Sök i Ratio Lex

Skrifvelse till Konungen, i anledning af väckt motion angående lagbestämmelser i syfte att hjulringar å arbetsåkdon skola hafva viss fastställd bredd.

1904-04-22 · 3 sidor, varav 3 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 3 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Rskr. 1904:77, Skrifvelse till Konungen, i anledning af väckt motion angående lagbestämmelser i syfte att hjulringar å arbetsåkdon skola hafva viss fastställd bredd.

Dokumentets text

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Riksdagens Skrifvelse N:o 77.

N:o 77.

Uppläst och godkänd hos Första Kammaren deD 22 april 1904.

— — — — Andra Kammaren den 22 — —

Riksdagens skrifvelse till Konungen, i anledning af väckt motion

angående lagbestämmelser i syfte att hjulringar å arbetsåkdon

skola hafva viss fastställd bredd.

(Lagutskottets utlåtande n:o 9.)

Till Konungen.

Vid innevarande års riksdag har enskild motionär ifrågasatt meddelandet

af lagbestämmelser i syfte att hjulringar å arbetsåkdon skola

hafva viss fastställd bredd, och Riksdagen har funnit hans framställning

beaktansvärd.

I större delen af vårt land torde de allmänna vägarna så väl motstå

nötningen af den å dem framgående trafiken, att denna trafik ej för

vägarnas sparande behöfver ordnas på särskildt sätt. Inom vidsträckta

områden af riket råder dock ett annat förhållande. I en och annan trakt

torde väl denna vägarnas brist på hållbarhet kunna afhjälpas genom tillbörlig

omsorg af de väghållningsskyldige, men på många orter är det för

dessa omöjligt eller förenadt med alltför stora svårigheter att bereda

vägarna den fasthet, som kräfves af trafiken, sådan den nu är anordnad.

Vägslitningen tvingar till upprepade väglagningar, vägunderhållet blir betungande,

och vägarna tillfredsställa ändå ej de vägfarandes billiga anspråk.

För dylika orter uppstår fråga, huruvida ej åtgärder af ett eller

annat slag med afseende å trafiken må kunna leda därhän, att den för
-

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Riksdagens Skrifvelse N:o 77.

ödande vägslitningen förekommes. En utveckling i denna riktning synes i

åtskilliga fall vara den enda lösning, som erbjudes, samt i många andra

kunna medföra gagn genom att nedbringa omkostnaderna för vägarna;

och någon tvekan att befordra densamma bör desto mindre råda, som den

öfverensstämmer med en sund och riktig rättsgrundsats för väghållets ordnande,

nämligen den, att de vägfarande böra taga del i uppoffringarna

för vägarnas bevarande, en grundsats, som blott allt för litet kommit i

tillämpning i vårt land.

Vid öfvervägande, hvilka åtgärder i dylikt syfte böra vidtagas, inställer

sig helt naturligt tanken på de fördelar, som skulle vinnas därigenom,

att de åkdon, som förmedla den tyngre trafiken, arbetsåkdonen,

vore försedda med bredlötade hjul. Att en‘dylik anordning bör vara det

mest verksamma medlet att ordna trafiken till förekommande af vägslitning

ligger i sakens natur och är äfven vitsordadt af erfarenheten.

Man har därför antagit lagbestämmelser därom i Norge och så uppgifves

vara förhållandet i Danmark och flera andra länder.

Någon grundad förhoppning att här i Sverige få den förordade anordningen

erforderligen genomförd å frivillighetens väg torde icke finnas.

Försök att genom överenskommelser befordra reformen hafva gjorts i vissa

orter, men, som det uppgifves, med ringa framgång. Uppenbart behöfves

äfven i vårt land stödet af lagbestämmelser. För städerna har frågan

kunnat ordnas med stöd af ordningsstadgan för rikets städer. Men för

landsbygden hafva föreskrifter enligt nu gällande författningar ej kunnat

meddelas. Tiden torde emellertid nu vara inne att genom ett försiktigt

ingripande af lagstiftningen bibringa allmänheten erfarenhet af att någon

omtanke på detta försummade område, som rör bruket af vägarna, kan

vara till stor fördel både för väghållningsskyldige och för dem, som befara

vägarna. Då förhållandena i vårt land med afseende å vägarna, som

nämndt, äro mycket olikartade i skilda delar af landet, böra genom lagbestämmelser

allenast beredas tillfälle att för orter, hvarest behof däraf

o-ör sig gällande, meddela föreskrifter, att hjulringar å arbetsåkdon skola

hafva viss fastställd bredd. Behöfligheten af dylik anordning beror utom

på själfva vägbyggnadens soliditet samt arten af de väglagningsämnen,

som finnas att tillgå i trakten, i all synnerhet på trafikens storlek och beskaffenhet.

Det är särskildt i två fall, där olägenheterna af det nuvarande

tillståndet framträda bjärtast, nämligen dels i afseende å vägar, på hvilka

i brist af andra kommunikationer en stor genomgående varutrafik äger

rum genom legokörslor, och dels då vägar anlitas för forsling af produkter

från eller till någon viss industriell anläggning eller från viss grufva,

stenbrott eller dylikt, Om uti orter, där dylik körning förekommer, i

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Riksdagens Skrifvelse N:o 77.

man af behof meddelas föreskrift, att just dessa slag af körslor ej få företagas

annat än medelst åkdon med hjulringar af lämplig bredd, synes

detta vara billigt och lämpligt i alla afseenden. Lagstiftningen torde för

närvarande _ kunna inskränkas till att bereda möjlighet för en förnuftig

anordning just för dessa två fall. Detta synes ock i det störa hela öfverensstämma

med de åberopade norska bestämmelserna i ämnet, från hvilkas

tillämpning äro i regeln undantagna körning för eget behof samt jordbruksprodukters

bärgning. Erforderliga öfvergångsbestämmelser måste

gifvetvis också fastställas.

Ändamålet vinnes väsentligen, om hjulringarna få en viss tillräcklig

bredd, oafsedt lassets vikt. Vill man härutinnan medgifva någon eftergift

genom tillåtelse att för körslor af ifrågavarande beskaffenhet begagna smalare

ringar, när lasset understiger en viss mindre vikt, så finnes därför

naturligtvis ej något hinder.

På grund af hvad sålunda anförts anhåller Riksdagen, det Eders

Kung]. Maj:t täcktes efter utredning låta utarbeta och för Riksdagen framlägga

förslag till lagbestämmelser, hvarigenom tillfälle beredes att för orter,

där behof däraf gör sig gällande, meddela föreskrifter, att hjulringar å

arbetsåkdon skola för särskilda fall hafva viss fastställd bredd.

Stockholm den 22 april 1904.

Med undersåtlig vördnad.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.