Sök i Ratio Lex

Skrifvelse till Konungen angående ändringar i gällande hrännvinsförsäljningsförordning.

1904-05-17 · 3 sidor, varav 3 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,5 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: alla 3 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Rskr. 1904:150, Skrifvelse till Konungen angående ändringar i gällande hrännvinsförsäljningsförordning.

Dokumentets text

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Riksdagens Skrifvelse N:o 150.

N:o 150.

Uppläst och godkänd af Första Kammaren den 17 maj 1904.

— — — — Andra Kammaren den 17 — —

Riksdagens skrifvelse till Konungen angående ändringar i gällande

hrännvinsförsäljningsförordning.

(Bevillningsutskottets betänkanden n:is 18 och 38.)

Till Konungen.

Inom Riksdagen liar af enskild motionär väckts förslag om sådan

ändring i kungl. förordningen angående villkoren för försäljning af

brännvin och andra brända eller destillerade spirituösa drycker den 24

maj 1895, att utskänkningsbolag utan samtycke af vissa myndigheter

förbjödes att inköpa fastighet eller i redan inköpt fastighet vidtaga

andra förändringar än dem, som erfordras för fastighetens underhåll.

Riksdagen har funnit denna framställning väl grundad. Det

synes nämligen Riksdagen uppenbart, att inköp af fastigheter i den

omfattning, som flera af utskänkningsbolagen inom riket företagit sig,

kan inverka på bolagens behållna vinst till förfång för dem, som äga

att uppbära densamma.

Såsom skäl till fastighetsförvärfven har från utskänkningsbolagens

sida framhållits den stora svårigheten, att genom hyresaftal erhålla

lämpligt belägna, rymliga och i öfrigt tjänliga utskänkningslokaler

annorledes än mot villkor, som äro för bolagen synnerligen betungande.

s. 17 Kontrollera mot PDF

17

Riksdagens Skrifvelse N:o 150.

Ett tillägg- till brännvinsförsäljningsförordningen i den riktning, motionären

föreslagit, afser emellertid ingalunda att omöjliggöra fastighetsförvärf,

därest sådant skulle visa sig erforderligt. Redan med nu

gällande bestämmelser är det utskänkningsbolag förbjudet att förhyra

andra lägenheter än dem, som äro behöfliga för den af bolaget själft

utöfvade rörelsen. Det synes vid sådant förhållande icke innebära

någon öfverdrifven stränghet mot bolagen, om en så betydelsefull åtgärd

som inköp af fastighet göres beroende af vissa myndigheters bifall.

Motionären har vidare förklarat sig anse, att förbud jämväl borde

meddelas i syfte att förhindra utskänkningsbolag från att utan vederbörligt

samtycke i redan inköpt fastighet vidtaga annan förändring än

den, som erfordras för fastighetens underhåll. Det torde dock icke

lämpligen kunna förmenas ett utskänkningsbolag att inom redan förvärfvad

fastighet vidtaga vissa ändringsarbeten, äfven om dessa icke

påkallas för fastighetens underhåll, utan förbudet bör afse mera omfattande

förändring, som icke tarfvas för fastighetens underhåll och icke

heller för rörelsens behöriga utöfvande.

§ 18 mom. 9 brännvinsförsäljningsförordningen stadgar, att landsting,

hushållningssällskaps förvaltningsutskott och stadsfullmäktige eller,

där sådane icke finnas, allmän rådstuga äga att besluta om ansvarsfrihet

för utskänkningsbolag. I anledning häraf torde det lämpligen

böra tillkomma dessa myndigheter att jämväl afgöra, om behof för utskänkningsbolag

föreligger att inköpa fastighet eller att låta redan förvärfvad

fastighet undergå förändring af nyss angifven art. Dock synes

den ifrågasatta bestämmelsen böra affattas med fästadt afseende å den

olikhet i kommunalt hänseende, som råder emellan Stockholm, stad,

som icke deltager i landsting, och annan stad.

Som § 18 mom. 3 i förenämnda förordning innehåller en sammanfattning

af åtgärder, som äro utskänkningsbolag förbjudna, har Riksdagen

ansett, att i detta moment jämväl böra intagas de stadganden,

som erfordras i nu förevarande ämne.

Med stöd af hvad sålunda anförts liar Riksdagen för sin del

beslutit, att § 18 mom. 3 i gällande bränn vinsförsäljningsförordning

skall erhålla följande förändrade lydelse:

»Bolag må icke inköpa fastighet eller inom redan förvärfvad fastighet

vidtaga annan mera omfattande förändring än den, som påkallas af fastighetens

underhåll eller rörelsens behänga utöfvande, utan samtycke, i Stockholm

af stadsfullmäktige, i stod, som icke deltager i landsting, af stadsfullmäktige

och hushållningssällskapets förvaltningsutskott samt i annan

Bih. till Riksd. Prot. 1904. 10 Sami. 1 Afd. 1 Band. 40 Höft. 3

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Riksdagens Skrifvelse N:o 150.

stad af stadsfullmäktige eller, där sådane ej finnas, allmän rådstuga, hushållningssällskapets

förvaltningsutskott och landstinget i länet; icke förhyra

andra lägenheter än dem, hvilka äro behöfliga för den rörelse, som

bolaget själft utöfvar; icke genom ombud till salu utbjuda eller upptaga

beställningar å brännvin; icke ingå affärsaftal med enskilde styrelseledamöter

i bolaget, ej heller låta aflöningen vare sig till styrelsen

eller till de hos bolaget anställda personer vara beroende på omsättningen

af brännvin och vin eller utgå med viss del af vinsten.»

Vidare har inom Riksdagen framställts förslag, att den i § 33 af

gällande brännvinsförsäljningsförordning bestämda minimigränsen för

alkoholhalten hos salugillt brännvin, 40 procent, måtte nedsättas till

35 procent.

Mot den sålunda föreslagna nedsättningen har Riksdagen icke

haft något att erinra.

Redan år 1887 antog, på förslag af det dåvarande bevillningsutskottet,

Första Kammaren denna minimigräns, fastän frågan den

gången förföll med anledning af Andra Kammarens skiljaktiga beslut i

ärendet. Vid 1888 års riksdag enades båda kamrarna om den nu

gällande minimigränsen 40 procent, hvilken förordats af bevillningsutskottet

vid sagda riksdag, enär det enligt utskottets mening vore

angeläget, att den »öfverdrifvet höga alkoholhalten nedsättes åtminstone

något», men den af motionären redan då föreslagna gränsen 35 procent,

vore »en alltför stor reform för att på en gång böra vidtagas».

Emellertid synes tiden för en ytterligare sänkning af ifrågavarande

minimigräns nu vara kommen; och har därför Riksdagen för sin del

beslutit, att § 33 i gällande brännvinsförsäljningsförordning skall erhålla

följande förändrade lydelse:

»Brännvin, som är försatt med något för hälsan skadligt ämne

eller icke är renadt eller hvars styrka ej uppgår till minst 35 procent,

får ej vid minuthandel eller utskänkning till salu hållas.»

Stockholm den 17 maj 1904.

Med undersåtlig vördnad.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.