Sök i Ratio Lex

Skrifvelse till Konungen, i anledning af Kungl. Maj:ts proposition angående bestämmande af sträckningen af viss del af sjögränsen mellan Sverige och Norge.

1904-05-17 · 3 sidor, varav 3 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 3 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Rskr. 1904:144, Skrifvelse till Konungen, i anledning af Kungl. Maj:ts proposition angående bestämmande af sträckningen af viss del af sjögränsen mellan Sverige och Norge.

Dokumentets text

s. 13 Kontrollera mot PDF

Riksdagens Skrifvelse No 144.

13

N:o 144.

Uppläst och godkänd hos Första Kammaren den 17 maj 1904.

— — — — Andra Kammaren den 17 — —

Riksdagens skrifvelse till Konungen, i anledning af Kungl.

Maj:ts proposition angående bestämmande af sträckningen

af viss del af sjögränsen mellan Sverige och

Norge.

(Statsutskottets utlåtande n:o 79).

Till Konungen.

Under åberopande af bilagdt protokoll i sammansatt norskt

och svenskt statsråd den 15 mars 1904 äfvensom utdrag af stadsrådsprotokollet

öfver civilärenden för den 26 mars 1904 har Eders

Kungl. Maj:t uti en sistnämnda dag till Riksdagen aflåten proposition

(n:o 70) föreslagit Riksdagen medgifva, att frågan om sträckningen

af sjögränsen emellan Sverige och Norge från den i förenämnda

protokoll omförmälda punkt XVIII ut i hafvet, så långt

territorialgränsen går, må hänskjutas till afgörande af en särskild

skiljedomstol, i öfverensstämmelse med hvad i protokollen är anfördt.

Om än Riksdagen anser det hafva varit önskvärdt, att gränstvisten

kommit till afgörande i de för behandling af ärenden, som

angå de två rikena, vanliga formerna, har dock Riksdagen i det

läge, hvaruti frågan nu befinner sig, och med särskildt afseende

därpå, att det här gäller skiljaktiga uppfattningar om tolkningen af

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Riksdagens Skrifvelse N:o 144.

bestämmelser, som tillkommit, förrän unionen ingicks, för sin del

icke velat motsätta’ sig, att i det nu föreliggande fallet ett skiljedomsförfarande

må äga rum.

Det är enligt Riksdagens mening af synnerlig vikt, att det

uppdrag, som varder öfverlämnadt åt skiljedomstolen, blifver noggrann!

begränsad! från de olika sidorna, så att det icke kan obehörigt

vare sig inskränkas eller utvidgas. Härmed har Riksdagen

velat särskild! framhålla betydelsen af att den uppfattning af Sveriges

rättsanspråk, som häfdats och utvecklats af de myndigheter, som

haft att yttra sig i frågan, efter det att kommissariernas af år 1897

utlåtande afgifvits, i hela sin betydelse och omfattning kommer till

det beaktande, som den i hög grad förtjänar. Så kan och bör

enligt Riksdagens mening ske, om vid affattningen af de påståenden,

som från svensk sida komma att till den blifvande skiljedomstolen

framställas, bestämd hänsyn tages till de utredningar och upplysningar,

som förutnämnda myndigheter framlagt i fråga om rätta

sträckningen af gränslinjen från den i statsrådsprotokollen omförmälda

punkten XVIII till territorialgränsen.

Mot bestämmelserna, att i hvartdera rikets särskilda statsråd

skulle utses två skiljemän och att skiljemännen skulle gemensamt

på förhand välja en femte skiljeman, som tillika skulle fungera

som domstolens ordförande, likasom mot bestämmelserna dels om

reglerna för domstolens arbetsordning, förhandlingar och säte, dels

om skiljedomens bindande kraft samt om omkostnaderna för densamma,

har Riksdagen ej funnit anledning att göra någon annan

erinring, än att Riksdagen förutsätter, att till skiljemän utses personer,

som på grund af sin föregående utbildning kunna antagas

vara i stånd att, utan hänsyn till annat än hvad eu noggrann

sakutredning af rättsfrågan må gifva vid handen, träffa sitt afgörande.

Däremot har Riksdagen, som visserligen ej funnit någon

betänklighet mot att till femte ledamot af skiljedomstolen må utses

en främmande stats undersåte, ansett det dock ej böra ifrågakomma

att öfverlämna valet af honom åt ett främmande statsöfverhufvud.

En främmande inblandning af sådan natur i de förenade rikenas

inbördes förhållanden har synts Riksdagen vara i och för sig otillrådlig,

och den skulle kunna i framtiden medföra följder, som böra

undvikas.

Under framhållande af hvad sålunda blifvit anfördt, får

s. 15 Kontrollera mot PDF

Riksdagens Skrifvelse N:o 144.

15

Riksdagen anmäla att, Eders Kung! Maj:ts förevarande proposition

på det sätt bifallits, att Riksdagen medgifvit, att frågan om sträckningen

af sjögränsen emellan Sverige och Norge från den i protokollet

i sammansatt norskt och svenskt statsråd den 15 mars 1904

och i statsrådsprotokollet öfver civilärenden för den 26 mars 1904

omförmäla punkt XVIII ut i hafvet, så långt territorialgränsen

går, må hänskjutas till afgörande af en särskild skiljedomstol, i

öfverensstämmelse med hvad i protokollen är anfördt, dock med

den förändring, att, därest de fyra först utsedde skiljemännen vid

detta val stanna i lika röstetal, det åt skilj odomstolen lämnade

uppdraget skall anses hafva förfallit.

Stockholm den 17 maj 1904.

Med undersåtlig vördnad.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.