Sök i Ratio Lex

Skrifvelse till Konungen, angående åtgärder till förekommande af att järnvägsanläggning må kunna förhindra eller försvåra jords afdikning.

1904-05-13 · 4 sidor, varav 4 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 4 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Rskr. 1904:106, Skrifvelse till Konungen, angående åtgärder till förekommande af att järnvägsanläggning må kunna förhindra eller försvåra jords afdikning.

Dokumentets text

s. 13 Kontrollera mot PDF

Riksdagens Skrifvelse N:o 106.

13

N:o 106.

Uppläst och godkänd hos Första Kammaren den 13 maj 1904.

— — — — Andra Kammaren den 13 — —

Riksdagens skrifvelse till Konungen, angående åtgärder till förekommande

af att järnvägsanläggning må kunna förhindra

eller försvåra jords afdikning.

(Första Kammarens tillfälliga utskotts (n:o 1) utlåtande n:o 8.)

(Andra Kammarens tillfälliga utskotts (n:o 3) utlåtanden n:is 14 och 42.)

Till Konungen.

I en inom Riksdagen väckt motion har framhållits, hurusom hinder

och svårigheter för jords afdikning kunna vållas genom järnvägsanläggningar,

samt ifrågasatts vidtagande af lagstiftningsåtgärder med anledning

af berörda förhållande.

Enligt hvad Riksdagen vid behandling af denna fråga inhämtat,

har i ett af kungl. landtbruksstyrelsen inför Eders Kungl. Maj:t framlagdt

ärende, till hvilket förevarande motion anknutit sig och däruti

yttranden afgifvits af kungl. järnvägsstyrelsen och kungl. väg- och

vattenbyggnadsstyrelsen, den åsikt uttalats, att, enär järnvägsägare

enligt gällande expropriationslag vore skyldig gälda ersättning icke

blott för den till anläggningen afträdda jorden, utan äfven för den

skada, som genom anläggningen tillfogas jordägaren eller annan, järnvägsägaren

skulle vara förpliktad Datt gälda alla skador af hvad slag

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Riksdagens Skrifvelse N:o 106.

som helst, som af järnvägens tillvaro och drift vållas», och att järnvägsägaren

»på samma grunder icke heller borde fritagas från ersättande

af sådana skador, som icke äro kända och därför icke kunna

uppskattas vid expropriationstillfället, såsom fallet är med hindret för

upptagande och begagnande af nödiga vattenaflopp in. m. genom järnvägarnas

broar och bankar, hvilka hinder eller skador först kunna inträda,

när jordägarne i flodområdet besluta sig för utförande af behöfliga

afdikningar, sjösänkningar, strömregleringar m. m.»

Härvid vill Riksdagen lästa uppmärksamhet därå, att expropriationslagen

icke handlar om ersättning för annan skada än sådan, som

omedelbart förorsakas genom rubbning af bestående förhållanden. Vid

expropriationsförrättning kan därför icke komma under pröfning anspråk

pa ersättning för skada, som under närmare eller härmare framtid

kan tänkas uppkomma till följd af järnvägens tillvaro och drift,

utan frågor härom maste bedömas efter allmänna rättsgrundsatser eller

särskild i ämnet stiftad lag.

Bygg68 nu en järnväg med sådana tekniska anordningar, att

förut bestående förhållanden därigenom rubbas, är järnvägsägaren enligt

allmän rättsgrundsats skyldig att afhjälpa olägenheten eller gifva ersättning;

och för att förekomma missuppfattning i fråga härom intages

uti koncessionsresolutionerna villkoret, »att nu gifna fastställelse af plan

för järnvägsanläggningen icke utgör hinder för pröfning i laga ordning

af framdeles möjligen uppkommande frågor angående omläggning af

vägar, som järnbanan öfvergår, eller om vattenuppdämning å ägor och

hinder i flottled eller farled till följd af järnvägsanläggningen».

Likaledes synes vara lämpligt och rättvist, att järnvägsägare utgifver

ersättning, om anläggningen icke kan verkställas eller icke blifver

utförd annorlunda, än att ett redan beslutadt och i laga ordning påbörjadt

afdiknings- eller vattenafledningsföretag hindras eller försvåras;

och frågan om bestämmande af denna ersättnings belopp torde åtminstone

i de flesta fall kunna förekomma till pröfning vid expropriationsförrättningen.

Men om jordägare längre eller kortare tid, efter det en järnväg

med behörigt tillstånd och i öfrigt lagligen tillkommit, vill verkställa

ett afdiknings- eller vattenafledningsföretag och såmedelst rubba af

naturen danade eller eljest före järnvägsanläggningens utförande bestående

förhållanden, måste sådan jordägare, enligt Riksdagens uppfattning,

komma i samma ställning gentemot järnvägsägaren, som denne

sistnämnde vid anläggningens utförande intagit gentemot dem, som då

fingo afträda jord eller lida intrång. Jordägaren kan således i detta

s. 15 Kontrollera mot PDF

15

Riksdagens Skrifvelse N:o 106.

fall icke framställa annat berättigadt anspråk, än att järnvägsägaren

skall antingen underkasta sig de för företagets utförande nödiga ändringar

å järnvägsanläggningen mot ersättning för däraf förorsakad

skada eller vara skyldig själf mot ersättning verkställa samma ändringar.

Denna Riksdagens nu uttalade åsikt öfverensstämmer ock med 6

och 15 §§ af lagen den 20 juni 1879 om dikning och annan afledning

af vatten, hvari stadgas, att, om för sådant företag tarfvas, att väg,

bro, trumma eller dylikt bygges eller ändras, den, som dikar eller

verkställer vattenafledning, skall därom draga försorg, där ej den, hvars

rätt är i fråga, hellre ersättning tager.

Härigenom har således redan uttalats en grundsats, som bör vinna

tillämpning jämväl i fråga om järnvägar samt deras broar och trummor.

Med hänsyn till de många olikartade förhållanden, som kunna

göra sig gällande beträffande järnvägar samt ändringar å desamma,

sedan de blifvit färdigbyggda och för allmän trafik upplåtna, torde dock

särskilda mera utförliga bestämmelser vara af nöden för nöjaktigt afvägande

af jordägares och järnvägsägares rättigheter och skyldigheter

uti ifrågavarande afseende.

Oafsedt hvad nu anförts kunna emellertid säkerligen vid anläggning

af ny järnväg i de flesta fall, utan mera afsevärd kostnad, vidtagas

sådana anordningar särskildt i afseende å broar och trummor, att

framdeles möjligen ifrågakommande afdiknings- och vattenafledningsföretag

icke behöfva genom anläggningen väsentligen försvåras. Då

förhållandet finnes vara sådant, bör lämpligen och skäligen kunna såsom

villkor för tillstånd till anläggningens utförande föreskrifvas, att de

erforderliga anordningarna skola enligt fastställd plan utföras. För

bedömande, huruvida det antydda förhållandet är för handen, kan måhända

i vissa fall blifva nödigt att låta genom distriktschef eller annan

lämplig ingenjör verkställa särskild undersökning. Men äfven om kostnaden

härför skulle bestridas af statsverket, torde, med hänsyn till

sådan kostnads jämförelsevis ringa belopp, denna omständighet icke

kunna tillmätas någon afgörande betydelse gentemot de fördelar för

det allmänna, som genom undersökningen stå att vinna.

På grund af hvad sålunda anförts får Riksdagen anhålla, det

täcktes Eders Kungl. Maj:t dels taga i öfvervägande, huruvida vid beviljande

af tillstånd till och fastställande af plan för järnvägsanläggning

må kunna, utan järnvägsägarens oskäliga betungande, stadgas

sådana villkor, att framdeles ifrågakommande afdiknings- och vattenalledningsföretag,

såvidt möjligt, icke hindras eller väsentligen för
-

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Riksdagens Skrifvelse N:o 106.

svåras, dels ock låta utreda, i hvad mån särskild lagstiftning må vara

erforderlig för att rätt afväga och bestämma jordägares och järnvägsägares

rättigheter och skyldigheter med hänsyn till afdiknings- och

vattenafledningsföretag, som ifrågakomma efter det järnvägsanläggningen

blifvit utförd, samt till Riksdagen afgifva det förslag, hvartill

denna utredning kan föranleda.

Stockholm den 13 maj 1904.

Med undersåtlig vördnad.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.