Sök i Ratio Lex

Riksdagens Skrifvelse N:o 145

1904-05-14 · 21 sidor, varav 19 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,3 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 19 av 21 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Rskr. 1904:145, Riksdagens Skrifvelse N:o 145

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Riksdagens Skrifvelse N:o 145.

1

*

N:o 145.

Uppläst och godkänd i Första Kammaren den 14 maj 1904.

— — — — Andra Kammaren den 14 — —

Riksdagens skrifvelse till Konungen, a?igående lån af statsmedel

för beredande af tillfälle för arbetare att på landsbygden

förvärfva egna hem.

(Särskilda utskottets n:o 2 utlåtande n:o 3 och memorial n:o 6.)

Till Konungen.

Uti en den 29 sistlidne februari till Riksdagen afbiten proposition

(n:o 22) bar Eders Kungl. Maj:t föreslagit Riksdagen,

att af arbetarförsäkringsfondens kapitaltillgång finge under åren

1905—1909 af Eders Kungl. Maj:t disponeras högst tio millioner kronor,

att såsom lån tilldelas hushållningssällskap, föreningar eller arbetsgivare,

hvilka ville genom utlämnande af låneunderstöd bereda arbetare tillfälle

att på landsbygden förvärfva egna hem;

att för lån, som af Eders Kungl. Maj:t sålunda beviljades, skulle

gälla vissa i propositionen närmare angifna allmänna villkor och bestämmelser;
att

Eders Kungl. Maj:t måtte äga meddela de ytterligare föreskrifter,

som i afseende å ifrågavarande lånerörelse kunde finnas erforderliga, äfvensom

medgifva sådan utsträckning i tiden för ingifvande till Eders Kungl.

Maj:t af ansökningar om lån af statsmedel för år 1905, som kunde blifva

behöflig, för att lånerörelsen skulle kunna taga sin början under nämnda

år, samt

att Eders Kungl. Maj:t finge af arbetarförsäkringsfondens räntemedel

årligen anvisa såsom bidrag till hushållningssällskapen för betäckande af

Bill. till Riksd. Prof. 1904. 10 Sand. 1 Afd. 1 Band. 37 Höft. (N:o 145.) 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Riksdagens Skrifvelse N:o 145.

för dem genom lånerörelsen uppkommande kostnader och möjliga förluster

ett belopp, motsvarande för hvarje hushållningssällskap en half

procent af den ej till betalning förfallna kapitalskuld, hvari sällskapet

på grund af från fonden utbekomna lån för beredande af egnahemslån

vid årets början häftat till staten.

I sammanhang med nämnda proposition har Riksdagen förehaft

till behandling åtskilliga inom Riksdagen i anledning af berörda förslag

väckta motioner.

Riksdagen får härmed för Eders Kungl. Maj:t anmäla de uttalanden

och beslut, som föranledts af ifrågavarande proposition och vissa

af berörda motioner.

Betydelsen af att egna hem må kunna beredas ett allt större

antal af landets inbyggare, särskildt dem, som befinna sig i mindre

gynnsamma ekonomiska villkor, har framhållits redan uti Riksdagens

skrifvelse i ämnet år 1899 och har såväl af egnahemskommittén i dess

betänkande som af chefen för jordbruksdepartementet i hans anförande

till statsrådsprotokollet öfver jordbruksärenden den 29 sistlidne februari

blifvit ur olika synpunkter skärskådad samt på ett enligt Riksdagens

mening öfvertygande sätt ådagalagd. Riksdagen har ansett fullgoda skäl

hafva anförts jämväl för, att staten bör lämna sin medverkan till egnahemsrörelsens

förkofran och ändamålsenliga utveckling, samt för att

detta bör ske genom utlämnande af lån till dem, som önska bilda eget

hem, men som utan dylik lånehjälp svårligen kunnat nå det åsyftade

målet. Riksdagen har därför ansett åtgärder från statens sida böra

vidtagas i dylikt syfte.

Uttrycket »eget hem» har i detta sammanhang såväl af kommittén

som af Eders Kungl. Maj:t fattats såsom betecknande eget hus på fri och

egen grund, och hafva förslagen därför afsett endast sådana hem, där

låntagaren med äganderätt innehar såväl jorden som de därå uppförda

byggnader. Uti en inom Riksdagen väckt motion har yrkats, att, beträffande

bostadslägenhet, lån måtte lämnas äfven till den, som endast

har stadgad åborätt till tomten. Denna motion har alsett i främsta

rummet förhållandena i Bohuslän, hvarest ett icke obetydligt antal personer,

hufvudsakligen tillhörande fiskarbefolkningen, bor i egna hus,

uppförda å mark, som tillhör kronan eller den s. k. Kungl. och Hvitfeldtska

stipendieinrättningen. Såsom uti motionen erinrats, innehåller

den af Eders Kungl. Maj:t för förvaltningen af stipendieinrättningen utfärdade

instruktion, att äganderätt till hus, som blifvit med vederbörligt tillstånd

uppfördt å stiftelsen tillhörig skärgårdstomt, medförde dispositions
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Riksdagens Skrifvelse N:o 145. •>

rätt till tomten med skyldighet att utgöra därför bestämd grundlega

och öfriga afgifter; att anmälan om öfverlåtelse af sådant hus borde

ske hos ombudsmannen af den, som förvärfvat äganderätten till husen;

att kuratorerna ägde att åt ombudsmannen uppdraga den dem tillkommande

rättighet att upplåta öde skärgårdstomter eller strandsittarplatser,

samt att besittningsrätten till nämnda lägenheter jämte de därå befintliga

byggnader kunde tagas i mät och exekutivt försäljas. Med hänsyn

till den sålunda noga reglerade och jämförelsevis tryggade besittningsrätten

till stipendieinrättningens berörda tomter samt de särskilda förhållanden,

som gorå, att en stor del af den bohuslänska fiskarbefolkningen

är för sitt yrkes utöfning nödsakad att bosätta sig å dylika

tomter, har Riksdagen, i ändamål att åt sagda befolkning bereda någon

lättnad i deras bostadsförhållanden, ansett sig kunna medgifva, att lån

för beredande af egna hem må kunna utgå äfven till dylika tomters

innehafvare, och att alltså för detta särskilda, noggrant begränsade fall

undantag må göras från fordran på äganderätt till jordområdet.

Redan i Riksdagens ofvan omförmälda skrifvelse begränsades frågan

om statens medverkan till egnahemsbildningar att omfatta endast landsbygden,

och denna begränsning har bibehållits såväl i kommittéförslaget

som Eders Kung!. Maj:ts proposition, med det förklarande tillägg, att

till städerna borde räknas all mark, som läge inom stadsdomstols jurisdiktion.

Denna begränsning har Riksdagen godkänt.

Den af Eders Kungl. Maj:t föreslagna princip för lånerörelsens

anordnande, nämligen genom ekonomiskt ansvariga mellanhändei, hai

Riksdagen funnit innebära viktiga fördelar.

Såsom mellanhänder vid lånerörelsen hafva i Eders Kungl. Maj:ts

förslag upptagits hushållningssällskap, föreningar och arbetsgivare. 1

en inom Riksdagen väckt motion har föreslagits, att jämväl aktiebolag

skulle godkännas såsom dylika mellanhänder. Hvad då först angår hushållningssällskapen,

har Riksdagen funnit dem vara synnerligen lämpliga för

ifrågavarande ändamål. Då de hafva till sin hufvudsakliga uppgift att befrämja

jordbrukets och därmed förbundna näringars förkofran, synes

frågan om beredande af egna hem pa landsbygden åt arbetare böra

vara föremål för deras lifliga intresse, och torde detta intresse kunna

påräknas icke blott hvad egentliga jordbrukslägenheter angår, utan

äfven i fråga om bostadslägenheter. Genom de utvägar, de i hvarje

särskildt fall finna lämpliga, och genom sina underordnade organ, hvilka

på olika orter äro inrättade på skilda sätt, böra hushållningssällskapen

särdeles väl kunna inhämta nödiga upplysningar såväl angående de

lånesökandes personliga egenskaper som i öfriga afseenden samt äfven
-

s. 4 Kontrollera mot PDF

4 Riksdagens Skrifvelse N:o 145.

ledes utöfva nödig kontroll å låntagare och deras sätt att sköta sina

lägenheter. De förändringar eller tillägg i organisationshänseende, hvilka

till äfventyra kunna påkallas af egnahemslånerörelsen, torde utan allt förstora

svårigheter kunna af hushållningssällskapen vidtagas. Dessa sällskaps

hittills utöfvade allmännyttiga verksamhet, bland annat för det

lilla jordbrukets höjande, synes äfven utgöra en borgen för, att de

skola befinnas villiga att åtaga sig bestyret med ifrågavarande lånerörelse.

Sjkifva utöfningen af hushållningssällskapets lånerörelse bör

naturligtvis uppdragas åt förvaltningsutskottet eller annan delegation,

som sällskapet utser.

Jämväl föreningar och så kallade filantropiska aktiebolag, hvilka

senare förordats i berörda motion, hafva synts Riksdagen vara af beskaffenhet

att böra antagas såsom mellanhänder vid lånerörelsen, helst

dylika organisationer redan visat sig kunna med framgång utöfva verksamhet

inom vårt land i egnahemsfrågans intresse. Riksdagen har emellertid

ansett, att vissa kvalifikationer härvid höra fordras, hvilka Eders Kungl.

Maj it i hvarje särskild! fall skulle äga att pröfva. Det är först och främst

tydligt, att dessa föreningar och aktiebolag böra vara bildade just i

ändamål att befordra egna hems förvärf af arbetare samt vara i dylikt

syfte på ett lämpligt och betryggande sätt organiserade. Vidare böra

de verka för sagda ändamål _ på ett oegennyttigt sätt, så att de icke

sträfva att bereda sig ekonomisk vinst genom höga utdelningar, genom

oskäliga pris på den till egnahemslägenketer upplåtna jorden eller

genom andra åtgärder. Det har synts Riksdagen, som om garantier i

dessa afseenden bäst skulle vinnas genom att man fordrade, att de

aktiebolag och föreningar, hvilka skulle kunna anlitas såsom mellanhänder,

skulle hafva bolagsordningar eller stadgar, upprättade i öfverensstämmelse

med af Eders Kungl. Maj:t särskildt föreskrift^ grunder.

Eders Kungl. Maj:t har vidare föreslagit, att arbetsgivare skulle upptagas

såsom mellanhänder vid lånens utlämnande. Detta förslag har Riksdagen

icke ansett sig kunna biträda, enär det synts skola i praktiken

kunna medföra betydelsefulla svårigheter. Det synes ej heller

vara uteslutet, att arbetsgivares verksamhet i angifvet syfte skulle

kunna lämna rum för misstydningar, som kunde sätta egnahemsfrågan

i en ogynnsam dager i deras ögon, hvilkas väl den är afsedd att befrämja.

På grund häraf och då Riksdagen i allt fall antager, att arbetsgifvarnes

medverkan, på grund af den fordran på säkerhet för undfånget

lan, som för dem hade måst uppställas, icke kunnat förväntas

blifva af någon större omfattning, bär Riksdagen vid sitt beslut uteslutit

arbetsgifvarne.

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Riksdagens Skrifvelse N:o 145.

Då Riksdagen alltså funnit sig böra såsom mellanhänder vid lånerörelsen

godkänna hushållningssällskap, aktiebolag och föreningar, har

Riksdagen ansett de betingelser föreligga, som fordras för antagande

af Eders Kung]. Maj:ts förslag, att lånerörelsen skall åt mellanhänder

anförtros.

I Eders Kungl. Maj:ts proposition benämnas mellanhänderna understödsgifvare

och de slutliga låntagarne understödstagare samt de till de sistnämnda

utlämnade lånen låneunderstöd. Riksdagen har ansett dessa benämningar

mindre lyckligt valda, enär här är fråga endast om hjälp

till själfhjälp, och de utlämnade lånen skola jämte ränta till fullo återgäldas.

Riksdagen finner väl, att svårigheter möta att finna ett fullt

betecknande, kort uttryck för mellanhändernas verksamhet, men har

ansett praktiska skäl tala för, att de benämnas låneför medlare, ehuruväl

Riksdagen medgifver, att detta ord i allmänna språkbruket icke egentligen

användes å en sådan mellanhand, hvilken, liksom de här ifrågasatta,

själf står ekonomiskt ansvar för de förmedlade lånen. För ytterligare

tydlighets vinnande har Riksdagen benämnt de lån, som staten beviljar

låneförmedlarne, statslån, samt de lån, som desse i sin tur utlämna till

arbetarne, egnahemslån. Arbetarne benämnas då låntagare.

I Riksdagens förberörda skrifvelse år 1899 och kommitténs förslaganvändes

framför ordet arbetare beteckningen: mindre bemedlade. Denna

beteckning, hvilken uti Eders Kungl. Maj:ts förslag uteslutits, har Riksdagen

ansett sig böra återinsätta, enär det synts nödigt att begränsa

lånerörelsen endast till arbetare i den ekonomiska ställning, som med

denna beteckning afses.

I fråga om den tidsperiod, som för den ifrågasatta låneutlämningen

föreslagits, eller femårsperioden 1905—1909, samt det medelsbelopp,

som borde under denria tid få af Eders Kungl. Maj:t till statslån

disponeras, eller högst 10 millioner kronor, har Riksdagen icke funnit

anledning till erinran mot Eders Kungl. Maj:ts förslag.

Hvad vidare angår sättet för beredande af de för lånerörelsen

erforderliga penningmedel, har Eders Kungl. Maj:t föreslagit, att arbetarförsäkringsfondens

kapitaltillgång skulle för ändamålet användas; att medlen

skulle från fonden utlånas efter en räntefot af 37a procent, samt att

det föreslagna lorvaltningsbidraget till hushållningssällskapen skulle

utgå af fondens räntemedel. Därjämte framgår af departementschefens

yttrande till det vid propositionen i utdrag fogade statsrådsprotokoll, att

afsikten vore, att eventuella förluster å statslånerörelsen skulle drabba

fonden, hvilken äfven skulle utan ersättning vidkännas den minskning

i ränteinkomst, som uppstode genom kapitalets utlånande till lägre

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Riksdagens Skrifvelse N:o 145.

ränta, än som eljest kunnat påräknas. Dessa förslag- hafva gjorts till

föremål för ändringsyrkanden uti tre inom Riksdagen väckta motioner.

Uti en af dessa har yrkats, att, under förutsättning att förslaget om

berörda fonds anlitande skulle antagas, såsom villkor måtte stadgas,

att fonden skulle af statsverket erhålla godtgörelse för minskning eller

förlust till kapital och ränta genom lånerörelsen, att garanti lämnades

för att disponerade medel åter gjordes tillgängliga, när de erfordrades

för fondens egentliga ändamål, samt att nyssberörda förvaltningsbidrag

måtte utgå såsom anslag af statsmedel och icke af fondens räntemedel.

Uti de två öfriga med hvarandra lika lydande motionerna har framställts

förslag, att medel till ifrågavarande lånerörelse måtte, i stället för att

tagas från arbetarförsäkringsfonden, beredas medelst upplåning genom

riksgäldskontorets försorg, samt hemställts om åtskilliga bestämmelser

i dylikt syfte.

Om än ett visst sammanhang torde kunna påvisas mellan arbetarförsäkringen

och egnahemsx-örelsen, kan enligt Riksdagens mening detta

samband i allt fall icke anses så framträdande, att fondens användning

till befrämjande af sistnämnda ändamål kan ensamt däraf motiveras.

Den hufvud sakliga anledningen till det nu i sådant afseende framkomna

förslaget har också synts vara omsorgen att bereda en låg räntefot för

egnahemslånen. Riksdagen har emellertid icke kunnat undgå att finna,

att, på sätt i förstnämnda motion hemställts, full ersättning måst i dylikt

fall beredas fonden för ränteminskning och kapitalförluster. Under sådana

omständigheter hafva de genom fondens anlitande afsedda fördelar synts

i väsentlig mån försvinna, och Riksdagen har då haft att taga i öfvervägande,

huruvida icke på annat sätt medel kunna beredas lika lämpligt och

billigt. Riksdagen har genom från statskontoret inhämtade upplysningar erfarit,

att den effektiva medelräntan å arbetarförsäkringsfondens vid innevarande

års början utlånta medel utgjorde 3,9 71 procent och att den ansåges

under den närmaste framtiden komma att hålla sig vid omkring 4 procent.

Fullmäktige i riksgäldskontoret hafva, på anmodan, upplyst, att den

effektiva medelräntan å de för närvarande utelöpande svenska statslånen

utgjorde 3,7 0 8 procent, samt hafva hänvisat till sitt uti statsrådsprotokollet

omförmälda yttrande den 5 februari 1903, hvaraf inhämtas, att

det synts fullmäktige antagligt, att upplåning för statens räkning skulle

kunna ske mot en effektiv ränta af omkring 3 s/4 procent. Fullmäktige

i riksbanken hafva, på gifven anledning, såsom sin åsikt uttalat,

att vid upplåning för svenska statens räkning räntefoten under normala

förhållanden icke kunde antagas komma att öfverstiga 4 procent.

Genom direkt upplåning synes alltså kunna vinnas en räntefot, som

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Riksdagens Skrifvelse N:o 145.

åtminstone icke öfverstiger den, hvartill arbetarförsäkringsfondens medel

äro placerade. Härtill kommer, att genom användande af upplånade

medel full frihet vinnes för lånerörelsens utveckling i framtiden med

de belopp, som erfarenheten må visa vara erforderliga, under det att

i annat fall arbetarförsäkringsfondens begränsade tillgångar skulle utgjort

ett hinder för vidare fortsättande utöfver en viss gräns af den

från början tillämpade metoden.

Af dessa skäl har den direkta upplåningen synts vara att föredraga,

och har räntan då ansetts kunna utan afsevärd olägenhet sättas ganska låg,

ehuruväl Riksdagen icke funnit sig därvid kunna gå fullt så långt som till

den af Eders Kungl. Maj:t föreslagna räntefot af 3 V2 procent. Då egnahemslånen

i likhet med odlingslånen torde få anses medföra, att landéts

kapitaltillgångar och ekonomiska bärkraft ökas samt att nj a skatteobjekt

skapas, har det synts Riksdagen vara fullt tillräckligt, om räntefoten,

i likhet med hvad som gäller för odlingslån, sättes till 3,6

procent.

Riksgäldskontoret har alltså bemyndigats att under berörda femårsperiod

tillhandahålla statskontoret ett belopp af högst 10 millioner

kronor för bildande af en egnahemslånefond. Därjämte har ansetts höra

stadgas, att de intill slutet af berörda tidsperiod skeende kapitalinbetalningar

å från denna fond utlämnade lån skola tilläggas fonden.

Af de sålunda uppkomna tillgångarna äger Eders Kungl. Maj:t att

disponera för utlåning till egnahemsändamål högst 10 millioner kronor

samt till det förvaltningsbidrag åt hushållningssällskapen, som Eders

Kungl. Maj:t föreslagit och som Riksdagen ansett sig böra medgifva,

de därtill erforderliga medel, hvar jämte riksgäldskontoret bör af egnahemslånefonden

erhålla godtgörelse för den ränteutgift, som förorsakas

genom medlens upplånande och öfverlämnande till fonden. Riksdagen

förbiser icke, att genom dessa anordningar fondens kapital småningom

torde komma att minskas, men har denna omständighet icke synts vara

ägnad att väcka betänkligheter.

Beträffande de af Eders Kungl. Maj:t föreslagna allmänna villkor

och bestämmelser för ifrågavarande lånerörelse har Riksdagen funnit

anledning till yttrande i nedan angifna hänseenden.

Mom. 1. Då, på sätt ofvan anförts, Riksdagen ansett egnahemslån

böra kunna beviljas för lägenheter, som med viss bestämd dispositionsrätt

innehafvas å Kungl. och Hvitfeldtska stipendieinrättningens mark,

har Riksdagen genom en hänvisning till mom. 15 anmärkt det sålunda

s. 8 Kontrollera mot PDF

8 Riksdagens Skrifvelse N:o 145.

medgifva undantaget från den eljest i mom. 1 uppställda fordran på

full äganderätt.

I enlighet med egnahemskommitténs, uti en inom Riksdagen

väckt motion förordade förslag har Riksdagen bland de personliga

egenskaper, som böra fordras af låntagare, inrymt, att han skall vara

känd för sparsamhet, nykterhet och hedrande vandel.

I en inom Riksdagen väckt motion har hemställts, att egnahemslån

måtte i första hand och utan afseende på sökandens ålder tilldelas afgående

indelta knektar för att bereda dem tillfälle att vid afskedet ur krigstjänsten,

där så ske kunde, inköpa de af dem innehafda torplägenheter.

Uti en annan motion har yrkats, att Riksdagen måtte särskildt uttala,

att indelta knektar och båtsmän borde beredas tillfälle att erhålla lån

för att vid afgång från tjänsten kunna förväfva sina torp, äfvensom

besluta de tillägg till de af Eders Kungl. Maj:t föreslagna lånevillkoren,

som i följd däraf funnes erforderliga, och bland annat framhållits, att åldersgränsen

kunde för dessa knektar och båtsmän vålla olägenheter. Med

den affattning, Eders Kungl. Maj :ts förslagsbestämmelse i ämnet erhållit,

enligt hvilken åldersgränserna, såväl nedåt som uppåt, endast böra såsom

regel iakttagas, har dock Riksdagen icke ansett några ändringar

i afseende på nämnda åldersgränser i de uti motionerna föreslagna

riktningar beliöfliga. Därest verkligen lämpliga personer, som i öfrigt

uPPfy^a de bestämda betingelserna, anmäla sig till erhållande af egnahemslån,

antager Riksdagen, att någon afvikelse från den i regel

gällande åldersfordringen utan svårighet kommer att af låneförmedlaren

medgifvas, och anser Riksdagen, att ett dylikt undantag är synnerligen

önskvärd! just i fråga om de uti berörda motioner omförmälda kategorier

af lånesökande, nämligen afgående knektar och båtsmän.

Förutom hvad sålunda angifvits, hafva i mom. 1 endast vidtagits

några redaktionsförändringar.

I anledning af den i detta moment gjorda indelning af lägenheterna

i två skilda slag anser sig Riksdagen böra uttala, att ett visst

företräde synes böra vid lånens tilldelande lämnas åt jordbrukslägenheter

framför bostadslägenheter.

Mom. 2. Uti detta moment har Riksdagen för tydlighetens skull

infört, att det värde å lägenheten, efter hvithet lånets storlek beräknas,

skall vara af låneförmedlaren god känd t,.

Den af Eders Kungl. Maj:t föreslagna minimigränsen för belåningsrätten,

eller vid jordbrukslägenheter 2/3 och vid bostadslägenheter 3/5 af

det beräknade värdet, bär Riksdagen funnit vara alltför hög. Det torde

nämligen kunna inträffa, att en person, som för bildandet af eget hem

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Riksdagens Skrifvelse N:o 145.

själf disponerar ett visst belopp, icke skulle för utförandet af det af

honom afsedda egnahemsförvärfvet behöfva låna så stort belopp som

den minst medgifna lånesumman, men dock hafva svårighet att på

annat sätt än genom egnahemslån fylla bristen, exempelvis af den orsak,

att, innan det egna hemmet kommit till stånd, han kanske ej hade

antaglig säkerhet att erbjuda långifvaren. I hvarje fall skulle ett från

annat håll bekommet lån för visso draga högre ränta. Han skulle då

för att få det egna hemmet till stånd nästan blifva tvungen att taga

egnahemslån till det. minsta belopp, som finge utgå, men därigenom

satte lian sig i större skuld, än han själf önskade, livilket icke kunde

anses fördelaktigt. Han blefve därigenom äfven lätt förledd att göra

egnahemsanläggningen dyrbarare, än lian eljest behöfde, hvarigenom

annuiteten blefve onödigt betungande. A andra sidan måste dock en

ej alltför låg minimigräns anses nödvändig, enär eljest lån kunde gifvas

åt personer, hvilka ej vore i så stort behof däraf som de låntagare,

Indika med lånerörelsen afses, utan böra vara hänvisade att på egen

hand anskaffa nödiga medel. Riksdagen har ansett, att dessa bägge synpunkter

behörigen tillgodoses, om minimigränsen för belåningsrätten

sättes till lägenhetens halfva värde såväl i fråga om jordbrukslägenheter

som angående bostadslägenheter.

Hvad de föreslagna maximigränserna för belåningsrätten vidkommer,

har Riksdagen icke funnit sig böra vidtaga någon ändring i Eders

Kungl. Maj:ts förslag.

Eders Kungl. Maj:t bär därjämte föreslagit vissa högsta värden å

de lägenheter, till hvilka egnahemslån skulle kunna utgå, nämligen 6,000

kronor för jordbrukslägenheter och 3,000 kronor för bostadslägenheter.

Förstnämnda värde har Riksdagen nedsatt till 5,000 kronor, hvaremot

i fråga om bostadslägenheters maximivärde Riksdagen bifallit Eders

Kungl. Maj:ts förslag oförändradt.

Mom. 3 har endast undergått redaktionsförändringar.

Mom. 4. I första stycket af detta moment har insatts, att statslånebelopp

må inom den bestämda tiden lyftas på en gång eller i

skilda delar, i ändamål att tydligt utmärka, att låneförmedlarne må äga

att använda det sätt för medlens lyftande, som de kunna finna fördelaktigast.

Därjämte hafva de bestämmelser, som i Eders Kungl. Maj:ts

proposition inrymdes i momentets därvarande tredje stycke, införts i

första stycket, som på grund däraf undergått vissa omarbetningar.

Eders Kungl. Maj:t har föreslagit, att såsom säkerhet för den förbindelse,

som af annan låneförmedlare än hushållningssällskap skulle afBih.

Ull Riksd. Prof. 1904. 10 Sami. 1 Afd. 1 Rand. 37 /luft. 2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Riksdagens Skrifvelse N:o 145.

lämnas, ej finge godkännas endast inteckningar i egnahemslägenheter, ej

heller borgen, där den ej vore utfärdad af kommun. Dessa inskränkningar

hafva synts Riksdagen vara mindre erforderliga, då ju statskontoret i allt

fall pröfvar säkerheternas värde. Uppställdes alltför stora fordringar

i detta hänseende, skulle, enligt Riksdagens mening, så stora svårigheter

kunna uppstå för dylika låneförmedlare, att lånerörelsen icke genom

dem finge den omfattning, som är afsedd. Till ett visst lägre belopp,

måhända hälften af egnahemslägenlieternas uppskattade värde, torde

inteckningar i dylika lägenheter utan större olägenhet kunna godkännas

såsom säkerhet, och jämväl vederhäftig borgen synes böra åtminstone

i vissa fall godkännas. I betraktande af att lånesumman småningom

minskas genom amorteringarna, torde den långa återbetalningstiden icke

höra förhindra godkännande af borgenssäkerhet för någon del af lånen.

Riksdagen har dock icke velat ingå i detaljer härutinnan, utan har trott

sig kunna vinna ofvan åsyftade ändamål af lindring i fordringen på

lanesäkerheter genom att utesluta de särskilda bestämmelser därom i

Eders Kungl. Maj:ts förslag, som ofvan anförts, och antager, att utförligare

bestämmelser i ämnet skola, därest de befinnas erforderliga,

meddelas statskontoret af Eders Kungl. Maj:t.

Den tid, inom hvilken ny säkerhet skall, på föreläggande af statskontoret,

aflämnas af låneförmedlare, har från af Eders Kungl. Maj:t föreslagna

två månader utsträckts till minst tre månader.

Mom. 5. Åt skäl, som ofvan nämnts, har räntefoten blifvit af

Riksdagen bestämd till 3,6 procent.

Andra stycket i detta moment bär endast undergått redaktionsförändringar,

och hafva dylika vidtagits äfven i tredje stycket, hvarest

Riksdagen därjämte förändrat den ovillkorliga föreskriften, att statslånebeloppet

skulle under de angifna förutsättningarna omedelbart inbetalas,

till en bestämmelse om befogenhet för Eders Kung!. Maj:t att lämna

dylik föreskrift.

Fjärde stycket är i sak oförändradt bibehållet.

Den i femte stycket enligt Eders Kungl. Maj:ts förslag förekommande

bestämmelsen om en lika annuitet och till följd däraf lika amorteringstid

för alla lån innebär onekligen stora fördelar genom förenkling

af lånerörelsen i dess helhet. Den föreslagna annuiteten, nämligen 6V2

procent å amorteringsdelens kapitalbelopp, har dock synts vara för

jordbrukslägenheter väl hög, då ju i betraktande äfven måste tagas

skyldigheten att erlägga ränta å lånets stående del. Det sammanlagda

beloppet af de årliga betalningarna kunde, enligt Riksdagens mening,

komma att blifva så pass högt, att innehafvaren af en jordbrukslägenhet

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Riksdagens Skrifvelse N:o 145.

icke sällan skulle få mycket svårt att kunna gälda detsamma. Den afkastning,

som kan dragas af jordbruket å en dylik lägenhet, låter sig icke

väsentligt uppdrifvas annat än småningom under en längre följd af år,

och särskild! länder amorteringtidens början, då därjämte odlingsarbeten

kanske ännu pågå, kunna därför för dylika lägenheters innehafvare uppstå

högst betydliga svårigheter. Det har därför synts vara af vikt, att

annuiteten icke sättes för hög. Beträffande bostadslägenheter har den

föreslagna amorteringstiden däremot ansetts kunna något förkortas, och

alltså annuiteten höjas. Riksdagen har därför ansett sig böra antaga

olika annuiteter för lån till de bägge olika slagen af lägenheter

och har stannat vid att för jordbrukslägenheter bestämma en annuitet

af 6 procent samt för bostadslägenheter en annuitet af 7 procent.

Amorteringstiden blifver då för de förra lägenheterna 26 år och för

de senare 21 år, hvarvid i hvartdera fallet annuiteten blifver mindre

det sista året än de föregående. Under amorteringstiden skulle då

årligen erläggas för ett lån å exempelvis 2,000 kronor till en jordbrukslägenhet

dels G procent å amorteringsdelen, 1,000 kronor, med 60

kronor och dels 3,6 procent ränta å stående delen, likaledes 1,000 kronor,

med 36 kronor eller alltså tillhopa 96 kronor. Vid lika stort lån för

bostadslägenhet blefve motsvarande belopp 106 kronor.

I förtydligande syfte hafva i detta stycke vidtagits åtskilliga tilllägg

och redaktionsändringar.

Mot de i de bägge sista styckena af detta moment intagna bestämmelser

har Riksdagen icke funnit anledning till erinran.

Mom. 6 och mom. 7 hafva endast undergått vissa redaktionsförändringar.

Mom. 8. De bestämmelser, som enligt Eders Ivungl. Maj:ts förslag

innehöllos i detta moment, har Riksdagen, för vinnande af större öfverskådlighet,

fördelat i tre moment, betecknade med 8, 9 och 10.

I första stycket har vidtagits en omredigering, hvilken synts innebära

vissa fördelar.

Den erinran om låneförmedlarens rätt att medgifva anstånd med

lyftande af beviljadt egnahemslån, som i det kung!, förslaget fanns

inryckt i femte stycket af detta moment, har Riksdagen uteslutit, enär

Riksdagen ansett ett allmänt stadgande om rätt för låneförmedlaren att

inom vissa gränser medgifva låntagaren lindringar böra inrymmas i ett

särskild! moment, hvilket betecknats såsom mom. 11.

I afseende å byggnadernas brandförsäkrande vill Riksdagen framhålla

vikten af, att låneförmedlaren tillser, att brandförsäkringen sker i sfi dan t

bolag, som betryggar inteckningshafvarnes rätt.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Riksdagens Skrifvelse N:o 145.

[ afseende på bestämmelserna angående lånets utbetalning synes

§ 14 i egnahemskommitténs förslag kunna tjäna till ledning.

I slutet af mom. 8 bar Riksdagen tillfogat, att i lånekontraktet

skall intagas, att möjligen uppkommande tvister mellan låneförmedlare

och låntagare beträffande tillämpningen af kontraktets bestämmelser

skola afgöras af skiljemän i enlighet med lagen den 28 oktober 1887,

samt att klander mot skiljemännens beslut icke må äga rum. Det har

nämligen synts önskligt, att dylika tvister må hastigt afgöras och icke

underkastas den mer besvärliga och tidsödande proceduren vid domstolarna.

Det torde falla af sig själft, att det föreslagna stadgandet icke

utesluter exekutiva åtgärder, där sådana äro tillåtna.

Mom. 9. De i detta moment upptagna bestämmelserna hafva,

såsom nyss nämnts, utgjort en del af mom. 8 enligt Eders Kungl. Maj:ts

förslag. För att ytterligare befordra öfverskådligheten har Riksdagen

uppdelat momentet i flera stycken.

Riksdagen har ansett, att, förutom de af Eders Kungl. Maj :t föreslagna

ovillkorliga föreskrifter, som skola lända till efterrättelse vid lånekontraktets

uppgörande, äfven bör ovillkorligen stadgas, att den yttersta

tid, som i kontraktet bestämmes vare sig för låntagarens rätt att uttaga

lånet, vid äfventyr att icke uttagen del anses förverkad, eller för fullgörande

af. den bestämda byggnadsskyldigheten, icke må sättas senare

än till en viss tidpunkt, hvilken Riksdagen ansett böra bestämmas till utgången

af det år, under hvilket amorteringsskyldigheten inträder. Om

alltså ett statslån blifver exempelvis för år 1905 af Eders Kungl. Maj:t beviljadt

låneförmedlare, hvilken under nämnda år lyfter detsamma och däraf

utlämnar egnahemslån, inträder, jämlikt moment 5, amorteringsskyldigheten

med år 1909, och får alltså, enligt Riksdagens åsikt, tiden för egnahemslånets

lyftning eller byggnadernas fullbordande icke i kontraktet

bestämmas senare än till utgången af sistnämnda år. Det bör enligt

Riksdagens mening icke heller tillåtas låneförmedlare att under lånetiden

medgifva utsträckning af den sålunda i kontraktet bestämda tiden, och

har stadgande härom införts i mom. 11.

Beträffande den säkerhet, som låneförmedlare må betinga sig, bär

ett undantag från regeln, att denna säkerhet ej får bestå i annat än

första inteckning i egnahemslägenheten, nödvändiggjorts för lån till

ofvan omförmälda lägenheter å Kungl. och Hvitfeldtska stipendieinrättningens

mark, och har detta utmärkts genom en hänvisning till mom.

15, där det stadgas, att för dylika egnahemslån låneförmedlare må

antaga den säkerhet, de pröfva lämplig.

Riksdagen har ansett det böra uttryckligen angifvas, att låntagare

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Riksdagens Skrifvelse N:o 145.

må kunna förbehålla sig att inbetala den stående delen af lånet icke

blott på en gång i dess helhet, utan äfven delvis. Det synes nämligen

böra för låntagaren innebära en högst väsentlig fördel att få afbetala

den stående lånedelen med de belopp, som han kan hafva för ändamålet

tillgängliga.

I stycket e) har Riksdagen — förutom tillsättandet af en hänvisning

till mom. 15 — vidtagit den förändring, att uppsägning af lånet

icke må af låneförmedlaren ske, då lägenheten i sin helhet öfvertages

af efterlefvande make eller af efterlefvande make och bröstarfvinge,

hvilka behålla densamma oskiftad, eller ock af annan person, hvilken

är till egnahemslåns erhållande behörig. Det har nämligen synts kunna

befaras, att arbetarne skulle blifva mindre benägna att anlita egnahemslån,

därest de icke hade trygghet för att, i händelse af deras frånfälle,

deras änka och barn finge behålla lånet, och enahanda verkan

skulle kanske äfven inträda, om alltför stränga band lades på låntagaren

i fråga om lägenhetens föryttring. Därest den, som öfvertager

lägenheten, icke ordentligt fullgör sina skyldigheter, har ju i allt fall

låneförmedlaren rätt att af sådan anledning uppsäga lånet.

Mom. 10. Det har synts Riksdagen vara att föredraga, att den

granskning af lånekontrakten, som från statens sida påkallas, öfverlämnas

åt Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande i de särskilda länen, enär

hos dessa myndigheter torde kunna förväntas större kännedom såväl

om ortens förhållanden som i afseende å de personliga omständigheterna,

än som rättvisligen kan förutsättas hos ett centralt ämbetsverk.

En dylik granskning kan icke blifva afsevärdt betungande för

länsstyrelserna. Den egentliga bestämmelsen härom har sin plats i

mom. 12, men som en följd af densamma har i detta moment Eders

Kungl. Maj:ts befallningshafvande införts såsom den myndighet, till

hvilken kontrakten skola ingifvas.

Mom. 11. I detta moment har intagits bestämmelse om den allmänna

rätt för låneför medlare att inom vissa gränser medgifva låntagaren

lindringar, hvilken rätt ansetts böra inrymmas låneförmedlare,

och hvarom ofvan blifvit nämndt.

Mom. 12. Detta moment motsvarar mom. 9 enligt Eders Kungl.

Maj:ts förslag. Beträffande förändringen af granskningsmyndighet hänvisar

Riksdagen till sitt yttrande här ofvan vid mom. 10.

Riksdagen har tillfogat, att vederbörande låneförmedlares förklaring

bör infordras, innan anmälan om förekomna felaktigheter sker hos

Eders Kungl. Magt, samt åtfölja denna anmälan.

Mom. 13. I detta moment, som motsvarar mom. 10 i den kungl.

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Riksdagens Skrifvelse N:o 145.

propositionen, har den ändring vidtagits, att låneförmedlarnes årliga

berättelser skola ingifvas till Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande, som

därefter öfversända desamma till landtbruksstyrelsen.

Mom. 14. Stadgandet i detta moment, som utgör mom. 11 i

Eders Kungl. Maj:ts förslag, har icke gifvit Riksdagen anledning till

erinran.

Mom. 15. Detta moment har tillfogats af anledning, hvarom

Riksdagen här ofvan yttrat sig.

Mot Eders Kungl. Maj:ts förslag angående befogenhet för Eders

Kungl. Maj:t att i afseende å lånerörelsen meddela närmare föreskrifter

samt att under första året medgifva utsträckning af ansökningstiden

har Riksdagen icke haft något att erinra.

Riksdagen har jämväl biträdt Eders Kungl. Majt:s förslag i fråga om

förvaltningsbidrag till hushållningssällskapen, dock med den ändring i afseende

på beredandet af de därtill nödiga medel, som ofvan omförmälts.

Genom ett dylikt bidrag i enlighet med den föreslagna beräkningsgrunden

torde visserligen icke hushållningssällskapens omkostnader för

lånerörelsen blifva ersatta, men anser Riksdagen, att det oaktadt dessa

sällskaps medverkan för lånerörelsen bör kunna påräknas.

Egnahemskommitténs förslag till ordnande af lånerörelsen innefattade,

bland annat, att lånen skulle kunna förbindas med af staten

lämnad lifförsäkring enligt ett visst för ändamålet utarbetadt system.

Departementschefen har ansett, att en dylik lifförsäkring icke låter sig

förena med det slag af lånerörelse, som af honom föreslagits, och jämväl

Riksdagen har funnit det vara förenadt med svårigheter för staten att

ombesörja en med lånerörelsen kombinerad lifförsäkring, när mellanhänder

användas för själfva lånen. Då likväl en dylik lifförsäkring skulle,

enligt Riksdagens mening, innebära icke obetydliga fördelar såväl för

låneförmedlare som låntagare, lärer det icke få anses omöjligt, att åtgärder

i dylik riktning kunna framdeles komma att vidtagas vare sig

genom mellanhändernas försorg eller på annat sätt.

Med anledning af Eders Kungl. Maj:ts ifrågavarande proposition och

ofvan omförmälda motioner har Riksdagen

O

l:o)

medgifvit, att under åren 1905—1909 må af Eders Kungl. Maj:t

disponeras högst 10 millioner kronor att såsom statslån tilldelas de

s. 15 Kontrollera mot PDF

15

Riksdagens Skrifvelse N:o 145.

hushållningssällskap samt för ändamålet särskilt bildade aktiebolag och

föreningar (låneför medlare), hvilka vilja genom utlämnande af egnahemslån

bereda mindre bemedlade arbetare tillfälle att på landsbygden

förvärfva egna hem, dock att, hvad beträffar aktiebolag och föreningar,

dylikt statslån må tilldelas endast sådana, hvilka Eders Kungl.

Maj:t, vid pröfning i hvarje särskildt fall, finner vara såsom mellanhänder

vid lånerörelsen lämpliga samt bereda tillräcklig trygghet för, att egna

hems förvärfvande af mindre bemedlade arbetare varder på ett oegennyttigt

och ändamålsenligt sätt befrämjadt, och hvilkas bolagsordningar

eller stadgar äro upprättade i öfverensstämmelse med af Eders Kungl.

Maj:t särskildt föreskrifna grunder;

2:o)

bemyndigat riksgäldskontoret att under åren 1905—1909 tillhandahålla

statskontoret ett belopp af högst 10 millioner kronor för

bildande af en egnahemslånefond, att för här ofvan angifna ändamål

användas;

3:o)

beslutat, att för ifrågavarande lånerörelse skola gälla följande allmänna

villkor och bestämmelser:

Mom. 1. Egnahemslån må, med det i mom. 15 här nedan stadgade

undantag, utgå för bildande endast af sådant eget hem, där låntagaren

äger såväl jordområdet som därå uppförda byggnader, och kan utlämnas

för förvärfvande af lägenhet, afsedd för idkande af jordbruk (jordbrukslägenhet),

eller lägenhet, där bostaden är det väsentliga (bostadslägenhet).

Dylikt egnahemslån må ej tilldelas annan än arbetare, man eller

kvinna, som är svensk medborgare, äger god frejd, är känd för sparsamhet,

nykterhet och hedrande vandel samt hufvudsakligen af kroppsarbete

har sin utkomst, och som visserligen ej saknar medel att i någon

mån bidraga till bildande af eget hem, men är i behof af kraftigt

bistånd för dess förvärfvande; börande egnahemslån i regeln ej utlämnas

till den, som är under 25 eller öfver 50 år gammal.

Mom. 2. Egnahemslån skall utgå, då fråga är om jordbrukslägenhet,

med minst hälften och högst fem sjättedelar af det med

ledning af uppgjordt köpeaftal, värderingsinstrument, brandförsäkringshandlingar,

kostnadsförslag eller andra tillgängliga handlingar beräknade

och af låneförmedlaren godkända värdet å jorden jämte därå

befintliga eller för uppförande afsedda byggnader samt, då fråga är om

s. 16 Kontrollera mot PDF

16 Riksdagens Skrifvelse N:o 145.

bostadslägenhet, med minst hälften och högst tre fjärdedelar af samma

värde.

Egnahemslån må ej utgå, där det beräknade värdet öfverstiger:

för jordbrukslägenhet 5,000 kronor och för bostadslägenhet 3,000 kronor.

Mom. 3. Låneförmedlare, som önskar erhålla statslån för att

däraf utlämna egnahemslån, skall före den 1 november året näst före

det, för hvilket lån sökes, därom hos Kungl. Maj:t göra underdånig

ansökning, uti hvilken skall uppgifvas, huru stor del af lånet är afsedd

för jordbrukslägenheter och huru stor del för bostadslägenheter.

Mom. 4. Af Kungl. Maj:t beviljadt statslån må af vederbörande

låneförmedlare efter ingången af det år, för hvilket lånet anvisats, och

före den 1 november samma år på en gång eller i skilda delar lyftas i

statskontoret emot afkunnande af en utaf iåneförmedlaren till statskontoret

eller order ställd, af statskontoret godkänd skuldförbindelse,

som skall innefatta låneförmedlarens åtagande att återbetala lånet i den

ordning, här nedan stadgas. Statslånebelopp, som sagda dag kvarstår

outtaget, återfaller till fonden.

Annan låneförmedlare än hushållningssällskap skall därjämte, innan

någon del af statslånet må utbekommas, till statskontoret aflämna af

statskontoret godkänd säkerhet för den afgifna skuldförbindelsens uppfyllande.

Därest statskontoret under lånetiden skulle finna ställd säkerhet

icke vidare vara nöjaktig, skall Iåneförmedlaren inom af statskontoret

förelagd tid, dock minst tre månader, aflämna njm säkerhetshandlingar,

som af statskontoret godkännas.

Mom 5. Statslån, som af Kungl. Maj:t anvisats till beredande af

egnahemslån, förräntas efter tre och sex tiondedels procent om året.

Hvad af dylikt statslån icke vid utgången af det år, under hvilket

lånet i statskontoret lyfts, blifvit till egnahemslån disponerad!, skall järnte

ränta till statskontoret inbetalas före utgången af januari månad nästpåföljande

år, där ej Kungl. Maj:t, på ansökning, medgifver låneförmedlaren

rätt att ytterligare ett år för afsedt ändamål innehafva statslånebeloppet

i fråga.

Finnes statslånebelopp vara af låneförmedlare genom aftal, upprättadt

i annan ordning, än i mom. 8 och 9 sägs, eller i strid mot

föreskrifterna i mom. 1 och 2, såsom egnahemslån disponerad!, äge

Kungl. Maj:t föreskrifva, att sådant statslånebelopp skall, där ej låneförmedlaren

inom af Kungl. Maj:t förelagd tid förmår styrka, att behörigt

lånekontrakt angående ifrågavarande egnahemslån uppgjorts,

omedelbart därefter jämte ränta till statskontoret inbetalas.

s. 17 Kontrollera mot PDF

17

Riksdagens Skrifvelse N:o 145.

Af låneförmedlare utbekommet statslån skall, i den mån detsamma

icke bör inbetalas i sådan ordning, som bär ofvan i detta moment

sagts, med afseende å återbetalningen delas i tva lika stora delar, en

amorteringsdel och en stående del.

Å amorteringsdelen erlägges, intill dess densamma blifvit till fullo

gulden, vid statslån, som utlämnats till beredande af egnahemslån för

jordbrukslägenheter, en annuitet af sex procent och vid statslån, som

utlämnats till beredande af egnahemslån för bostadslägenheter, en

annuitet af sju procent, hvarvid i hvartdera fallet såsom ränta räknas

tre och sex tiondedels procent å det oguldna kapitalbeloppet af amorteringsdelen.

Skyldighet att erlägga den första kapitalafbetalningen inträder,

när tre år förflutit från utgången af det kalenderår, under hvilket

lånet från statskontoret utbekommits. Intill dess kapitalafbetalningen

börjar, erlägges endast föreskrifven ränta å statslånets hela belopp.

Därefter erlägges, jämte annuiteten å amorteringsdelen, ränta a statslånets

stående del, intill dess jämväl denna lanedel till fullo inbetalats.

Statslånets stående del kan, där ej sådant förhållande, hvarom i mom.

7 här nedan sägs, mellankommer, från statens sida icke uppsägas, förrän

amorteringsdelen till fullo guldits, och åtnjuter låneförmedlaren därvid

sex månaders uppsägning. I hvarje fall skall likväl den stående delen

vara gulden inom fem år, från det sista inbetalningen a amorteringsdelen

bort fullgöras.

Ränta och afbetalning å statslån skall för hvarje år af låneförmedlare

till statskontoret inbetalas före utgången af mars månad nästpåföljande

år.

Mom. 6. Varder, sedan lånekontrakt, hvarom i mom. 8 sägs,

blifvit angående beviljadt egnahemslån upprättadt, rätten till utbekommande

af lånet eller del däraf af låntagaren förverkad, eller varder redan

utlämnadt egnahemslån till låneförmedlaren aterbetaladt i annan ordning

än såsom årlig kapitalafbetalning å amorteringsdelen, skall det lånebelopp,

till hvars utbekommande rätten förverkats eller som till laneförmedlaren

återbetalats, inom en månad från det förverkandet skedde

eller återbetalningen ägde rum, jämte ränta till statskontoret inbetalas.

Mom. 7. Ställer sig låneförmedlare icke till efterrättelse bär

ofvan meddelade bestämmelser i fråga om rånte- och kapitalafbetalning,

eller underlåter låneförmedlare, som af statskontoret erhållit föreläggande

att a Hämna nya säkerhetshandlingar, att inom föreskrifven tid sådant

fullgöra, äger statskontoret att därom göra anmälan hos Kungl. Maj:t,

som bestämmer, huruvida oguldet statslånebolopp jämte ränta skall anses

vara till återbetalning genast förfallet.

Bill. till Riksd. Prof. 1904. W Sami. 1 Afd. 1 Band. .57 Höft.

3

opaginerad Kontrollera mot PDF

Riksdagens Skrifvelse N:o 145.

Mom. 8. Rörande hvarje egnahemslån skall, innan någon del

dåra! må af låntagaren uppbäras, mellan låneförmedlaren och lånt

aga ren upprättas fullständigt lånekontrakt, hvaruti bestämmelser i

följande afseenden skola finnas intagna, nämligen:

beträffande belägenheten, storleken och värdet af den lägenhet, för

hvars förvärfvande lånet lämnas, samt densammas egenskap af iordbrukslägenhet

eller bostadslägenhet;

rörande lånets belopp, säkerheten och villkoren i fråga om ränta

och återbetalning;

huruvida lånet må på en gång eller i särskilda terminer lyftas

samt angående sättet och villkoren för lånets utbekommande;

angående viss tid, inom hvilken lånet skall vara till fullo uttaget

vid äfventyr att rätten till utbekommande af ej lyft belopp skall vara

förverkad; r

beträffande hvilka byggnader böra å lägenheten uppföras och tiden,

inom hvilken de böra vara fullbordade;

rörande låntagarens skyldigheter i fråga om lägenhetens häfdande

och underhållande samt byggnadernas brandförsäkrande;

angående den kontroll från låneförmedlarens sida, som låntagaren

skall vara skyldig underkasta sig; samt

därom, att möjligen uppkommande tvister mellan låneförmedlare

och låntagare beträffande tillämpningen af lånekontraktets bestämmelser

skola afgöras af skiljemän i enlighet med lagen om skiljemän den 28 oktober

1887, samt att klander mot skiljemännens beslut icke må äga rum.

Mom. 9. Vid uppgörandet af det i mom. 8 omförmälda lånekontrakt

skall lända till efterrättelse:

1) att tiden för vare sig lånets uttagande till fullo eller i

kontraktet bestämda byggnaders fullbordande icke må bestämmas senare

i utgången af det år, under hvilket amorteringsskyldigheten intrader

j

2) att låneförmedlaren ej äger för egnahemslånet betinga sig

annan säkerhet än första inteckning i lägenheten, dock med undantag

för det fall, hvarom i mom. 15 här nedan sägs;

3) och att andra villkor icke må betingas i fråga om ränta och

återbetalning, än i mom. 5 här ofvan angående statslån stadgats, dock

med undantag i följande afseenden, nämligen:

att uppsägningstiden för egnahemslånets stående del må kunna

bestämmas till fem månader;

att tiden, inom hvilken de årliga rånte- och kapitalafbetalningaina

skola, där de icke gäldas i sammanhang med kronoutskylderna,

s. 19 Kontrollera mot PDF

Riksdagens skrifvelse N:o 145. 19

vara åt'' låntagaren fullgjorda, må kunna bestämmas redan till februari

månads utgång; samt

att kontrahenterna må kunna förbehålla sig rätt, låntagaren att,

därest han så önskar, ej mindre under amorteringstiden på en gång

infria återstoden af amorteringsdelen än äfven före lånetidens utgånginbetala

egnahemslånets stående del i dess helhet eller delvis, samt låneförmedlaren

att under nedan angifna förutsättningar uppsäga egnahemslånet

till inbetalning å tid, som låneförmedlaren bestämmer, nämligen:

a) om låntagaren ej fullgör hvad i kontraktet föreskrifvits i fråga

om lägenhetens bebyggande;

b) om låntagaren visar sig försumlig i att erlägga föreskrifven

rånte- och kapitalbetalning;

c) om låntagaren försummar att erlägga brandförsäkringsafgift

för lägenheten eller eljest åsidosätter för brandförsäkringens giltighet

stadgade villkor;

d) om fastigheten vanvårdas till jord och byggnad eller om byggnad

nedrifves eller bortflyttas, och värdet å lägenheten därigenom så

minskas, att säkerheten för egnahemslånet ej vidare kan anses fullt

betryggande;

e) om äganderätten eller — beträffande de lägenheter, som i mom.

15 här nedan afses — besittningsrätten till lägenheten i dess helhet

eller del däraf genom köp eller annat fång från låntagaren öfvergår

i andra fall, än då lägenheten i dess helhet öfvertages antingen af efterlefvande

make eller af bröstarfvinge eller af efterlefvande make och

bröstarfvinge, hvilka behålla lägenheten oskiftad, eller ock af annan

person, hvilken är till egnahemslåns erhållande behörig;

f) om låntagaren genom bedräglig uppgift föranledt egnahemslånets

beviljande;

gj om eljest sådana förhållanden inträffat, att låntagaren, med

hänsyn till det med egnahemslånet afsedda ändamål, uppenbarligen

icke längre bör få tillgodonjuta detsamma.

Mom. 10. Lånekontrakt skall upprättas i två exemplar, hvaraf

hvardera kontrahenten skall taga ett; och skall afskrift af kontraktet

genom låneförmedlarens försorg ofördröjligen efter detsammas affattande

insändas till Kungl. Maj:ts befallningshafvande i länet.

Mom. 11. Låneförmedlare vare obetaget att under lånetiden medgifva

låntagare de lindringar i afseende å egnahemslånets återbetalning

eller låntagarens skyldigheter i öfrigt, hvilka icke strida mot föreskrifterna

uti mom. 1 och 2 eller eljest äro oförenliga med egnahemslånets

ändamål, dock att tiden för egnahemslånets uttagande till fullo eller

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Riksdagens Skrifvelse N:o 145.

i kontraktet bestämda byggnaders fullbordande icke må utsträckas

längre, än i mom. 9 stadgats.

Mom. 12. Inkomna lånekontrakt skola af Kungl. Maj:ts befallningshafvande

granskas. Finner Kungl. Maj:ts befallningshafvande därvid

lånekontrakt ej vara upprättadt i enlighet med bestämmelserna i mom.

8 och 9 samt med iakttagande af föreskrifterna i mom. 1 och 2, har

Kungl. Maj ds befallningshafvande att, med bifogande af infordrad förklaring

från vederbörande låneförmedlare, därom göra anmälan hos

Kungl. Majd.

Mom. 13. Låneförmedlare skall årligen före april månads utgång

till Kungl. Maj ds befallningshafvande i länet ingifva fullständig redogörelse

enligt fastställdt formulär för lånerörelsen under det nästföregående

året, Indika redogörelser det åligger Kungl. Maj ds befallningshafvande

att inom påföljande maj månad till landtbruksstyrelsen öfversända.

Mom. 14. Därest hushållningssällskap så önskar och hos Kungl.

Maj ds befallningshafvande i länet i ämnet gör framställning, äger Kungl.

Maj ds befallningshafvande ombesörja, att räntor och af betalningar å af

sällskapet utlämnade egnahemslån varda genom vederbörandes försorg

i sammanhang med kronoskatterna debiterade, uppburna och redovisade.

Mom. 15. Till förvärfvande af bostadslägenhet, för hvilken med

ständig och oinskränkt besittningsrätt upplåtits mark, tillhörande Kungl.

och Hvitfeldtska stipendieinrättningen, må egnahemslån tills vidare utgå,

utan hinder däraf att låntagaren icke har äganderätt till lägenhetens

tomtområde; ägande låneförmedlare att för dylika egnahemslån antaga

den säkerhet, de pröfva lämplig;

4:o)

%

medgifvit, att Eders Kungl. Maj:t må äga meddela de ytterligare

föreskrifter, som i afseende å ifrågavarande lånerörelse må finnas

erforderliga, äfvensom medgifva sådan utsträckning i tiden för ingifvande

till Eders Kung]. Maj:t af ansökningar om statslån för år 1905, som

kan blifva behöflig, för att lånerörelsen skall kunna taga sin början under

nämnda år;

5:o)

medgifvit, att Eders Kungl. Maj:t må af egnahemslånefondens medel

årligen anvisa såsom bidrag till hushållningssällskapen för betäckande

s. 21 Kontrollera mot PDF

Riksdagens Skrifvelse N:o 145. 21

af för dem genom låuerörelsen uppkommande kostnader och möjliga förluster

ett belopp, motsvarande för hvarje hushållningssällskap en half

procent af den ej till betalning förfallna kapitalskuld, hvari sällskapet

på grund af från fonden utbekomna statslån vid årets början häftat till

staten;

6:o)

medgifvit, att de kapitalinbetalningar, som å de från fonden utlämnade

lånen verkställas, må intill utgången af år 1909 tilläggas

fonden; äfvensom

7:o)

beslutat, att riksgäldskontoret skall af egnahemslånefonden erhålla

godtgörelse för den ränteutgift, som genom ofvanberörda medels öfverlämnande

till fonden för riksgäldskontoret förorsakas.

Stockholm den 14 maj 1904.

Med undersåtlig vördnad.

Bih. till Riksd- Prof. 1904

10 Sami. I Afd. 1 Band. 37 Häft.

4

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.