bland annat, att vid inrättandet af de första

cellfängelserna i riket blifvit, på grund af en af Rikets Ständer år 1840

opaginerad Kontrollera mot PDF

Riksdagens Skrifvelse N:o 103. °

crjord framställning, af Kungl. Maj:t bestämdt, att då den frie arbetarens

skäliga anspråk icke borde förnärmas, skulle inom fängelserna företrädesvis

verkställas de arbeten, som vore för fångvårdens och statens

egna behof användbara, samt fångarne i öfrigt sysselsättas med tillverkning

af varor, mindre vanliga i orten. Af utredningen inhämtas

vidare, att denna bestämmelse på grund af rådande förhållanden icke

kunnat genomföras samt genom kungl. bref den 23 februari 1858 försatts

ur kraft, . ,

Därjämte har till Riksdagens kännedom bragts innehållet dels åt

en af fångvårdsstyrelsen den 14 september 1903 till Eders Kungl. Maj:t

aflåten skrifvelse, i hvilken fångvårdsstyrelsen, i anslutning till Rikets

Ständers förutnämnda framställning, hemställt, att »armén, flottan, postverket,

statsjärnvägarne och öfriga statsförvaltningar» skulle till fångvårdsstyrelsen

inkomma med rekvisitioner a sadana för deras räkning

behöfliga persedlar, som kunde i fängelserna förfärdigas, dels ock af

vederbörande myndigheters öfver denna hemställan afgifna yttranden.

Riksdagen anser för sin del uppenbart, att om fangarbetets konkurrens

med det fria arbetet i allmänhet är olämplig, måste den anses

särskild! förkastlig, då den drabbar de blinda. Antalet blinda personer

i Sverige utgör för närvarande omkring 4,000, hvaraf 95 procent anses

vara obemedlade. Från blindinstitutet vid Tomteboda och handtverksskolan

för blinda i Kristinehamn utgå årligen, efter erhållen undervisning,

30—40 blinda, hvilka i regel ägna sig åt korgmakeri och

borstbinderi, de två yrken, till hvilka de blinda numera hufvudsakligen

äro hänvisade för erhållande af sitt uppehälle. Vid fabriker och i handtverkerier

inom vårt land voro, enligt hvad Riksdagen inhämtat, under

år 1901 omkring 350 personer sysselsatta med korgmakeriarbeten samt

omkring 550 med borstbinderiarbeten. Inom fängelserna idkas desslikes

samma slags arbeten af ett afsevärdt antal fångar. Under femårsperioden

1898—1902, till exempel, lära i medeltal 425 fångar dagligen

varit sysselsatta med korgmakeri (stol- och mattflätning däruti

inbegripet) samt borstbinderiarbeten.

Det framgår af hvad nu anförts, att de talrika blinda arbetarne

i omförmälda yrken hafva att i kampen för sin tillvaro uthärda stark

konkurrens ej blott från de fria normala yrkesarbetarne utan äfven

från fångarne i statens fängelser. I denna dubbla konkurrens lära de

icke kunna undgå att komma till korta. Ty äfven om de på giund

af sina små anspråk och den förnöjsamhet, som är för dem betecknande,

kunna bestå i konkurrensen med andra fria arbetare, så förmå de dock

s. 6 Kontrollera mot PDF

6 Riksdagens Skrifvelse N:o 103.

icke att med framgång upptaga striden mot dem, som förfoga öfver

den ytterst billiga arbetskraft, som erbålles i fängelserna.

Utan tvifvel är ifrågavarande konkurrens från det billiga fångarbetets

sida en väsentlig orsak till svårigheten för de blinde arbetarne

att själfva försörja sig. Denna konkurrens medför ock att mången

blind arbetare, som icke kommer i åtnjutande af understöd från någon

förening i välgörenhetens tjänst, tyvärr nödgas att taga sin tillflykt

till den allmänna fattigvården. Då man vet, att de blinda, som erhålla

uppfostran i institutet vid Tomteboda, därstädes i regel genomgå en

tio-årig utbildning, att kostnaden för denna utbildning beräknas till

omkring 10,000 kronor för hvarje blind, samt att staten bidrager med

ungefär hälften af denna kostnad, så ter det sig obestridligen mycket

egendomligt, att staten, i stället för att stödja och till äfventyrs genom

arbetstillfälle hjälpa den sålunda till själfförsörjning uppfostrade blinde,

fastmer genom egna åtgöranden försvårar, för att icke säga omöilinnör

hans existens.

Hvad Riksdagen nu anfört i fråga om fångarbetets konkurrens

med de blindas arbete torde i tillämpliga delar gälla jämväl konkurrensen

med det arbete, som utföres af de vanföra och de lyfta.

Då Riksdagen anser, att de abnorma, de svagaste i samhället,

böra framför andra vara befriade från en otillbörlig konkurrens från

statens sida, som i väsentlig mån försvårar deras redan förut hårda

lott, finner Riksdagen rättvisa och billighet bjuda, att den af motionären

afsedda förändring i fångarbetets anordnande snarast möjligt

kommer till stånd. Och ehuru motionären endast åsyftat konkurrensen

inom korgmakeriyrket, torde anledning finnas att taga hänsyn jämväl

till borstbinderiyrket, då^dessa båda yrken synas vara af lika stor vikt

för de blinda.

Under åberopande af hvad i frågan förekommit, får Riksdagen

härigenom hos Eders Kungl. Maj:t göra hemställan om sådan ändring

i föreskrifterna rörande fångarnes sysselsättning, att det för de blinda

oumbärliga korgmakeriet ej vidare må förekomma i fängelserna till

försäljning i den allmänna marknaden, äfvensom att i öfrigt vanföras

och lyttas arbete må i största möjliga mån skyddas mot konkurrens

med fångarbetet.

Stockholm den 13 maj 1904.

Med undersåtlig vördnad.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.