Sök i Ratio Lex

Skrifvelse till Konungen, i anledning af dels justitieombudsmannens framställning om åtgärder för större skyndsamhet i fråga om för brott häktade personers inställande för domstol, dels ock två i liknande syfte afgifna motioner.

1904-04-13 · 4 sidor, varav 4 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,5 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: alla 4 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Rskr. 1904:65, Skrifvelse till Konungen, i anledning af dels justitieombudsmannens framställning om åtgärder för större skyndsamhet i fråga om för brott häktade personers inställande för domstol, dels ock två i liknande syfte afgifna motioner.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Riksdagens Skrifvelse N:o 65.

1

X:o 65.

Uppläst och godkänd hos Första Kammaren den 13 April 1904.

— — — — Andra Kammaren den 13 — —

Riksdagens skrifvelse till Konungen, i anledning af dels justitieombudsmannens

framställning om åtgärder för större

skyndsamhet i fråga om för brott häktade personers inställande

för domstol, dels ock två i liknande syfte afgifna

motioner.

(Lagutskottets utlåtande n:o 4.)

Till Konungen.

I sin till innevarande Riksdag afgifna berättelse bar justitieombudsmannen

till behandling upptagit frågan om åtgärder för större skyndsamhet,

än nu råder beträffande för brott häktade personers inställande

för domstol, och enskilda motionärer inom Riksdagen hafva gjort

framställningar i liknande syfte.

Härvid har i främsta rummet framhållits behofvet af en begränsning

i lag af den tid, inom hvilken mål angående häktad person bör

hänskjutas till domstol; och såväl justitieombudsmannen som motionärerna

inom Riksdagen hafva därvid uttalat sig angående på senare tid

inom landet inträffade tilldragelser, som enligt deras mening ådagalagt

angelägenheten af en ny och fullständigare lagstiftning på ifrågavarande

område. För ådagaläggande af vikten däraf, att domstol så snart

som möjligt sattes i tillfälle att pröfva lagligheten af häktningsåtgärden,

har erinrats, hurusom denna vanligen verkställts af åklagaren, i

det genom häktningen eller dessförinnan anhängig] orda åtalet, hvilken

i regeln saknade större juridiska insikter och hvilkens ställning som

den häktades motpart vore ägnad att göra än mer vansklig den i sig

Bill. till Riksd. Prof. 1904. 10 Sami. 1 Ajd. 1 Band. 12 Häft. (Näs 65—69). 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2 Riksdagens Skrifvelse N:o 65.

själf grannlaga pröfningen, huruvida laga skäl till häktningen förelåge

eller icke. Vidare har framhållits, att efter en lagligen företagen häktning

domstolen med afseende å målets ändrade skick kunde finna skäl

att lösgifva en häktad och att äfven med hänsyn till sådana fall det

vore uppenbart angeläget, att häktad person skyndsammast inställdes

för domstol. Justitieombudsmannen har slutligen särskildt påpekat

såsom en synnerligen otillfredsställande anordning, att bestämmelser,

som kunde verka inskränkande på den personliga friheten, funnes meddelade

i den för polismästaren i Stockholm utfärdade instruktion och

andra polisförordningar, utan att allmän lag ens med hänsyn till de

hufvudsakliga grunderna reglerat dessa inskränkningar.

Efter Riksdagens åsikt hafva justitieombudsmannen och de enskilda

motionärerna inom Riksdagen till stöd för sitt förslag att införa

lagstadgad begränsning af den tid, inom hvilken anmälan, att någon

blifvit häktad såsom misstänkt för brott, skall göras hos vederbörande

domstol, anfört skäl, ägnade att ådagalägga den fara för den personliga

frihetens obehöriga kränkning, som är förenad därmed, att lagen

ej fastställt någon bestämd tid, utöfver hvilken anmälan till domstol

om häktnings verkställande ej får uppskjutas. Dels äro de föreskrifter,

som innehållas uti de i administrativ väg utfärdade instruktionerna för

polismyndigheterna i städerna och hvilka utfärdats i syfte att förebygga

missbruk af den nämnda myndigheter medgifna frihet att efter omständigheterna

afgöra, när anmälan om häktningen bör göras, ganska

obestämda och sväfvande, och dels synes det Riksdagen i likhet med

justitieombudsmannen ej vara riktigt att åt den administrativa lagstiftningen

öfverlämna reglerandet af de ytterst viktiga förhållanden, som

angå den personliga friheten.

Det är i sig själf tydligt, att saknaden af lagbestämmelser i angifvet

hänseende kan lämna ram för godtycke från åklagare- och polismyndigheternas

sida, och det måste redan på den grund vara angeläget,

att rättelse härutinnan åvägabringas.

Då det sedermera gäller att bedöma, huruledes man lämpligast

kan råda bot för antydda missförhållanden, kan man visserligen i allmänhet

utgå därifrån, att den häktades intresse bäst tillgodoses därigenom,

att tiden för fullgörande af skyldigheten att om häktningen

göra anmälan sättes så kort som möjligt; men i åtskilliga fall skulle

genom tillämpning af ett sådant förfarande kunna uppstå afsevärda

olägenheter just för den häktade själf. Såsom justitieombudsmannen

i sin berättelse framhållit, länder det ofta den häktade till fördel, om

polismyndigheten bär tillfälle att verkställa en omfattande förunder
-

s. 3 Kontrollera mot PDF

Riksdagens Skrifvelse N:o €5. 3

sökning rörande det brott, som föranledt häktningen, enär därigenom

själfva domstolsrannsakningen kan i väsentlig mån förkortas. Det torde

då vara skäl att ej lägga absolut binder i vägen för en dylik undersöknings

anställande i sådana fall, då polismyndigheten kan anses

skickad att företaga densamma. Med polisväsendets utveckling i de

större städerna kan enligt Riksdagens åsikt antagas, att polismyndigheten

såväl med sakkunskap som med större snabbhet än domstolarne

själf är i stånd att åstadkomma utredning rörande en hel del af de

omständigheter, som för målets afgörande äro af betydelse, och det

bör därför, åtminstone hvad dessa städer angår, beredas polismyndigheterna

lämpligt rådrum för verkställande af eu förberedande undersökning.

Åndamålsenligast synes därför vara, att, i. likhet med hvad

som föreslagits i Eders Kungl. Maj:ts till 1886 års Riksdag aflåtna proposition

angående vissa delar af rättegången i brottmål, såsom allmän

regel stadgas, att anmälan om häktning utan uppskof skall göras hos

domstolen, samt att undantag från denna regel medgifves endast för

sådant fall, att särskilda förhållanden finnas därtill föranleda, därvid dock

bör bestämmas en viss tid, utöfver hvilken den förberedande undersökningen

ej får sträcka sig. I allmänhet torde fjorton dagar böra vara

det längsta anstånd, som medgifves, och endast med afseende å särskild!

vidlyftiga och invecklade rannsakningar torde ett något längre

anstånd med remissen böra tillåtas.

Äfven i annat afseende än det nyssberörda har i förenämnda

framställningar ifrågasatts förändring i gällande lagstiftning angående

häktad. Detta gäller den tid, inom hvilken domstol skall vara skyldig

företaga rannsakning med häktad person. I fråga härom finner Riksdagen,

att i anseende till de förändrade förhållanden, som inträdt efter

den tid, då nu gällande bestämmelser i ämnet utfärdades, någon förkortning

af den genom dem medgifna tid kan utan olägenhet genomföras.

För städerna bör ej någon betänklighet möta att inskränka

tiden för rannsakningens företagande till högst fyra dagar från det

anmälan om häktningen ingått. Däremot äro förhållandena å landsbygden

flerstädes sådana, att en alltför stor förkortning af den nu

bestämda tiden för rannsakningens företagande skulle kunna bereda

såväl den häktade som domstolen och åklagan^ afse vårda olägenheter.

Uti de trakter, där afstånden äro långa och kommunikationerna mindre

utvecklade, skulle svårighet uppstå att få domstolen samlad, och för

åklagaren blefve det mången gång omöjligt att under do få dagar, som

stode honom till buds, införskaffa prästbevis och andra handlingar, som

vid domstolen måste företes, eller att föranstalta om erforderlig vittnes
-

s. 4 Kontrollera mot PDF

4 Riksdagens Skrifvelse N:o 65.

i målet. Följden skulle alltså blifva, att rannsakningen till

olägenhet för den häktade måste uppskjutas. Vid öfvervägande af

dessa forhållanden har Riksdagen ej ansett sig böra sätta i fråga större

förkortning af den nu för landsbygden stadgade tiden, inom hvilken

rannsakning bör företagas, än till fjorton dagar. Särskilda förhållanden

\ V18sa orter af vårt land torde till och med fordra uppehållande, hvad

dem beträffar, af den nu gällande bestämmelsen om tre veckors rådrum

förrannsakningens företagande, och det bör alltså beredas möjlighet

att i_ sådana fall utsträcka tiden.

o I justitieombudsmannens förberörda framställning har slutligen

ifrågasatts meddelande af bestämmelser jämväl rörande tiden, inom

hvilken underrätt bör fortsätta rannsakning med häktad person. Detta

förslag finner Riksdagen välgrundad!, och torde ifrågavarande bestämmelser

lämpligen böra affattas i analogi med de föreskrifter, som rörande

rannsaknings företagande pröfvas efter förhållandena bäst afpassade.

Domstol bör emellertid vara bemyndigad att, där omständigheterna

sådant påkalla, uppskjuta rannsakningen utöfver den tid som

för normala fall anses till fyllest.

. Genom åtgärder af ofvan angifven art skulle efter Riksdagens

mest väsentliga olägenheterna af nu gällande lagstiftning

pa ifrågavarande område undanröjas. Riksdagen anser visserligen i

likhet med justitieombudsmannen föreliggande fråga ej kunna på ett

fullt tillfredsställande sätt lösas utan i samband med en reform af den

svenska strafiprocessen i dess helhet, men då en dylik reform icke

lärer kunna förväntas komma till stånd inom den närmare framtiden,

torde skäl saknas att i afvaktan därpå undanskjuta genomförandet af

sådana förändringar i straffprocesslagstiftningen, som i likhet med de

nu ifrågasätta allmänt erkännas behöfliga och önskvärda.

^eroPan<^e tl^t ofvan anförda anhåller alltså Riksdagen,

det täcktes Eders Kungl. Maj:t låta utarbeta och för Riksdagen framlägga

förslag till lagbestämmelser, ägnade att åstadkomma större skyndsamhet,

än nu råder, beträffande för brott häktade personers inställande

för domstol och företagande af fortsatt rannsakning med dessa personer,

där sådan rannsakning erfordras.

Stockholm den 13 april 1904.

Med undersåtlig vördnad.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.