Sök i Ratio Lex

Riksdagens Skrifvelse N:o 151

1904-05-17 · 4 sidor, varav 4 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 4 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Rskr. 1904:151, Riksdagens Skrifvelse N:o 151

Dokumentets text

s. 19 Kontrollera mot PDF

Riksdagens Skrifvelse N:o 151.

19

N:o 151.

Uppläst och godkänd af Första Kammaren den 17 maj 1904.

— — — — Andra Kammaren den 17 — —

Riksdagens skrifvelse Ull Konungen, angående bestämmelserna

rörande sjöfarten och gränstrafiken mellan Sverige och

Norge.

(Bevillningsutskottets betänkande n:o 39.)

Till Konungen.

Riksdagen, som i skrifvelse den 10 innevarande maj anmält sitt

beslut i anledning af Eders Kungl. Maj:ts till Riksdagen aflåtna proposition,

n:o 95, angående vissa bestämmelser rörande sjöfarten och

gränstrahken mellan Sverige och Norge, har i sammanhang med nämnda

proposition till behandling förehaft jämväl en inom Riksdagen väckt

motion, i hvilken hemställts, att Riksdagen ville i skrifvelse till Eders

Kungl. Maj:t anhålla, att Eders Kungl. Maj:t täcktes låta utreda, om

och i hvilken mån en begränsning af giltighetsområdet för förordningen

angående vissa bestämmelser rörande sjöfarten och gränstrafiken mellan

Sverige och Norge lämpligen kunde ske, samt vid afgifvande af nytt

förslag till förordning taga den hänsyn till skedd utredning, hvartill

skäl kunde föreligga.

I det anförande till statsrådsprotokollet, som åtföljde den af Eders

Kungl. Maj:t till 1903 års Riksdag i detta ämne aflåtna proposition

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Riksdagens Skrifvelse N:o 151.

(n:o 64) om förmäldes, bland annat, hurusom under loppet af åren 1902

och 1903 från flera håll gjorts framställningar, i syfte att ändringar

måtte vidtagas i gällande bestämmelser rörande sjöfarten och gränstrafiken

mellan Sverige och Norge. Eders Kungl. Maj:t hade emellertid,

efter vederbörande myndigheters hörande, funnit omförmälda framställningar

icke för det dåvarande böra föranleda till någon Eders Kungl.

Maj:ts åtgärd, utan föreslog Eders Kungl. Maj:t Riksdagen att antaga

ett propositionen bilagdt förslag till förordning af enahanda lydelse med

förut i ämnet gällande författning. Detta förslag blef ock af Riksdagen

antaget utan annan ändring, än att i anledning af dels förenämnda

framställningar dels ock väckt motion Riksdagen intill den 1 januari

innevarande år medgaf tullfri införsel af de i förordningen omförmälda

större myckenheter spannmål äfven för det fall att resan skedde öfver

den del af gränsen, som är belägen mellan tullstationerna i Medskogen

och Mitandersfors i Värmland. Det vid innevarande riksdag framlagda

förslaget var med undantag af berörda medgifvande af enahanda lydelse

med nu gällande förordning i ämnet.

Riksdagen, som funnit sig för närvarande icke böra vidtaga några

ändringar i förordningens bestämmelser och fördenskull, på sätt Riksdagens

ofvanberörda skrifvelse gifver vid handen, bifallit Eders Kungl.

Majrts förenämnda proposition, n:o 95, i detta ämne, bär emellertid icke

kunnat undgå att finna ifrågavarande framställning värd att beaktas.

Det lärer nämligen icke kunna förnekas, att de förhållanden, som ursprungligen

föranledt införandet af de särskilda undantagsbestämmelserna

med afseende å gränstrafiken mellan Sverige och Norge, numera

i ej oväsentlig mån förändrats. I sådant afseende torde böra erinras,

hurusom vid tiden för berörda undantagsföreskrifters tillkomst särskilt

framhållits, att i saknad af goda kommunikationer det syntes vara

nödigt att vidtaga sådana åtgärder, att befolkningen å ömse sidor bereddes

möjlighet att på någorlunda nära håll tullfritt förse sig med

nödiga förbrukningsartiklar uti för tillfället erforderliga kvantiteter.

Med de betydligt förbättrade kommunikationer, som numera kommit till

stånd, torde åtminstone denna förutsättning icke allestädes kunna anses

hafva samma berättigande som förr. Handel och näringar hafva ock

på senare tider nått ett kraftigt uppsving och, hvad särskilt Bohuslän

angår, hafva de sista åren utefter Idefjorden och å andra platser i närheten

uppstått betydande industriella anläggningar, företrädesvis stenhuggeri.

Följden häraf har naturligen blifvit den, att för tillgodoseende

af de talrika arbetaresamhällenas behof landthandlande börjat

drifva verksamhet i trakten. Det torde icke lida något tvifvel, att med

s. 21 Kontrollera mot PDF

Riksdagens Skrifvelse N:o 151. 21

nu förefintliga bestämmelser, hvilka sätta befolkningen i tillfälle att å

den norska sidan inköpa sina varor till billigare priser än inom eget

land, den svenska handeln lider ett ej oväsentligt afbräck. Under

sådana förhållanden synes det med skäl kunna ifrågasättas, huruvida

icke, åtminstone hvad angår vissa trakter af gränsen, hithörande bestämmelser

böra upphäfvas eller ändringar i desamma vidtagas. De i

ärendet hörda myndigheterna synas ock hafva i viss mån beaktat de

gjorda framställningarna, i det de samstämmigt förklarat sig anse, att

för ett rätt bedömande af frågan en utredning af hithörande förhållanden

syntes vara af nöden, hvilken utredning enligt myndigheternas

åsikt lämpligen borde omfatta hela gränsen mellan Sverige

och Norge.

Riksdagen delar till fullo denna af myndigheterna uttalade uppfattning

och anser sig hafva så mycket större skäl att förorda, att den

ifrågasatta undersökningen må utsträckas till hela riksgränsen, som,

enligt hvad ofvan lämnade upplysningar gifva vid handen, vid antagandet

af den i ämnet år 1903 utfärdade förordningen vissa ändringar,

om ock endast för en del af året, befunnits vara af behofvet påkallade

och jämkningar för öfrig! vare sig till inskränkning eller utvidgning

af beviljade förmåner kunna prof vas vara ändamålsenliga.

I detta sammanhang har ock uppmärksamheten blifvit läst därå,

att hvarken i denna förordning eller i gällande tullförfattningar lämnas

någon föreskrift, huru de farkoster eller båtar, beträffande hvilka gäller,

att varor, som med dem införas, skola anses, såsom vore de landvägen

införda, d. v. s. de, som äro af mindre dräktighet än fyra ton, skola

med hänsikt till tullväsendet behandlas. I följd häraf har det kunnat

inträffa, att ett norskt fartyg, genom att förtöja vid iskanten på norska

sidan om Idefjordens midtlinje och låta gods forslas på isen från svenska

sidan, intagit svensk last och därmed afgått till utrikes ort utan att

hafva in- eller utklarerat i svensk hamn eller erlagt eventuellt belöpande

fartygsafgifter. Då ett likartadt förfarande kan äga rum äfven

vid öppet vatten medelst användande af farkoster under fyra tons dräktighet

för lastens öfverförande till större fartyg på norska sidan, vill

det synas vara af vikt, att vid en blifvande utredning äfven tillses,

hvilka nya bestämmelser i antydda hänseende lämpligen böra inflyta i

förordningen.

I enlighet med hvad sålunda blifvit anfördt får Riksdagen anhålla,

att Eders Kungl. Maj:t täcktes låta utreda, om och i hvilken mån

en begränsning af giltighetsområdet för förordningen angående vissa

bestämmelser rörande sjöfarten och gränstrafiken mellan Sverige och

s. 22 Kontrollera mot PDF

22 Riksdagens Skrifvelse N:o 151.

Norge eller i öfrigt förändringar i eller tillägg till dessa bestämmelser

lämpligen böra ske, samt vid afgifvande af nytt förslag till förordning

taga den hänsyn till skedd utredning, hvartill skäl kunna föreligga.

Stockholm den 17 maj 1904.

Med undersåtlig vördnad.

1

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.