Sök i Ratio Lex

Skrifvelse till Konungen, i anledning af väckt motion om ändring af § 136 i skiftesstadgan m. »i.

1904-04-07 · 3 sidor, varav 2 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 1,4 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: 2 av 3 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Rskr. 1904:34, Skrifvelse till Konungen, i anledning af väckt motion om ändring af § 136 i skiftesstadgan m. »i.

Dokumentets text

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Riksdagens Skrifvelse N:o 34.

N:o 34.

Uppläst och godkänd hos Första Kammaren den 7 april 1904.

— — — Andra Kammaren den 7 — _

Riksdagens skrifvelse till Konungen, i anledning af väckt motion

om ändring af § 136 i skiftesstadgan m. »i.

(Lagutskottets utlåtande n:o 10.)

Till K onungen.

innevarande riksdag bär enskild motionär ifrågasatt meddelandet

af bestämmelser i syfte, att ett af domaremyndighet angående

fastighet meddeladt gravationsbevis må innehålla jämväl upplysning angående

stadgad ersättning för ståndskog m. m. vid laga skifte samt angående

odlmgslån, som gravera en fastighet, och att i sammanhang härmed

upphöra136 ^ 1 sklftesstadgan föreskrifna annonseringsskyldighet må

Enligt Riksdagens åsikt måste det anses vara af vikt, att säker

upplysning kan ernås rörande förekomsten och utsträckningen af sådana

skyldigheter, hvilka i likhet med de af motionären åsyftade påhvila

tast egendom, oafsedt att densamma efter skyldighetens uppkomst öfvergå

till ny ägare. Bestämmelsen i 136 § skiftesstadgan om skyldighet

for ägodelmngsrättens ordförande att på visst sätt låta kungöra, att ersättning

för ståndskog vid laga skifte tillerkänts delägare i detsamma, tjänar

1 V]»S mfn detta Syfte'' Meu beträffande andra i 13 kap. skiftesstadgan

omförmälta arter af vid laga skifte stadgad ersättningsskyldighet samt

opaginerad Kontrollera mot PDF

Riksdagens Skrifvelse N:o di. &

med afseende å odlingslån är något sådant offentliggörande af panträttens

tillvaro icke föreskrifvet; och det i 136 § skiftesstadgan föreskrifila

kungörandet är ett i flera hänseenden bristfälligt och olämpligt medel att

bringa ifrågavarande förhållande till deras vetskap, som hafva intresse af

att känna detsamma.

Otvifvelaktigt vore det mest tillfredsställande och från rättssäkerhetens

synpunkt lämpligast, om till upplysning för dem, som med afseende

å en fastighet vilja afsluta rättshandlingar, påbjödes eu pa likformigt

sätt anordnad inskrifning af alla på fastigheten ^vilande förpliktelser

af sakrätts natur. Sådan inskrifning finnes ju för närvarande stadgad

beträffande inteckningar samt med afseende å fastigheten vidtagna

exekutiva åtgärder, och af ett angående fastigheten meddeladt gravationsbevis

vinnes sålunda fullständig kännedom om, hvilka förpliktelser

påhvila densamma på grund af inteckning och utmätning.

Att det skulle vara eu fördel, om möjlighet kunde beredas att

när som helst erhålla ett bevis, som fullständigt upptoge alla vid en viss tidpunkt

å en fastighet hvilande förpliktelser af den art, att de kunna göras

gällande mot ny ägare, synes Riksdagen vara uppenbart. Detta syfte

skulle kunna, åtminstone i viss grad, vinnas, om det stadgades, att domhafvande

skulle hafva skyldighet att ombesörja, att i inteckningsprotokollet

gjordes vissa anteckningar i fråga om vid laga skifte bestämd

ersättningsskyldighet enligt 13 kap. skiftesstadgan, äfvensom angående

odlingslån, om hvars tillvaro Kungl. Maj:ts befallningshafvande skulle

vara skyldig lämna domhafvanden underrättelse.

I saknad af fullständig utredning i ämnet har Riksdagen icke

kunnat bilda sig en närmare bestämd uppfattning beträffande medlen för

det uppställda syftets vinnande. Dock har Riksdagen i fråga härom uppmärksammat,

att, liksom det är angeläget, att ett gravationsbevis upptager

alla en fastighet påhvilande förpliktelser af ifrågavarande art, det

icke är mindre viktigt, att beviset icke upptager andra gravationer än

dem, som verkligen belasta fastigheten. Om det sålunda stadgas, att

anteckning om skyldighet för fastighetens ägare att utgifva ersättning af

den art, som omförmäles i 13 kap. skiftesstadgan, samt ränta och afbetalning

å odlingslån skall göras i inteckningsprotokollet, torde äfven möjlighet

böra beredas för fastighetsägaren att, sedan berörda skyldighet

upphört, få ofvannämnda anteckning annulerad eller åtminstone i protokollet

erhålla ytterligare anteckning rörande den föregående inskrifningens

verkliga betydelse.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6 Riksdagens Skrifvelse N:o 34.

På grund af hvad sålunda anförts, och med hänsyn särskildt därtill,

att eu omarbetning af inteckningslagstiftningen inom lagberedningen

torde vara tämligen nära förestående, har det synts Riksdagen önskvärdt,

att ofvanberörda ämne vid nämnda revision komme under öfvervägande;

och Riksdagen anhåller alltså, att Eders Kungl. Maj:t täcktes taga under

öfvervägande, hvilka lagbestämmelser kunna befinnas erforderliga och

lämpliga för ernående af det syfte, att af gravationsbevis rörande fastighet

må kunna erhållas kännedom, huruvida och i hvad mån fastigheten häftar

för af allmänna medel beviljade odlingslån eller för ersättning af sådan

art, hvarom i 13 kap. skiftesstadgan förmäles, samt för Riksdagen framlägga

dels det förslag i angifna hänseende, hvartill utredningen gifver

anledning, dels ock, därest förhållandena anses sådant medgifva, förslag

om upphäfvande af den i 136 § skiftesstadgan föreskrifna annonseringsskyldighet.

Stockholm den 7 april 1904.

Med undersåtlig vördnad.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.