Skrifvelse till Konungen, om ändring i gällande föreskrifter rörande fångars sysselsättning.
1904-05-13 · 3 sidor, varav 2 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,4 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: 2 av 3 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
Rskr. 1904:103, Skrifvelse till Konungen, om ändring i gällande föreskrifter rörande fångars sysselsättning.
Dokumentets text
4
Riksdagens Skrifvelse N:o 103.
N:o 103.
Upplä3t och godkänd hos Första Kammaren den 13 maj 1904.
— — — — Andra Kammaren den 13 — —
Riksdagens skrifvelse till Konungen, om ändring i gällande föreskrifter
rörande fångars sysselsättning.
(Första Kammarens tillfälliga utskotts (n:o 2) utlåtande n:o 14.)
(Andra Kammarens tillfälliga utskotts (n:o 2) utlåtande n:o 28.)
Till Konungen.
I en inom Riksdagen väckt motion har framhållits, hurusom det
inom fängelserna förekommande korgmakeriarbetet medförde svårigheter
för de blinda, hvilka för sitt uppehälle vore i väsentlig grad
hänvisade till korgmakeri, att kunna själfva försörja sig. Ifrågavarande
handtverk borde därför ej vidare utöfvas inom fängelserna, och man
borde i öfrigt söka såvidt möjligt förebygga, att de för vanföras och
lyttas utkomst väsentliga arbetsområden, som ej kunde utbytas mot
andra, blefve nedtryckta af konkurrens medelst det billiga fångarbetets
i den allmänna marknaden utlämnade alster.
Tid öfvervägande af den sålunda väckta frågan rörande arbetet
inom rikets fängelser bär Riksdagen fått tillfälle att taga del af en af
chefen för kungl. fångvårdsstyrelsen verkställd, synnerligen sakrik utredning
beträffande den allmänna anordningen af arbetsdriften inom
fängelserna. Af denna utredning, hvilken åtföljer vederbörande utskotts
betänkande, framgår, bland annat, att vid inrättandet af de första
cellfängelserna i riket blifvit, på grund af en af Rikets Ständer år 1840
opaginerad Kontrollera mot PDF
Riksdagens Skrifvelse N:o 103. °
crjord framställning, af Kungl. Maj:t bestämdt, att då den frie arbetarens
skäliga anspråk icke borde förnärmas, skulle inom fängelserna företrädesvis
verkställas de arbeten, som vore för fångvårdens och statens
egna behof användbara, samt fångarne i öfrigt sysselsättas med tillverkning
af varor, mindre vanliga i orten. Af utredningen inhämtas
vidare, att denna bestämmelse på grund af rådande förhållanden icke
kunnat genomföras samt genom kungl. bref den 23 februari 1858 försatts
ur kraft, . ,
Därjämte har till Riksdagens kännedom bragts innehållet dels åt
en af fångvårdsstyrelsen den 14 september 1903 till Eders Kungl. Maj:t
aflåten skrifvelse, i hvilken fångvårdsstyrelsen, i anslutning till Rikets
Ständers förutnämnda framställning, hemställt, att »armén, flottan, postverket,
statsjärnvägarne och öfriga statsförvaltningar» skulle till fångvårdsstyrelsen
inkomma med rekvisitioner a sadana för deras räkning
behöfliga persedlar, som kunde i fängelserna förfärdigas, dels ock af
vederbörande myndigheters öfver denna hemställan afgifna yttranden.
Riksdagen anser för sin del uppenbart, att om fangarbetets konkurrens
med det fria arbetet i allmänhet är olämplig, måste den anses
särskild! förkastlig, då den drabbar de blinda. Antalet blinda personer
i Sverige utgör för närvarande omkring 4,000, hvaraf 95 procent anses
vara obemedlade. Från blindinstitutet vid Tomteboda och handtverksskolan
för blinda i Kristinehamn utgå årligen, efter erhållen undervisning,
30—40 blinda, hvilka i regel ägna sig åt korgmakeri och
borstbinderi, de två yrken, till hvilka de blinda numera hufvudsakligen
äro hänvisade för erhållande af sitt uppehälle. Vid fabriker och i handtverkerier
inom vårt land voro, enligt hvad Riksdagen inhämtat, under
år 1901 omkring 350 personer sysselsatta med korgmakeriarbeten samt
omkring 550 med borstbinderiarbeten. Inom fängelserna idkas desslikes
samma slags arbeten af ett afsevärdt antal fångar. Under femårsperioden
1898—1902, till exempel, lära i medeltal 425 fångar dagligen
varit sysselsatta med korgmakeri (stol- och mattflätning däruti
inbegripet) samt borstbinderiarbeten.
Det framgår af hvad nu anförts, att de talrika blinda arbetarne
i omförmälda yrken hafva att i kampen för sin tillvaro uthärda stark
konkurrens ej blott från de fria normala yrkesarbetarne utan äfven
från fångarne i statens fängelser. I denna dubbla konkurrens lära de
icke kunna undgå att komma till korta. Ty äfven om de på giund
af sina små anspråk och den förnöjsamhet, som är för dem betecknande,
kunna bestå i konkurrensen med andra fria arbetare, så förmå de dock
6 Riksdagens Skrifvelse N:o 103.
icke att med framgång upptaga striden mot dem, som förfoga öfver
den ytterst billiga arbetskraft, som erbålles i fängelserna.
Utan tvifvel är ifrågavarande konkurrens från det billiga fångarbetets
sida en väsentlig orsak till svårigheten för de blinde arbetarne
att själfva försörja sig. Denna konkurrens medför ock att mången
blind arbetare, som icke kommer i åtnjutande af understöd från någon
förening i välgörenhetens tjänst, tyvärr nödgas att taga sin tillflykt
till den allmänna fattigvården. Då man vet, att de blinda, som erhålla
uppfostran i institutet vid Tomteboda, därstädes i regel genomgå en
tio-årig utbildning, att kostnaden för denna utbildning beräknas till
omkring 10,000 kronor för hvarje blind, samt att staten bidrager med
ungefär hälften af denna kostnad, så ter det sig obestridligen mycket
egendomligt, att staten, i stället för att stödja och till äfventyrs genom
arbetstillfälle hjälpa den sålunda till själfförsörjning uppfostrade blinde,
fastmer genom egna åtgöranden försvårar, för att icke säga omöilinnör
hans existens.
Hvad Riksdagen nu anfört i fråga om fångarbetets konkurrens
med de blindas arbete torde i tillämpliga delar gälla jämväl konkurrensen
med det arbete, som utföres af de vanföra och de lyfta.
Då Riksdagen anser, att de abnorma, de svagaste i samhället,
böra framför andra vara befriade från en otillbörlig konkurrens från
statens sida, som i väsentlig mån försvårar deras redan förut hårda
lott, finner Riksdagen rättvisa och billighet bjuda, att den af motionären
afsedda förändring i fångarbetets anordnande snarast möjligt
kommer till stånd. Och ehuru motionären endast åsyftat konkurrensen
inom korgmakeriyrket, torde anledning finnas att taga hänsyn jämväl
till borstbinderiyrket, då^dessa båda yrken synas vara af lika stor vikt
för de blinda.
Under åberopande af hvad i frågan förekommit, får Riksdagen
härigenom hos Eders Kungl. Maj:t göra hemställan om sådan ändring
i föreskrifterna rörande fångarnes sysselsättning, att det för de blinda
oumbärliga korgmakeriet ej vidare må förekomma i fängelserna till
försäljning i den allmänna marknaden, äfvensom att i öfrigt vanföras
och lyttas arbete må i största möjliga mån skyddas mot konkurrens
med fångarbetet.
Stockholm den 13 maj 1904.
Med undersåtlig vördnad.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.