Skrifvelse till Konungen, i anledning af Kungl. Maj:ts proposition angående upplåtande af odling slågenheter å kronoparker i Västerbottens och Norrbottens län.
1904-05-14 · 3 sidor, varav 3 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,4 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: alla 3 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
Rskr. 1904:126, Skrifvelse till Konungen, i anledning af Kungl. Maj:ts proposition angående upplåtande af odling slågenheter å kronoparker i Västerbottens och Norrbottens län.
Dokumentets text
Riksdagens Skrifvelse N:o 126.
5
N:o 126.
Uppläst och godkänd hos Första Kammaren den 14 maj 1904.
_ — — — Andra Kammaren den 14 — —
Riksdagens skrifvelse till Konungen, i anledning af Kungl. Maj:ts
proposition angående upplåtande af odling slågenheter å
kronoparker i Västerbottens och Norrbottens län.
(Statsutskottets utlåtande n:o 100.)
Till Konungen.
Under åberopande af bilagdt utdrag af statsrådsprotokollet öfver jordbruksärenden
för den 26 sistlidne mars bar Eders Kungl. Maj :t i en samma
dag till Kiksdagen aflåten proposition (n:o 106) föreslagit Riksdagen att
medgifva,
dels att i afseende å sådana å kronoparker i Norrbottens län befintliga,
till skogstorp tjänliga lägenheter, som i enlighet med af 1891 års
Riksdag lämnadt medgifvande hädanefter af domänstyrelsen upplätes till
odling och bebyggande, måtte gälla följande villkor, nämligen:
att lägenheter, som sålunda afsättas till skogstorp, skola noggrant
beskrifvas och å marken begränsas;
att torparen må utan afgift från kronoparker erhålla dels efter
utsyning behöfligt virke till torpets åbyggnader och hägnader samt öfrigt
husbehof, dels ock efter anvisning erforderligt skogsfång till vedbrand,
det senare dock endast af vindfälld eller torr skog eller sådan, som i
anseende till sin beskaffenhet eljest bör för en god skogsvård afvorkas;
6
Riksdagens Skrifvelse N:o 126.
att under första upplåtelsetiden torparen må, utan afgäld till kronan,
bruka torpet och åtnjuta frihet från utlagor och onera mot skyldighet att
i enlighet med de föreskrifter, som af domänstyrelsen vid upplåtelsen meddelas,
uppodla och bebygga lägenheten;
att, sedan af domänstyrelsen föreskrifna byggnader blifvit å torpet
uppförda och godkända, torparen må af statsmedel uppbära ett kontant
belopp af femhundra kronor mot skyldighet för honom att, i händelse han
af en eller annan anledning varder från lägenheten skild, afstå densamma
utan anspråk på ersättning för å lägenheten nedlagdt byggnads- och
odlingsarbete;
att efter frihetsårens slut torpet genom domänstyrelsens försorg skall,
i förhållande till detsammas storlek och beskaffenhet, åsättas viss årlig
afgäld, att utgöras i penningar, dock med rätt för torparen att, om han
så önskar, i afräkning på afgälden utgöra dagsverken å kronoparken;
att torpare, som af domänstyrelsen finnes hafva torpet väl uppodlat
och bebyggt, må efter frihetsårens slut mot fastställd afgäld erhålla förnyad
upplåtelse å torpet, samt att, därest torpare, som finnes hafva väl
skott och bebyggt lägenheten, före första upplåtelsetidens utgång dör eller
varder oförmögen att fullgöra sina förpliktelser, hans barn eller arfvingar,
därest de finnas till torpare lämpliga, må äga att med domänstyrelsens
begifvande öfvertaga torpet eller, om de ej vilja eller kunna mottaga detsamma,
öfverlåta torpet åt annan, af domänstyrelsen godkänd person mot
den godtgörelse för å torpet nedlagdt arbete, som må kunna betingas;
att torpare, som blifvit dömd för svårare brott, må kunna af domänstyrelsen
uppsägas till aflyttning från torpet nästföljande midfasta;
att, därest domänstyrelsen skulle finna, att torpare gjort sig skyldig
till skogsåverkan eller ovarsamt handhafvande af eld, eller torparen företagit
sig annat, som väsentligen strider mot lag eller allmän ordning, eller
underlåtit att fullgöra åtagna skyldigheter eller ställa sig till efterrättelse
gifna föreskrifter, på domänstyrelsen må ankomma att uppsäga honom till
aflyttning från torpet, med rätt för torparen att åtnjuta laga fardag;
samt att i öfrigt erforderliga föreskrifter med afseende å torpen och
torparne må af domänstyrelsen meddelas;
dels att dessa nu föreslagna villkor måtte äga tillämpning jämväl med
afseende å på grund af kungl. brefvet den 29 maj 1901, angående upplåtande
af odlingslägenheter å kronoparker i Norrbottens län, redan upplåtna
lägenheter, därest vederbörande innehafvare af sådan lägenhet därtill
samtyckte;
7
Riksdagens Skrifvelse N:o lä6.
dels ock att å kronoparker i Västerbottens län befintliga, till skogstorp
tjänliga lägenheter måtte, där det för kronoparkens vård och bevakning
funnes vara gagneligt, af domänstyrelsen pa viss bestämd tid, ej
öfverstigande tjugu år, upplåtas till odling och bebyggande åt personer,
som ägde god frejd och vore fullt arbetsföra samt i öfrigt funnes vara
lämpliga, under de här ofvan angifna villkor.
Riksdagen har icke haft något att emot denna proposition erinra,
hvadan alltså Eders Kungl. Maj:ts förevarande framställning af Riksdagen
bifallits.
Stockholm den 14 maj 1904.
Med undersåtlig vördnad.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.