Skrifvelse till Konungen, med begäran om utredning och förslag till af hjälpande af vissa missförhållanden i afseende å stämpelbeläggning af köp af fast egendom m. m.
1904-05-14 · 5 sidor, varav 5 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: alla 5 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
Rskr. 1904:146, Skrifvelse till Konungen, med begäran om utredning och förslag till af hjälpande af vissa missförhållanden i afseende å stämpelbeläggning af köp af fast egendom m. m.
Dokumentets text
Riksdagens Skrifvelse N:o 146.
1
N:o 146.
Uppläst och godkänd hos Första Kammaren den 14 maj 1904.
— — — — Andra Kammaren den 14 — —
Riksdagens skrifvelse till Konungen, med begäran om utredning
och förslag till af hjälpande af vissa missförhållanden
i afseende å stämpelbeläggning af köp af fast egendom
m. m.
(Sammansätta bevillnings- och lagutskottets utlåtande n:o 1.)
Till Konungen.
Genom motioner, väckta inom Andra Kammaren, har Riksdagens uppmärksamhet
blifvit fäst därå, att till följd af bristande effektivitet i gällande
bestämmelser angående utgörandet af stämpelafgift vid fastighetsköp förluster
för statskassan icke endast på stämpelbeskattningens, utan äfven på
andra beskattningsområden kunna uppstå därigenom, att stämpelafgiften
icke kommer att utgöras efter fastighetens hela försäljningsvärde, ity att
detta värde genom en eller annan åtgärd från de kontraherande parternas
sida icke blir för den stämpelbeläggande myndigheten kändt eller för
stämpelbeläggning åtkomligt.
Särskildt vid försäljning af fastigheter, å livilka afverkningsbar skog
till större värde finnes, lära i afsevärd omfattning sådana åtgärder förekomma.
Vid dylika försäljningar kommer, enligt vunna upplysningar, det
förfaringssätt ofta till användning, att den i verkligheten för fastigheten
Bih. till Riksd. Frot. 1904. 10 Samt. 1 Afd. 1 Band. 38 Höft. (N:o 146.) 1
2
Riksdagens Skrifvelse N:o 146.
betingade köpeskilling uppdelas sålunda, att endast en mindre del däraf
i köpehandlingarna upptages såsom likvid för själfva fastigheten och blir
föremål för stämpelbeskattning. Den större delen af köpeskillingen betraktas
däremot utgöra ersättning för afverkningsrätten till den å fastigheten
befintliga skog, och undandrages denna del af köpeskillingen på
dylikt sätt från att beskattas medelst stämpelafgift.
Genom stämpelförordningens bestämmelse, att där köpehandling, utan
tillägg till eller förändring i stadgade villkor, öfverlåtes inom den för lagfart
föreskrifna tid, räknadt från första fånget, och inom samma tid för
lagfart företes, äger stämpelbeläggning rum allenast för sista fånget, förefinnes
jämväl tillfälle att undandraga staten stämpelafgift. Och det lärer
ingalunda vara sällsynt, att, särskildt vid transport af köp af stadsegendomar,
det förfarande kommer till användning, att den högre köpeskilling,
som till äfventyrs därvid betingats, icke uppgifves och sålunda icke heller
blir föremål för lagenlig stämpelbeskattning.
Förfaringssättet, att i köpehandling hela den angående en fastighet
aftalade köpeskilling icke uppgifves, synes enligt nu gällande lagbestämmelser
och domstols praxis icke kunna beläggas med ansvar. Det torde
likväl vara obestridligt, att åtgärder, sådana som de här ofvan nämnda och
till syftet därmed likartade, icke kunna sägas stå i öfverensstämmelse med
den nuvarande stämpellagstiftningens anda och mening eller med de för
en rationell stämpelbeskattning gällande principer.
Såväl ur synpunkten af statens skatteintresse som med hänsyn till
de moraliska vådor, hvilka en ytterligare utbredning af nu berörda förfaringssätt
skulle medföra, har Riksdagen funnit förändring af lagstiftningen
å ifrågavarande område vara af behofvet väl påkallad. Hvilka
åtgärder, som härutinnan böra vidtagas, har emellertid ansetts kunna
framgå först genom en mera omfattande utredning än den, Riksdagen
varit i tillfätte att verkställa.
Redan genom afhjälpande medelst en lämplig straffbestämmelse af
den brist i lagstiftningen, som synes förefinnas, torde, om icke full, så
dock i allt fall större effektivitet än nu kunna vinnas i förevarande hänseende.
Huruvida en dylik straffbestämmelse bör inflyta i allmänna strafflagen
eller i stämpelförordningen, torde på frågans nuvarande stadium icke
med säkerhet kunna afgöras. Det i 54 § 8 mom. stämpelförordningen
förekommande stadgandet om ansvar för den, som genom lämnandet af
falsk uppgift förorsakar, att bouppteckning blir belagd med stämpel till
lägre belopp än eljest vederbort, torde möjligen kunna utsträckas att
omfatta jämväl fall, då i afhandling angående köp af fast egendom köpe
-
Riksdagens Skrifvelse N:o 146.
3
skillingen upptagits till lägre belopp, än den verkligen utgjort. Med afseende
å stadgandets art vill Riksdagen i detta sammanhang äfven fästa
uppmärksamheten å den i 33 § inkomstskatteförordningen förefintliga bestämmelse
angående påföljden för lämnande af oriktigt meddelande i och
för inkomstskattetaxeringen.
För det särskilt framhållna missförhållandet, att skog, som ingått i
fastighetsköp, undandrages stämpelskatt, torde rättelse åtminstone i viss
mån kunna vinnas genom förändrade bestämmelser i fråga om stämpelbeläggning
af afhandlingar om skogsafverkning.
Särskild bestämmelse rörande stämpelbeläggning af skogsafverkningskontrakt
förekom först i kungl. kungörelsen angående stämplade pappersafgiften
den 21 november 1854. Bevillningsutskottet vid nämnda års
riksdag yttrade i sitt angående sagda afgift afgifna betänkande, bland
annat, att det icke sällan inträffade, att sådana afhandlingar, hvarigenom
skog från hemman på viss tid föryttrades, till laga åtgärd vid domstolarna
företeddes, men att dylika afhandlingar icke funnes i gällande kartasigillata-förordning
omförmälda. Utskottet, som ansåge desamma böra förses
med stämpladt papper efter enahanda grund, som för andra köpebref
vore stadgad, hemställde därför, att under rubriken köpebref i stämpelpappersförordningen
måtte införas, att sådana afhandlingar skulle, för att
vara gällande, förses med stämpladt papper i förhållande till värdet efter
samma tariff, som gällde beträffande köpebref m. m. på fast egendom,
äfvensom bestämmas, att, då i sådan afhandling värdesumma ej funnes
utsatt, den borde innehålla uppgift om skogsskiftets areal samt karteras
efter 12 skilling för hvarje fullt tunnland.
De af bevillningsutskottet förordade bestämmelserna inflöto i ofvannämnda
kungörelse den 21 november 1854.
Vid 1859—1860 års riksdag gjordes den förändring af ifrågavarande
stadgande, att orden »för att vara gällande» borttogos. Såsom hufvudsakligt
skäl för denna förändring anfördes, att det icke kunde vara rätt
att förklara, det ett kontrakt, som, därest det muntligen inginges, kunde
äga lagligen förbindande kraft, skulle, då det skriftligen affattades, för att
vara gällande beläggas med stämpel.
I det inom Eders Kungl. Maj:ts finansdepartement utarbetade förslag
till kungörelse angående stämpelafgiften, hvilket lades till grund för Eders
Kungl. Maj:ts proposition i ämnet vid 1883 års riksdag, stadgades däremot
stämpelafgift för dylik afhandling, endast då den för vinnande åt
inteckning företeddes, eller då betalning på grund af handlingen söktes
hos offentlig myndighet. Den ovillkorliga stämpelskyldighetens upphörande
4 Riksdagens Skrifvelse N:o 146.
motiverades i berörda förslag därmed, att dels hvarje föreskrift om kontroll
å uppbörden eller påföljd för underlåten stämpling saknades för det
fall, att företeende inför offentlig myndighet icke ägde rum, dels ock
någon grund, hvarför ifrågavarande kontrakt, framför andra nyttj an deråt tsaftal,
skulle underkastas ovillkorlig stämpelskyldighet, icke torde kunna uppvisas.''
Eders Kungl. Maj:t, som i ofvanberörda proposition för åtskilliga fall
ifrågasatt införandet af handlingars stämpelbeläggning, oberoende af deras
företeende hos offentlig myndighet, ansåg sig emellertid icke böra i sammanhang
därmed förorda upphäfvandet af redan befintliga stadganden om
vissa handlingars förseende med stämpel i sådan ordning och föreslog på
grund häraf, att de äldre bestämmelserna om stämpel för afhandling om
skogsafverkning måtte med några jämkningar bibehållas oförändrade. I
hufvudsaklig öfverensstämmelse härmed var äfven bevillningsutskottets förslag
i ämnet affattadt, hvilket förslag af Andra Kammaren godkändes.
Inom Första Kammaren anmärktes emellertid, att afhandlingar om
skogsafverkning ofta upprättades vid tillfällen, då synnerlig svårighet
måste möta vid att anskaffa de föreskrifna stämplarna, och beslöt denna
kammare på grund häraf, att afhandling om skogsafverkning skulle vara
underkastad stämpelafgift, endast då den för intagande i vederbörande
myndighets protokoll företeddes. Vid gemensam omröstning blef detta
äfven af Riksdagen beslutadt.
Af 1884 års Riksdag vidtogs den förändring af ifrågavarande bestämmelse,
att afhandling om skogsafverkning skulle vara försedd med
stämpel, endast då den för vinnande af inteckning företeddes, samt att,
då på grund af afhandlingen betalning söktes hos offentlig myndighet,
af handlingen skulle vara belagd med särskild stämpel lika med skuldebref.
Sin nuvarande lydelse erhöll slutligen rubriken skogsafverkning i
stämpelförordningen genom belut af 1894 Riksdag.
Ett återinförande af den ursprungliga bestämmelsen, att afhandling
om skogsafverkning för att vara gällande skall förses med stämpel, torde
kunna antagas i ganska afsevärd mån, om äfven icke fullständigt, komma
att trygga statens säkerhet, för att icke på nu anmärkt sätt betydande
förmögenhetsdelar undandragas stämpelskatt. Medgifvas måste visserligen,
att effektiv kontroll öfver stämpelafgiftens behöriga utgörande icke torde
kunna anordnas, men å andra sidan skulle med en förseskrift i berörda
hänseende naturligen förenas stadgande, hvarigenom underlåtenhet att
stämpelbelägga en afhandling af nu ifrågavarande slag blefve en straffbar
lagöfverträdelse, hvilket förhållande med säkerhet kom me att verka till
lagens efterlefnad.
5
Riksdagens Skrifvelse N:o 146.
Såsom ofvan erinrats, anfördes vid 1883 års riksdag, att föreskriften
om skogsafverkningskontraktens beläggande med stämpel vid utgifvandet
under vissa omständigheter erbjöde svårighet, nämligen då aftalen träffades
i trakter, där tillgång på stämplar saknades. Denna svårighet torde emellertid
lätt kunna undanröjas genom medgifvande, att med stämpelbeläggningen
finge anstå till viss tid efter handlingens utfärdande.
Genom det nu anförda har Riksdagen icke afsett att förorda något
visst sätt för afhjälpande af ofvanberörda missförhållanden, utan har därmed
endast åsyftats att gifva en sammanfattning af vissa åsikter, som
under frågans handläggning framställts.
Då sagda missförhållanden enligt Riksdagens uppfattning äro af den
art och betydelse, att desamma böra i möjligaste mån undanröjas, får
Riksdagen anhålla, det Eders Kungl. Maj:t täcktes taga under ompröfning,
genom hvilka åtgärder här ofvan anmärkta missförhållanden i afseende å
stämpelbeläggningen af fastighetsköp må kunna afhjälpas, samt till Riksdagen
inkomma med det förslag, hvartill denna pröfning kan föranleda.
Stockolm den 14 maj 1904.
Med undersåtlig vördnad.
Rik. till Rilcsd. Prof. 1904. 10 Samt. 1 Ajd. 1 Band. 38 Raft.
2
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.