Skrifvelse till Konungen, i anledning af väckt motion angående lagstiftningsåtgärder i syfte att område, hvarå liflig are byggnadsverksamhet är att emotse, må kunna regleras redan innan det samma erhållit större sammanträngd befolkning.
1904-04-07 · 3 sidor, varav 3 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: alla 3 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
Rskr. 1904:39, Skrifvelse till Konungen, i anledning af väckt motion angående lagstiftningsåtgärder i syfte att område, hvarå liflig are byggnadsverksamhet är att emotse, må kunna regleras redan innan det samma erhållit större sammanträngd befolkning.
Dokumentets text
6
Riksdagens Skrifvelse N:o 3.0.
N:o 39.
Uppläst och godkänd hos Första Kammaren den 7 april 1904.
— — — — Andra Kammaren den 7 — —
Riksdagens skrifvelse till Konungen, i anledning af väckt
motion angående lagstiftningsåtgärder i syfte att område,
hvarå liflig are byggnadsverksamhet är att emotse,
må kunna regleras redan innan det samma erhållit
större sammanträngd befolkning.
(Lagutskottets utlåtande n:o 37.)
Till Konungen.
Vid innevarande riksdag har enskild motionär ifrågasatt lagstiftningsåtgärder
i syfte, att områden, hvarå lifligare byggnadsverksamhet är att
emotse, må kunna på lämpligt sätt regleras redan innan desamma erhållit
större sammanträngd befolkning.
Att en planlös byggnadsverksamhet i många fall kan medföra och
jämväl haft till följd vådor och olägenheter i flera hänseenden, är enligt
Riksdagens mening oförnekligt. Visserligen kunna vederbörande kommuner
genom kloka och förutseende åtgärder uträtta mycket i förevarande
hänseende, i det de genom inköp af områden, som kunna antagas blifva
föremål för byggnadsverksamhet i större skala, eller eljest genom träffande
af aftal ofta kunna förhindra, att sådana områden planlöst bebyggas. Och
i de flesta fall ligger det äfven i dens välförstådda intresse, hvilken vill
7
Biksdcigens Skrifvelse N:o 39.
försälja tomter till bebyggande, att på förhand låta uppgöra eu tillfredsställande
rcgleringsplau, enär härigenom tomterna lättare vinna köpare.
Men svårigheten härvid är, att någon form för vinnande af vederbörlig
fastställelse å en sådan plan icke finnes stadgad och att föreskrifter icke
finnas meddelade i syfte att framtvinga efterlefnad af en dylik på förhand
uppgjord regleringsplan. Enligt Kiksdagens mening kan någon befogad
erinran icke göras mot lagstiftningsåtgärder, som skulle gifva säljare
och köpare af för bebyggande afsedt område möjlighet att i enlighet med
bådaderas önskan bringa till stånd eu regleringsplan, som uppfyllde de i
byggnadsstadgan för rikets städer i tillämpliga delar uppställda fordringar,
på sådant sätt, att densamma jämväl för framtiden skulle lända till efterrättelse.
Något intrång i den enskilda handlingsfriheten föreligger icke i
sådant fall och icke heller kan kostnadsfrågan föranleda betänkligheter.
De utgifter, som äro förenade med själfva uppgörandet af planen, äro ju
vederbörande villiga att underkasta sig, och i fråga om den formella
fastställelseåtgärden lärer kostnadssynpunkten icke egentligen komma i
betraktande.
För afhjälpande af de missförhållanden, motionen närmast berör,
måste emellertid lagstiftningen gå ännu ett steg längre. Visserligen kan
man icke skäligen fordra, att i hvarje fall, då af mark utom stad viss del
upplåtes till bebyggande, en regleringsplan skall på förhand upprättas
med hänsyn allenast till möjligheten, att å berörda mark i framtiden
liflig byggnadsverksamhet kan uppstå. Men i vissa fall, såsom t. ex. då
mark i städernas omedelbara närhet upplåtes till bebyggande, är det
merendels i hög grad sannolikt, att å densamma skall uppstå ett tätare
bebyggdt samhälle. Likaledes äro vid järnvägsstationer, i närheten af
industriella anläggningar eller eljest förhållandena stundom sådana, att
man ganska säkert kan förutse uppkomsten af ett dylikt samhälle. I
sådana fall bör i Riksdagens tanke hänsynen till den enskilde jordägaren
få vika för det allmänna intresset, att byggnadsverksamheten å sådana
områden från början regleras till förekommande af de olägenheter, hvilkas
framtida uppkomst man eljest med ganska stor säkerhet kan befara.
Riksdagen håller före, att det för dylika fall ej bör vara öfverlåtet åt de
enskildes fria vilja att låta upprätta och vederbörligen fastställa en regleringsplan,
utan att eu ovillkorlig föreskrift härom är berättigad och af
beliofvet påkallad. Det intrång i äganderätten, som lagbestämmelser i
sålunda ifrågasatt riktning skulle medföra, lärer icke vara af vidare afscvärd
beskaffenhet. T nu förevarande fall inträder nämligen i allmänhet
8
Riksdagens Skrifvelse N:o 30.
utan jordägarens åtgörande eu stegring af hans egendoms värde, och äfven
om jordägaren i det allmännas intresse ålägges att, för den händelse han
vill genom försäljning af tomter njuta denna värdestegring till godo, låta
på sin bekostnad upprätta och fastställa en regleringsplan, lärer detta icke
vara att träda hans rätt eller intresse alltför nära.
Eiksdagen förbiser ingalunda, att det är förenadt med en viss svårighet
att uppdraga en gräns mellan de fall, då med hänsyn till hvad ofvan
anförts en regleringsplan kan anses behöflig, och dem, i hvilka det allenast
är och kan blifva fråga om markupplåtelser till mera begränsadt antal.
Det torde dock icke vara omöjligt att, såsom skett i utländsk lagstiftning
af förevarande art, fastställa vissa synpunkter, som härutinnan höra vara
afgörande, och för öfrigt är det enligt Riksdagens mening icke förenadt
med någon större våda att gifva den myndighet, som finge i uppdrag att
handhafva hithörande ärenden, en tämligen fri pröfningsrätt i förevarande
afseende.
Under åberopande af hvad sålunda anförts, får Eiksdagen, som icke
kan ingå i någon närmare utveckling af beskaffenheten utaf de lagbestämmelser,
som äro erforderliga för vinnande af ofvan angifna syfte, i anledning
af förevarande motion anhålla, det täcktes Eders Kungi. Maj:t taga
i öfvervägande, hvilka lagstiftningsåtgärder kunna vidtagas, i syfte att
områden, hvarå lifligare byggnadsverksamhet är att emotse, må kunna på
lämpligt sätt regleras redan innan desamma erhållit större sammanträngd
befolkning, samt för Eiksdagen framlägga det förslag i berörda hänseende,
hvartill förhållandena kunna anses gifva anledning.
Stockholm den 7 april 1904.
Med undersåtlig vördnad.
Stockholm, Kungl. Hofboktryckeriet. Iduns Tr.-A.-B., 1904.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.