Skrifvelse till Konungen, angående åtgärder till förekommande af att järnvägsanläggning må kunna förhindra eller försvåra jords afdikning.
1904-05-13 · 4 sidor, varav 4 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: alla 4 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
Rskr. 1904:106, Skrifvelse till Konungen, angående åtgärder till förekommande af att järnvägsanläggning må kunna förhindra eller försvåra jords afdikning.
Dokumentets text
Riksdagens Skrifvelse N:o 106.
13
N:o 106.
Uppläst och godkänd hos Första Kammaren den 13 maj 1904.
— — — — Andra Kammaren den 13 — —
Riksdagens skrifvelse till Konungen, angående åtgärder till förekommande
af att järnvägsanläggning må kunna förhindra
eller försvåra jords afdikning.
(Första Kammarens tillfälliga utskotts (n:o 1) utlåtande n:o 8.)
(Andra Kammarens tillfälliga utskotts (n:o 3) utlåtanden n:is 14 och 42.)
Till Konungen.
I en inom Riksdagen väckt motion har framhållits, hurusom hinder
och svårigheter för jords afdikning kunna vållas genom järnvägsanläggningar,
samt ifrågasatts vidtagande af lagstiftningsåtgärder med anledning
af berörda förhållande.
Enligt hvad Riksdagen vid behandling af denna fråga inhämtat,
har i ett af kungl. landtbruksstyrelsen inför Eders Kungl. Maj:t framlagdt
ärende, till hvilket förevarande motion anknutit sig och däruti
yttranden afgifvits af kungl. järnvägsstyrelsen och kungl. väg- och
vattenbyggnadsstyrelsen, den åsikt uttalats, att, enär järnvägsägare
enligt gällande expropriationslag vore skyldig gälda ersättning icke
blott för den till anläggningen afträdda jorden, utan äfven för den
skada, som genom anläggningen tillfogas jordägaren eller annan, järnvägsägaren
skulle vara förpliktad Datt gälda alla skador af hvad slag
14
Riksdagens Skrifvelse N:o 106.
som helst, som af järnvägens tillvaro och drift vållas», och att järnvägsägaren
»på samma grunder icke heller borde fritagas från ersättande
af sådana skador, som icke äro kända och därför icke kunna
uppskattas vid expropriationstillfället, såsom fallet är med hindret för
upptagande och begagnande af nödiga vattenaflopp in. m. genom järnvägarnas
broar och bankar, hvilka hinder eller skador först kunna inträda,
när jordägarne i flodområdet besluta sig för utförande af behöfliga
afdikningar, sjösänkningar, strömregleringar m. m.»
Härvid vill Riksdagen lästa uppmärksamhet därå, att expropriationslagen
icke handlar om ersättning för annan skada än sådan, som
omedelbart förorsakas genom rubbning af bestående förhållanden. Vid
expropriationsförrättning kan därför icke komma under pröfning anspråk
pa ersättning för skada, som under närmare eller härmare framtid
kan tänkas uppkomma till följd af järnvägens tillvaro och drift,
utan frågor härom maste bedömas efter allmänna rättsgrundsatser eller
särskild i ämnet stiftad lag.
Bygg68 nu en järnväg med sådana tekniska anordningar, att
förut bestående förhållanden därigenom rubbas, är järnvägsägaren enligt
allmän rättsgrundsats skyldig att afhjälpa olägenheten eller gifva ersättning;
och för att förekomma missuppfattning i fråga härom intages
uti koncessionsresolutionerna villkoret, »att nu gifna fastställelse af plan
för järnvägsanläggningen icke utgör hinder för pröfning i laga ordning
af framdeles möjligen uppkommande frågor angående omläggning af
vägar, som järnbanan öfvergår, eller om vattenuppdämning å ägor och
hinder i flottled eller farled till följd af järnvägsanläggningen».
Likaledes synes vara lämpligt och rättvist, att järnvägsägare utgifver
ersättning, om anläggningen icke kan verkställas eller icke blifver
utförd annorlunda, än att ett redan beslutadt och i laga ordning påbörjadt
afdiknings- eller vattenafledningsföretag hindras eller försvåras;
och frågan om bestämmande af denna ersättnings belopp torde åtminstone
i de flesta fall kunna förekomma till pröfning vid expropriationsförrättningen.
Men om jordägare längre eller kortare tid, efter det en järnväg
med behörigt tillstånd och i öfrigt lagligen tillkommit, vill verkställa
ett afdiknings- eller vattenafledningsföretag och såmedelst rubba af
naturen danade eller eljest före järnvägsanläggningens utförande bestående
förhållanden, måste sådan jordägare, enligt Riksdagens uppfattning,
komma i samma ställning gentemot järnvägsägaren, som denne
sistnämnde vid anläggningens utförande intagit gentemot dem, som då
fingo afträda jord eller lida intrång. Jordägaren kan således i detta
15
Riksdagens Skrifvelse N:o 106.
fall icke framställa annat berättigadt anspråk, än att järnvägsägaren
skall antingen underkasta sig de för företagets utförande nödiga ändringar
å järnvägsanläggningen mot ersättning för däraf förorsakad
skada eller vara skyldig själf mot ersättning verkställa samma ändringar.
Denna Riksdagens nu uttalade åsikt öfverensstämmer ock med 6
och 15 §§ af lagen den 20 juni 1879 om dikning och annan afledning
af vatten, hvari stadgas, att, om för sådant företag tarfvas, att väg,
bro, trumma eller dylikt bygges eller ändras, den, som dikar eller
verkställer vattenafledning, skall därom draga försorg, där ej den, hvars
rätt är i fråga, hellre ersättning tager.
Härigenom har således redan uttalats en grundsats, som bör vinna
tillämpning jämväl i fråga om järnvägar samt deras broar och trummor.
Med hänsyn till de många olikartade förhållanden, som kunna
göra sig gällande beträffande järnvägar samt ändringar å desamma,
sedan de blifvit färdigbyggda och för allmän trafik upplåtna, torde dock
särskilda mera utförliga bestämmelser vara af nöden för nöjaktigt afvägande
af jordägares och järnvägsägares rättigheter och skyldigheter
uti ifrågavarande afseende.
Oafsedt hvad nu anförts kunna emellertid säkerligen vid anläggning
af ny järnväg i de flesta fall, utan mera afsevärd kostnad, vidtagas
sådana anordningar särskildt i afseende å broar och trummor, att
framdeles möjligen ifrågakommande afdiknings- och vattenafledningsföretag
icke behöfva genom anläggningen väsentligen försvåras. Då
förhållandet finnes vara sådant, bör lämpligen och skäligen kunna såsom
villkor för tillstånd till anläggningens utförande föreskrifvas, att de
erforderliga anordningarna skola enligt fastställd plan utföras. För
bedömande, huruvida det antydda förhållandet är för handen, kan måhända
i vissa fall blifva nödigt att låta genom distriktschef eller annan
lämplig ingenjör verkställa särskild undersökning. Men äfven om kostnaden
härför skulle bestridas af statsverket, torde, med hänsyn till
sådan kostnads jämförelsevis ringa belopp, denna omständighet icke
kunna tillmätas någon afgörande betydelse gentemot de fördelar för
det allmänna, som genom undersökningen stå att vinna.
På grund af hvad sålunda anförts får Riksdagen anhålla, det
täcktes Eders Kungl. Maj:t dels taga i öfvervägande, huruvida vid beviljande
af tillstånd till och fastställande af plan för järnvägsanläggning
må kunna, utan järnvägsägarens oskäliga betungande, stadgas
sådana villkor, att framdeles ifrågakommande afdiknings- och vattenalledningsföretag,
såvidt möjligt, icke hindras eller väsentligen för
-
16
Riksdagens Skrifvelse N:o 106.
svåras, dels ock låta utreda, i hvad mån särskild lagstiftning må vara
erforderlig för att rätt afväga och bestämma jordägares och järnvägsägares
rättigheter och skyldigheter med hänsyn till afdiknings- och
vattenafledningsföretag, som ifrågakomma efter det järnvägsanläggningen
blifvit utförd, samt till Riksdagen afgifva det förslag, hvartill
denna utredning kan föranleda.
Stockholm den 13 maj 1904.
Med undersåtlig vördnad.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.