Sök i Ratio Lex

Skrifvelse till Konungen, i anledning af Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om samäganderätt, till lag om ändrad lydelse af 94 § skiftesstadgan samt till lag om ändrad lydelse af 29 § i lagen den 27 juni 1896 om hemmansklyfning, ägostyckning och jordafsöndring.

1904-05-17 · 8 sidor, varav 8 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Svag — ungefär 2,5 % av orden ser trasiga ut — läs mot PDF:en innan du citerar
  • Sidnummer: alla 8 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Rskr. 1904:154, Skrifvelse till Konungen, i anledning af Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om samäganderätt, till lag om ändrad lydelse af 94 § skiftesstadgan samt till lag om ändrad lydelse af 29 § i lagen den 27 juni 1896 om hemmansklyfning, ägostyckning och jordafsöndring.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Riksdagens Skrifvelse N:o 154.

1

tf:o 154.

Uppläst och godkänd hos Första Kammaren den 17 maj 1904.

— — — — Andra Kammaren den 17 — —

Riksdagens skrifvelse till Konungen, i anledning af Kungl. Maj:ts

proposition med förslag till lag om samäganderätt, till

lag om ändrad lydelse af 94 § skiftesstadgan samt till

lag om ändrad lydelse af 29 § i lagen den 27 juni 1896

om hemmansklyfning, ägostyckning och jordafsöndring.

(Lagutskottets utlåtande n:o 52.)

Till Konungen.

Genom proposition af den 26 sistlidne februari har Eders Kungl.

Maj:t föreslagit Riksdagen antaga propositionen bifogade förslag till

l:o) lag om samäganderätt;

2:o) lag om ändrad lydelse af 94 § skiftesstadgan; samt

3:o) lag om ändrad lydelse af 29 § i lagen den 27 juni 1896 om

hemmansklyfning, ägostyckning och jordafsöndring.

Mot sistnämnda två förslag har Riksdagen icke funnit något att

erinra, utan hafva de samma blifvit af Riksdagen antagna.

Vid pröfning af förslaget till lag om samäganderätt har Riksdagen

uppmärksammat, att det samma enligt den af Eders Kungl. Maj:t ifrågasatta

lydelsen icke skulle komma att äga tillämpning å lös egendom af

hvad slag som helst, utan allenast å sådan, som kan hänföras under

Bih. till Riksd. Prot. 1904. 10 Sami. 1 Afd. 1 Band. 41 Häft. (N:is 154—156). 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Riksdagens Skrifvelse N:o 154.

beteckningen lös sak, d. v. s. utgör ett fysiskt föremål. Alla rättigheter

af hvad art som helst, hvilka tillhöra flera gemensamt, skulle alltså vara

från den föreslagna lagens tillämpningsområde uteslutna, Enligt Riksdagens

uppfattning föreligger intet giltigt skäl för en så stark begränsning.

Visserligen torde betänkligheter möta mot att utsträcka lagens

tillämpning till alla rättigheter, som samfälldt tillhöra två eller flera

personer, men däremot torde utan olägenhet lagens bestämmelser kunna

vinna tillämpning å sådana bevis om rättigheter, som i den allmänna

rörelsen behandlas i likhet med lösa saker; och Riksdagen har af denna

anledning funnit sig böra i förslagets 1 § vidtaga ändring, åsyftande att

med lös sak i nämnda hänseende likställa aktie, obligation och skuldebref.

Äfven en annan ändring i sakligt afseende bär Riksdagen funnit

erforderlig. »För tryggande af den samfällda egendomens ändamålsenliga

förvaltning under bestående egendomsgemenskap har förslaget anvisat

två särskilda utvägar. Därest delägarna ej enas i viss fråga rörande

förvaltningen, skulle det sålunda enligt förslaget tillkomma rätten att

skilja emellan delägarna och bestämma, huruvida åtgärden i fråga skall

verkställas eller ej; hvaremot, om stadigvarande oenighet angående förvaltningen

visar sig råda emellan delägande, förvaltningen skulle öfverlämnas

till en af rätten utsedd god man. Jämväl i annat afseende innebär lagförslaget

en åtskillnad emellan det fall, då oenigheten emellan delägande

är stadigvarande, och det, då tvisten gäller allenast en viss förvaltningsåtgärd.

I förstnämnda händelse skall nämligen rättens beslut om förordnande

af god man gå i verkställighet utan hinder af förd klagan; i

senare fallet åter får åtgärd, som af rätten föreskrifves, ej vidtagas förr

än rättens beslut vunnit laga kraft. Detta sistnämnda förhållande är

onekligen ägnadt att högst väsentligt förringa nyttan af en hänvändelse

till rätten, då ju en delägare genom att anföra besvär skulle kunna under

en lång tid förhindra en för delägarne till äfventyrs mycket behöflig och

fördelaktig förvaltningsåtgärds verkställande. För att förebygga denna

olägenhet har inom Riksdagen ifrågasatts meddelande af bestämmelse,

att jämväl rättens beslut om vidtagande af viss förvaltningsåtgärd fingé

bringas till verkställighet, äfven om klagan däremot fördes. Riksdagen

har emellertid funnit afsevärda betänkligheter häremot möta, särskildt

då den af rätten föreskrift^ åtgärden är af större omfattning. De delägare,

som motsatt sig åtgärden, kunde därigenom komma att i väsentlig

mån kränkas i sitt intresse. Om t. ex. rätten på yrkande af en delägare

förordnade om verkställande af en ombyggnad af en fastighet,

och detta beslut bragtes i tillämpning, innan detsamma vunnit laga kraft,

s. 3 Kontrollera mot PDF

Riksdagens Skrifvelse N:o 154. 3

skulle det ju blifva omöjligt för klagande delägare att härutinnan vinna

rättelse, äfven om beslutet vid pröfning i högre instans befunnes oriktigt.

Med hänsyn till ofvan angifna svårigheter har Riksdagen ansett

lämpligast, att bestämmelsen om rättens afgörande af viss förvaltningsfråga

ur förslaget utgår och att jämväl för det fall, att tvisten gäller

endast viss åtgärd, det medel tillitas, som för stadigvarande oenighet

emellan delägarne blifvit anvisadt, eller öfverlämnande af förvaltningen

till god man. Riksdagen har i detta syfte ur förslaget uteslutit 3 §

samt vidtagit jämkning i 4 §:s ordalydelse.

Genom denna förändring skulle äfven vissa andra fördelar vinnas

än den, som nyss framhållits. Dels skulle domstolarna befrias från det

för dem måhända mindre lämpliga åliggandet att ingå i pröfning af

förvaltningsåtgärder, som understundom kunde erfordra alldeles speciell

teknisk sakkunskap och där afgörandet borde bero på en praktiskt

affärsmässig beräkning af framtida möjligheter till vinst eller förlust.

Dels kunde saken af underrätten vida snabbare af dömas, då det enda

faktum rätten hade att fastställa vore, huruvida oenighet förelåge eller

ej. Skulle däremot afgöras vare sig huruvida en viss åtgärd borde

företagas eller huruvida »stadigvarande» oenighet mellan delägare vore

rådande, kunde en ganska långvarig procedur uppstå, hvarigenom lagens

goda verkningar i vissa fall helt och hållet komme att eluderas. Och

någon olägenhet för delägarne synes ej kunna uppkomma däraf, att

förvaltningen sålunda skulle utan vidare omgång kunna uppdragas åt

en god man. Ty, så snart delägarne blifva ense, äga de ju rätt att

själfva återtaga förvaltningen.

I öfrigt har Riksdagen icke haft något att ur saklig synpunkt

erinra mot förslaget till lag om samäganderätt.

I formellt afseende har Riksdagen vidtagit nagra smärre jämkningar

i förslaget. Desamma torde i allmänhet ej tarfva särskild motivering,

endast beträffande det föreslagna tillägget till 20 § anser sig Riksdagen

höra nämna, att detsamma tillkommit för att förebygga den missuppfattningen,

att de allmänna bestämmelserna om villkoren för förmyndares

rätt att sälja omyndigs fasta egendom skulle i fråga om försäljning af

samfälld fast egendom, hvari omyndig äger del, tillämpas jämte de i nu

föreliggande förslag meddelade föreskrifter därutinnan.

På grund af det anförda har Riksdagen, som icke kunnat i oförändradt

skick antaga det i propositionen innefattade förslag till lag om

samäganderätt, i anledning af propositionen i denna del, antagit följande

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Riksdagens Skrifvelse N:o 154.

Lag om samäganderätt.

1 §•

Äro två eller flera samfälldt ägare af fastighet eller lös sak, eller

tillhör aktie, obligation eller skuldebref två eller flera samfälldt, tillkomme

enhvar af dem viss lott i godset. Lotterna vare för lika räknade, där

ej annat förhållande kan visas.

§ 2>

För förfogande öfver det samfällda godset i dess helhet eller för

vidtagande af åtgärd i godsets förvaltning erfordras samtliga delägares

samtycke; dock må åtgärd, som för godsets bevarande tarfvas och ej

tål uppskof, utan hinder däraf att någon delägare i följd af sjukdom,

frånvaro eller annan orsak är ur stånd att i åtgärden deltaga, af öfriga

delägare vidtagas.

§ 3.

Kunna delägarne ej enas rörande godsets förvaltning eller nyttjande,

äge på ansökan af delägare rätten förordna, att godset under viss tid

skall omhänderhafvas af god man, som af rätten utses. Till god man

må ock delägare förordnas.

§ 4-

Den, som enligt 3 § blifvit utsedd till god man, åligger att godset

till delägarnes samfällda bästa förvalta. Vill han godset bortlega, äge

makt därtill, dock ej för längre tid än förordnandet afser eller, där fråga

är om fast egendom, till den fardag, som infaller näst efter det sagda

tid gått till ända.

Behållen afkastning af godset varde af gode mannen för hvarje

år mellan ägarne fördelad.

§ 5.

Varda före utgången af den tid, gode mannens förordnande afser.

delägarne ense att återtaga förvaltningen af godset, och göra de därom

anmälan hos rätten, eller varder hos rätten upplyst, att godset blifvit

for gemensam räkning försåldt eller att någon delägare löst de andre

ut eller att gemenskapen annorledes upphört, varde gode mannen af

rätten entledigad.

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Riksdagens Skrifvelse N:o 154.

6 §•

Enhvar delägare i samfälldt gods, hvarom i 1 § sägs, äge, där ej

annorledes är mellan honom och öfriga delägare aftaladt, hos rätten söka,

att godset för gemensam räkning utbjudes till försäljning å offentlig

auktion; dock må förordnande om utbjudande ej meddelas, där annan

delägare visar synnerliga skäl för anstånd.

7. §

År samfälld fastighet sådan, att tillämpning af föreskrifterna om

hemmansklyfning kan ifrågakomma, och har delägare i fastigheten gjort

ansökan om fastighetens försäljning; vill annan delägare att gemenskapen

skall upplösas genom klyfning, gifve det till känna, innan ansökningen

varder af första domstol afgjord. Upplyses, att klyfning blifvit i laga

ordning sökt, läte rätten frågan om försäljning hvila, till dess sig visat,

huruvida på den ansökan klyfning kommer till stånd; är ej ansökan om

klyfning gjord, gifve rätten nödig tid därtill. Kommer någon i högre

rätt och visar, att klyfning blifvit sökt, må fastigheten ändock gå till

försäljning, ehvad klyfningen kommer till stånd eller icke.

8 §.

Förordnar rätten, att gods skall utbjudas till försäljning å offentlig

auktion, nämne rätten en god man att ombesörja auktionen och fördela

köpeskillingen samt, där fråga är om fastighet, utfärda köpebref.

9 §•

I sammanhang med förordnande om offentlig auktion bestämme

rätten ock, där sådant af någon delägare yrkas, ett pris, hvarunder

godset ej må försäljas. År fråga om försäljning af fastighet, däri omyndig

har del, skall sådant pris utsättas, ändå att yrkande därom ej framställes.

I öfrigt varde försäljningsvillkoren bestämda af gode mannen.

10 §.

Auktion, hvarom i denna lag är fråga, skall, efter det laga kraft

åkommit rättens beslut om auktionen, hållas så snart ske kan; dock att,

där någon delägare är i konkurstillstånd försatt, gode mannen ej äger

makt att godset försälja, så länge sagde delägares lott tillhör konkursboet.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Riksdagens Skrifvelse N:o 154.

11 §•

Gode mannen dragé försorg, att försäljningsvillkoren äfvensom tid

och ort för auktionen varda på lämpligt sätt kungjorda.

12 §.

Aro samtlige delägare vid auktionen tillstädes och varda de öfverens

om antagande eller förkastande af anbud, som å auktionen göres, skall

vid deras beslut bero; dock att, där fråga är om fastighet, hvari omyndig

har del, försäljning ej må ske, utan den omyndiges andel varder betald

efter det enligt 9 § utsatta pris.

Varda delägarne ej ense, efter ty nyss är sagdt, gälle högsta anbudet

såsom antaget, där det ej understiger pris, som enligt 9 § må

vara utsatt. År lott i samfälld fastighet särskildt intecknad, och uppgår

den på sådan lott belöpande andel i den bjudna köpeskillingen icke till

beloppet af den gäld, för hvilken lotten på grund af inteckning häftar,

må ej anbudet antagas, med mindre ägare af öfriga lotter det medgifva.

13 §.

Hafva, efter det förordnande om auktion meddelats, delägarne träffat

öfverenskommelse om auktionens inställande, gifve de gode mannen det

till känna; och vare, där det skett, förordnandet förfallet.

Lag samma vare, där auktion ej leder till godsets försäljning.

14 §.

Hvad i 18 kap. handelsbalken är för syssloman stadgadt i fråga

om ansvarighet och redovisning, så ock om arfvode och ersättning för

kostnader, skall gälla äfven för god man, som i denna lag afses.

15 §.

Kostnad, som enligt denna lag gjorts för förvaltning af samfälldt

gods eller för auktion, skola samtlige delägare vidkännas, enhvar i förhållande

till sin lott.

s. 7 Kontrollera mot PDF

Riksdagens Skrifvelse N:o 154.

16 §.

7

Ej må någon till god man förordnas, utan att han därtill samtyckt.

Vill den, som är till god man förordnad, befattningen frånträda och

gitter han visa skälig orsak; varde af rätten entledigad. På ansökan af

delägare äge ock rätten entlediga god man, när skäl därtill äro.

17 §.

Beslut om förordnande eller entledigande af god man, som i 3 §

sägs, gånge utan hinder af förd klagan i verkställighet.

År god man förordnad att ombesörja auktion, hvarom i denna lag

är fråga, och har rättens beslut om auktionen vunnit laga kraft, träde

gode mannen till sin befattning utan hinder däraf, att klagan föres öfver

det beslut, hvarigenom han förordnats. Föres klagan öfver beslut, hvarigenom

rätten entledigat god man, som sist är nämnd, gånge beslutet

icke dess mindre i verkställighet.

18 §.

Laga domstol i fråga, som af ses i''3 eller 6 §, vare, ehvad frågan

rörer löst eller fast gods, allmän underrätt i den ort, där godset finnes.

Domstol, hos hvilken gjorts ansökan, som föranledt god mans tillsättande,

tillkomme ock att upptaga fråga om gode mannens entledigande och om

förordnande af annan i hans ställe.

19 §.

Hvad i denna lag finnes stadgadt äge ej tillämpning i fråga om

ägor, som vid skifte af jord blifvit undantagna för delägarnes allmänna

behof eller eljest äro samfällda för flera fastigheter, de där till någon

del hafva sina ägor genom skifte eller eljest åtskilda; ej heller vare i

något fall lagens föreskrifter tillämpliga i afseende å oskift fiskevatten.

Beträffande egendomsgemenskap mellan äkta makar eller delägare

i oskift dödsbo eller dem, som äro i bolag samman eller äro redare i

samma fartyg eller deltaga i samma grufrörolse, gälle hvad därom är

särskildt stadgadt.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8 Riksdagens Skrifvelse N:o 154.

Hvad i 22 kap. 3 § ärfdabalken och 4 kap. 8 § jordabalken stadgas

skall ej äga tillämpning i fråga om försäljning enligt denna lag af samfälld

fast egendom, hvari omyndig äger del.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1905.

Stockholm den 17 maj 1904.

Med undersåtlig vördnad.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.