Skrifvelse till Konungen, angående uttagningen till tjänstgöring af icke vapenföra värnpliktige.
1904-05-19 · 4 sidor, varav 4 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: alla 4 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
Rskr. 1904:164, Skrifvelse till Konungen, angående uttagningen till tjänstgöring af icke vapenföra värnpliktige.
Dokumentets text
6
Biksdagens Skrifvelse N:o 164.
»:« 164.
Uppläst och godkänd hos Första Kammaren den 19 mai 1904.
— — — — Andra Kammaren den 19 — —
Riksdagens skrifvelse till Konungen, angående uttagningen
till tjänstgöring af icke vapenföra värnpliktige.
(Sammansätta stats- och lagutskottets utlåtande n:o 5.)
Till Konungen.
Uti en inom Riksdagen väckt motion har gjorts framställning i syfte
att förebygga, att ett större antal icke vapenföra värnpliktige, än som
motsvarade det verkliga behofvet, årligen uttoges till eller bibehölles i
tjänstgöring. •
I motionen framhålles hufvudsakligen, hurusom uttagning till tjänstgöring
af värnpliktige inom ifrågavarande kategori i den utsträckning,
som numera efter införandet af 1901 års härordning ägde rum, innebure
misshushållning med arbetskraft. Svårighet hade redan å flera lägerplatser
yppat sig att, sedan bland de »icke vapenföre» nödigt antal yrkesmän
och handräckningsmanskap uttagits, på nyttigt sätt sysselsätta de
återstående af dessa värnpliktige. Ett stort antal arbetsdugliga armar
rycktes säkerligen på detta sätt bort från de produktiva yrkena utan motsvarande
nytta för försvaret, och till denna förlust ur nationalekonomisk
synpunkt sällade sig den högst betydande statsutgiften för de »icke vapenföres»
underhåll under värnpliktsöfningarna.
Riksdagens Skrifvelse N:o 164.
7
Rörande uttagning till tjänstgöring af icke vapenföra värnpliktige
har Riksdagen inhämtat följande:
På grund af inskrifningsförordningen inskrifvas »icke vapenföre» dels
såsom skrifbiträden, hofslagare, sadelmakare, smeder, bagare, slaktare,
skräddare, skomakare m. m., d. v. s. till visst yrke, enligt de närmare
föreskrifter, som finnas intagna i en generalorder af den 14 mars 1902,
dels såsom militärarbetare. För militärarbetarnes sysselsättande innehåller
nämnda generalorder likaledes bestämmelser, enligt hvilka dessa värnpliktige
»skola, i den mån de därtill äro användbara, deltaga i nytillverkning,
reparationer, rengöring och vård af persedlar och materiel af
olika slag, användas såsom handräckning i kasern (barack), läger, förråd
o. s. v., såsom markörer under skjutöfningarna och, vid artilleriet, såsom
målhandräckning, äfvensom till bevakning, där så är lämpligt, samt i
öfrigt beordras till ifrågakommande göromål enligt vederbörande chefs (befälhafvares)
bestämmande — allt på det att de vapenföre värnpliktige ej
mer, än oundgängligen kräfves, må tagas i anspråk för andra arbeten och
handräckningsgöromål än dem, som kunna anses ingå i soldatutbildningen».
I vapenöfningsrapporterna såväl år 1902 som nästlidna år hafva de
fleste regementschefer omförmält den stora nytta de haft af de »icke
vapenföre», genom hvilkas befintlighet de vapenföra värnpliktige endast i
ringa utsträckning behöft för utförande af handräckningssysslor dragas
bort från det rent militära utbildningsarbetet.
Af omförmälda utredning har synts Riksdagen framgå lämpligheten
af att äfven icke vapenföra värnpliktige inkallas till värnpliktsöfningarna.
De yrkesskickliga bland dessa värnpliktige utgöra hvar för sig en billig
arbetskraft till utförande af den mängd nyanskaffnings- och reparationsarbeten
å utrustningspersedlar och materiel, som i depåer och å öfningsplatser
alltid förekommer; användningen af de icke yrkesskickliga inom nu
ifrågavarande kategori till nödiga skrif- och handräckningsgöromål medför
stor vinst för de vapenföra värnpliktiges utbildning, i det att härigenom
dessa få mera ostördt begagna den korta öfningstiden till militära öfningar.
De af motionären påpekade förhållanden beträffande icke vapenföra
värnpliktige synas emellertid erfordra vidtagande af lämpliga åtgärder till
förebyggande af att ej nyssnämnda fördelar med de icke vapenföres uttagning
till militär tjänst må blifva köpta alltför dyrt samt af att ett
stort antal unge män tagas ifrån de närande yrkena och å lägerplatserna,
i brist på tillräcklig sysselsättning, vänjas från ordentligt arbete.
8 Riksdagens Skrifvelse N:o 164.
Enligt hvad i landtförsvarsdepartementets kommandoexpedition uppgifvits,
utgjorde under år 1903 de icke vapenföres antal inom arméen
enligt samlingsbeskeden, således vid inryckningen till vapenöfningarna:
vid infanteriet..................................
................. 2,861
man
»
kavalleriet ...............................
................. 251
»
»
artilleriet..................................
................. 409
»
»
ingenjörstrupperna...................
................. 106
»
»
trängén ....................................
................. 274
»
eller tillhopa 3,901 man
samt enligt vapenöfningsuppgifterna, således vid vapenöfningarnas slut:
vid infanteriet..................................
................. 3,372
man
»
kavalleriet ...............................
................. 238
»
»
artilleriet..................................
................. 477
»
»
ingenjörstrupperna...................
................. 125
»
»
trängen .....................................
................. 279
»
eller tillsammans 4,491 man.
De icke vapenföra värnpliktiges tjänstgöring under nästlidna år har
sålunda, efter en kostnad af 1 krona 30 öre per man och dag, medfört
en utgift af omkring 950,000 kronor.
För nästkommande år har i statsverkspropositionen de icke vapenföres
antal beräknats till 3,800 man med sammanlagdt 653,600 tjänstgöringsdagar,
hvilket enligt nyssnämnda beräkningsgrund kommer att för år
1905 medföra en ökning i kostnaden för de värnpliktiges utbildning med
849,680 kronor.
Dessa siffror mana till en viss försiktighet vid inkallande till värnpliktsöfningarna
af andra än dem, hvilka med afseende å deras kroppsbeskaffenhet
anses kunna fullt tillgodogöra sig den militära utbildningen,
och har därför Riksdagen ansett, att »icke vapenföra» värnpliktige icke
böra tagas i anspråk för fullgörande af deras värnplikt i vidare mån, än
som för utförande af förut omförmälda handräckningsgöromål är oundgängligen
nödvändigt.
Motionären har i detta afseende föreslagit att inkalla de icke vapenföra
värnpliktige i olika grupper med en kortare, lika tjänstgöringstid för
hvarje afdelning. Genom detta förslag, som Riksdagen funnit vara väl
värdt beaktande, vinnes likställighet för alla värnpliktige inom ifrågavarande
kategori, men torde förslaget icke kunna förverkligas utan ändring
i värnpliktslagen.
Riksdagens Skrifvelse N:o 164.
9
I enahanda syfte har vid ärendets behandling inom Riksdagen framställts
förslag om att utaf ifrågavarande kategori värnpliktige årligen
uttaga allenast ett visst, efter det förefintliga behofvet för hvarje truppförband
bestämdt antal. En dylik gallring, hvarvid de till hälsan kraftigaste
individerna bland de »icke vapenföre» skulle uttagas men de öfriga
frikallas från krigstjänst, borde för undvikande af onödiga resekostnader
ske redan vid inskrifningsförrättningarna eller ock, då gällande värnpliktslag
synes innebära hinder för ett sådant tillvägagångssätt, vid den läkarbesiktning,
som äger rum kort efter de värnpliktiges inställelse till öfningarna.
Vidare har också framkastats den tanken att nedbringa de »icke
vapenföres» antal genom en skärpning af föreskrifterna för undersökning
af värnpliktiges duglighet till krigstjänst därhän, att en del nu såsom »icke
vapenföra» ansedda värnpliktige blefve förklarade oförmögna till krigstjänst.
Slutligen har såsom en utväg till ordnande af denna fråga föreslagits
att befria alla »icke vapenföre» från krigstjänst och i dess ställe pålägga
dem värnskatt, på sätt som i fråga om de till krigstjänst odugliga förklarade
värnpliktige redan föreslagits, samt att å öfningsplatserna lega
erforderligt handräckningsmanskap. Emot ett sådant förslag kan dock
med fog anmärkas, att det skulle för de värnpliktige medföra en stor
frestelse till så kallad simulans, då ju dessa, om det lyckades dem att
blifva tillförda kategorien »icke vapenföre», skulle komma i tillfälle att mot
erläggande af en ringa värnskatt vinna befrielse från värnpliktens fullgörande.
I saknad af behörig utredning i fråga om behofvet af icke vapenföra
värnpliktige inom de olika afdelningarna af försvarsorganisationen har
Riksdagen emellertid icke ansett sig kunna förorda något visst förslag till
lösning af den förevarande frågan, utan får Riksdagen anhålla, det täcktes
Eders Kungl. Maj:t efter nödig utredning rörande det antal af icke vapenföre
värnpliktige, som bör tilldelas hvarje truppförband samt flottan och
kustartilleriet, för Riksdagen framlägga förslag till bestämmelser, hvarigenom
möjliggöres, att endast det antal »icke vapenföre», som motsvarar
det verkliga behofvet, uttages till eller användes i tjänstgöring.
Stockholm den 19 maj 1904.
Med undersåtlig vördnad.
Bih. till Riksd. Prof. 1904. 10 Sami. 1 Afd. 1 Band. 43 Häft.
2
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.