Sök i Ratio Lex

Skrifvelse till Konungen, i anledning af väckt motion angående undanskiftande i mindre bemedlade dödsbon af medel till minderårigt barns underhäll och uppfostran.

1904-04-07 · 3 sidor, varav 3 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,9 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: alla 3 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Rskr. 1904:37, Skrifvelse till Konungen, i anledning af väckt motion angående undanskiftande i mindre bemedlade dödsbon af medel till minderårigt barns underhäll och uppfostran.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Riksdagens Skrifvelse N:o 37.

1

N:o 37.

Uppläst och godkänd hos Första Kammaren den 7 april 1904.

_ — — Andra Kammaren don 7 — —

Riksdagens skrifvelse till Konungen, i anledning af väckt

motion angående undanskiftande i mindre bemedlade

dödsbon af medel till minderårigt barns underhäll och

uppfostran.

(Lagutskottets utlåtande n:o 34.)

Till Konungen.

Vid innevarande riksdag hav enskild motionär ifrågasatt sådan ändring

af svensk arfslag, att uti mindre bemedlade dödsbon medel till minderårigt

barns underhåll och uppfostran måtte kunna undanskiftas.

Enligt svensk rätt skola barn efter en afliden person i regel åtnjuta

lika arfslott er, oafsedt deras ålder, och enhvar stärbhusdelägare har rätt

att påyrka skifte af boet. Någon befogenhet för efterlefvande make att,

oberoende af öfverenskommelse med öfrigo stärbhusdelägare, under längre

eller kortare tid kvarsitta i orubbadt bo linnes icke stadgad hos oss, såsom

förhållandet är i Norge och Danmark för vissa fall. Och enligt

12 kap. 10 § ärfdabalken gäller såsom regel för arfsfördclning, att hvad

föräldrar kostat på ett barn till dess nödtorftiga föda, kläder, upptuktelse

och bröllopskost icke tages i beräkning vid bestämmande af dess lott i

boet, där ej uttryckligt stadgande af den aflidne därom förefinnes. Att

detta i tillämpningen kan leda till orättvisa, synes uppenbart. Faktiskt

Bill. till Riksd. Prof. 1904. 10 Sami 1 Afd. 1 Band, 7 Höft. (N:is37—39.) 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2 Riksdagens Skrifvelse N:o 37.

kunna till följd af dessa bestämmelser minderåriga barn efter eu afliden

komma i ogynnsam ställning i jämförelse med de mcdarfvingar, som redan

uppnått den ålder, att de kunna sig själfva försörja. Syftet med föreYarandc

motion att utjämna en sådan obillighet samt att i allmänhet,

savidt möjligt, tillförsäkra minderårigt barn af dödsboets tillgångar medel

till underhåll och uppfostran — synes Riksdagen därför synnerligen hell

j är tans värdi

Ren princip, som motionären sålunda vill göra gällande, är i själfva

verket icke alldeles främmande för vår rätt. Ren kommer i viss mån

till uttryck i. bestämmelsen om bröstarfvinges rätt till laglott, ehuru det

härvid är arfvinge, som ses till godo gentemot testamentstagare och icke

i förhållande till annan lika berättigad arfvinge. Men klart framträder

grundsatsen i 2 § 2 mom. af förordningen angående hvad i testemente

gifvas må, så ock om gåfva af fast egendom den 21 december 1857,

livilket lagrum stadgar, att, om man genom testamente anslagit viss årlig

inkomst till omyndigt barns underhåll och uppfostran eller till underhåll

lör ofärdigt, med svår sjukdom behäftadt eller litet vetande barn och

sådant barn ej af eget arf eller annan tillgång kan njuta underhåll eller

uppfostran, detta testamente må, ändå att annan bröstarfvinges laglott

därmed belastas skulle, gälla beträffande omyndigt barn, till dess det kan

sig själft nära, dock ej för längre tid än till dess barnet fyllt 21 år,

och med afseende å annat barn, så länge behofvet fortfar. Ressutom

föreskrifves i den nyss omnämnda 10 § i 12 kap. ärfdabalkcn, att det

står föräldrar fritt att, om de vilja, såsom ersättning för hvad ett eller

Hela barn fått åtnjuta till underhåll och uppfostran »lägga de andra sina

barn något till, som mindre njutit hafva».

Hvad sålunda redan linnes stadgadt såsom eu rätt för föräldrar att

genom testamente eller särskild! förordnande bereda minderåriga barn företrädesrätt

framför öfriga stärbhusdelägare till så stor del af boets tillgångar,

som erfordras för de minderåriga barnens underhåll och uppfostran,

tills de sig själfva försörja kunna, torde böra upphöjas till allmän

arfsfördelningsprincip i fråga om mindre bemedlade dödsbon. Själfklart

är dock, att denna de minderåriges företrädesrätt icke får träda för nära

sådana modarfvingars rätt, som, ehuru komna till högre ålder, af eu eller

annan anledning, sinnessjukdom, vanförhet, lyte eller dylikt, äro urståndsätta

att ^ sig själfva försörja. Fastmera synas förhållandena påkalla, att

den förmån, motionärens förslag åsyftar att bereda minderåriga barn, äfven

kommer bröstarfvinge af sistberörda kategori till godo.

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Riksdagens Skrifvelse N:o 38.

Under åberopande af det ofvan anförda får Riksdagen, som anser

sig för närvarande icke böra ingå på närmare undersökning, huru en

sådan lagändring som den af motionären åsyftade lämpligast bör åvägabringas,

alltså anhålla, det Eders Kungl. Maj:t täcktes taga i öfvervägande,

om och i hvilken utsträckning minderårig bröstarfvinge efter afliden person

må kunna tillförsäkras rätt att, i mån af behof, framför öfriga arfvingar,

af dödsboets tillgångar bekomma medel till underhåll och uppfostran,

samt för Riksdagen framlägga det förslag till lagändring i angifna

syfte, hvartill förhållandena anses föranleda.

Stockholm den 7 april 1904.

Med undersåtlig vördnad.

N.o 38.

Uppläst och godkänd hos Första Kammaren den 7 april 1904.

— — — — Andra Kammaren den 7 — —

Riksdagens skrifvelse till Ronungen, i anledning af vädd

motion om tillägg till 14 kap. 45 § strafflagen.

(Lagutskottets utlåtande n:o 35.)

Till Konungen.

Vid innevarande riksdag har enskild motionär ifrågasatt, att till 14

kapitlet 45 § strafflagen skulle fogas ett tillägg af innebörd att, om brott,

hvarom i 12, 13, 15 eller 17 i; af samma kapitel sägs, föröfvats af

målsman mot barn, innan det fyllt femton år, eller mot den, som saknar

förståndets fidla bruk, allmän åklagare skulle äga att å brottet tala.

Det är enligt Riksdagens mening oförnekligt, att de i 14 kap. 45 £

strafflagen stadgade inskränkningarna i åtalsrätten beträffande vissa brott

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.