Sök i Ratio Lex

Skrifvelse till Konungen, angående uttagningen till tjänstgöring af icke vapenföra värnpliktige.

1904-05-19 · 4 sidor, varav 4 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 4 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Rskr. 1904:164, Skrifvelse till Konungen, angående uttagningen till tjänstgöring af icke vapenföra värnpliktige.

Dokumentets text

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Biksdagens Skrifvelse N:o 164.

»:« 164.

Uppläst och godkänd hos Första Kammaren den 19 mai 1904.

— — — — Andra Kammaren den 19 — —

Riksdagens skrifvelse till Konungen, angående uttagningen

till tjänstgöring af icke vapenföra värnpliktige.

(Sammansätta stats- och lagutskottets utlåtande n:o 5.)

Till Konungen.

Uti en inom Riksdagen väckt motion har gjorts framställning i syfte

att förebygga, att ett större antal icke vapenföra värnpliktige, än som

motsvarade det verkliga behofvet, årligen uttoges till eller bibehölles i

tjänstgöring. •

I motionen framhålles hufvudsakligen, hurusom uttagning till tjänstgöring

af värnpliktige inom ifrågavarande kategori i den utsträckning,

som numera efter införandet af 1901 års härordning ägde rum, innebure

misshushållning med arbetskraft. Svårighet hade redan å flera lägerplatser

yppat sig att, sedan bland de »icke vapenföre» nödigt antal yrkesmän

och handräckningsmanskap uttagits, på nyttigt sätt sysselsätta de

återstående af dessa värnpliktige. Ett stort antal arbetsdugliga armar

rycktes säkerligen på detta sätt bort från de produktiva yrkena utan motsvarande

nytta för försvaret, och till denna förlust ur nationalekonomisk

synpunkt sällade sig den högst betydande statsutgiften för de »icke vapenföres»

underhåll under värnpliktsöfningarna.

s. 7 Kontrollera mot PDF

Riksdagens Skrifvelse N:o 164.

7

Rörande uttagning till tjänstgöring af icke vapenföra värnpliktige

har Riksdagen inhämtat följande:

På grund af inskrifningsförordningen inskrifvas »icke vapenföre» dels

såsom skrifbiträden, hofslagare, sadelmakare, smeder, bagare, slaktare,

skräddare, skomakare m. m., d. v. s. till visst yrke, enligt de närmare

föreskrifter, som finnas intagna i en generalorder af den 14 mars 1902,

dels såsom militärarbetare. För militärarbetarnes sysselsättande innehåller

nämnda generalorder likaledes bestämmelser, enligt hvilka dessa värnpliktige

»skola, i den mån de därtill äro användbara, deltaga i nytillverkning,

reparationer, rengöring och vård af persedlar och materiel af

olika slag, användas såsom handräckning i kasern (barack), läger, förråd

o. s. v., såsom markörer under skjutöfningarna och, vid artilleriet, såsom

målhandräckning, äfvensom till bevakning, där så är lämpligt, samt i

öfrigt beordras till ifrågakommande göromål enligt vederbörande chefs (befälhafvares)

bestämmande — allt på det att de vapenföre värnpliktige ej

mer, än oundgängligen kräfves, må tagas i anspråk för andra arbeten och

handräckningsgöromål än dem, som kunna anses ingå i soldatutbildningen».

I vapenöfningsrapporterna såväl år 1902 som nästlidna år hafva de

fleste regementschefer omförmält den stora nytta de haft af de »icke

vapenföre», genom hvilkas befintlighet de vapenföra värnpliktige endast i

ringa utsträckning behöft för utförande af handräckningssysslor dragas

bort från det rent militära utbildningsarbetet.

Af omförmälda utredning har synts Riksdagen framgå lämpligheten

af att äfven icke vapenföra värnpliktige inkallas till värnpliktsöfningarna.

De yrkesskickliga bland dessa värnpliktige utgöra hvar för sig en billig

arbetskraft till utförande af den mängd nyanskaffnings- och reparationsarbeten

å utrustningspersedlar och materiel, som i depåer och å öfningsplatser

alltid förekommer; användningen af de icke yrkesskickliga inom nu

ifrågavarande kategori till nödiga skrif- och handräckningsgöromål medför

stor vinst för de vapenföra värnpliktiges utbildning, i det att härigenom

dessa få mera ostördt begagna den korta öfningstiden till militära öfningar.

De af motionären påpekade förhållanden beträffande icke vapenföra

värnpliktige synas emellertid erfordra vidtagande af lämpliga åtgärder till

förebyggande af att ej nyssnämnda fördelar med de icke vapenföres uttagning

till militär tjänst må blifva köpta alltför dyrt samt af att ett

stort antal unge män tagas ifrån de närande yrkena och å lägerplatserna,

i brist på tillräcklig sysselsättning, vänjas från ordentligt arbete.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8 Riksdagens Skrifvelse N:o 164.

Enligt hvad i landtförsvarsdepartementets kommandoexpedition uppgifvits,

utgjorde under år 1903 de icke vapenföres antal inom arméen

enligt samlingsbeskeden, således vid inryckningen till vapenöfningarna:

vid infanteriet..................................

................. 2,861

man

»

kavalleriet ...............................

................. 251

»

»

artilleriet..................................

................. 409

»

»

ingenjörstrupperna...................

................. 106

»

»

trängén ....................................

................. 274

»

eller tillhopa 3,901 man

samt enligt vapenöfningsuppgifterna, således vid vapenöfningarnas slut:

vid infanteriet..................................

................. 3,372

man

»

kavalleriet ...............................

................. 238

»

»

artilleriet..................................

................. 477

»

»

ingenjörstrupperna...................

................. 125

»

»

trängen .....................................

................. 279

»

eller tillsammans 4,491 man.

De icke vapenföra värnpliktiges tjänstgöring under nästlidna år har

sålunda, efter en kostnad af 1 krona 30 öre per man och dag, medfört

en utgift af omkring 950,000 kronor.

För nästkommande år har i statsverkspropositionen de icke vapenföres

antal beräknats till 3,800 man med sammanlagdt 653,600 tjänstgöringsdagar,

hvilket enligt nyssnämnda beräkningsgrund kommer att för år

1905 medföra en ökning i kostnaden för de värnpliktiges utbildning med

849,680 kronor.

Dessa siffror mana till en viss försiktighet vid inkallande till värnpliktsöfningarna

af andra än dem, hvilka med afseende å deras kroppsbeskaffenhet

anses kunna fullt tillgodogöra sig den militära utbildningen,

och har därför Riksdagen ansett, att »icke vapenföra» värnpliktige icke

böra tagas i anspråk för fullgörande af deras värnplikt i vidare mån, än

som för utförande af förut omförmälda handräckningsgöromål är oundgängligen

nödvändigt.

Motionären har i detta afseende föreslagit att inkalla de icke vapenföra

värnpliktige i olika grupper med en kortare, lika tjänstgöringstid för

hvarje afdelning. Genom detta förslag, som Riksdagen funnit vara väl

värdt beaktande, vinnes likställighet för alla värnpliktige inom ifrågavarande

kategori, men torde förslaget icke kunna förverkligas utan ändring

i värnpliktslagen.

s. 9 Kontrollera mot PDF

Riksdagens Skrifvelse N:o 164.

9

I enahanda syfte har vid ärendets behandling inom Riksdagen framställts

förslag om att utaf ifrågavarande kategori värnpliktige årligen

uttaga allenast ett visst, efter det förefintliga behofvet för hvarje truppförband

bestämdt antal. En dylik gallring, hvarvid de till hälsan kraftigaste

individerna bland de »icke vapenföre» skulle uttagas men de öfriga

frikallas från krigstjänst, borde för undvikande af onödiga resekostnader

ske redan vid inskrifningsförrättningarna eller ock, då gällande värnpliktslag

synes innebära hinder för ett sådant tillvägagångssätt, vid den läkarbesiktning,

som äger rum kort efter de värnpliktiges inställelse till öfningarna.

Vidare har också framkastats den tanken att nedbringa de »icke

vapenföres» antal genom en skärpning af föreskrifterna för undersökning

af värnpliktiges duglighet till krigstjänst därhän, att en del nu såsom »icke

vapenföra» ansedda värnpliktige blefve förklarade oförmögna till krigstjänst.

Slutligen har såsom en utväg till ordnande af denna fråga föreslagits

att befria alla »icke vapenföre» från krigstjänst och i dess ställe pålägga

dem värnskatt, på sätt som i fråga om de till krigstjänst odugliga förklarade

värnpliktige redan föreslagits, samt att å öfningsplatserna lega

erforderligt handräckningsmanskap. Emot ett sådant förslag kan dock

med fog anmärkas, att det skulle för de värnpliktige medföra en stor

frestelse till så kallad simulans, då ju dessa, om det lyckades dem att

blifva tillförda kategorien »icke vapenföre», skulle komma i tillfälle att mot

erläggande af en ringa värnskatt vinna befrielse från värnpliktens fullgörande.

I saknad af behörig utredning i fråga om behofvet af icke vapenföra

värnpliktige inom de olika afdelningarna af försvarsorganisationen har

Riksdagen emellertid icke ansett sig kunna förorda något visst förslag till

lösning af den förevarande frågan, utan får Riksdagen anhålla, det täcktes

Eders Kungl. Maj:t efter nödig utredning rörande det antal af icke vapenföre

värnpliktige, som bör tilldelas hvarje truppförband samt flottan och

kustartilleriet, för Riksdagen framlägga förslag till bestämmelser, hvarigenom

möjliggöres, att endast det antal »icke vapenföre», som motsvarar

det verkliga behofvet, uttages till eller användes i tjänstgöring.

Stockholm den 19 maj 1904.

Med undersåtlig vördnad.

Bih. till Riksd. Prof. 1904. 10 Sami. 1 Afd. 1 Band. 43 Häft.

2

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.