Skrifvelse till Konungen, angående dels förändrad lydelse af 33 § bevillningsförordningen dels ock ändrade föreskrifter rörande bevillning för inkomst af kanalanläggning och järnvägsdrift.
1904-05-17 · 5 sidor, varav 5 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,7 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
- Sidnummer: alla 5 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
Rskr. 1904:153, Skrifvelse till Konungen, angående dels förändrad lydelse af 33 § bevillningsförordningen dels ock ändrade föreskrifter rörande bevillning för inkomst af kanalanläggning och järnvägsdrift.
Dokumentets text
Riksdagens Skrifvelse N:o 153.
25
N:o 153.
Uppläst och godkänd af Första Kammaren den 17 maj 1904.
— — — — Andra Kammaren den 17 — —
Riksdagens skrifvelse till Konungen, angående dels förändrad lydelse
af 33 § bevillningsförordningen dels ock ändrade
föreskrifter rörande bevillning för inkomst af kanalanläggning
och järnvägsdrift.
(Bevillningsutskottets betänkanden n:is 5 och 42.)
Till Konungen.
Inom Riksdagen kar enskild motionär föreslagit sådan ändring i
33 § af gällande bevillningsförordning, att afskrifter af nästföregående
års taxeringslängder och utdrag af protokollen hos det årets vederbörande
taxeringsnämnd och pröfningsnämnd skulle aflämnas till ordföranden
i bevillningsberedningen senast den 20 mars i stället för,
såsom nu är föreskrifvet, senast den 20 april.
Gällande inkomstskatteförordning stadgar skyldighet för ordförande
i bevillningsberedning att, bland annat, på begäran meddela skattskyldig
erforderliga upplysningar rörande beskaffenheten af den honom
åliggande uppgiftsskyldighet. Särskildt å landsbygden torde det esomoftast
förekomma, att beredningens ordförande är behjälplig med affattandet
af skattskyldigs deklarationsuppgift, och i sådant fall synes
Bih. till Riksd, Prof, 1904. 10 Sami. 1 Afd. 1 Band. 40 Höft, 4
26 Riksdagens Skrifvelse N:o 153.
det kunna vara af vikt för beredningens ordförande att tidigare än
hvad nu är fallet äga tillgång till afskrifterna af föregående års taxeringslängder.
Vid sådant förhållande och då någon olägenhet icke torde
förorsakas af det i motionen föreslagna tidigare aflämnandet till bevillningsberedningens
ordförande af ifrågavarande, från föregående år tillgängliga
afskrifter och protokollsutdrag, har Riksdagen besluta, att
33 § bevillningsförordningen, sådan denna § lyder enligt kung], kungörelsen
den 3 december 1898, skall erhålla följande ändrade lydelse:
»Till bevillningsberedningens ordförande skall å landet häradsskrifvaren
och i stad vederbörande tjänsteman senast den 20 april, vid
bot af tre kronor för hvarje Överskjutande dag, hafva aflämnat på
mantalslängden grundade, enligt fastställda formulär uppställda längder,
upptagande samtliga inom beredningens distrikt belägna fastigheter, å
hvilka jämlikt 5 § särskilda taxeringsvärden skola sättas, äfvensom
fastigheternas ägare eller i fall, som i 2 § sägs, deras innehafvare.
Dessutom böra vid samma tillfälle till beredningens ordförande aflämnas
tillräckligt antal tryckta blanketter till taxeringslängden öfver inkomstbevillningen,
uti hvilken enligt fastställdt formulär uppgjorda längd
beredningen införer alla de personer, som beredningen anser skyldige
att dylik bevillning inom distriktet erlägga. I stad böra beredningarna
till dessa längders upprättande och kompletterande åtnjuta nödigt biträde
af vederbörande uppbörds- eller annan därtill utsedd tjänsteman.
Senast den 20 mars skola till beredningens ordförande aflämnas,
på landet af kommunalstämmas ordförande och i stad, utom Stockholm,
genom magistratens försorg, så väl de i 53 § 3 mom. omförmälda afskrifter
af nästföregående års taxeringslängder som äfven de i 51 och
63 §§ omförmälda utdrag af protokollen hos det årets vederbörande
taxeringsnämnd och pröfningsnämnd.
I öfverensstämmelse med den för taxeringsmyndigheterna utfärdade
särskilda instruktion och under tillämpning af de i denna förordning
stadgade grunder åligger det beredningen att föreslå och uti
förberörda längder införa det fastighetsvärde och det inkomstbelopp,
för hvilket bevillning skall inom beredningsdistriktet påföras hvarje
skattskyldig, med iakttagande därvid att uppskattad inkomst af rörelse,
yrke eller eljest, allt efter som inkomsten deltager i vägunderhåll eller
ej, införes i vederbörlig kolumn, på sätt bilagda formulär n:o 5 utvisar;
och bör beredningen därvid följa den inom samma ort senast upprättade
mantalslängd, hvilken för sådant ändamål skall, sedan densamma
blifvit i föreskrifven tid och ordning granskad, jämte alla därtill
27
Riksdagens Skrifvelse N:o 153.
hörande uppgifter och handlingar senast den 20 april tillställas ordföranden
i ortens bevillningsberedning.
Finnes inom distriktet municipalsamhälle, skola de inom detta
samhälle förekommande fastighetsvärden och inkomstbelopp i längderna
särskildt angifvas och sammanföras. Om af fastighet endast en del
faller inom municipalsamhällets område, skall i anteckningskolumnen
anmärkas, huru stor del af fastighetens hela värde belöper å sagda del
af fastigheten.»
Vidare har inom Riksdagen af enskild motionär gjorts framställning
därom, att i bevillningsförordningen, eller, om så lämpligare funnes,
i instruktionen för taxeringsmyndigheterna, skulle införas föreskrift,
dels att inkomst af kanalanläggning skall fördelas å de särskilda stationerna
efter storleken af den uppbörd, som, enligt kanalverkets taxa
och reglemente, å hvarje station belöper, samt dels att inkomst af järnvägsdrift
skall fördelas å de särskilda, stationerna efter storleken af den
vid hvarje station debiterade uppbörd.
Hos taxeringsmyndigheterna synes för närvarande råda olika uppfattning
rörande innebörden af det i 12 § bevillningsförordningen förekommande
stadgandet, att järnvägs- och kanalbolag skola beskattas,
där bolagets rörelse »vid större och mindre stationer» bedrifves.
Hvad först angår inkomst af kanalanläggning, beskattas denna
somligstädes så, att af den beskattningsbara inkomsten inom vederbörande
kommuner taxeras så stor del. som motsvarar den vid de inom
kommunen belägna kanalstationer influtna andelen af kanålanläggningens
hela bruttoinkomst. Detta förfaringssätt medför, att, därest såsom
vid Trollhätte kanal hufvuduppbörden af kanalafgifterna försiggår å en
af kanalstationerna, den kommun, där denna är belägen, gynnas på
öfriga kommuners bekostnad, i det att dessa få vidkännas en ganska
betydlig förlust af skattemedel, som rättvisligen synes hafva bort tillkomma
dem. Vid andra kanalanläggningar röner fördelningen af den
beskattningsbara inkomsten de särskilda kommunerna emellan inverkan
af antalet slussar, antingen så att detta antal uteslutande ligger till
grund för taxeringen, eller ock så att uppdelningen af nettoinkomsten
å de olika kommunerna verkställes efter viss procent däraf med fästadt
afseende å såväl antalet slussar i det inom kommunen befintliga kanaldistriktet
som mängden af det till kanaldistriktet afgångna eller an
-
28
Riksdagens Skrifvelse Ko 153.
komna gods. Slutligen har det ifrågasatts, att nyssberörda fördelning
skulle ske med ledning af den för kanalanläggningen fastställda taxan,
så att däri lämnade bestämmelser för kanalafgifternas beräknande jämväl
skulle läggas till grund för taxeringen. Med en sådan anordning
skulle nämligen vinnas den fördelen, att den inkomst, som kanalanläggningen
tillförde de särskilda kommunerna, icke rönte inflytande af sättet
för uppbörden af kanalafgifterna, utan att densamma verkligen motsvarade
den drift å kanalen, som inom kommunen ägt rum.
Jämväl beträffande beskattning af den från järnvägsdrift härflytande
inkomsten har olika uppfattning hos taxeringsmyndigheterna
gjort sig gällande, särskild! i fråga om inkomsten af transitotrafik.
Denna inkomst, hvilken kommer de enskilda järnvägarnas förvaltningar
till del genom afräkningar från järnvägsstyrelsens kontrollkontor, upptages
å somliga håll i sin helhet till beskattning å den ort, där den
enskilda järnvägen har sitt hufvudkontor och dit remissan från sagda
kontrollkontor följaktligen sändes. Annorstädes fördelas ifrågavarande
inkomst emellan dem af järnvägens stationer, transitoförsändelsen passerat,
antingen till lika belopp å en hvar af dessa stationer eller ock
i förhållande till deras bruttoinkomst af annan trafik.
I likhet med motionären håller Riksdagen före, att för beskattning
af såväl kanal- som järnvägsanläggning tarfvas förändrade bestämmelser,
ägnade att i högre grad, än för närvarande är fallet, åstadkomma
likformighet de olika orterna emellan och att tillgodose de
särskilda kommunernas berättigade anspråk på inkomst genom sådan
beskattning. Enligt Riksdagens mening böra dessa nya föreskrifter affattas
i den riktning, att, då kanal eller järnväg har stationer inom
flera kommuner, kanalens eller järnvägens ägare taxeras inom hvarje
kommun för den del af anläggningens hela inkomst, som kan beräknas
hafva uppkommit genom den inom kommunen bedrifna kanal- eller
järnvägsdriften. Riksdagen anser sig emellertid icke böra framlägga
något förslag till de ändringar i bevillningsförordningen, den ifrågasatta
anordningen af kanal- och järnvägsanläggnings beskattning påkallar
utan inskränker sig allenast till att aflåta en skrifvelse i ämnet
till Eders Kungi. Maj:t. Förevarande beskattningsfråga synes nämligen
Riksdagen vara af den vikt, att densamma kräfver en noggrann och
omfattande utredning, som lämpligen torde böra verkställas genom
Edeis Kungl. - Maj:ts; försorg. Särskildt lärer tillfälle böra beredas
vederbörande kanal- och järnvägsförvaltningar att yttra sig i ärendet.
innan nya stadganden rörande beskattning af inkomst utaf kanal- och
29
Riksdagens Skrifvelse N:o 153.
järnvägsdrift varda meddelade, hvarjämte den s. k. zontariffen och därmed
jämförliga bestämmelser, hvilka redan tillämpas vid åtskilliga enskilda
järnvägar, måhända kunna komma att förorsaka svårighet vid
ordnandet af beskattning af inkomst utaf järnvägsdrift i den af Riksdagen
ifrågasatta riktningen.
Med stöd af hvad sålunda anförts, anhåller Riksdagen, det Eders
Kungl. Maj.t täcktes lata utarbeta och för Riksdagen framlägga förslag
till införande i gällande bevillningsförordning af närmare bestämmelser
rörande beskattningsort- för inkomst af kanal- och järnvägsdrift.
Stockholm den 17 maj 1904.
Med undersåtlig vördnad.
5
Bih. till Riksd. Prof. 1904. 10 Sami. 1 Afd. 1 Band. 40 Höft.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.