Sök i Ratio Lex

Skrifvelse till Konungen, i anledning af väckt motion angående rätt att medelst expropriation förvärfva mark för linbaneanläggningar i vissa fall.

1904-04-13 · 4 sidor, varav 4 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 4 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Rskr. 1904:66, Skrifvelse till Konungen, i anledning af väckt motion angående rätt att medelst expropriation förvärfva mark för linbaneanläggningar i vissa fall.

Dokumentets text

s. 5 Kontrollera mot PDF

Riksdagens Skrifvelse N:o 66.

5

X:o dö.

Uppläst och godkäncl hos Första Kammaren den 13 april 1904.

— — — — Andra Kammaren den 13 — —

Riksdagens skrifvelse till Konungen, i anledning af väckt motion

angående rätt att medelst expropriation förvärfva mark

för linbaneanläggningar i vissa fall.

(Lagutskottets utlåtande n;o 12.)

Till Konungen.

Vid innevarande års riksdag har enskild motionär ifrågasatt

stiftande af lag om rätt att medelst expropriation förvärfva mark för

linbaneanläggningar i sådana fall, där dylika anläggningar kunde anses

vara af större betydelse för det allmänna.

Regeln, att expropriation medgifves allenast för tillgodoseende

af ett allmänt behof eller ändamål, är icke utan undantag. Riksdagen

erinrar, hurusom 1902 års Riksdag vid behandling af Eders Kungl.

Maj:ts proposition med förslag till lag, innefattande vissa bestämmelser

om elektriska anläggningar, för sin del antog ett sedermera af Eders

Kungl. Maj:t godkändt tillägg till den föreslagna lagen af innebörd,

att expropriation för elektriska ledningars framdragande skulle kunna

medgifvas äfven för beredande af drifkraft åt sådana industriella anläggningar,

som funnes vara af större betydelse för det allmänna. Såsom

skäl för en dylik utvidgning af expropriationsrätten både inom

s. 6 Kontrollera mot PDF

6 Riksdagens Skrifvelse N:o 66.

Riksdagen anförts: Man borde bereda möjlighet äfven för sådana enskilda

industriella företag, hvilka visserligen icke direkt tillgodosåge ett

allmänt behof eller ändamål, men dock vore af den vikt, att deras tillkomst

finge anses vara af större betydelse för orten eller landet i dess

helhet, att äfven utan jordägarens medgifvande framdraga de för företaget

erforderliga elektriska ledningar. Ett euskildt företag, låt vara

att det icke vore af allmänt behof eller betjänade ett allmänt ändamål,

kunde nämligen vara af den allmännyttiga beskaffenhet och därigenom

bereda fördel åt så många statsborgare, att staten med skäl borde kunna

fordra, att en enskild medborgare i staten icke af eu eller annan anledning

förhindrade ett dylikt företags tillkomst, för så vidt han nämligen

dels erhölle tillfredsställande ersättning för den jord eller lägenhet,

som han måste afstå eller upplåta, och för det intrång i öfrig!, som

honom genom företaget tillskyndades, dels ock i öfrigt tillförsäkrades

betryggande garantier i afseende å företagets verkningar. Det lede

icke heller något tvifvel, att en stor industriell anläggning, hvarigenom

en naturlig kraftkälla, som eljest måste ligga obrukbar och värdelös,

bragtes in i produktionens tjänst eller tillfälle gåfves att för produktion

tillgodogöra sig eu å viss ort befintlig råvara, genom att förskaffa

arbete och utkomst åt hundra, ja, tusentals personer samt åstadkomma

uppsving och uppblomstring af eu ort, vore af större betydelse för det

allmänna än månget sådant allmänt behof, för hvilket expropriationsrätt

enligt det af Eders Kungl. Maj:t framlagda förslaget kunde meddelas.

Hvad sålunda anfördes äger efter Riksdagens uppfattning analogiskt

sin tillämpning å det framställda förslaget att för vissa fall medgifva

expropriationsrätt för linbaneanläggningar.

Linbanorna äga framför en del andra transportmedel åtskilliga

företräden. De äro jämförelsevis billiga. De äro ofarliga och göra

mycket litet intrång å den mark, hvaröfver de äro framdragna. Deras

transportförmåga är synnerligt stor. De kunna utan svårighet framdragas

genom öde trakter samt öfver oländig och kuperad mark. Särdeles

väl lämpa de sig till transport af malm, kol och tackjärn, och de

hafva därför särskildt fått användning vid grufvor, hyttor och bruk.

På grund af sina företräden i olika liänseeuden kunna de medföra afsevärda

fördelar icke blott för den industri, till hvars tjänst de anläggas,

utan äfven för hela den ort, där de framdragas, och de kunna

äfven ur nationalekonomisk synpunkt vara af väsentlig betydelse. De

bereda lättnad i underhållet af gamla landsvägar och göra anläggning

af nya vägar obehöflig; hvarigenom eljest erforderliga stora kostnader

undvikas. De möjliggöra transport och därmed äfven tillgodogörandet

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Riksdagens Skrifvelse N:o 66.

af många mineralrikets alster och andra tyngre produkter, som icke

kunna bära de af en lång landsvägstransport föranledda kostnader eller

utgifterna för en järnvägsanläggning.

Liksom i fråga om elektriska ledningar kunna således äfven beträffande

linbaneanläggningar särskilda skäl anses föreligga, som betinga

undantag från den eljest gällande principen, att en jordägare icke

må för tillgodoseende af en annan persons enskilda intresse tvingas att

mot sin vilja afträda mark.

Något stöd i gällande lag för en dylik utsträckt expropriationsrätt

i fråga om mark för linbaneanläggningar finnes dock icke. Till linbanor

för utfrakt af malm från grufvor hafva visserligen vederbörande

bergstjänstemän med hänsyn till bestämmelserna i §§ 32 och 35 i grufstadgan

förut ansett sig kunna anvisa nödig mark, men sedan Eders

Kungl. Maj:t genom dem nästlidet år i tvist om rätt härtill förklarat

grufägaren icke vara befogad att af vederbörande jordägare inlösa den

för banan anvisade erforderliga mark, torde möjlighet vara för grufägare

utesluten att med stöd af nu gällande lagstiftning få mot jordägares

bestridande för malmtransport framdraga linbana öfver annan

jordägares mark.

Af det anförda anser Riksdagen framgå, att lagstiftningsåtgärder

böra vidtagas i det syfte, som angifves i motionärens förslag. Beträffande

sättet för syftets vinnande bör enligt Riksdagens mening expropriationsrätt

för linbaneanläggningar göras beroende af Eders Kung!. Maj:ts

koncession i hvarje särskilt fall, och koncessionen bör föregås af noggrann

utredning om linbaneanläggningens allmännytta, på det att

expropriationsrättens användning må begränsas till sådana fall, då

verkligt viktiga intressen därigenom tillgodoses. I öfrig! torde för den

ifrågasatta lagstiftningens detaljer god ledning kunna hämtas från de

bestämmelser, som i motsvarande afseende gälla angående elektriska

anläggningar. Sålunda torde koncession böra meddelas allenast för en

begränsad tidrymd ej öfverstigande fyrtio år, och likaledes erfordras

särskilda föreskrifter till betryggande af linbaneanläggningens utförande

på ett ur säkerhetssynpunkt tillfredsställande sätt. Själffallet, är, att

jordägaren bör tillförsäkras full ersättning icke blott för den mark, som

för linbaneanläggningen afstås, utan jämväl för allt däraf härflytande

intrång och olägenhet, hvarjämte måste tillses, att linbanorna ej få framdragas

alltför nära bebyggda områden eller i öfrigt erhålla en sådan

sträckning, att däraf för jordägaren uppstå större olägenheter, än oundgängligt

är. Tillika torde böra tagas under öfvervägande, i hvad mån,

såsom beträffande elektriska anläggningar skett, särskilda bestämmelser

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Riksdagens Skrifvelse N:o 67.

kunna vara erforderliga i fråga om skyldighet för linbaneanläggnings

ägare att ansvara för skada, som af anläggningens drift kan uppkomma.

På grund af hvad sålunda anförts, får Riksdagen alltså anhålla,

att Eders Kungl. Maj:t täcktes taga i öfvervägande, huruvida och

under hvilka villkor rätt att meddelst. expropriation förvärfva mark må

kunna medgifvas för anläggning af sådana linbanor, som kunna anses

vara af större betydelse för det allmänna, samt, därest utredningen

därtill gifver anledning, för Riksdagen framlägga förslag till lagbestämmelser

i angifna syfte.

Stockholm den 13 april 1904.

Med undersåtlig vördnad.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.